Episkt roligt fynd idag: The 7 best unintentionally sexual church signs. Enjoy!

Jag blir så nedslagen av Nanok Bies tomtiga debattartikel i Aftonbladet om ”samlagskontraktet”. Tänk att så många verkligen inbillat sig att detta kontraktskrav existerar! Det mest deprimerande är inte bara att han är obehaglig i denna vurm för patriarkatsdoktrinen ”hennes läppar sa nej, men hennes ögon sa ja”, utan mest det tragiskt ironiska i att hans avslutande farhåga istället beskriver exakt det problem vi har idag.

”Men om lagen om ”samlagskontrakt” ­genomförs lär den inte få önskad effekt. Kan den inte i ­stället ­tolkas som ”fritt fram” av män med sämre samveten efter att de ­lurat av kvinnan en underskrift? ”Jamen, titta, hon har ju skrivit på”.”

För det första: Nej. Eftersom ett skrivet kontrakt FORTFARANDE inte är bindande för vad som helst, exempelvis inte sex eller misshandel eller what have you, skulle det ändå inte vara rimligt ens om lagen faktiskt handlade om uttalade avtal.

Men, för det andra: Nej. Eftersom grejen med samtyckeslag FORTFARANDE inte är ett statiskt kontrakt utan raka motsatsen: att kontinuerligt ta det ansvar man kan för att veta om partern vill ha sex. Det handlar inte om att fråga om sex, prata sönder sex eller vad man kan tänkas tro. Om hen inget säger men rodnar, sväller och kysser dig tillbaka är det lika mycket ”ja” som att du fått det tatuerat i din panna. Tills gensvaren upphör, för det är ju skillnaden. Ett tyst medgivande räknas inte, eftersom man med ”tyst” inte menar ordlöst utan helt passivt – inget kroppsspråk, ingen tyngre andning, ingenting.

Det är NU folk ser sex som förhandlingsbart, det är nu som någon kan hävda att hen ville eftersom de redan börjat, legat en gång innan osv. Det är nu som heteronormen gör det till att män ska fråga, be, eller tigga kvinnor om sex och svaret är det viktiga, inte om de hade lust eller inte. Utan samtyckeslag underkänns framför allt kvinnors kåthet, gör sex till något en tar och en annan ger och inte något man har tillsammans. Det är nu som man inte behöver bry sig mer så fort man fått ett ”ja”.

Ni som är livrädda att åka dit oskyldigt: Nej, en ”snabbis” blir inte olaglig om du inte är inkapabel att läsa reaktioner och kroppsspråk hos en ovillig. Nej, du måste inte försäkra dig med underskrift då beviskraven fortfarande är desamma. Nej, kvinnor är fortfarande inte ute efter män. Och fortfarande kommer det gälla att om hen säger ”knulla mig” och du knullar henom är det inte brottsligt, även om hen ljög om villigheten. Att bli aktivt duperad kan man inte ta ansvar för och således är det inte olagligt ens med samtyckeslag.

Ni kvinnor som vill bli ”tagna med storm” får gärna önska detta och får vad ni vill, men ge fan i att säga nej men mena ja – den skiten är inte bra för någon. Om det nu var någon som verkligen sysslade med sånt.

http://www.youtube.com/watch?v=b4hNaFkbZYU

- – -

Läs gärna detta av Ia också.

Vad händer? Bred front mot kondomen?

Först var det några världsfrånvända jeppar i DN Debatt som helst ser att unga tjejer drar i sig lite extrahormoner istället, och lär sig lite farmaceutisk kroppskontroll. Eventuell graviditet är tydligen värre än dödsherpes och superaids. (Läs gärna Hanna Fridens kommentar på detta.)

Nu är det norska kristdemokrater som ser det som principfråga att gömma undan kondomerna med ca ett fort byggt av biblar så ungdomen inte får för sig något. Asså jag vet inte om kondomautomater i skolan är fullt nödvändigt, jag tror det är bättre att gratislanga via tex skolsköterska, men följande snedsyn på världen är alltid kul att rasa mot:

”- Detta kan leda till en onödig sexuell press bland tonåringar. Vi anser att det är fel att uppmuntra 13-åringar att ha sex. Kondomer finns redan tillgängliga hos skolsköterskan och på apoteken, säger [Rigmor Andersen] Eide.”

Jaså, Eide? Tyvärr är det ju inte ens med synen att 13-åringar ska undvika sex till varje pris så att kondomfrånvaro hjälper ett jävla dugg. Det är helt enkelt inte en uppmaning till sex att kondom finnes. Lillgrabben går förbi automaten och ba ”Ånej samhället kräver att jag knullar min kaereste!”????

Ljug, båg och hjärncancer.

Hej alla glada, vill ni bli sura?! Läs Malin Siwe i dagens Expressen då. Hon skriver, angående den där Länsförsäkringar-historien, ungefär att det är för uschligt ställt med dagens sexualsyn. Inte så att man förtjänar stryk utan försäkringspengar för det, såklart, men hetero som HBT är det hemma som hångel ska ske, ute max en liten puss adjö. Hon hänvisar till någon tweet om en tågresa med hångelpar som håller på i två timmar och ”slaskar” och att det ”privataste blir publikt utan att åskådarna tillfrågats”.

Grejen är att Siwes lättäcklade inställning är lika mycket en privatsak som hon kånkar med sig i offentligheten som ett par kärglada människor som tar med sig kyssarna dit. Vi kan förbjuda eller normativt förtrycka offentligt hångel lika lite som vi kan göra det mot hennes rynkade näsa. Jag har lika lite rätt att säga åt henne att hålla sin jävla käft om detta som hon har att kräkas åt dessa tydligen hemska och ”långa smekningar”. Men vi gör det ändå. Vi har inte ensamrätt på omgivningen oavsett inställning, det är vad offentlig miljö ÄR.

Ut och vårhångla järnet nu!

Ursäkta slappheten men jag har inte tid att skriva mer än detta OUMBÄRLIGA TIPS från Tanja Suhininas blogg, om ”sex som hobby”, övning och blandade nivåer av engagemang. Gillar särskilt denna mening: ”Jag blir nuförtiden lite obekväm när uppenbart sexintresserade människor förfasar sig över ”vanligt folks” liggande.”

Och jag tror att skälet till varför man inte kan säga att man gillar sex utan att mötas av ”det gör väl alla!” delvis är att många som brukar säga att deras intresse är sex inte riktigt menar det som Tanja utan snarare som ”det gör väl alla”-svararen. Too bad.

Själv har jag sex som intresse mer på ett politiskt/nördigt/analytiskt plan, men det är svårt att undvika att övning och praktik tillkommer.

Idag uppskattar jag redaktör Alabamas svar på läsarfrågan om hur fan man lär sig deepthroata egentligen. Det var faktiskt länge sen jag såg en sån fråga utan att det stod i samband med en massa trams om hur mycket skönare det är för kukägaren. Här var både fråga och svar rensad från sånt, till och med så att Alabamas invändning att det är illa att hålla på att träna det av dåliga skäl inte hänvisade till pojkvänspress, utan allmänt vaga förväntningar och kompisars kunnighet.

För liksom, ja, man kan gärna tro att längre in = mer skönt för en snubbe och att alla vill ha det så. Men jag lovar att det inte är så lätt. Knappast så att det inte är skönt, men det är jävligt synd att betrakta oralsex på kuken som någon slags simulerad vaginalpenetration och bara jobba in+ut där också. En del av ett sugjobb, visst, om man vill, och jag tror många går igång på det visuellt eller psykologiskt, men det som känns på kuken är ju lika lätt att få till på massor av sätt. Känsliga punkter hittas med fördel kring ollonkant, dito undersida och så roten. Ibland är man för känslig för allt direkt på, men det märks snabbt.

Bästa generella oralsextipset är fortfarande att testa lite olika grejer och se vad som funkar på aktuell partner. Bästa generella avancerade grejer-tipset är fortfarande att testa med någon man är trygg med. På ett eller annat sätt, ska tilläggas, för vissa är ju tex mer lättgenerade med långtidsparters och då kanske ett one night stand är bra lekskola.

Jag har inte så lätt att utvärdera om tipsen är bra, men någon gång ska jag fanimej få chans att prova pga vill veta om jag är nå bra (inbillar mig ändå, helt grundlöst, detta). Utöver länkarna i Alabamas svar vet jag i alla fall att Johanna Sjödin skrev om deep throat-teknik för ett par år sedan, men jag har inte orkat söka upp vilka inlägg exakt. Vsg att söka.

Förmodligen med anledning av att de börjat annonsera i Stockholm, och dragit på sig RO-anmälningar, har otrohetsdejtingen Victoria Milan börjat harvas i mitt mediaflöde igen, trots att jag trodde det var förrförrgårdagens nyheter (Nöjesguiden var ute med ett lustigt och nergörande gräv för flera månader sedan). Det handlar alltså om sajten som uttalat är till för att redan upptagna ska dejta fram en otrohetspartner. Ja visst är det skabbigt. Fast liksom håll i hästarna lite va?

Flera kritiker menar att det väl är bättre att vara öppen med att vilja ligga med fler än partnern. Andra förfasas över alla dåliga relationer därute som kräver dessa ”äventyr” för att vara uthärdliga. Ja, kan vi inte bara prata med varandra istället? Det låter fint men varför ska man räkna med att detta är samma sak?

Jag tror inte att de flesta som ger sig ut på otrohetsmarknaden gör detta för att de känner vare sig ett genomtänkt behov av en öppen relation eller ens kvävda i sin aktuella tvåsamhet. Många är säkert omedvetet ute efter att ha någon form av sexuell frihet men det är en instabil grund att stå på för att faktiskt lyfta frågan för en partner. Mest av allt tror jag dock att det precis som reklamen säger är fråga om simpel spänning och förbjuden lockelse.

DN Insidan publicerade faktiskt ett sympatiskt reportage igår om en kvinna som redan innan denna sajt fick uppmärksamhet använt nätdejting för att söka spänning och sex. Rakt skildrat och varken friande eller fällande. Men familjerådgivaren Erik Netterberg gör verkligen en konstig sak av det hela. Sexuell otrohet kan aldrig rädda en relation och ett fritt förhållande slutar alltid med att någon far illa, menar han. Han går sedan loss om att sajten och program som Big Brother är ett tecken i tiden och att inblandade mår dåligt.

Lolwut? Utan att säga för mycket om dokusåpamedverkan kan man i alla fall anta att sexet inom serien kanske inte är det största problemet i så fall. Visst har han vidare rätt i att otrohet förstör för relationen – men varför utgår han ifrån att det är ett försök att rädda en relation eller alltid ett tecken på att relationen är kass? Snarare är relationssaboterandet en medveten riskkalkyl, särskilt för någon som aktivt söker affär och inte bara råkar halka på någons kuk på krogen/konferensen.

Tack och lov är de andra två ”experterna” mer sansade. Sexualupplysaren Maria bergström menar också att man behöver bli bättre på att prata om sin relation och sina förväntningar, men utan att rakt av hävda att affärer är på grund av denna brist, och får dessutom in att det handlar om brutet förtroende och inte nödvändigtvis utbytta kroppsvätskor. Hon påtalar vidare att inget ”ökat behov av sex utanför förhållanden” finns. Forskaren Kristian Daneback påpekar också med kött på benen att många just bara surfar runt och får spänning utan att fysiskt göra något. Inte för att exkludera det ur problembilden för en relation, men det gör det tydligt att mycket mer än sexuellt utlopp spelar in. Det är inte samma otrohet för alla.

Den som kikar efter sidoäventyr hade kanske kunnat få kickar av det som singel också men själva otroheten är en grej, det måste inte bero på ens aktuella tvåsamhet – oavsett om den är harmonisk, knullrik eller förjävlig.

Vad jag tycker om sajten då? Fett osympatiskt att göra affär av affärer förstås, men ärligt talat tror jag det är en dödsdömd idé och inte någon djävulens kassako och samhällsomstörtare.

Med tanke på några av programmets deltagare och deras förvåning vid konfrontation av fakta är det fortfarande inte läge att sluta tjata om myten bakom mödomshinnan. UR fortsätter alltså sin grymma satsning på sexualkunskap och sände igår ett helt program om det faktiskt helt ofattbara att människor har trott på mödomshinnor och blödningar av ”första gången” i tusentals år – och ännu gör det! Då menar jag verkligen inte bara någon oupplyst främmandekultur som man kan vara rasist mot, utan även di mest rågblonda skolungdomar och vuxna som borde veta bättre.

Skoja att språkets makt över oss är stor när bara detta falska lilla ord burit en hel fördomsuppsättning med sig genom alla tider. Jag skrattade faktiskt lite rått i tevesoffan över det urlöjliga att det bara häromåret fanns seriösa motiv att bedriva forskning på hinnans icke-existens. Skönt att man tog tag i att bekräfta det vi redan visste, men fucking joke att det krävdes.

Vsg för upplysning.

Vanlig irriterande grej som inträffar när kompisar hamnar i tvåsamhet: det där totala kokonglivet. Plötsligt ser man inte röken av ens kompis för att den jäveln gått och blivit lyckligt kär. Man känner inte riktigt att man får bli irriterad heller. Kärlek ska väl unnas ens vänner?

Nykärheten som brukar åsyftas när man lite skamset irriteras trots att man är glad för vänners skull är dock bara en inkörsport till den långt värre typ 2 – bekvämlighetsfällan. Den som slår käftarna runt den som inte längre bara måste vara med sin partner varje stund, utan mest blivit van att ha snabbt och enkelt umgänge. Kravlös icke-ensamhet är långt mer diaboliskt frestande än kravlöst sex. Det är faktiskt inte särskilt olikt vilken sommarlovsförslappning som helst.

Nej, jag har inte någon vän på väg i dimman just nu – men när jag läser Kom ut ikväll om hur bloggen inte blir så angelägen längre när gnagande känslor försvunnit så kan jag bara tänka skräckslaget att detta kanske blir slutet? Dock talar superfina rapporter om lyckan för motsatsen.

När vi ändå är i länkartagen kan man gott passa på att läsa Jona Elings krönika i Ottar om effektiv bekämning av prostatacancer och vad som står ivägen för denna.

Jag gissar att RPM och Siewert Öholm skulle protestera mot analpillande ändå, men vem vet.