En hyfsat halvgalen period stängde. Fönstret slog igen, det låstes och man svalde nyckeln. Själv är jag själaglad att Silly Season äntligen är över, så att man kan sluta att spekulera, sluta att drömma ihop transfers, se sonen plocka ihop fantasilag på FIFA och man själv får gå omkring och vara orolig att några älsklingar försvinner från planerna i England.

Jag tycker dock att årets Silly Season har varit lugnare än på länge; om man inte räknar med ManCity, som värvar för allt vad man orkat. Men mot slutet så skickade man iväg också och Robinhos växel till AC Milan borgar för att  brassens karriär kan ta en härlig schwung uppåt och att Serie As AC Milan-matcher kan bli högeligen intressanta med Robinho-Zlatan och Pato. För att inte glömma Ronaldinho.

Det som jag överraskades mest av mot de sista rafflande timmarna var att Arsène Wenger ine handlade en målvakt. Hur kunde han missa det? Det var en straffspark, som bara var att dundra in. Jag förvånades över att Stoke hämtade Jermaine Pennant från Spanien. Pennant – en gång supertalang, men efter två rattfyllor och utflippat beteende i både Birmingham och Liverpool och en halvt misslyckad sejour i Spanien, så trodde väl inte jag att Stokes Pulis skulle köpa honom. Asamoah Gyan har varit på allas läppar, men att han skulle dyka upp i Sunderland?

Paul Konchesky till Liverpool talar bara om för mig att Roy Hodgson spelar ”Safe”. Men Konchesky…Roy? Det var väl minst ett kvarts sekel sedan den gossen gjorde en vettig raid på kanten?

Silly Season är slut. Vi tackar för föreställningen. Låt nu spelet äntligen börja.

När Thomas Brolin avslutade sin långa och imponerande karriär, så gjorde han det i Crystal Palace.  OK, han var i Hudik också, men sin stora karriär avslutades hos The eagles. Det blev ju också så illa att han följde sin kompis från Italien- Attilio Lombardo dit och blev biträdande tränare under en kort tid och pressen skrev ”In the US, they have Abbott&Costello, we have Brolin&Lombardo”. De gjorde skaplig ”gäck” av detta och Brolins rykte i UK, där hans karriär – där den i Leeds klassas som ett av Premier leagues sämsta köp någonsin -fick sig ännu en slagsida.

jag tänker på det när jag läser att Crystal Palace har handlat på sig Edgar Davids och rycker i Jonathan Zebina. Davids? Han passerade väl zenit för ett halvt dussin år sedan. Jag hade kanske förstått det om det varit en div V-klubb i Holland, som typ RB Leipzig i Tyskland, som handlar på sig gamla Bundesligaspelare och stiger i tabellen, men Palace har väl någon form av satsning framför sig..eller är man bara ute efter sponsorintäkterna? Bilder på en Bulldog på en mönstrad tröja.

Nåväl; Blir det en Lombardo-Brolin igen, eller är Davids verkligen i London för att ge Championship-spelarna en reäl match och göra ett bra avslut på en karriär eller samlar han bara pengar? wait and se…

En gång i tiden så spelade ett gäng dårar i en avlägsen del av London fotboll. De kallades för ”The Crazy Gang” och innehöll bland annat vildhjärnor som Winnie Jones, John Fashanu, Dave Beasant och Dennis Wise. laget slog en gång Liverpool i FA-cupfinalen. 1988 och då förlänades laget, som egentligen hette Wimbledon med namnet ”The Crazy Gang”.

För sex år sedan upplöstee Wimbledon FC, då en affärsman köpte laget och flyttade ut ur staden till Milton Keynes. Egentligen var det en historisk flytt för det är mycket sällan, för att inte säga aldrig, som man gör som i USA- i England – dvs köper ett lag och flyttar det till en annan stad. Wimbledon döptes om till MK Dons, för att behålla lite av namnet Wimble-don.

Laget spelar i Coca Cola league one och för en ganska anonum tillvaro, men så ibland skvätter det till och man känner att ”The Crazy Gang.-generna” lever kvar.

Igår exempelvis.

Carling Cup- andra omgången. Besök av Blackpool. Nu lever orten upp igen. Det spelades ett tiotal matcher igår, där Premier league-lag var med och de senaste åren har varit ganska hemeutiskt fria från skrällar. Men nu vaknade Crazy Gang ådran och efter 120 minuter så stod Mk Dons som segrare med 4-3. Lewis Guy- a nice guy- gjorde mkålet på stopptid i slutet av andra förlängningen och såg till att skrällen var ett faktum. De jagade, de krigade, de lst för brödfödan och det var nästan att den gamle ekonomen Milton Keynes vaknade av glädje.

Jag gillar cuper, jag gillar skrällar. jag minsn när Brighton slog ut mäktiga Nottingham i början av 80-talet, när Wrexham slog ut Gunners 1991. Colchester slog ut mäktiga Revies Leeds 1972, när alla hade räknat med 10-0 till Lorimer&co. Nu kanske inte MK Dons vinst not Blackpool har samma dignittet, men visst är det kul när gamla Crazy Gang tar ton igen.

Jag trodde Wimbledon var över. Jag har för mig att jag såg Nadal lyfta bucklan i somras. Jag sågs hans spänstiga överarmar slå in matchbollen. Eller hade jag fel. Möjligtvis. Kanske har jag fått en stenhgård serve i pannan..; kanske har jag fått en gam i ögat. Gamar är väldigt vanliga i Östergötland. Alternativt är det getingar. De börjar på G och flyger. Ergo; det kan vara en gam.

Jag yrar. Jag är som en feberrusig Raskolnikov på jakt efter en pantlånerska, som alla bröder Karamazovs yrslingar i ett slutet tornrum, som en hyperspeedad Holden Caulfield. Tillsammans. jag har sett Premier leagues andra omgång och jag kan inte få igen munnen. En hel storkstam bygger bo i min hörntand. För att säga som Metro-Goldwyn-Meyer sade på 50-talet; ”That’s Entertainment.” För det här är Entertainment. Lägg ned Broadway, skrota West End och bomba Lido. Gå på Emirates, St James’, gå på Craven Cottage eller Britannia Stadium.

Två omgångar har spelats och låt mig pilla ut gamen ur ögat och ge mig några snabba reflektioner.

Några positiva

1. Game, set & Match – Premier League

6-0, 6-0, 6-0. Tennisreultat i ligan och vi ser två hattrick av två engelsmän. När hände det senast? Theo Walcott och Andy Carroll? Carroll för övrigt med en frisyr som påminner om gamle Mark Hateley. Ingen merit dock.  Det var högerdoja, vänsterdoja, nickar, skott och en fullständig demolering av försvaren. 6-0 i Newcastle mot Aston Villa. Fanns det någon som spelade på ett sådant resultat. Som 7-5 i Tipsextra för 20 år sedan.Oxford-Luton var det väl? Anyone for Tennis?

2. Brede Hangeland

En norrman dyker upp. Inte bara dyker upp. Han regerar; eller som kidsen runt om i vårt land säger ”han äger”. Mycket riktigt. Hangeland äger sitt eget territorium ”The Kingdom of Hangeland and Craven Cottage”. I ligans hittills häftigaste match, så stod det 1-1 länge, innan Hangeland nickade bollen i eget mål. Nani brände sedan en straff innan Hangeland seglade upp, som om han skulle ge Internatonella RymdStationen något att äta och knoppade in 2-2.

3. William Gallas

Förrädare, modig,dumdristig, idiot? Välj något ur högen. De passar alla på William gallas, som är så kär i London att han väljer att lömna Chelsea för Gunners och nu Gunners för Tottenham. Få har gått den senare vägen. Förrädare, modig, dumdristig eller idiot? Jag kan dock inte annat än gilla Gallas, som kliver vägar ingen annan går.

..så något negativt på vägen också.

1. David Whelan som har stort intresse i Wigan funderar på att stryka ordet ”Sports” ur sitt företag JJB Sports efter Wigans fullständigt makalösa 0-10 på två hemmamatcher.  Kubb eller armbågsbrottning verkar vara ofarligare. Å andra sidan är Wigan ett mekka för Rugby och där ger ju två stycken ”trials” 12 poäng, så chansen kanske finns.

Vi noterar dock att ManCity-Liverpool inte spelats ännu, men jag har svårt att se att något som de gör kan kliva in på denna klämchecka uppräkning. Möjligtvis om Adebayor gör fem baljor eller skallar en motståndare.

Där stänger vi ögat.

Långsamt är det löjligt.

Manchester City har spenderat 130 miljoner Pund på nya spelare. På en säsong. 1,5 miljard svemska kronor på spelarövergångar. Lägg då till de löner som betalas. Det är genant, löjligt, ett hån och nog borde FA tänka till. Det kanske är dags att göra som i Tyskland och Sverige; sätta en 50+1 regel på ägandet i klubbarna eller sätta ett lönetak, som i NHL? Vad som sker nu är löjligt. Det är en rik mans lekstuga. Har man pengar, så ökar man insatsen tills spelaren är ledig. Löjeväckande.

Chelsea höll på med samma sak för några år sedan. Som tur är(sorry Leeds och Pompey) så finns det tråkiga exempel också. Leeds investerade brutalt ett tag efter att man kvalificerat sig för Champions league. Framgångarna uteblev och laget föll ihop som ett korthus. Pompey bytte ägare vid flera tillfälle och har idag en skral ekonomi. West Ham ett tredje exempel. Det talades vitt och brett om deras goda ekonomi när några tappra islänningar dök upp. men sedan då; pewngarna sipprade ur händerna för islänningarna och nu står West Ham med en sämre  ekonomi. Liverpool ett annat exempel, där Gillette&Hicks fullständigt kollrat bort allt var pengar heter.

Hur blir det i City? vad händer om Mancini inte får fason på sitt lag? Det blir ingen Champions league, det blir ingen titel. leker Schejken vidare med pengarna, sparkar mancini, tar in en ny tränare och fortsätter att hälla pengar över staden igen; eller tycker han ”nä, det här var inget roligt” och investerar sina miljarder i hästpolo istället? Ibland  hoppas jag det sistnämnda, så att lagen får sig en rejäl käftsmäll och inser allvar och verklighet. Just nu är det pappa som leker med pengarna och det straffar sig alltid.

Första omgången rasslade förbi. De stora giganterna hade det lika enkelt som en kamel har att hitta vatten i en bäck. ManU spelade ut the Magpies och Chelsea krossade WBA. Mest uppseendeväckande naturligtvis; Blackpools 4-0 mot Wigan. Domarna visade ut folk  till höger och vänster och Joe Hart var enastående. Jamen, då fick vi med hela ligastarten.

Om jag skullle slänga ihop en lista, perhaps? Falks egen lista på uppseendeväckade iakttagelser. Jag kallar det Falkögat.

Något positivt

1) Låt hjärtat vara med.

Han heter Joe Hart och tror vara Englands framtida stormålvakt. Ett tag trodde Shay att han var given; vilket han inte var; Shay Given alltså, men

Hart hade hjärtat med sig och spelade mot ett anfallsfrejdigt Spurs och räddade allt som stod i hans makt och mer där till. Operation Överdjävlig.

2) Det krävs en stålman att överleva i stålstaden. Blackwell sparkas efter två matcher in på säsongen hos the Blades. Sheffield Uniteds 0-2 i Carling Cup följdes av 0-3 mot QPR och Blackwell får gå. Tjena? You oughta be kiddin me??

3)  Tangerine Dream. En klassisk synthgrupp från 80-talet, som måste vara smeknamnet på Blackpool, som i folkmun går under smeknamnet ”The Tangerines”. Mina damer och herrar; enter Blackpool och 4-0 mot Wigan. Det kallar jag en rejäl spark i underhudsfettet. Blackpool mot toppen? Eller ett steg mot att undvika toppen. Snarare det sista; ty jag misstänker att Blackpool blir som Håkan Brock; en slagpåse.

4) Groundhog day. 3-0 målet mot Newcastle för ManUtd. Scholes slår en långboll som möts av Giggs, som krutar in 3-0. När skrevs detta? 1996? 1998? 2002? 2004 eller 2010? Det hände i förrgår, men kunde lika gärna ha varit 1998.

..å något negativt

1) Joe Coles fullständigt onödiga stämpling idiottackling på Koscielny torde rendera nobelpriset i charmkurs. Prata om övertänd. Joe Cole; du har väl varit med förut?

2) Cirkus Villa. O’Neill avgår, bråkar med Lerner, som vill ha någon annan som tränare; Svennis eller Maradona? Samtidigt lämnar Milner, Villa vinner med 3-0, Milner gör mål. Jag saknar trampetsdansörerna och jönglörerna annar är Cirkus Villa komplett.

Nu stänger Falkögat.

Nagelbitandet startade direkt.

Ligan drog igång i helgen. Gårdagen såg 8 matcher.  Dagen såg en match och omgången avslutas imorgon med ManU mot the Magpies.

Man drar en lättnadens suck att väntan är över, men samtidigt konstaterar man att tiden verkar ha stått stilla under sommaren; ty det är samma saker som händer igen. Ligan har fått sin egen ”Groundhog Day experience”.

Chelsea tokspöar The Baggies med 6-0. En formidabel urladdning på the Bridge. Ifjol avslutade man med 8-1 eller något liknande och vann ligan; man startar med 6-0; som ett servess rakt på pungen på di Matteo. Drogba tre mål. Samtidigt – när jag ser delar av matchen och målen, så inser jag att di Matteo kan inte ha scoutat Chelsea på deras fasta situationer, ty bollarna går alltid på Terry på första stolpen, som styr dem in mot mål. 6-0? En värdemätare? inte alls, the Baggies var urusla. Jag saknar redan Cyrille Regis.

Cattermole utvisad för Sunderland. Är någon i hela världen förvånad? En gång råskinn. Alltid råskinn. Bent målade för the Black Cats. Groundhog Day igen.

Världens fränaste frisyr och ett av de snyggaste namnen- Kenwyne Jones- inledde sin Stoke-karriär med att pricka ribban, vara ett yrväder och sedan bli avtacklad av Craddock. Synd och skam. Craddock brukar normalt göra några självmål per år, men nu tacklades han. Fult också. Jones är en stor favorit. Kolla killens spänst. Ivan Uchov- akta dig. Steven Fletchers 1-0-mål var omgångens snyggaste.

Det var målvakternas omgång. Joe Hart var omutlig för City mot Spurs. Han tog allt. Däremot så släppte Tim Howard in en boll, där han gav bollen till Kalinic och Pepe Reina var inte sämre då han fumlade in en kvitteringsboll för Arsenal.

Ligan har startat. Några skrällar? Jo, Wigan-Blackpool 0-4. Världens kraftpaket Harewood gjorde två mål för kuststaden. Harewood kommer att bli oerhört nyttig.

Domarna stod som vanligt i centrum. Taylor dömde en straff för Sunderland, där tacklingen var utanför straffområdet och Atkinson visade ut Koscielny och Cole i Liverpool-Arsenal. Cole var klockrent rött, medan Koscielnys andra gula är högst tveksamt. Alltid dessa domare.

ManCity var en besvikelse.

Avslutningsvis glädjer det mig att spelaren med hela ligasystems tuffaste namn gjorde mål för Nottingham; Dexter Blackstock. Heter man så, så är man förlåten för att man inte gjort en sagolik karriär; bara namnet är superklass.

8 matcher står för dörren på det välsignade Premier League och fortfarande är ryktena magnifika och spelartransfers står som spön i backen. Chelsea plockade Neymar framför Barcelona och Arsenal; Chelsea menar ”no tapping-up”; jag menar ”..å jultomten finns?”; vafan; Chelsea har gjort detta sedan Adam och Eva småpratade med ormen. Bevisbörda? Ingen; men så är det. Pang.

Balotelli är tydligen klar för ManCity. När jag ser bilden på en 20åring i skinnjacka(förmodligen lika dyr som Litauens BNP), med diamanter i öronen och med rykte om att vara en bråkstake och till en klubb där sannolikheten att han får spela massor är lite, så anar jag bråk och jag nästan hoppas att det blåser ordentligt i manchester, så att man någon gång fattar att ”Money can’t buy me love”. När börjar vindarna blåsa?

Arsenal verkar inte köpa en målvakt. Tyvärr; mitt kära Gunners- där åker titeln.

Långsasmt börjar stjärnorna att må sisådär; Tevez mår fortfarande tjyvis efter VM; Robinho vill inte tillbaka till ManCity och Mascherano har försökt att få alla att förstå att LIverpool- nä; där vinner man inga titlar och vill nu till Barcelona eller Inter.

Samtidigt förbereder sig ligan för en första omgång. Å vilken omgång det blir.

Tottenham – Manchester City

Tillika lagen som slogs för den sista Champions league-platsen möts på White Hart Lane. Redknapp har inte handlat mycket i sommar om något och City- har köpt allt som rört sig. Ligan startar med en ”bang”

Aston Villa – West Ham

Vem ersätter O’Neill och hur skall Avram Grant lyckas. Villa har ett koppel med unga spelare, men i the Hammers finns The Hammer himself i Hitzlsperger(tysken), med ett fruktat vänsterskott, som fick sitt smeknamn i just Aston Villa. ”If I had a hammer…”

Blackburn – Everton

Ett stenkast mellan orterna. Eller i alla fall fem mil. Typ. jag var på Blackburns arena i våras och det är en härlig liuten skapelse, som ligger insmygd i ett bostadsområde i Darwen. Allardyce har ett lag där vi hittar VMs enda obesgrade lags kapten- Ryan Nelsen i Nya Zealand; Gamst Pedersen, den väldige(å då pratar vi mega-store) Samba och reliken El-Hadji Diouf; vars kontrakt med Blackburn måste vara bra- annars hade han åkt iväg(för han har varit kass i fem år). Everton har haft en bra Silly Season eftersom de har behållit både Jagielka, Cahill, Rodwell, Pienaar  och Arteta.

Bolton – Fulham

Det känns som 100% skräp. Fulham vann Europa league. Visst, hatten av; men laget….? Bolton har Kevin davies-ligabs bäste huvudspelare, men sedan..? För några år sedan hade det varit en finländsk målvaktskamp mellan Jääskeläinen och Niemi. Numera är det bara Elmander mot Elm och ni känner hur jobbigt det blir att hitta kvalitet…

Sunderland – Birmingham

De svarta katterna under Bruce är inget lag som är känt för sitt skönspel. Det gick inte med råskinnen Cattermole-Cana centralt och nu när Cana är borta, så har man tappat i slagstyrka. Bent och Jones är intressanta forwards dock, men varför Bramble?

Brums har ligans kanske bästa framtida målvakt i Foster, Bissen Larsson i laget och världens längste Zigic(2,02-känns som 3,80) i laget. Brums gjorde 38 mål på 38 matcher ifjol; dags att träna skytte?

Wigan – Blackpool

Föga en match i mitt sinne ger så lite reaktion. Jag har försökt att säga namnen långsamt; det blir ingen reaktion ändå. Wigan- säger jag varje år- skall åka ut. Laget spelar en intetsägande fotboll, det är stenhårt, det är långa bollar och då de tappat Melchiot, Scharner och Bramble, så undrar jag vad som håller dem kvar i år? Blackpool har inga pengar, men en obändig moral. Men det hjälper väl knappast i denna match eller under säsongen. Under har dock hänt förut.

Wolves – Stoke

Detta kunde har varit en tipsextramatch från 1969 och Kenny Hibbit mot Terry Conroy. Sidbenornas mästare. Om man klippte av deras sidbenor och lade dem på rad, så hade  inte Öresundsbron behövts.  Dock hade kanske spelarna behövts i år, ty Wolves kommer att åka ur. Stephen Hunt är dock ett nyförvärv, som kommer att ogillas av alla. Intressant kille. Stoke har Delap. ”We know we are crap, but we have Rory Delap”. Fast någon gång måste man väl ha lärt sig inkasten ..eller?

Chelsea -  WBA

Jonas Olsson måste ha lett med hela ansiktet när han såg lottningen. Första matchen i PL; på Stamford Bridge mot regerande dubbelmästaren. Kan bara gå åt ett håll och Chelsea vinner naturligtvis detta. Svårt dock att se Chelseas lag detta år. Ballack, Cole  och Deco har lämnat. är de unga Kakuta, Bruma och Sturridge bra nog? Jag undrar. WBA eller the Baggies har en gammal Chelsea-spelare som manager i di Matteo, men inget lag av större kvalitet. Man kanske letar efter en gammal Regis eller Batson eller Tony Brown att göra målen; för här gäller nog den gamla klassiska Newton-regeln ”What goes up, must come down.”

Nu kör vi. Sedan följer tre matcher till med Liverpool-Arsenal på söndagen.

Nu vattnas det ordentligt och man dreglar….

”Suffering is permanent, obscure and dark, And shares the nature of infinity.”

Lake District vet vad som gäller; framför allt de gamla Lake District-poeterna från 1700-talet. William Wordsworth var kanske den främste av dem alla och lyfte fram den romantiska ådran i brittisk poesi. Nu kanske just det ovanstående citatet är så romantiskt, men om man dyker ned i romantiken så finner man lidelse, åtrå, brutal underkastelse och hopp allt ihopslaget till enda sak; en romantisk böjelse och en oemotståndlig kärlek till något man längtar efter.

Jag undrar om Wordsworth visste att det han skrev skulle vara odödligt. Hur egentligen varje fan, varje supporter av den engelska fotbollen skulle kunna memorera detta när de står på Jack Walker Stand på Blackburns arena i Darwen; eller på The Kop i Liverpool eller på Jonny Haynes Stand i Fulham?För när nu Premier League närmar sig med stormsteg; avsparken och bollen tränas upp; domarna – de som har hår kvar(ty alla följer Collina-frisyren numera)-kammar till luggarna, provblåser sin pipa och varnar sin fru, när de häller upp morgonflingorna i fel fat; Wayne Rooney ser till att ordet ”Fuck” sitter som det brukar göra och Steven Gerrard har lagt sig ned så där orpovocerat som bara han kan göra. Jag ser en Sol Campbell träna bort de sista delarna av underhudsfettet; Nicky Shorey har ingen aning om var han skall spela och Hart&Given står och dundrar på Mancinis dörr och undrar vem som skall spela. Men alla skulle de kunna säga Wordsworth ord.”Suffering is permanent, obscure and dark, And shares the nature of infinity”. Så även jag.

Samtidigt undrar jag vilket lag han höll på den gamle William?Är man från Cumbria så luktar det Blackpool lång väg och de kan behöva stöd.
Välkommen till lidandets tid.

På den engelska ön Britannien är det som vanligt. En fullständig kaos. Vi pratar Premier League start om 5 dagar, England spelar landskamp i veckan och flera av spelarna i landslaget skämmer ur sig så att inte ens solglasögon räcker för att skydda dem. Men vi startar från början.

Community Shield startade igår med att Manchester United slog Chelsea med 3-1. Ett imponerande resultat av Mancs och intressant att se hur Javier” Chicarito” Hernandez gjorde mål i sin första tävlingsmatch. Har så Sir Alex återigen hittat en pärla när han letat bland ostronen? Som i John Steinbecks ”Pärlan”. Så nu är det igång. Chelsea värvade Ramires härom dagen, som ett av de sista försöken att stärka sin trupp. Chelsea tog dubbeln ifjol efter ett antal försök; men truppen blir äldre och jag är inte övertygad om att de nya unga spelarna Bruma, Sturridge, Kakuta och andra räcker till ännu.

Men åter till kaos som råder. Begreppet härstammar från det antika Greklands ord för ”rymd” och betyder egentligen oförsägbarhet. Det råder kaos i England, ty Capello har plockat ut en trupp till matchen mot Ungern, som dels tar med två spelare, som direkt sade ”Nej, jag har slutat med landslagsspel”(Brown och Robinson); Robert Green är petad, han tog inte med Carrick, då han var skadad och Capello blev högeligen förvånad när Carrick spelade 79 minuter i Community Shield; han tar med Wilshere och Gibbs i laget; båda från Gunners men som knappast spelat i Gunners A-lag överhuvudtaget. Capello är ”Chaos” in perfektum om man tar in ordet oförutsägbarhet. Foster och Hart skall ta hand om framtiden i målet. Intressant det också, då Foster var tredjemålvakt i Manchester United och Hart knappt petade undan Shay Given ifjol. Det enda som binder Foster & Hart tillsammans är Birmingham, då Hart lånades ut till the Blues förra året och Foster nyligen gått dit. Capello överraskar.

En annan som gör som sina kompisar i landslaget är Peter Crouch. Före att parafrera Pete Seeger ”When will they ever learn, when will they ever learn?”. Peter Crouch var ihop med Abbey Clancy sedan 2006. En pingla. Vad händer då? Jo, Crouch hänger på en svensexa till Madrid och kryper enligt pressen ned i sänghalmen tillsammans med en 19årig algeriska. Ridå. Efter Ashley Cole, John Terry, Wayne Rooney så följer nu Peter Crouch i den rad av engelska fotbollsstjärnor som visar upp sin synnerligt dåliga sida.

Jag bevistade Portugal i somras, såg en ”stag night” med 12-15 apfulla Manchester  United-supporter, så jag är faktiskt inte förvånad, men Crouch är ändå svår att missa; 2,70 hög, smal som en plockepinn; det är ju inte så att han kan smyga med det direkt och jag är inte det minsta överraskad.

Till detta – Martin O’Neill, en av landets bästa tränare, som flyr Aston Villa efter att man debatterat en försäljning av James Milner till Manchester City. Jag kan tycka att O’neill gör helt rätt, som visar vad han tycker om Mammons krafter.

Så, Kaos i England; en vecka före starten. Ser jag ett ögonbryn höjas? Nä, tänkte väl det.