”.

”Snow is falling all around me. Children playing. Having fun

Jag pratade med en god vän från Bristol igår. Han garvade högt när han hörde hur vi gled omkring i vårt snöfall, men svalde sedan stora säckar med luft när hans kollega sade ”Rob, we’ll get snow tonight as well”. Då stannar England. Små feta britter sätter sig bakom sina Vauxhall, glider ned från the Downs and the Yorkshshire Hills i 10 mph. Snow is falling; children playing. Having fun. ?

Jag vet inte om det just nu är så kul i England. Faktiskt. Möjligtvis i julpyntet. Eventuellt. Kanske gömmer man en liten sönderkokt grönsak i en kalkon eller gör någon extremt vidrig pudding, men på fotbollsplanen så sker saker man inte trodde vara möjliga för några år sedan.

Klyftan mellan de fyra stora verkar ha minimerats något oerhört. Det skriks om kriser i Chelsea, Arsenal och Liverpool, medan ManU fortfarande är obesegrade, har klarat av Rooneys uppseendeväckande beteende och glider med på räkskal i täten. ManCity har problem med det mesta- framför allt disciplinen och spelarna gillar inte Mancinis sätt att sköta Balotelli exempelvis.

Och det fortsätter.  Having fun?  Arsenal åkte till Braga igår och träffade på en domare som heter Viktor Kassai från Ungern. Han dömde VM-semifinalen i somras, men har fullständigt glömt alt svalt pipan. Hur han kunde missa att blåsa straff när Vela fälldes är för mig en gåta. Killen har fri sikt, Velas ben kapas och Kassai varnar mexikanen. Kassai lär ligga långt framme i diskussionerna som nästa ”Gåtan” i Batman-filmerna. Wengers Gunners förlorar med 0-2 och vips måste man vinna sista matchen mot Partizan Belgrad hemma för att ta sig till åttondelen.  Vem kunde tro det för några veckor sedan. Till råga på allt, så skadades Fàbregas ännu en gång. 23 år gamle Cesc får som Winnerbäck sjunger ”ingen ordning på sitt liv. Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra”. Wenger tittar djupt ned just nu; samtidigt är man 2 pinnar efter i premier League, en seger från avancemang i Champions league, i kvartsfinal i Carling Cup…so what?

Låt oss titta på Fabio Capello. Italienaren blir inte varm i det kylslagna England. Vad han gör så blir det fel. Senast så försökte han sig på lite nytänkande med nya spelare och lite nytt sätt att förhålla sig mot pressen med öppenhet och diskussion. Frankrike vann med 2-1 och Capello får tänka om en gång till. Dock skall sägas att jag högaktar italienaren för att han vågar att ta med spelare som Kevin davies och senast Jay Bothroyd, Cardiff i sin trupp och ge dem en chans.  Bothroyd har alltid varit en fullblodstriker men samtidigt et riktigt problembarn med slagsmål och spottloskor.  Sedan är det modigt att lyfta in Championship-spelare i truppen. Jag minns när Steve Bull härjade i Wolves för 20 år sedan. Fullkomligt makalös på att göra mål. Han gjorde 30 i snitt per säsong-(ett år gjorde han över 40) och till slut fick han chansen. Strålande initiativ således av Capello, som också visar att han ser på annat än Premier league.

Londonlag nummer två igår var Chelsea, som med en hårsmån (2-1) slog Zilina på hemmaplan. Notera att Marseille vann med 8-0 i Zilina, så 2-1 hemma för mäktiga Chelsea tyder på att något inte stämmer i klubben. Hamlets gamla ”something is rotten in the state of Denmark” passar naturligtvis in här och Ancelotti får sätta sig med dödskallen och säga ”Ack Yorick”. Chelsea mår inte bra. Wilkins sparkades, Ancelotti fattade nog inte varför, men inser samtidigt att det inte är han som leder laget: det gör Abramovitj. Tycker Röde Roman att Ancelotti började få för mycket makt, som under Mourinhos tid? Jag undrar. de kan väl inte göra sig av med en av världens bästa tränare- inte en gång till. Väl?

Adebayor flyttar nu vidare,. Det verkar så. Han skulle aldrig ha lämnat Gunners. Men killen är girig och när City betalade miljarder för honom och gav honom alla bonus-möjligheter som fans, så drog han. Sedan kom Mancini, som köpte eget och Adebayor var en saga blott. Sedan gnällde han på speltid och då var hans karriär i City över. Nu väntar Juventus. troligtvis. Blir han lyckligare där? Jag undrar. Jag tror att han väldigt snart är tillbaka i franska ligan igen.

Jag avslutar med namnet Michael Ricketts. Vem? Han hoppade bland annat in mot Holland för England i en träningslandskamp 2002. Vad hette han? Michael Ricketts katapulterade sig in i våra vardagsrum när han som Boltonforward öste in mål i deras lag under några år i början av detta sekel. Det gav honom en landskamp. Sedan föll han ihop och vandrade i tio olika klubbar, innan han nu igen verkar vara på gång in i Premier League efter sju års frånvaro.  Eller; jag såg att han dök upp på en av Blackburns träningar i alla fall och det känns trevligt att gamle Sam Allardyce tar hand om sina skyddslingar från förr. Ricketts var en hard-hitting striker en gång i tiden. Numera skrämmer han knappt ett får, men big Sam kanske kan få igång den gamle centertanken igen.

Nu väntar snön…

Vad är det som händer i Arsenal?

Den stora matchen för året. Derbyt mot Tottenham. Masn leder med 2-0 och Spurs vänder och vinner på Gunners hemmaplan för första gången på mycket mycket länge. Wengers skapelse- det internationella Gunners- inkasserade sin tredje hemmaförlust detta år. Högst oväntat och ett streck i räkningen för Gunners.  Det konstiga är att det fortfarande i högsta grad är med i räkningen i tabellen.  ManU och Chelsea på 28 och Gunners på 26. Status Quo således efter att Chelsea förlorat borta mot Birmingham. Den jämna ligan fortsätter.

Jag skrev tidigare att detta är det jämnaste av alla år och att leda på 28 poäng efter 14 poäng tyder på det. United har spelat fjorton matcher och är obesegrade. Det är starkt, men innan någon börjar prata rekord så påminns man direkt om Gunners 2004 då de gick hela serien utan förlust.

Wenger har en del att fundera på. Ibland så funkar laget fantastiskt, så även i första halvleken mot Spurs, men så kommer 1-2 och osäkerheten sprider sig. Man har en enorm oiförmåga att stänga matcherna. Mot Wolves och Everton var det likadant., Enorma nerver mot slutet och detta kan kosta Wenger den åtråvärda titeln. Detta är känns det mer möjligt än på mycket länge. Gunners har tre förluster hemma och ändå är man bara 2 poäng efter Chelsea.

Sedan måste man väl bara nämna Johan Elmander. Vad har hänt med gossen? Helt plötsligt öser han in mål. i Bolton. Gick det överhuvudtaget att spela på? Han profiterar på långbollar och Kevin Davies samt att han är en genombrottsspelare. Bravo Johan.

Detta blir en lång och intressant säsong…

För några omgångar sedan så trodde jag att ligan skulle bli one-horse-show. Chelsea såg i princip oslagbara ut. Även om matchen var jämn i 60 minuter så besitter laget en enastående kraft och samspelthet, som gör att man maler ned motståndet och vinner med 2-0. Med en offensiv kraft bestående av Drogba, Kalou, Malouda, Anelka och Essien-Lampard bakifrån så har man sex spelare som mycket väl kan göra tio-femton baljor var.

Men det blev ett par bumps-on-the-road. Skador och motståndarnas urladdning gjorde att ligan lever. I alla fall än så länge. Gårdagens förlust med 3-0 mot Sunderland klassar jag som en av de största skrällarna i modern tid. 0-3. Hemma. Smaka på detta. 

Sunderland tog tillvara på det hålet som uppstår i Chelseas mitt när varken Terry,Alex, Essien eller Lampard spelar. Welbeck dök upp, Gyan. Gång-på-gång och förr eller senare så smäller det. Chelsea var bitvis utspelade. På hemmaplan. Inte sedan 2002 har man förlorat med 0-3 på Stamford Bridge och hemmaplan detta år har varit en monumental borg. 

Det har varit en ganska turbulent tid för Chelsea på sistone. Ray Wilkins fick kicken som assisterande tränare. Det har inte sipprat ut så mycket om varför, men helt klart är att man tappar en av de tränare som betytt mest för laget under den senaste perioden. Wilkins är gammal ikon i laget och på sin tid en mycket bra playmaker i både West Ham, ManU och Chelsea.

Resultatet är inte bara en skräll utan även ett tecken på att ligan verkar bli det jämnaste på mycket länge. Arsenals tränare Wenger sade det i en intervju häromsistens också och långsamt börjar man bli benägen att hålla med. Newcastle slog Arsenal på Emirates exempelvis; Wolves höll 1-1 mot ManU på Old Trafford till 92a minuten, Birmingham nollar manCity, Liverpool slår Chelsea på Anfield och torskar mot Stoke. Arsenal torskar mot WBA på Emirates och WBA slår ManU. Newcastle krossar Sunderland med 5-1 och Sunderland slår Chelsea. Aston Vilal hade 2-0 mot ManU till 82a minuten. Bolton mixtrar med i toppen också.

Lagen har blivit jämnare och det beror på en hel del olika saker. Om man tittar på the big four-five (om man bortser från ManCity) så har de stora värvningarna uteblivit. Varken Chelsea, Arsenal eller ManU har värvat några stora namn. För en del år sedan så köpte Chelsea det mesta som fanns. Kalou, Malouda, Drogba, Essien, Cole, Mikel, Shevtjenko med mera. Det har varit lugnt på den fronten. Lagen har spelat ihop sig och utnyttjar detta och lägger i en extra växel. Jag tror säkert att dessa tre lag + ManCity kommer att rusa iväg efter jul, men man noterar att andra lag kommit ikapp och kan rubba lagen på ett annat sätt. Fysiken är bättre, lagen är bättre komponerade och det man närker är att lagens tokvärvningar har försvunnit och man utgår ifrån yngre spelare och bra scoutade värvningar. Sunderlands köp av Gyan är exempelvis mycket bra scoutat och lånet av Welbeck likaså.

Jag njuter av dessa hårda tag, rejäla drabbningar och en liga som ser ut att bli öppnare än på länge.

Ikväll stundar årets första Manchester-derby. På City of Manchester Stadium och när media här och var har velat dra upp det som det unga hungriga, nyrika City mot det traditionella United, så menar jag att lagen är ungefär lika men det skiljer sex-sju år mellan dem.

City är nyrika. Massor av olja, shejker med noll i fotbollsintresse, men tycker att det är kul att se en boll rulla på grönt underlag. ut med pengar- in med stjärnspelare. För några år sedan hette denne nyrika klubb Chelsea eller för den delen ManUnited, för glöm inte bort att Ferdinand, Alan Smith, Vidic, Berbatov, Carrick, Hargreaves, Evra, Rooney, Saha, Nani med flera inte var gratis och för flera av dessa så gick man en bit över 20 miljoner pund. ManU har Glazer bakom sig och även fast Sir Alex har anammat Arsenals tänk – att låta sina egna unga spelare växa in i laget – och inte värvat mycket de senaste åren, så har miljarderna funnits där.

Dagens derby är hett. Infekterat. Historiskt och en kamp om att haka på Chelsea. De senaste veckorna har präglats av bråk i lagen. Rooney i ManU exempelvis och i City har flera av spelarna -Hart, Barry, Johnson med flera varit på egna nattliga upptåg.

Sällan har ett Manchester-derby försigåtts av så mycket skriverier. Det verkar som att man ser detta som en detronisering av United om City vinner. Jag skulle inte tro det. Säsongen är lång, United har visat klass förut och är ohyggligt svåra att slå och visade moral mot Wolves med sitt 2-1 i slutsekunderna senast. de röda djävlarna har dock problem med en influensa som drabbat laget och gjort en del av spelarna mindre spelklara.

City har haft egna problem nyligen med Tevez, Balotelli och en Mancini, som långsamt tappar i trovärdighet och respekt. Adebayor har klagat öppet om bristande speltid och man fick stryk av Lech Poznan i Europa League.

Sir Alex Ferguson är mindre exalterad över Citys nyrikedom. Han menar att ”laget borde se till att vinna något, innan de tror att de skall erövra Europa” och ser ganska lugnt på kvällens match. Mancini säger ”Det märks att de tycker att vi är starka och de har respekt för oss. det är viktigt. Troféer är inget viktigt. Respekt är viktigare”.

Lagen ligger en handfull pinnar efter Chelsea som möter Fulham i ett annat brisant derby i London. Långt ifrån lika hett och nästan som ett barnkalas i tryck och intresse, jämfört med vad som sker i Manchester.

Blickarna på centrala England ikväll. Vem vinner…

”Den som gudarna först vill förgöra, gör de först galen”

Euripides, den gamle greken, yttrade detta en dag när han var vid sina sinnes fulla bruk. Möjligtvis. Nu kanske ni tror att Euripides var en högerback eller mittfältare och det var han nog. Hans crossbollar till en halvtjock Platon är berömda, men mest var han känd för sina sedelärande citat.

Galenskap. Dårskap. Uppochnedvändavärlden. The premier league visar upp massor av intressanta ansikten detta år. Det är oanade scenerier som passerar revy på den gröna ön som romarna kallade ”Britannia”. Se bara på helgen exempelvis. Nu avgjorde förvisso ManU på övertid, men Wolves kämpainsats på Old Trafford var beundransvärd. Ji-Sun Park lever i övertid på samma sätt som Pippo Inzahgi lever i offside.

Chelsea kunde ha ryckt men Torres valde att vakna till liv igen och med två stycken fullkomligt enastående mål så gav han Roy Hodgson två gråa hår mindre och glädjefnatt. Är det inte kärvänligt att se Hodgson och Lee kramas?

Gunners hade också chansen men verkar ha något emot randiga lag. Shaktar slog dem i Ukraina, WBA på Emirates och nu Newcastle. När hände det senast att Gunners torskar mot två nykomlingar på hemmaplan? Har det någonsin hänt?

Mario Balotelli visade sina två sidor på ett utsökt sätt för ManCity. Den killen kan behöva  nog ett samtal med någon ibland.

9-0 i skotska ligan är för övrigt genant. Alex Ferguson som gammal Aberdeen-coach måste mått fysiskt och pyskiskt dåligt.

Noterar att Owen Hargreaves gör vad han kan för att skaka loss sina muskler, men skadades igen. En annan som försöker skaka bort allt ont är Drogba som lär ha malaria. Själv var jag förkyld hela förra veckan. Synd om människan sade Strindberg. Jag håller med.

Strindberg hade för övrigt passat i dagens Premier League. Galenskapen hade varit som gjord för honom.

Notera också att Swansea vann the Battle of Wales i helgen . 1-0 på bortaplan och Wales är på väg upp i Premier League.

Nej, jag har inte stavat fel. Eller fattat fel för den delen heller. Här pratar vi rebeller, ur-Mancunians, sådana som bor och andas Manchester United eller Newton Heath för del delen. Grabbarna som gnolar Stone Roses och Happy Mondays och som kan alla Smiths sånger om man skulle väcka dem med en elchock en natt, grabbarna som alla har gått i samma klass som Paul Scholes och som har Bobby Charlton som överkast.

För några år sedan så bröt sig en grupp anhängare loss från Manchester United. Trötta och less på klubbens dåliga ekonomi (läs skulder), amerikanisering av Malcolm Glazer och förlorade själ. Supporters ville att klubben skulle vara för supportersa och inte ledas av en stor maktfaktor. Det skapades en grupp människor som växte, man skaffade sig haldsukar med grönt-gult, vilket man ibland ser på Manchester United matcher, och bildade en klubb. Målet var att de  skulle ligga i Newton Heath, vilket är grunden för hela Manchester United (en gång i tiden Newton Heath FC).

Om några veckor finns chansen att de får möta Manchester United i FA-cupen. Det skulle vara något det. Just nu ligger de i sjunde divisionen, men gick vidare till andra omgången av FA-cupen igår då man slog ut League one klubben Rochdale efter mål på övertid. Rebellerna med gamle Macclesfield-spelaren Marginson i spetset gjorde en heroisk insats och pådrivna av fanatiska(man kan inte gärna bli det om man som supporter startar en klubb) supportrar så slog man Rochdale. Michael Norton hette segerskytten denna kalla dag då 4000 personer satt på läktarna.

Rebellerna från Manchester marscherar vidare. Billy Idol hade klassat det som ”Rebel Yell”.

Han imponerar denne Gareth Bale.  Mycket.

Redan ifjol så utvecklades han rejält på sin vänsterkant under Redknapps försyn och detta år har han tagit ett jättekliv in i världseliten. Intressant med Bale är att han och Theo Walcott en gång i tiden spelade ihop i samma pojklag. Då var det skaplig fart på kanterna i Southampton. Om jag inte missminner mig så gick the Saints ynglingar långt i ungdomscuperna då.

Hans tid i Tottenham har smidits med en känsla som jag inte trodde fanns hos Redknapp. Han har lyft fram honom, inte över-spelat honom, utan låtit honom fostras in i  rollen som vänster mittfältare. Inledningsvis var han vänsterback och förknippad med ”If Bale plays-then Spurs won’t win”. Han spelade 24 matcher i rad utan att Spursd vann i Premier League. Jämför med med Walcott som fortfarande bara vunnit i landslagsdressen.

Bale tar Spurs till en ny dimension. Sedan Chris Waddles tid har det inte funnits en dylik löpare i Spurs och likt Waddle, så undrar jag hur länge Spurs behåller honom. Hans fulLständiga bort-kollring av Maicon i Champions League har inte gått världsfotbollen förbi och då Spurs inte är och aldrig kommer att bli ett lag som går för de stora titlarna, så undrar jag hur länge Bale kommer att stanna och förgylla Spurs och den engelska fotbollen. För han är riktigt bra den unge walesaren. Giggs har fått en värdig efterträdare i Wales röda tröja.

Spurs har med van der Vaart, Bale, Gomes och flera andra spelare ett intressant lag med flera goda kvaliteter. Tyvärr för laget så har man ingen vinnar-moral i laget och det brukar inte gå längre än till semi-, kvartsfinal eller topp fem-sex i ligan. Nu har man dock en Gareth Bale i full fart och en spelare med extrakvalitet kan bära laget på sina axlar.

Å andra sidan, så grinade domaren mot dem i helgen då Nani fick slå in bollen bakom Gomes efter ett minst sagt tveksamt domaringripande. Så det kanske fortsätter ändå. Bale kanske vill något annat dock…