De ser så ohyggligt trötta och tunga ut. Vad har hänt? Som elefanter i båa kroppsnära trikåer. Vad har hänt med det tunga, svårstoppade Chelsea-tåget?

Hej här kommer segertåget
rullar in som technodromen
tryck på play du sätter på den
dansar som på, ähh vi kör igen

Maskinens ”Segertåget” var som gjuten, men så plötsligt..som att ta hål på en ballong. Luften pyste ut. Efter 8 segrar på tio matcher och 25 pinnar av 30 möjliga, så har man tagit sex poäng på åtta matcher. Fullständigt makalöst. Chelsea?

Jag såg matchen mot Arsenal igår kväll. Sällan har jag sett ett sådant tungt-i-steget Chelsea. Ok att Lampard varit skadad, men varken Essien, Mikel, Kalou, Malouda eller Drogba lyste. De såg trötta ut, de såg omotiverade ut. Det fanns ingen geist i steget, ingen glädje. De var mer glada efter matchen och minst glad var Ancelotti. Inte sedan 1999 har Chelsea haft en dylik svit. Hur länge sitter han kvar? Jag undrar, men samtidigt måste man allvarligt ställa sig frågan kring Chelseas lag. Visst- Anelka, Zhirkov var bortas, men annars..? Det finns ingen bredd i laget och då Ancelotti konstant spelat med i princip samma lag, så saknas erfarenhet och dålig uppbyggnad av spelare som van Aaanholt, Bruma, Kakuta. Vem skall in och vända på spelet? Jämför med Gunners, som satt med spelare på bänken, som Wenger närsomhelst skickar in från start.

Håller det ryska oljeskeppet på att kantra, sjunker oljeriggen? Var detta det sista vi såg av Chelseas attack mot toppen? Silly Season blir intressant. Samtidigt inser man att det går fort i ligan. Slår Chelsea ManU i hängmatchen, så är de med igen och de är fortfarande kvar i Champions League, så…vad händer.

David Beckham vill ta ett sista steg mot en möjlig plats i EM 2012 och visa för Capello att han är en spelare med högsta kvalitet. Spela i Premier League? Absolut, säger Beckham.

Normalt sett så är dessa 35-37åringar patetiska med sina försök, men just Becks har en helt annan dignitiet. 35årige Beckham är ett unikum. Så genomtränad och så fantastisk i  sin inställning. När han tränade hos Wengers Gunners så sade fransmannen ”Beckham is a fantastic professional. He was first out on the pitch and last in”. Han är en enastående personlighet, men när Wenger menar att han inte har plats och Sir Alex säger ”He is a little bit old”.

Men inte då. Beckham är en av de mest genomtränade spelarna i England och han har en högerfot som fortfarande inte sett sin likhet i England på många år. Tänk er en Walcott med Beckhams for. Fullständigt osannolikt. Beckham går in i de flesta lagen i Premier League. Han vill spela och med andr aord kan han bli billig. En uppmaning till lagen i PL, ta hand om denna kronjuvel. Beckham har massor att visa igen och naturligtvis skall han spel,a i England.

Jag skrev Tombola; inte ebola. Ebola är något annat. Tombola är mer intressant och världens blickar- å då pratar vi hela världen, från Antarktis till Arktis, från Lenhovda till Quito, the lot- blickar mot en liten pitoresk by i norra Schweiz som heter Nyon.

Här huserar UEFA. Man kan undra varför.  Varför finns  inte UEFA i Sheffield, Brentford eller den gudsförgätna staden Carlisle? Funkar inte Armanikostymer och Churchskor lika bra i Carlisle, där solen aldrig går upp och tordyvlarna faktiskt aldrig lyfter i skymningen utan kryper ned i sina hålor och väntar på natten igen. Nejdå, fina herrar skall bo bo i stora fräna byggnader, med Chesterfieldfåtöljer, flashiga bilar och fint väder, fin utsikt och på tok för mycket mat. Det kan låta som att jag ironiserar över UEFA och pösmunkarna i den ledningen? Inte alls; jag anser bara detat är en kartell-liknande hoper folk med på tok för mycket pengar på konstiga konton. Dessa styr över den europeiska fotbollen. Blä.

Tombola var det. idag lottas nämligen Champions leagues åttondelsfinaler och sextondelsfinalerna i Europa league. Det kommer att sitta mängder av prominenta gäster på bänkraderna för att bevittna denna lottning. Kontakter kommer att tas och det kommer att bli jubel, applåder och en och annan missbelåten min.

England står starka med fyra lag. Tre lag vann sina grupper och Arsenal misslyckades. Lottningen blir hur-man-än-vänder och vrider på det en mycket spännande sådan. Gunners kan få Real Madrid och Barcelona exempelvis, medan Chelsea, ManU och Tottenham kan exempelvis få AC Milan. Samtidigt vill nog alla ha FC Köpenhamn och ingen vill väl åka till Lyon antar jag.

Fjolårets cupspel innebar en trend i Champions league. För första gången på mycket länge så var det inget engelskt lag i semifinalerna. För ett par år sedasn var det tre. Är brittiska lagen starkare i år? Tillåt mig tvivla. Ligan är jämnare än på länge; möjligtvis drar detat upp konkurrensen, men ingen har imponerat storligen ännu. Samtidigt har både Barcelona och Real Madrid gått knackigt i en del matcher, AC Milan har vl varit sisådär, Inter har inte heller dominerat och sedan har vi ukrainarna, fransmännen, Roma etc. Så kanske ändå, när man tänker efter- chanserna finsn och är ganska stora för en lång brittisk vår i den stora europeiska cupen.

ManCity och Liverpool tar hand om färgerna i Europa league och de bör gå väldigt långt. Skulle se båda lagen som favoriter till totalsegern. Faktiskt.

Låt tombolan snurra. Fast det hade varit häftigare om det hade varit i Carlisle.

Det är för lite kärleksförklaringar till den gamla tidningen Buster. Nu är det dags.

Född 1967 och fullständigt anglofierad efter några år. Jag skyller på den brittiska fotbollen, tipsextra och tidningen Buster. För mig den absolut bästa och mest magnifika tidning som någonsin skapats och jag var en lycklig läsare och prenumerant av denna tidning – tillsammans med min broder – i närmare 15 år.

Buster var en drömvärld. Man levde sig in i spelarnas karriärer, deras liv vid sidan av planen, deras drömmar, problem och vedermödor. Lagen var naturligtvis påhittade rakt över och städerna de åkte till, men för en annan som redan då var präktigt anglofilierad och aldrig hade varit i England, så gav dessa tecknade figurer en fantastisk hild av England. Jag lärde mig hur det såg ut i gruvarbetar- och industristäder, jag förstod hur mycket stämning det var på matcherna – visst det fanns tipsextra också – och man fick en insikt i det engelska klubblivet, den engelska skolgången.

Mycket i Buster byggde på brittiska förlagor. Serierna köptes över och buntades ihop i tidningen Buster. När jag 1982 var på språkresa i Weymouth, så fick jag tag på en ”Roy of the Rovers”-strip , som var en egen liten tidning. Det var nog då jag fattade hur Buster kom ihop. Allt var naturligtvis inte bra och högklassiskt, men det mesta gav insikter, bitar av drömscenarion och lanserade fräna lag och karriärer. Alliteration i namnen var mycket ofta förekommande – Roy Race, Geoff Giles, Lefty Lampton, Mac Mahony, Kid Cox, Charlie Carter, men här fanns också urtypen för varje ung spelares utveckling- nämligen Benny Dane i Benny Guldfot. Historien kan ni? Den oduglige Benny hittar en gammal onkels gamla dojor på vinden – först var det Kanon-Keen och sedan Kanon-Sid – och dojorna har magiskt liv och tillser att han hela tiden är på rätt plats och gör mål. En sedelärande historia.

För nutida anglofiler, så är nog inte Buster en sådan stor grej. Tidningen trappade ned, fick mycket sämre tecknar och historiekvalitet och det stora mot slutet var väl att Kevin”Bullen” Mouse och Super -Mac Mahony spelade i samma lag. Vad hette laget? Ingen aning, men det var Tottenford eller något liknande.

Jag kommer alltid att bära med mig Buster, som en av de stora grejorna i min uppväxt. Varannan vecka dök den upp. Fräsch från tryckeriet, med nya historier, nya öden och berättelser, nya hjältesagor och hela tiden med plats i England (Ok Åshöjden var också med). Gordon Stewart – Greppet Direkt – var en av de mera fantastiska serierna, Peter Pantern i målet om gamle landslagsmålvakten Joe Swains grabb Peter, som utrustades med enastående reflexer, Jorge probillas – fyndet från Argentina kom på 80-taket när engelska ligan svämmades över av argentinare och Korpen- zigenarpojken med enastående kvaliteter- var en annan kioskvältare.

Sticker någon ut lite extra? Melchester Rovers måste lyftas fram naturligtvis. Här följde man Roy Race och hans anhang genom livet och man lärde sig hela laget från Tubby Morton/Charlie Carter ända upp till Wernon Eliot och Merwyn Wallace. Sedan var jag en stor fan av just Greppet Direkt, men också Lefty Lampton. Bokhandelsgossen Lefty växer upp i fattiga kvarter, men i gatumatcher så ser man att han är en fantastisk talang och lyfts upp i seriesystemet, han bråkar med indrivare och gamla fiender till sitt fattiga liv, men utrustad med världens hårdaste och mest pricksäkra vänsterskott så erövrar han universum.

Om det är vått på skärmen när ni läser detta, så är det mina lyckotårar. Detta är ren kärlek.

Det är en dag i England som kantas av en tragedi.

Rushden&Diamonds lovande målvakt Dale Roberts – 24 år gammal – valde att ta sitt eget liv efter att hans flickvän lämnat honom för en Paul Terry. Jo, det är John Terrys bror. England är skakat och naturligtvis kopplar tidningarna ihop denne Terry&snodd dam med John Terrys eskapader. Det hör naturligtvis inte hit utan man borde koncentrera sig på att vårda och värna om den unge Roberts minne. England är chockat av detta.

Vi lämnar eländet och går in i den vackra delen, den engelska fotbollen och inser att Roy Hodgson i Liverpool spelar ett högt spel med nye chefen för klubben John  Henry. Det kommer att hända saker har man lovat, men Hodgson vill ha det nu; ”show me the money”, menar Hodgson och vill ha in nya styrkor. 3-4 man måste in i laget. Samtidigt slåss man med skador på Gerrard och en hopplöst ur-form-varande El Nino och runt omkring arenan  kraxar legender som Fowler och Dalglish om att det måste ske förändringar. Elände var det kanske; i alla fall på Merseyside.

Det är i mitten av December och så långsamt börjar man att göra sig iordning för transferfönstret igen. Gunners gick ut och sade ”vi skall inte ha något.”, ManCity tänker annorlunda och har både angenäma och oangenöma problem att ta tag i; Tevez, Roque Santa Cruz, Adebayor, Bridge och Given. Spelare som vill bort. Dzeko är en spelare som definitivt vill in. Edin Dzeko är Wolfsburgs högpresterande forward. Snittar på 20 varje år i Bundesliga och en lysande snabb forward. ManUnited tittar på Contreao, Chelsea ser mest in-house och undrar om Ancelotti skall bli kvar. Blackpool ser att målvakten Gilks- som varit så bra med ett par fullkomligt lysande räddningar – inte vill skriva på nytt kontrakt och verkar värva Stephens. Avram Grant vill ha jamie O’hra och Pardew Saints Sosé Fontes.  Fantastiskt vad man nosar upp. Som blodhunden i Aristocats. Men i vissa klubbar sprider sig oron och kalabaliken frodas inför ”Silly Season, som klappar på dörren efter juletiden och de olika agenterna sitter och räknar pengar. Redan nu.

Fast trots denna eufori och kalabalik så går tankarna till unge Roberts denna dag.

Murarna kring säkra ting rivs. Som att brotta sig in i Fort Knox. De gamla säkra ideologierna försvinner och alla blir oroliga.

Jag vet inte hur man skall tolka de senaste händelsena med tränarbyten i Premier League. Först byttes Chris Hughton ut mot Alan Pardew i Newcastle och sedan försvann Sam Allardyce i Blackburn. Att tränare försvinner är vanligt och klart, men inte då lagen ligger  i mitten av tabellen och har positiva trender. Både Magpies och Blackburn hade positiva trebder. Blackburn hade fyra vinster på sex matcher. Förvisso såg 1-7 mot Manchester inte så snyggt ut, men Allardyce hade ett lag för  mitten av tabellen. För Newcastle är det ännu konstigare, då Chris Hughton lyckats med en bragdliknande insats- att ta upp laget till Premier league och etablera sig i närheten av topp tio.

För Allardyce så var det den indiska ledningen i Venky- som är en stor aktieägare – som tog beslutet. ”‘We do not mean anything bad for Sam Allardyce but we had been talking to him for the past few weeks and he did not fit in with our vision for the future.’We wanted good football, the games to be interesting and, of course, we wanted to win and to have good players. This is a major step but we thought, ”Why delay?”. It has been a long time in our minds.”

Ser vi detta som ett trendbrott i brittisk fotboll? Hursomhelst, så verkar ingen gå säker.

Några kommentarer i övrigt om livet. ManU slog Gunners på Old Trafford. Park lyckades på något mirakulöst sätt på huvudet på bollen och styrde in den bakom Gunners reservmålvakt med nys-namnet Sczesny. ManU var knappt det bättre laget och fick en straff, som Rooney sköt till månen. ManU är laget som skall slås och Chelsea lär inte lägga många fingrar emellan i helgen.

Gai Assulin har varit en av världens hetaste talanger länge. Uppvuxen i Barcelonas akademi och sedan några år har han velat lämna klubben. Han hamnar i Premier League, välkommen, men jag undrar om Mancity är rätt klubb. jag antar att det har flutit en rejäl summa pengar mellan agenter och jag är mycket tveksam till den unge israelens framtid. Hur mycket speltid får han eller blir det en utlåning à la Guidetti under året? 

What’s up England? På de brittiska öarna är det alltid något nytt.

När Gunners knallar ut på old Trafford ikväll, så är det seriefinal. Ligaettan mot Ligatrean. En knall, en smäll en hård kamp. Uppretade röster, kamp på mittplan med fräna tacklingar, slagsmål i spelargången, profiler med kamphundsmoral och två uppretade managers…..eller näää.

Det som var Clash of the Titans 1998 – 2004 med precis det ovanstående är i princip eliminerat.  De kamper vi såg med Henrys lobb på Barthez, Rooney som sänkte Gunners 49-unbeaten, Keane&Vieira bråk i spelargången och närmast intill slagsmål på planen; Keowns bråk med van Nistelrroy. Det kan fortsätta i oändlighet. Till det två managers som inte tålde varandra, som kallade varandra öknamn och gick omvägar kring varandra.

Det var Clash of the Titans och hela världen såg fram emot detta möte.

Sedan kom Mourinho och Chelsea och tog luften ur det hela. När Chelsea började värva, vinna och ta över fokus, så försvann hela ”Clash-of-the Titans”. Lagen tappade sina profiler(Vieira, Keane, Keown, Henry, van Nistelrooy mfl) och tränarna gaddade ihop sig mot Mourinho istället. idag är Wenger och Sir Alex goda vänner och skakar gärna tass både innan och efter matchen. De stödjer varandra med uttalande och det finns en ömsesidig respekt.

När nu matchen på Old Trafford ikväll rullar igång så förväntar jag mig utsålt, kamp, segervilja och en hård match- som den anstår en toppmatch i Premier league, men den kommer inte ha samma legendariska lyster om sig som för fem-sex år sedan, då lagen dominerade världsbilden, vilket är ganska klart. Det beror dock inte bara på att det är fler lag i toppen utan att lagen egentligen inte har så många profiler som sticker ut och kan irritera motståndaren. Nasri, van Persie, Arshavin, Song med flera hos Gunners. Visst- världsklass-spelare, men ganska timida typer utan större rufflighet. ManU har Nani, Park, Fletcher, Carrick, Berbatov, Rooney. Kanske mera urbrittisk rufflighet, men inga kamphästar likt Keane och Vieira.

Clash of the TItans i Manchester i kväll. Vi får se hur mycket Clash det blir.

What’s up England? Ja, det går mot jul och i Manchester så verkar man vilja chasa iväg Ebeneezer Scrooge – han har väl å andra sidan aldrig varit i Manchester – och spendera pengar igen. Rik shejk borrar olja och investerar. Det har pratats om att frilägga 500 miljoner för nya spelare. Naturligtvis helt fel. Mancini har andra problem. Större problem. Spelare som inte trivs – Tevez, Adebayor ; spelare som inte kan bete sig – Balotelli, Adebayor; spelare som har problem med disciplinen -Hart, Johnson, Barry; spelare som underpresterar – Richards, Touré gånger två, Bridge; jo listan på problem kan göras lång, men inte är väl lösningen att köpa sig ur krisen? Det har aldrig lyckats. Lös de inhemska problemen och agera Scrooge – håll i degen och skicka iväg ett halvdussin spelare från den monstruösa truppen. Det är mitt råd, Roberto.

Den andre oljebaronen har också problem. Även här italienskt vid rodret. Chelsea vinner inte längre och det börjar bli lite jobbigt för det stora blå. Drogba hade chansen att sänka Spurs, men CL-kollegan Spurs höll 1-1 och minsann har inte Redknapp ett lag på gång som kan göra storverk detta år. Inte för att de kan ta titeln, den kvaliteten finns inte, men här finns talang och skicklighet för att störa de stora lagen. Chelsea repar sig dock alltid, men laget börjar se trött ut. Stommen har varit densamma nu i fem år med Cech-Terry,Cole, Lampard, Essien, Drogba, Kalou, Malouda och Anelka. Den maskinen som tidigare var så ohygglig börjar att mattas och det finns ingen femte växel att lägga i. Jag måste tillstå att jag är överraskad.

För några år sedan höll han på att sparka sönder Cechs karriär och som spelare har han få övermän när det gäller att reta upp motståndare och motståndarfans, men när han väl ryttlar till, så är Stephen Hunt en nyttig slitvarg och med sitt mål mot Birmingham så gav han Mccarthy andrum. En stund.

Vad sägs om att byta ut Hughton och slänga in en kille som varit på casino med Ashley? Mike heter Ashley i efternamn och när Hughton inte nådde resultat(enligt Ashley) så sparkades han och Pardew ersatte. Han var utbuad och ifrågasatt direkt och inledde med 3-1 på Liverpool. Inga mer bu-rop hos geordies, men de ökar hos Roy Hodgson, som har märkligt svårt att få igång sin röda maskin.

Två andra maskiner rundar av omgången imorgon. Ordkriget mellan ManU och Arsenal har börjat. Evra och Nani har kritiserat Gunners för att de aldrig vinner något. Gunners är märkbart tysta. Wenger och Sir Alex lär inte komma ut på barrikaderna, då skickar några SMS till varandra och önskar varandra lycka till.

Premier Leaguer går mot jul. Aldrig har väl ligan varit så öppen och så full av liv när jultomten kommer. Jag gillar det. Normalt sett avgörs ligan med alla matcher kring jul. Detta år blir det annorlunda.

Jag var inte jätteförvånad när Sepp Bladder slet upp Ryssland. Fotbollsvärlden borde egentligen skämmas och protestera. Likaså när Qatar fick 2022. Det var inte ens värt att titta på. Bladder har sedan han tillträtt sagt att han vill sprida fotbollens ord runt om ivärlden. Endast hans tack-och-adjö till Havelange och Brasilien 2014 är ett undantag. 2010 Sydafrika, 2018 Ryssland och 2022 Qatar är tydliga tecken på att FIFA vill sprida världens ord och tjäna ännu mera pengar. Jag undrar hur rikare FIFA blev på kuppen efter denna lottning. Den engelska delegationen med Beckham i fronten var väldigt besviken; Lineker sade det inte rakt ut i TV, men antydde – konstigt att Ryssland avancerade så…

Blir det 2030 i England nu? Är någon av dagens stjärnor vid liv då? Jack Wilshere är 38 då; kanske han kan ta plats 23 i truppen.

Jag är mycket skeptisk till detta val av länder oxch vad jag tycker om Sepp Bladder kan inte ens skrivas. 

Vi skriver London och Carling Cup. Nu äntligen skall det väl gå vägen. Gunners och Wenger har sedan FA-cupen 2005 gått över fem år sedaqn en titel. Wenger har kliniskt klassat nedcarling Cup och spelat juniorer och B-lagsspelare genom åren. Detta år..jo, Wenger spelar inte första-elvan, men har en sådan bredd att laget ändå är urstarkt och slår ut Spurs, Newcastle och Wigan utan att ta i. Nu väntar Ipswich i ett dubbelmöte i semifinalen och minsann är det inte upplagt att Gunners skall knalla till final i Carling Cup. Lite lätt konstigt att Gunners största chans att bryta sin titellösa svit i den cup, som Wenger egentligen inte satsar på.