Postat av Sofia
Quetzala
tror du att det är så att man måste VILJA komma över nån för att faktiskt komma över nån??? Det går inte automatiskt?
tror jag är fast i ett stadium av enbart ältande & gråt som känns jävla jobbigt men som jag ändå vill vara kvar i för om jag lämnar det så betyder det att alltihop är över.
Det är ju ändå fett jobbigt så hur gör man isf för att komma till punkten: nu ska jag komma över dig. Det här har fan hållt på snart ett år.
Svar: Hej…Ja precis som du säger så måste man VILJA komma över, och det är ju att vilja det som gör ondast. Så fort man börjar vilja så är det ju som att man erkänner sig besegrad. Man har förlorat slaget liksom. Jag har varit helt lamslagen av sorg i flera månader, inte kunnat jobba, inte kunnat sova, ingenting och nu insett att jag aldrig riktigt helt kommer att komma över två personer som betytt och alltid kommer betyda allt för mig. När man börjar förstå att de inte finns i ens liv längre, inte på något sätt. Inte som vänner inte som någonting, bara helt….borta, som att de aldrig existerat, när man inte vet om man ens skulle hälsa om man sprang på varandra. Nu har den värsta chocken lagt sig, för det är nån slags chock, och det blev mycket lugnare inuti när jag insåg att jag för alltid kommer att sörja att det dog.
Kommer älta och gråta livet ut, för det är ganska sorgligt när man inser att vissa älskar man så oerhört mycket att man bara vill att de ska ha det bästa och vara lyckliga, även om det innebär att man själv kommer gå runt som en halvdöd livet ut. Så nej, det går absolut inte automatiskt och det blir inte ett dugg bättre med tiden och det är så jävla svårt för till slut är sorgen och saknaden det enda du har kvar av en person och du gör man liksom ALLT som står i ens makt för att hålla fast vid det. Kanske bara är svammel nu men vad jag menar är att jag tror att den där punkten är överskattad, den där man VILL komma över någon.
Hej Quetzala
Förstår din frustration…Jag har varit vän med mitt ex i över två år nu.. tog alltså slut för över två år sedan, jag har känt mig så himla glad att få ha honom i mitt liv som vän,(underbar vän, sämre pojkvän) han har ställt upp för mig och jag har ställt upp för honom när det har behövts, har anförtrott honom allt, har sett honom som min bästa vän. Nu helt plötsligt så har han slutat höra av sig.. Han som brukar typ ringa och messa mig två ggr i veckan.. Senast var min födelsedag i början av juli… Jag känner mig så himla arg och besviken!! Antar att han träffat ngn ny.. kan inte tänka mig ngn annan anledning.. Trodde vår vänskap betydde mer än så, trodde vi skulle fortsätta vara vänner även med nya respektive!! Känner mig så arg och besviken och ledsen!! Det får mig att omvärdera hela min bild av honom och det känns skit:( Måste bara ställa en fråga ang dina fina läppar, det ser ju så naturligt ut, jag trodde att de var äkta!! Visst var det Juvederm du använde.. Hur många ml spruatade de in resp över och under och vad kostade, kan du rekommendera kliniken du går till, är det en läkare som utför beh? Hur länge sitter det innann man behöver fylla på mer! Tack för en fantastisk blogg som jag ramlade över här nyligen, kan inte sluta och läsa!! Kram Linda
“Jag kommer alltid att älska dig och det håller jag fast vid när jag nu släpper taget.” – en text som fastnat hos mig. Hela texten är otroligt fin.
Jag träffade dig en kväll på Berns uppe! Vi satt alla i en soffa. Alla påverkade av det ena och andra. Du gjorde ett starkt inryck på mig! Tror det var när du dejtade Fekke? Kommer ej ihåg namn så bra längre. Du var så ung i mina ögon och hade en drivkraft jag sällan skådat! Tror detta måste varit mellan åren 2002-2004??? du sågade mig vid fotknölarna, du visste allt! Du lärde mig mycket den kvällen fast jag säkert i dina ögon var en som du sa, bitter hagga!
Blir lite ledsen att läsa att du blivit, som du sa till mig(var du 18 eller19) en bitter hagga!
Du sa till mig! Släpp det, du ska inte vara bitter.
Kram till dig och du.. Släpp det!
A
Men du, jag förstår att det här måste ha varit något helt uppåt väggarna speciellt, och ni hade det fint och så som på film, ni hade er grej osv osv. Men sen tog det slut av någon anledning. Nu har ni snart varit ifrån varandra längre än ni ens var tillsammans, så det börjar bli tjatigt att läsa om. Man up liksom, nu har du sörjt färdigt. Och sluta säga att du alltid ska sörja, för när du läser det här om 10 år så kommer det bara verka patetiskt, hur fint och äkta och verkligt det var då och känns just nu.
tack för svaret. har inte fattat innan när du skrivit att du fortfarande älskar & alltid kommer älska dina ex, tyckte det lät märkligt, men jag fattar nu. och även fast det gör ont hela jävla tiden så kan det väl också på något sätt vara fint? äh shit. vi får se. ta hand om dig, kram.