”Love the way you lie” är Eminem och Rihannas monsterhit för närvarande och den borde man sjunga för Arsène Wenger. Han kan ju inte sitat och mena att han tänker spela med Almunia, Fabianski och andra under hel säsongen. Vad är det Wenger ser som alla andra inte ser? Almunia slänger in två mot WBA och The Baggies sitter med ett småleende och ser hur Gunenrs inte tog rygg på Chelsea. Bedårande bra var odemwingie och gamle goonern Jerome Thomas, som hade lekstuga på sin kant.

…”Club can’t handle me”, är Flo Ridas hit och Michael Owen lär ha sjungit den när han gjorde 2-2 på Bolton. Owen har varit förknippad med byte till Aston Villa, men gjorde nu mål och fick se Rooney och Gibbs halta av. Owens framtid är här och nu. Jag har alltid gillat Michael Owen; en übersympatisk kille, helt utan skandaler och som aldrig gnäller. När han slog igenom 1998, så var jag övertygad om att Englands näste världsstjärna var på gång, men han lyckades aldrig att få ut sin hela fantastiska förmåga. Dags nu?

Annars var omgången rätt kaotisk. Charlie Adams självmål för Blackpool var pinsamt. Vuxna människan- stå där och nicka in ett självmål. I blame Cocos ”Selfmachine” är som gjord för Adam. Heskey lever i Midlands. Räkna aldrig ut Heskey- jo i landslaget- men ibland så hittar han ett korn. Wolves fick spö igen och tappar mark.

Liverpool-Sunderland var hyfsat spännande. Michael Turner tog en frispark, men rullade den till sin målvakt för att han skulle slå den. Då rusar två Liverpoolspelare fram som tjurar i Pamplona, snor bollen och Kuyt gör mål. Osportsligt? Kanske. Men det som möjligen får Liverpools spel att vakna och Hodgson undrar fortfarande vad som händer runt omkring honom.

Avslutningsvis sjöng The Script just ”For the first time” och det nynnande Carlos Tevez på när han rullade in 1-0 via stolpen på Chelsea i oljemiljardärernas match i Manchester. Chelsea första förlust och ligan lever.

Ibland skall man säga det i toner och inte i ord.

S

Efter Carling Cup och en hel del att tänka på för en del lag och en hel del nya spelare att lära känna i Northampton bland annat, så kammar vi oss, sätter på oss konfirmandskostymen och ger oss in i diskussion om helgens matcher. Nedan är helgens omgång och redan kan ni börja bita på nagelbanden. Själv brukar jag sitta i Lotus-ställning och äta chips.

Arsenal-WBA, ManCity – Chelsea, West Ham – Tottenham, Liverpool -  Sunderland, Blackpool-Blackburn, Fulham  – Everton, Birmingham-Wigan, Bolton - ManU, Wolves – Aston Villa.Newcastle-Stoke-

En knippe väldigt trevliga och spännande matcher. Jag noterar att Gunners är starka hemma på Emirates Stadium. Matchen mot WBA ger mig vibbar från för och knipskarpa dueller i luften mellan Regis och Young. Här finns också härliga matcher med enormt mycket pengar. ManCity mot Chelsea känns som en oljematch. En schejk mot en oligark. På planen väller miljonerna fram, men oj vilken match. Skall City bli det första laget att knycka pinnar av Chelsea.?

Vi beskådar ett par derbyn. West Ham-Spurs. Östra London mot Norra London  Det åks en och annan Spursare på tåget imorgon. Wolves- Aston Villa är ett klassiskt midlandsderby. Aston Villa torskade mot Birmingham förra veckan; är det dags för en ny derby-förlust?

Vi fortsätter med derbys och ser Bolton möta ManU. Ett klockrent Manchester-derby och Sir Alex vill fortsätta på 5-2 mot Scunthorpe och krossa Bolton, men jag höjer ett varningens finger för Coyles Bolton.

Meet Joe Black. Film med Brad Pitt.

Meet the two Blacks. Blackburn och Blackpool. Fascinerande match och namn. Två lag som behöver poöng, även fast the tangerines startat bra.

Liverpool-Sunderland. Jag anar krisen, jag anar ”You’ll never walk alon”, jag anar en nervös slippsklädd Hodgson, jag anar hans framtid i frågetecken om starka Sunderland vinner.

Birmingham – Wigan är så nära klassisk gammal gruvarbetarfotnoll vi kan komma. Som att se Sheffield U – Norwich på den gamla goda tiden. Fulham- Everton hade potential att bli en belgisk kamp mellan Fellaini och Démbéle, men den sistnämnde bars ut mot Stoke, men Felleini, som har allting i sitt hår (de hittade exempelvis hela Islands budgetunderskott där) har potential att avgöra.

Avslutningsvis Newcastle – Stoke. Hemmalaget slog ut Chelsea efter en kraftansträngning i veckan och jag misstänker att Hughton låter Ameobi starta. Tuff match mot ett tungt Stoke.

Det var en omång av klass det.

Det finns säkert ingen av kvinna född, som har en aning om var Northampton ligger. Man har fullt sjå med att hitta Southampton. Men just idag borde alla känna till det och man borde lära alla barn säga ”The Cobblers”. Northampton Town FC är namnet för dagen. Placerat i League Two, så slår man ut stora starka Liverpool ur Carling Cup. Förvisso, så hade Pool lämnat större delen av laget hemma, men det tar inte bort det faktum att the Cobblers via straffläggning slog ut Liverpool ur Carling Cup.  En ny försmädlig förlust för Roy Hodgson och jag börjar undra hur länge han sitter i Liverpool.

The Cobblers har en mycket intressant historia för övrigt. Smaka på detta. Laget låg i division fyra säsongen 1960-61; år 1965-66 spelade man i Division ett och 1969/70 var man åter i division fyra. Det kallar jag hiss. Cobblers vandrar nu vidare i cupen och är nu i en trevlig åttondelsfinal.

Det var en omgång med en del trevliga sensationer; om man gillar sådana. Att Baggies skulle vända mot ManCity, det var en stor sensation. Jo gjorde mål på Guidettis inspel, men Baggies vände och vann. I Chelsea så stod de svartvita skatorna från norr för en härlig insats. Ledning med 3-1 blev 3-3 efter att Ancelotti luftat Anelka en stund men Shola Ameobi lade in 4-3 efter Gutierrez hörna och Chelsea är ute ur cupen.

Det är sådana dagar som ger cupen som Gud glömde en glans. Nu ligger världen öppen för Manchester United eller Gunners.

Vi sticker emellan med en cup som Gud glömde när han gjorde upp spelschemat för ligan och blandade in Champions league i kryddpåsen.  Den kallas Carling Cup.

För många år sedan var detta en av de intressanta cuperna. Carling Cup, eller Littlewoods Cup, Worthington’s Cup, Coca-Cola Cup, Rumbelows Cup, Milk cup eller League cup. Den skakade om, den rörde upp känslor, den var ett härligt avbrott i vardagen när semifinalerna och kvartsfinalerna spelades på härliga leråkrar runt om i England. det var rökpelare från småfeta britters munnar, som trots att det var två minus ute stod i kortärmat och skrek på Shrewsbury eller Leeds eller Oxford. Det var knappt lyse från strålkastarna och snötäcket lade sig så sakteliga över de brittiska leråkrarna. det var fight om platser i semifinaler och finaler och det firades mäktigt när man vunnit. det var ändå en stor cup som vunnits, där lagen satsat för fulla muggar och där lagen spelar sina bästa spelare. Andy Gray avgjorde för Wolves en gång, den finalen minns jag. Andy Gray var signifikativ med att -han gick upp i en nickduell, vann bollen och hans motspelare dunsade i backen med knäckt näsben-, men en härlig engelsk bollnickare. Jag minns när Oxford vann med 3-0, när Gunners segrade mot Liverpool och året efter förlorade när Winterburn brände straff mot Luton. Det var tider det.

När nu Carling Cup rullar igång i England igen. Ny omgång i veckodagarna, så är det en gäspning. Jag kallar den lite vanvärdigt för kalle-Anka.-Cupen eller korp-cupen, ty den betyder mycket lite för de stora lagen. Lagen med fokus på ligan, Champions league, Europa league och som har miljarders andra matcher att tänka på. De ställer upp med juniorlag, låter juniorerna och reserverna lufta lite på benen. Ibland går de ändå långt, vinner några matcher sensationellt, men ändå..när det väl kommer till kritan och det är andra viktiga matcher som hägrar, så ryker Carling Cup all världens väg i prioriteringen.

Ikväll så kör vi en ny omgång. Förvisso bjuder kvällens omgång på en härlig kamp mellan superrivalerna Spurs och Gunners i norra London, men äben här lär det luftas juniorer om jag känenr redknapp och Wenger rätt. Nu får inte Wenger sitta på bänken dock, då han kallade Phil Dowd något som liknar djur efter matchen mot Sunderland. Burnley-Bolton, Stoke-Fulham och Sunderland-West Ham är andra matcher av karaktär denna kväll.

När det gäller denna cup dock, så hoppas jag så evinnerligt på skrällar; att Milton Keynes exempelvis skall  skala av Birmingham.

Nåväl; Cupen som Gud glömde.; den spelas ikväll.

 Efter att ta tågat runt i Europa och krossat motstånd, så återvänder nu de engelska hjältarna till Britannien och stälelr upp sig för en regelrätt fight. Det är ny ligaomgång och även om de flesta blickarna skickas mot matchen ManU-Liverpool, så skall inte midlands-derbyt WBA-Birmingham halkas förbi. Välkomna till några personliga reflektioner

Stoke-West Ham

Efter att Robert Huth fått in bollen i sista minuten mot Aston Villa, så är det lite ”Rule Britannia” på Britannia Stadium. The Potters plockade upp sina keramikskärvor och visst har Kenwyne Jones brittiska öarnas härligaste häng? Den stora diskussionen i veckan har dock varit Tony Pulis och hans moders dödsfall, som har berört spelare och ledare.Tyckte Pennant såg pigg ut mot Aston Villa dock och möjligtvis får han starta. Dags för ”the forgotten striker” Huth att näta igen annars?

Avram Grant skall fira Yom Kippur är det sagt och det är i helgen. Samtidigt har Grant startat i the Hammers med allt annat än ett hammarslag, snarare ett komplett magplask. Men han har fått hjälp. Samarbetet mellen Green och Upson senast påminde om VM och nu saknas Ben Haim, som också firar Yom Kippur och det talas om att skicka in Tomlinson från start.

Falk tror på Stoke. Igen.

Aston Villa – Bolton

Gerard Houlliers första match vid rodret och han har inlett med att säga att Michael Owen är en bra kille. ” Honom skall vi ha”. Den alltid unge Owen sitter på bänken alt är skadad i ManU, men kan det vara något? Näää. Annars är Young och Agbonlahohr foreards duon, såvida inte Carew är frisk. Downing gör bättre och bättre ifrån sig, men försvaret trots namnkunniga spelare som Dunne,Warnock, Young, Collins med flera ser stabbigt ut. Dunne har hjärta, men när han sopar iväg bollen, så kan den hamna varsomhelst.

Owen Coyles gäng fick 1-4 i baken mot Arsenal och fick till råga på allt lovande Gary Cahill skadad. Jääskeläinen, Gardner, Davis, O’Brien och eventuellt Kevin Davies saknas också, så Elmander får kampera ihop med Klasnich eller Blake på topp. Elmander är dock het som ett strykjärn just nu.

Falk tippar hemmaseger

Blackburn – Fulham

1-1 mot ManCity senast var bra utdelning. Big Sam vräkte fram offensiv kraft och fick in bollen. På arenan i Darwen är de svårslagna. Jack Wilson Stand kokar och laget är i princip skadefritt. Benjani är en frisk fläkt och längst bak är jag mycket rädd för Chris Samba. Går det att bli större?

Fulham saknar Bobby Zamora, som bröt foten och är borta fem månader. Fredrik ”stuuuhr”(som han kallas i England) är skadad, likaså Halliche, Stockdale och den pilsnabbe Andy Johnson. Forwardsläget för Hughes är kritiskt men med Dembélé, Clint Dempsey och David Elm på topp, så kan nog allt hända.

Tror på Blackburn dock.

Everton – Newcastle

Hemmalaget serverade godis till hemmapubliken mot ManU. Reducering och kvittering i slutminuterna var en moral-boost, bättre än ett paket dextrosol på ett varmt ställe. Tim Cahill är en nyckelspelare tillsammans med Arteta och Fallaini. Tim Howard gjorde dock övermänskliga räddningar mot Manu- framför allt en fotparad minns jag. Rodwell och Saha är tveksamma och Anichebe är skadad.

Alan Shearer har mest gått runt och varit besviken för att inte han fick newcastle-jobbet. Sur-putte! Chris Hughton håller dock ställningen och vi noterar att Andy Carroll nog är tillbaka och att Sol Campbell och hatem Ben Arfa troligtvis finns med i truppen. Inga större namn saknas från laget; men jag noterar att gamle Liverpool-spelaren Guthrie (en canalplus-reporter kallade honom för Gautier f.ö) är borta. Ingen större förlust dock. Som en sprucken nagel.

Etta.

Tottenham – Wolves

2-2 mot Werder Bremen smakade fågel för Redknapp, som kanske fick tänka på annat än Capellos vedermödor för en gångs skull. Cudicini kan eventuellt få fortsätta imål; Dawson och Defoe är borta ett tag till, men Spurs fyller på med Gallas eventuellt. Spurs har ett namnkraftigt lag med goda spelarkvaliteter i Modric framför allt. Van der Vaart kommer att bli en tillgång, men jag antar att det kan bli lite fight om ”playmaker”-rollen mellan dessa båda herrar.

Vad beträffar Wolves, så tänker jag alltid på Derek Dougan och kenny Hibbitt när jag tänker Wolves och george Berry, John Richards och när Andy Gray nickade in finalmålet i en ligacup för 30 år sedan. Tyvärr är det vad som faller in i skallen när man tänker på Wolves- ett mycket anonymt lag, där Burnleys förre Stephen Fletcher dock imponerar och Ebans-Blake kan slå till. Laget är annars hyfsat skadefritt

Etta.

WBA – Birmingham

Välkomna till en riktig intressant match i the Midlands, i orchernas rike, i ett rike där mörkret lägger sig tidigt. på The Hawthorns spelar the Baggies; ett WBA, som tagit fyra poäng på fyra matcher, men som tagit dessa på hemmaplan. di Matteo får tillbaka rivjärnet Dorrans, vilket är en härlig injektion och Jonas Olsson får ta ett par krafttag i försvaret igen. Själv har jag alltid varit lite hemligt förtjust i Brunt, som jag tycker har både härlig teknik och bra skott. Odemwingie kan annars göra vadsomhelst på planen inklusive svälja bollen och Scott carson är en bra målvakt.

Så Birmingham med Bissen Larsson får jobba för brödfödan. Man åker lokalbuss till matchen, trampar några Baggies-supportrar på fötterna när man kliver av bussen och går sedan in och gör några armar-knä-och tå övningar innan det springs ut på arenan. Mcleish har alla spelare tillgängliga och även den mycket irrationelle Alex Hleb(ny från Barcelona) är klar och kan ge Mcleish lag en ny dimension.  Jerome såg het ut senast och kan avgöra denna match på inlägg från Bissen eller Hleb.

Jag tror på Birmingham.

Sunderland – Arsenal

Ifjol vann the Black Cats mot Arsenal efter att Gunners målvaktsspel varit mindre bra. I år kommer Gunners med 6-0 i ryggen från Braga-matchen och vill gärna – återigen- ta en viktig tre poängare mot lag norrifrån. Bolton och Blackburn är aldrig klara segrar, men detta år har det varit så och Sunderland är nästa nöt att knäcka. Men Steve Bruces grabbar är inte lätta att tas med. Stora, tunga och jobbiga. Nu saknas Cattermole, men man får tillbaka Richardson i laget.’

Gunners kan räkna bort Diaby, Vermaelen, van persie, Walcott, Bendtner och Ramsey, men det är ingen skillnad mot laget som slog Braga. Wenger roterar möjligtvis och låter Rosicky och Gibbs få startid igen.

Jag tror på tvåa.

Det ovanstående var lördagens matcher. De stora bataljerna följer på söndagen.

Manchester United – Liverpool

De röda djävlarna gjorde en intetsägande insats mot Glasgow Rangers. Långsamt, tempofattigt och mot ett Rangers som bara backade hemåt. Valencia bröt foten och det blir en likt Amy Winehouse- en lång rehab för denne gossen, men Sir Alex vilade ett stort gäng spelare och nu behövs berbatov, van der Sar, Evra och Scholes i laget. Räkna med att Sir Alex har kört upp en treudd i baken på grabbarna.

Liverpool vann med 4-1 och äntligen kunde Hogdson pusta ut. Joe cole gjorde sitt första mål för klubben exempelvis och kanske kan gentlemanna-Roy få bukt med laget till slut. Laget har en mycket bra mittbackslinje, men måste försökas få upp mer och mer folk i anfallet. Kuyt är en nyckelspelare i detta.

Jag tror att ManU vinner.

Wigan – ManCity

Derby i northwest. Martinez i Wigan är en av två tränare, som tippas få gå allra först av alla tränare. Endast Grant tipaps före. Martinez har dock byggt ett lag med kämpar, utan större teknik, men ett lag som aldrig ger sig. Här finns dock bra forwardsämne i Rodallega och jag väntar fortfarande på att gossen skall avlossa sitt stenhårda skott.

ManCity vann med 2-0 i veckan och Mancini pustade ut något. Det är en hel del skador i city. Lescott fick kliva av senast exempelvis,Balotelli är en annan. Men David Silva gjorde mål igen och möjligtvis startar han tillsammans mefd Tevez på topp. Argentinaren gjorde århundradets miss härom veckan, men trivs mycket bra i City och kan nog avgöra mot Wigan.

City vinner.

Chelsea – Blackpool

På söndagskvällen  skall så Blackpool försöka rasera Chelseas segersvit, men man möter ett lag med en fantastisk offensiv. Är det inte Malouda eller Drogba, så gör Essien eller Anelka mål. Lampard och Cole vilades mot Zilina, Bosingwa är skadad fprtfarande. Dags för ”Lamps” att kliva in igen?

The tangerines skall vara strykpojkar detta år, men än så länge är det ett orangt under. De biter ifrån sig, gör snygag mål och med Harewood-DJ Campbell på topp, så har de fått kraft i luften också. Något för Terry att stångas med. Eardley är tillbaka i laget och Adam är skadad.

Chelsea vinner.

Sisådär, det var helgens begivenheter. Alla matcher är på Viasat. Det är bara att bänka sig.

Ser fram emot duellen på söndag på old Trafford och om Dembélé kan fortsätta att näta för Fulham. Hur många mål gör Chelsea mot Blackpool och kan Sunderland hålla Gunners stången. Tuff match på the Hawthorns också. En helg fullmatad med godis. Bänken eder!!

Jag hade förmånen att se på en fantastisk underhållning igår. Då pratar jag inte min dotters simning eller min sons byggande av Kapla-stavar, även fast det sistnämnda var högintressant, då han lyckades att bygga en dromedar i full storlek av kaplastavar mellan Bolibompa och sängdags; nej jag pratar om underhållningen i norra London.

Vilken fest. Arsène Wenger skickade in ett lag med så mycket spring i benen att Usain Bolt hade fått jobba. Fábregas på spelhumör, Arshavin lekte fotboll. Den lille tsarens smekning mellan Bragas backar till Vela var som en komposition av Mozart och Vela velade inte, utan chippade bollen i mål. Den som jag led mest med i Braga var Alan. Högerytter och fullständigt utraderad av Clichy. Varenda gång han försökte, så kom Gaël Clichy och petade undan bollen. Blev Clichy överspelad, så kom Clichy tillbaka och petade undan bollen. Så tröstlöst. Varenda  boll som Braga lyfte framåt togs bort av Koscielny och Squillaci och rullades framåt med en TGV-hastighet. Fábregas tog bollen, använde sig av Wilshere och Song som sköldar och serverade Chamakh, Nasri och Arshavin.

Det var sann poesi och 6-0 noterades som segersiffror. Det var en underhållning, som inte ens Nadal hade kunnat bjuda på.

En sådan underhållning ser jag gärna på – om och om igen. Första set till Gunners.

Jag minns mitt 70-tal, jag minns mitt 80-tal, jag minns Graeme Souness, jag minns Houllier , jag minns Benitez. Det gör alla Liverpool-anhängare också. Ett 70-tal och 80-tal med radiostyrd fotboll; det var rysk klapp-klapp, det var ett lag som var ”the red machine”, det var Ian Rush- som jag fortfarande anser vara en av världens bästa anfallare någonsin-, det var Kenny D, the Mighty Mouse, McDermott, en stenhård fyrbackslinje, Steve Nicol, Sammy Lee och Alan Hansen. Det var skräck. Man visste att vilken lag som än ställde upp mot Liverpool, så kördes det över med ångvält.

Idag är detta långt borta. På håll sjunger Gerry Marsden ”Ferry Cross the Mersey”, men färjan sitter fast utanför Birkenhead just nu och kommer inte loss. En kapten vid namn Hodgson gör vad han kan för att få loss den, men den har fastnat i kärret och får varken ut en babord eller syrbordsmanöver. Liverpool FC i ett nötskal.

Liverpool ligger inte mig varmast om hjärat, det vet alla som känner mig. Samtidigt, så lider jag när jag ser dagens röda lag kämpa. Kort sagt är årets årgång på tok för medioker för att blanda sig i någon form av toppstrid. Lagets första-elva, när alla är hela och i form; visst – då finns det en möjlighet, men bredden är för dålig och saknar alla möjliga kvaliteter. När jag såg gårdagens match mot Birmingham, så kom det svart på vitt igen – att Liverpools transferstrategi de senaste åren hållit allt annat än hög klass. Maxi Rodriguez, Lucas Leiwa, Milan Jovanovic, Ryan Babel, Sotirios Kyriagos med mera. Det duger inte, det är för dålig klass, för ojämnt och lyfter inte laget.  Christian Poulsen, Raul Meireiles och Paul Konchesky är helt nya, men tror jag inte heller kommer att lyfta laget. De är för ojämna de också. Till det- miss-skötseln av klubbens finanser och ägarstrategin, som verkar vara som en vindflöjel.

Ifjol kom laget på en sjunde plats. I år har man inlett med fem poäng på fyra matcher och spelet har varit allt annat än effektivt, snarare håglöst, tempofattigt och fantastilöst. Jag vet att Torres varit skadad och att det tar tid att trycka in nya spelare i laget. Men, mina damer och herrar; jag tvekar. Jag är mycket tveksam till att denna årgång 10/11 tar Liverpool till några nya höjder, utan tror att det återigen blir ett kolossalt bottennapp i ligan med topp sju som allra bäst.  Det är alltid tragiskt att se när en klassiker slutar att prestera och Hodgson gör vad han kan i kaptenshytten, men just nu står Gerrys färja på grund.

Mitt liv har många dimensioner. Här finns familj, fotboll, job, resor, fritidsintressen och mycket musik. Min ungdom tillbringades i Tyskland och naturligtvis sprids det mycket tysk schlager i huset. Min sambo har hotat med att flytta, men mina barn sjunger med – eftersom jag drar in veckopengen annars – och musiken dansar runt i huset. Men också engelsk klassisk musik och när vi nu kliver rakt in i den fjärde omgången av Barclay’s Premier League, så är Roger Whittakers ”Streets of London” naturligtvis vad man tänker på och den gamla synthgruppen Tangerine Dream. Tittar man sedan runt omkring the Mancunian mekka, så dyker Smiths ”Strangeways here we come” upp.

Men främst är det ”let me take you by the hand och walk you through the streets of London”, som ligger och mal i huvudet. Chelsea ångar på med kraftfulla 17-1 på fyra matcher. En dödsmaskin in action och nu när Essien- en av ligans mest kraftfulla mittfältare- är igång igen , så blir The Blues ohyggligt svårstoppade. De sades vara ålderdomliga och kanske passerat zenit- well, my ass..-tydligen inte; eller också är ligan sämre än tidigare.  The Blues var ju en gång i tiden , under slutet av 60-talet och början av 70-talet; känt för ”Swingin’ Chelsea” med Hudson, Hutchison, Chopper Harris och Osgood. Det var rock’n roll det med.

Precis som i norra London.Gunners har en grupp som heter ”Away Boyz”, som burkar uppträda på The Gunners Pub ibland och tar kända låtar, skriver om texter och sjunger om Gunnersprofiler. Dags att sjunga om nya kanonjärer i år igen; Chamakhs huvudspel är mäktigt att skåda och nu när Fabregas glömt Barcelona igen och börjat spela fotboll; om än inte helt hundraprocentigt, så gör han tre assist mot Bolton.

Övrigt att notera från denna än så länge rumphuggna omgång var att Lee Cattermole inte förnekar sig. Två gula och utvisning. Killen behöver lägga sig i en isvak och kyla ned sig. Piquionnes miss mot Chelsea var hårresande. Att nicka den i ribban med öppet mål från två meter skall belönas med diplom och så imponeras man av Blackpool, som vinner mot the Magpies och Everton som höll på att vända 1-3 till 4-3 i slutminuterna men gav United poängmiss med att våldsamt forcera in 3-3 i slutminuterna. Sir Alex hade bänkat Rooney; vilket var lika bra- han har ju så at säga blivit ”hooked on another feeling”. Man noterar också att Smiths klassiker ”Panic” snart börjar yra i Manchester. 1-1 mot Blackburn efter underläge. Mancinis storlag har inte börjat rulla boll ännu.

Noterar med glädje veckans räddning : Matthew Gilks räddning på Joey Bartons skott. Den reflexen. Om alla barn hade en sådan reflex på sin cykel, så skulle de synas jämt. Sådetså!

Omgången fortsätter med Birmingham-Liverpool idag.

Tillbaka till verkligheten. Minsann. En hel vecka på drift i världen. Jag besökte Korea, ett land som inte rikktgt kändes som att besöka Dalarna direkt, även fast landskapet här och var kändes lite Rättvik. En och annan dalahästlikande staty svävade  förbi. Ji-Sung Park är helgon i landet, men inte ens hans insats hjälpte landslaget i veckan. Snabbtåget KTX rusdade 300 kilometer genom åkr-, ris- och det kulliga landskapet. Fisk, ris, skaldjur och nudlar blandas och 12 miljoner Seoulare knallar förbi. Mycket intryck; men det största gav jag nog koreanerna, när jag sjöng Kents ”Gamla Ullevi” på en karaokebar. Det var stort.

Men störst av allt är kärleken. Så säger prästen när folk gifter sig och kanske när han tittar på Premier League. För efter två landskamper, ett snöpligt men inte oväntat fritt fall på det personliga planet för Wayne Rooney, så drar vi igång igen. Omgången fyra klapprar på dörren och jag tänkte smygkika lite på förutsättningarna kring matcherna på ön.

Arsenal – Bolton

På Emirates Stadium skall Gunners fortsätta sin färd mot toppen. Bolton brukar vara tuffa att möta, framför allt Kevin Davies som vinner allt i luften. Sedan Owen Coyle tog över har dock Bolton blivit lite mer sympatiskt att titta på, men jag tror dock inte att Elmander &co har så mycket chans mot ett spelande Gunners, som dock saknar Walcott, van Persie och Vermaelen. Innebär attt nyförvärvet Squillaci eventuellt startar. Hos Bolton är Jääskeläonen skadad och den morotsfärgare(jo, han ser ut som en levande Gulasch) Bogdan startar. Intressant fakta: Jack Wilshere i Gunners var utlånad till Gunners ifjol.  Gunners segrar.

West Ham – Chelsea

Avram Grant ställs mot sin gamla klubb. Grant har inte rosat marknaden i West Ham men lyckades behålla Cole & Parker, vilket var viktigt. Han har också fått tillbaka Green, Behrami och möjligtvis startar nigerianen Obinna. Kanske en ljusning hos the Hammers, som dock saknar the Hammer Hitzlsperger. Chelsea saknar Lampard, men går annars för fullt. Intressant blir om Drogba-Malouda, som varit i årtiondets målform inledningsvis fortsätter att vräka in mål.  Jag tror på Chelsea.

Wigan – Sunderland

Intressant möte för Steve Bruce, som varit i Wigan och som nu också plockat över både Cattermole och Bramble till sig. Just Titus Bramble tyckte jag passerade zenit för ett decennium sedan, men om man särskådar hans spel, så ser man att han har en förhållandevis låg felprocent. Cattermole däremot klassar jag som ett klassiskt råskinn. Wigans norrman Al-Habsi gjorde en makalös insats mot Spurs senast och lär få fortsätta stå. En intressant start kan unge Cleverley göra. Jag såg honom i U21 mot Litauen i veckan och han var ung, grön, men väldigt aktiv. Hos Sunderland så förväntar jag mig att få se Afrikas bredaste bröstkorg i Asamoah Gyan på topp. Han gör mig rädd. Det är ingen person som skulle få läsa en saga för mina barn det. Men Gyan-Bent på topp? Varför inte? Sunderlands lag blir bättre och bättre. Mensah är en annan Ghana-gosse med kraft i kroppen och Danny Welbeck är spirituell och sevärd. Trots detta, så tror jag Wigan tar detta.

Everton – Manchester United

Första matchen ut på lördagen. Stor fråga; Spelar Wayne Rooney? Killen som är från Croxteth i norra Liverpool uppfostrades med Everton mjölk och fansen hos the Toffees har inte varit nådiga sedan han lämnade klubben och efter hans otrohetsaffär, så är Sir Alex tveksam om han har skallen med sig. Everton har problem på forwardsfronten efter att den-alltid¨-skadade Saha är skadad, Anichebe också och Vaughan är utlånad. Leeds-förvärvet Beckford kommer nog att starta. ManUnited är helt ordinarie. Paul Scholes valdes till augusti månads bäste spelare för övrigt och de enda tveksamheterna är Valencia och Hernandez, som kom tillbaka sent från landskamperna.  Hur går matchen? Nja; kryss?

Fulham – Wolves

En match som inte väcker så stora känslor och en match där man säkert kan hitta en och annan ledig plats. Fulham får tillbaka Schwarzer i målet och Zamora på topp. När jag sedan ser truppen, så dyker Elm upp. Kul. Menn också Pascal Zuberbühler- den schweiziske före detta ohyggligt släpphänte målvakten. Jag trodde han var bortadopterad. Wolves har ingen trupp man blir direkt skraj för. Wolves är en klubb som samlar spelare, som inte fått så mycket speltid i andra klubbar; exempelvis Ebanks-Blake, Jarvis, Hahnemann exempelvis. Kvalitet finns dock i Mancienne och Doyle . Men bristfällig, så jag tror att Fulhan rullar ut Wolves.

Stoke – Aston Villa

Stokes store forward Kenwyne Jones är åter i laget och the Potters fans lär få se en och annan luftduell med Dunne. Nyförvärven Pennant, Wilson och Gudjohnsen kliver kanske in under matchen. Just Pennant är ju alltid intressant; i alla fall utanför planen. Intressant sista match för Aston Villas Kevin MacDonald, som tar hand om laget för sista gången innan ”frälsaren(?)” Houllier dyker upp. Villas lag ser starkt ut på pappret med Agbonlahor, Young, dunne, Warnock med flera. Laget saknar en riktig playmaker dock. Möjigt att Ireland är borta, då han skadades på träningen i veckan. Skall vi tro på kryss hos krukmakarna?

WBA – Spurs

Detta mina damer och herrar är en klassisk match. The Baggies behöver poäng och Jonas Olssons spel på sistone kan ge dem någon pinne. Laget har en del skador och kretören Dorrans saknas, men Greening- slitvargen-verkar vara på väg in igen och möjligtvis får han hjälp av den skicklige Scharner, so manslutit från Wigan. Scharner är ett as i luften. Spurs avslutade med att värva van Vaart och han behövs i det lilla skadehelvete som Redknapp har; Defoe (tre mån), Woodgate och Dawson-tillika mittbacksparet- också borta länge; men Gallas värvades från Gunners och här finns ju Ledley King. Synd bara att han också normalt brukar gå sönder etter några matcher. Att hålla koll på i Spurs är Gareth Bale, som varit snuskigt bra inledningsvis.  Spurs tar detta.

Newcastle – Blackpool

Här finns en av de stora målskyttarna just nu i ligan, nämlige långe Andy Carroll. Långhårig som en grekisk krigare och som stått rätt. Han personifierar det kämpande Magpies och får hjälp av Joey Barton och Kevin Nolan, som båda river, sliter, bits och nyps i varje närkamp. Intressant start av Sol Campbell och Hatem Ben Arfa. The Tangerines från Blackpool har ett jämnt lag utan större stjärnor, men en kämpaanda som är värd massor. In med Harewood igen och eventuellt med Birmingham-lånet DJ Fletcher. Alex Baptiste är skadad; annars är det lugnt för Holloways lag. Newcastle segrar.

Manchester City – Blackburn

Mario Balotelli, Aleksandar Kolarov, Jerome Boateng och Wayne Bridge saknas på grund av skada, men Richards är tillbaka. Tevez kom sent från landskampen mot Spanien, men kan eventuellt spela. City går för klar seger mot ett Blackburn, där förre cityspelaren Benjani möjligtvis startar. Han var het i veckans reservlagsmatch mot Gunners exempelvis. Laget ser annars inte slagkraftigt ut och Mancini borde kunna vika ihop detta ganska snabbt.

Birmingham – Liverpool

Zigic är 2,02 lång och kommer att stå för århundradets luftstrid med Agger-Skrtel. ”Battle-of-Britain remake.” Kanske slår Bissen Larsson lite passningar? Bissen är viktig för The Blues, som dock får vänta på Hleb, men kanske ser Jiranek eller Beausejour starta. Vi noterar också att Matt Derbyshire är tillbaka i landet efter några år i Grekland. Liverpool skakas av ägarkriser, men Hodgson gör vad han kan för att undvikas att snärjas av detta. Han har nog med problem kring laget då Cole är avstängd och Kuyt är skadad. Men nyförvärven Poulsen, Meireiles och Konchesky vill ha speltid och det snabbt. Kryss?

Spelaren jag håller koll på; Kenwyne Jones i Stoke. En mycket sevärd karaktär, som dock håller för dålig träffprocent i skina skott ännu. En jävel på huvudet för övrigt.

Duellen jag håller koll på: Zigic .- Skertel. Det kan flyga spelare här.

Sade jag inte det?

Är jag synsk eller hörsk? Jag menar att ”när man hör saker i förväg”, så borde man vara hörsk. Typ.

England skulle krossa Bulgarien. 4-0 säger det tydligt och mannen för dagen var Spurs Jermaine Defoe. Tre mål och han anslöt till den formen han visade iinledningen av fjolårssäsongen då han prickade in allt. Jag vet inte bom Defoe är släkt med Daniel Defoe. Men är det inte en härlig koppling att Defoe skrev Robinson Crusoe, där en strandsatt engelsman träffade sin lycka och bäste vän på en Fredag. Igår slog Defoe till på en fredag.

Sammanträffande eller är jag bara helt väck? Ingen fara , jag tar regelbundna strutor mot allsköns djursjukdomar. Sist hade jag Mul-och-klövsjukan. I alla fall måste jag haft det. Jag frågade doktorn hur man vet det ”Först känner man ingenting”, sade han. Bingo.

Åter till Defoe, vars samarbete med Rooney funkade bra mot den statiska bulgariska fyrbackslinjen. Englands seger förmörkades dock av att Spurs mittback Dawson slet sönder knäet. Det verkar dock vara så att korsband och det mesta i knäet har gått sönder. Inget bra för Capello eller Spurs. Defoes dag kom lite i skymundan av detta, men icke desto ty, så gjorde han tre mål och kanske förlänas han med en egen ö någonstans, där han kan träffa någon och skriva en roman. Det ligger kanske i släkten det där romanskrivandet.