HEJ!
Så här.
Nu i veckan ska jag, Margret och Emelie spela in en specialpodd till Nöjesguiden. temat är ….kärlek. Vi kommer öppna en bag in box, ösa upp lösgodis och prata om hjärta och smärta.
Så nu är det så här – skicka ALLA frågor om kärlek, relationer och sex (usch 
) här i kommentarsfältet så tar vi upp dom och gör vårat bästa för att komma med assmarta råd om dejting, göra slut, bli ihop, dilemman, hur kommer man över nån, vad som helst.
Tro mig vi har erfarenhet om man säger!!
Vad gör man om man är ihop med världens finaste person, men denna fina person har en hel del bekymmer av typen deppighet, stress och svårt att ta hand om sitt liv (typ tjäna pengar)?
Hur mycket ska jag peppa och tjata? Jag väntar på att det ska bli bättre, och lite bättre har det i och för sig blivit sen vi träffades för ett år sen, men jag kan inte tänka mig att vara med honom resten av livet om han alltid ska vara deppig och pank.
Hur får jag den härliga killen, som jag hänger mer och mer med, att bli mer öppen med vad som gör honom ledsen och nedstämd? Han ger mig bara klassikern “det är ingenting” när jag frågar. Ibland även: “jag klarar mig själv”. Dock ganska uppenbart att båda dessa påståenden är lögn. Kommunikation är ju a och o va, så hur ska jag göra?
Hur viktigt tror ni det är att ha liknande mål & drömmar i livet som den man är med, i längden? Tänker t.ex. (förenklat) på om den ene personen studerar och satsar mycket på framtida karriär, medan den andre lever ett mer kringflackande liv eller hur man ska säga, t.ex. är musiker och lite mer “flum”, lever mer för festen och helgen. Säger inte att man måste vara antingen eller… Men att man kanske drar åt lite olika håll. Kan man ändå vara kompatibla, motsatser attraherar – or not?
hur ska man se på att ens snubbe va på en äcklig billig strippklubb i rhodos o såg billiga strippor med neonfärgade bikinis som absolut inte påminner om mig? han blev även tänd.
Hej!
Gör long story kort: har haft en relation med en en kille sen i mars i år som endast går ut på att vi har haft sex lite sporadiskt sådär. I början var han mer noggrann med att bete sig som en gentleman och hörde av sig regelbundet. Sen i slutet på maj har han slutat med detta – men han vill fortfarande ha mig, detta får jag veta när vi råkar på varandra ute vilket har blivit rätt mycket på senaste tiden. Trots att jag har spelat svår och låtit bli att gå hem med honom ett par gånger har han inte fattat vinken – jag vill att han ska börja höra av sig igen, utan att behöva säga det och framstå som en klängig b-rud. Jag är inte ute efter ett förhållande med honom, men vill ha någon slags bekräftelse. Vad ska/kan jag göra?
Hur blir man okej med att ens första pojkvän skaffar någon ny? Vi var seriösa i två år. Jag är sjutton nu. Några tips åt en helt förkrossad tonåring?
hur får man killen man ligger med att bli kär i en?
Lång story kort. Jag har precis lämnat min älskade älskade kille. Efter ett fyraårigt stormig förhållande, inte minst för att han är en missbrukare. Kokain, ecstasy, ketamin, you name it. I början tyckte jag ingenting om allt han gjorde å tänkte väl att han skulle ge sig tillslut, men allt har blivit värre å han väljer drogerna före mig. Även fast jag vet att jag förmodligen gjort rätt som lämnat honom så är det så jävla svårt. Jag har sån panikångest och jag saknar honom varje sekund. Det gör ont i hjärtat att veta att han å jag aldrig ska vara vi igen. Min högsta önskan var att vi skulle skaffa barn å hela den grejjen. HUR kommer jag över detta? Jag tror att jag alltid kommer vara olycklig å jag står inte ut med tanken att jag ska vara utan honom för resten av mitt liv. Snälla snälla ge tips till ett brustet ensamt hjärta // Julia 24 år
Hur säger man nej till en kille som är en douche, som ligger runt men som vill ligga med en själv ibland när man ses ute? Relationen i övrigt är lite invecklad. Legat till och från i över ett år, båda har haft känslor för varandra tidigare, har “pratat” om oss, pratar nästan enbart när vi är fulla. Kort; vad gör man när när killen liksom håller kvar en och det känns omöjligt att gå vidare. Så fort man har bestämt sig för att nu är det slut så vill han ha en igen. Obs. Hänger i samma kretsar så är typ omöjligt att inte ses.
OK, är verkligen i behov av sextips från ni grymma! Bästa ställningen, vad gör man för att få honom att bli helt crazi (och menar ej strypsex-crazi), bästa “trixet” för att bli det LEGENDARISKA ligget, basics för blowjobs? You name it!
Q! q! q! ii need some heelp for sure! Ska försöka göra historien kort, vi träffades blev kk lärde sedan känna varandra, detta va fem 5 år sedan. Vi är kk än idag. han har gått igenom ett förhållande som resulterade i ett barn, jag har flyttat från denna stad o tillbaka ja va borta i två år. Tillomed under dessa två åren hade vi konstant kontakt. Han hörde av sig mer än mina vänner o familj. Vi e bästa vänner, men vi e mer än så men vi är inte tillsammans. Men saken är ja e med han. hans kompisar, träffat hans dotter, varit med han o hans farsa. Jag sover där nästan varje dag. Men han e inte med mina vänner eller min familj. Jag har aldrig frågat honom men får intrycket av att han inte gillar mina vänner( jag umgås mest med killar). Det är som han säger jag är med ihans liv han är inte lika mkt med i mitt, jag vet när han är på jobbet vad han tjänar han vet inte hur jag jobbar lr min lön t ex. Han har varit en typisk bad boy/player. Jag är mer lojal till 100 han vet det, men han vet oxå att jag har attityd o tar inte skit.( jag har problem med att öppna mig o visa känslor ibland) Ja tror de jag vill ha råd om är vad vill han med mig? När vi är med varandra gör vi allt som hör till förhållande men vi e ändå bara bästa vänner? Hur tar jag de här vidare? Åh jag hoppas du förstår o ger mig nå grymma tips!
Hej babes! Jag har en fundering… Jag har hållt på med en kille fram och tillbaka i två år. Han är typ 30 år äldre än mig hehe och har tjej och ett litet barn. Vi har aldrig legat med varandra, aldrig gjort något mer än att hångla. Och jag vet inte, men är det inte konstigt? att vi skriver till varandra varje dag och skickar bilder och texter och sms. Men så då och då så slutar det, vi slutar bara prata. Och just nu är det så. Vi har inte hörts på en vecka. Eller snart två. VAD SKA JAG GÖRA? är ju kär… och ung. haha.
(valde ett namn som lät som ett typiskt namn för en frågestund hos nån relationsexpert. aka ni)
Hej
Jag träffade en kille för snart två år sedan. Vi har gemensamma polare och träffas ibland på krogen eller fester. Varje gång vi ses är det jättefint, men det blir liksom aldrig mer än lördagshångel typ. Jag har hans nummer, men de enda gångerna vi snackar med varandra är när vi träffas ute. Kan inte sluta tänka på honom, men vet inte hur jag ska få honom att fatta att jag är seriös och lagt ner dumheter jag sysslat med under de här åren (a.k.a. haft ihop det med hans vän, vilket det är slut med sedan februari). Hans kompisar har gett hintar om att han gillar mig, men jag vet inte om det är seriöst menat eller försök att fixa ligg åt honom. Så, vad ska jag göra?
PS. Snubben i fråga är normal = ingen g, tattare eller trasig själ. Verkar inte heller köra med spel.
Hej! För två månader tog det slut mellan mig och min pojkvän efter 5 år. Hans förklaring: Jag är inte kär längre. Bara sådär efter så lång tid. Hur fan kan man gå från kär till icke-kär på två dagar? Han sa att han älskade mig på onsdagen och på fredagen tog det slut. Hur sjukt? Han är förövrigt världens finaste kille och har alltid behandlat mig jättebra och jag fattar verkligen inget nu.
Dum som jag är vill jag ha tillbaka honom. Om ett par veckor ska vi på 25- årsfest hos en gemensam vän. Hur fan ska jag bete mig? Vill ju att han ska fatta vad han går miste om och bli kär igen typ. Eller är det helt fel? Ska jag skita i honom? Vara iskall eller typ visa att jag är öppen för att träffas igen?
Hjälp förvirrade lilla mig!
Hur kommer man över någon man fortfarande är kär i men som man inte kan vara med? För att man skadar varandra mer än vad man ger varandra. Måste släppa men vet inte hur man gör. Behöver praktiska tips, hur raggar man upp ett rebound?
Vad ska man gör om man träffade en fin kille i Maj (?) genom gemensamma bekanta och det liksom inte går frammåt. Känns som en maktkamp där ingen vågar säga ngt. Båda bara kör games,
Jag skulle vilja prata om det men jag vågar inte för så fort jag tar ner gardet så hör han inte av sig/ställer in vårt möte. För att sedan några veckor senare höra av sig som om inget hade hänt. Väldigt förvirrande.
Jag har kört TST en tid nu o det verkar ju funka. Men jag vill juh att vi ska bli ihop, var kära o att det ska vara på riktigt. Känns liksom som en sådan waste of time på games!
Vi träffas inte så ofta men kanske 1 gång i veckan o då kan det vara allt från filmmys hos honom till ngn utställning, bio, middag, promenad… Så vi knullar endast inte. Trots att det är bra som fan. Hur länge ska man vänta in den andra? Jag vet vad jag vill men vågar ju inte säga det. I två av mina tidigare förhållanden så har det också tagit tid att bli tillsammans på riktigt, Så jag antar att det är jag som utsrålar ngt skumt!? Hjälp mig!!!
Hej!
Du skrev för ett tag sen hur man haffar missbrukare/kriminella etc. Nu är det så att jag har världens grej för kriminella män. Tyck att jag är konstig men det finns inget som är så sexigt. Nu till frågan, var kan jag hitta dessa yrkeskriminella män? Jag pratar då alltså inte om snattare… Snälla Q var kan jag hitta dem? Förutom på Haag eller Kumla förstås…
Louise! Tänk om! Det är kul i max ett halvår med en ” bad guy” men sen när man dom har rn runt lillfingret då ere faaan inte lika kul längre. Du kommer ALLTID komma i andrahand, om inte tredje. Beblanda dig inte med trasiga själar. Lär från en som gjort det misstaget i 6 år, den ” sagan” jag levde i blev till en mardröm som jag precis dragit mig ur. 6 år av mitt liv. Tänk på det darling!
Girls stink. They stink. They’re evil. And they’re all bad, all of them. They’re backstabbers like you. – Billy Brown
Vad ska man lägga krutet på, i nån slags prioriteringslista när det gäller sitt utseende i förhållande till vad killar tycker är snyggt/tänder på/imponeras av?
Jag fyller snart 21 men är fortfarande oskuld pga klarar inte av att släppa någon nära/är ett emotionellt fucktard.
Först av allt så brukar jag alltid attraheras till killar jag inte kan få, oftast pga jag tycker de är för snygga. Den snygga typen brukar ofta vara players, idioter, behandlar tjejer som skit ja klassiska bad boys helt enkelt. Ja, jag skäms över att jag är en sån levande klyscha. Har typ inget gemensamnt alls med dessa killar men det är ändå riktig jävla elektricitet när vi träffas, bara ögonknullandet gör mig knäsvag haha.
Dessa killar vill jag ju verkligen ha men jag är så sjukt rädd för att de ska lämna mig så fort vi har sex. De enda två killarna jag verkligen velat ligga med har varit den här typen. Problemet är ju som sagt att jag vill ha ett förhållande med dessa killar och är rädd för att om vi väl låg, så skulle jag kära ner mig totalt. De har ofta flera tjejer i bakgrunden eller till och med tjej vilket gör mig sjukt osäker. Dels över mitt utseende, brist på erfarenhet och jag vad de ska tycka under själva ehm…akten (ew). Samt att de ska totaldissa mig efteråt, och berätta jobbiga detaljer för sina kompisar. En insinuerade rätt starkt att han skulle göra slut med sin flickvän ifall jag gav klartecken på att jag ville ha honom men det känns som total bullshit och känns som att de beslutet borde komma från honom själv.
Samt att once a cheater always a cheater, right?
Det andra problemet med dessa killar är att när jag väl sansar mig så kommer jag på att dessa killar är fan inte rätt för mig. Vi har verkligen inte alls mycket att snacka om på det djupa planet och jag har till och med märkt att jag justerar min personlighet i deras närvaro och tenderar att “dumb myself down”. Så har rätt svårt att se oss ha en framtid tillsammans även om vi ens blir ihop.
Sen har vi killen som jagt lärt känna i plugget och som jag borde falla för! Denna kille är supergullig, smart, rolig, vi har ett intellektuellt utbyte(haha) han respekterar mig, är intresserad och vill lära känna mig på “djupet” och verkligen lysssnar på vad jag har att säga och det märks att han ser mig, för den jag är. All detta har gjort att jag börjat se honom i ett annat ljus trots att han inte är min typ. Även här var jag rätt osäker och tvivlade på mig själv och tänker att fan heller att han tycker jag är snygg eller ser mig som flickvänsmaterial. Men nu har jag gått och gjort precis samma sak som tidigare. Att när väl dessa killar vill ha mig så backar jag och ger kalla handen. JAG FATTAR INTE VARFÖR.
Denna kille som till skillnad från killarna ovan verkligen gillar mig, tycker jag är vettig och som jag potentiellt kan ha ett förhållande med är väl precis vad jag letar efter, eller? Trots det vill jag knappt krama utom på fyllan. Det är som det faktum att han vill ha mig gör att han faller i mina ögon och då börjar jag tänka att han typ är desperat och vips så byts attraktionen ut mot förakt. Efter att ha rannsakat mig själv kan jag säga att jag nog aldrig riktigt har attraherats av killar som honom. Jag blir mest glad av deras bekräftelse och trots att jag genuint kan tycka om att umgås med dem känner jag inte i närheten av samma attraktion som med bad boysen rent fysiskt.
Ibland kan jag få dåligt samvete och typ känner mig skyldig för att jag låtit dem kyssa mig på fyllan och led them on. Brukar få sms där de låter väldigt kränkta och är ledsna pga jag lekt med deras känslor. Detta tar emot att erkänna men det brukar göra att dessa killar framstår som mer patetiska i mina ögon och kan helt seriöst typ förlamas av skam när jag tänker tillbaka på våra strul eller när vi möts.
Det här beteendet kan ju för fan inte vara varken normalt eller sunt. Min fråga är om du tror att jag genuint känner på detta vis eller om detta är någon slags försvarsmekanism där jag dömer ut rätt personer på förhand och strävar efter fel killar för att jag innerst inne vet att de är ouppnåeliga. För det kan väl inte vara på det viset?
Har sjukt mycket underliggande issues rent allmänt när det gäller relationer (även vänskap och familje) som jag tror bottnar i en fucked up uppväxt och liksom de går säkert hand i hand och säkert svårt för dig att kunna svara men tackar inte nej till råd från tre visa damer så here goes!
Gud vad skönt att ÄNTLIGEN se att jag inte är själv med att ha såna här fruktansvärda prioriteringar å störda val!!! Jag känner exakt samma som du. Mitt mönster i mitt liv är att jaga män som kanske inte är jätteintresserade i början men att jag typ ska få dom intresserade . Alla män som gillar mig från början vill jag typ spy på. Som att jakten är den som spelar roll. Fyfan man blir så trött på sig själv!!!!!!!
ÅH MEN TACK!!! EXAKT DET HÄR BEHÖVDE JAG LÄSA NU <3 är precis likadan, gammal och oskuld pga samma problem. Eller mest kanske för att jag är osäker. Och för att jag alltid bara träffar äldre gifta män som det aldrig kommer tillfälle att knulla med. Men man blir ju så trött på att vara den som är den. Och alltid sukta efter de man inte kan få.
Men den enda mannen jag någonsin varit kär i och han visat känslor tillbaka, och jag har gillat det har sån stor kuk att det går inte (herregud). men det är en annan, betydligt sorligare historia. Kram
Jag fyller snart 21 men är fortfarande oskuld pga klarar inte av att släppa någon nära/är ett emotionellt fucktard.
Först av allt så brukar jag alltid attraheras till killar jag inte kan få, oftast pga jag tycker de är för snygga. Den snygga typen brukar ofta vara players, idioter, behandlar tjejer som skit ja klassiska bad boys helt enkelt. Ja, jag skäms över att jag är en sån levande klyscha. Har typ inget gemensamnt alls med dessa killar men det är ändå riktig jävla elektricitet när vi träffas, bara ögonknullandet gör mig knäsvag haha.
Dessa killar vill jag ju verkligen ha men jag är så sjukt rädd för att de ska lämna mig så fort vi har sex. De enda två killarna jag verkligen velat ligga med har varit den här typen. Problemet är ju som sagt att jag vill ha ett förhållande med dessa killar och är rädd för att om vi väl låg, så skulle jag kära ner mig totalt. De har ofta flera tjejer i bakgrunden eller till och med tjej vilket gör mig sjukt osäker. Dels över mitt utseende, brist på erfarenhet och jag vad de ska tycka under själva ehm…akten (ew). Samt att de ska totaldissa mig efteråt, och berätta jobbiga detaljer för sina kompisar. En insinuerade rätt starkt att han skulle göra slut med sin flickvän ifall jag gav klartecken på att jag ville ha honom men det känns som total bullshit och känns som att de beslutet borde komma från honom själv.
Samt att once a cheater always a cheater, right?
Det andra problemet med dessa killar är att när jag väl sansar mig så kommer jag på att dessa killar är fan inte rätt för mig. Vi har verkligen inte alls mycket att snacka om på det djupa planet och jag har till och med märkt att jag justerar min personlighet i deras närvaro och tenderar att “dumb myself down”. Så har rätt svårt att se oss ha en framtid tillsammans även om vi ens blir ihop.
Sen har vi killen som jagt lärt känna i plugget och som jag borde falla för! Denna kille är supergullig, smart, rolig, vi har ett intellektuellt utbyte(haha) han respekterar mig, är intresserad och vill lära känna mig på “djupet” och verkligen lysssnar på vad jag har att säga och det märks att han ser mig, för den jag är. All detta har gjort att jag börjat se honom i ett annat ljus trots att han inte är min typ. Även här var jag rätt osäker och tvivlade på mig själv och tänker att fan heller att han tycker jag är snygg eller ser mig som flickvänsmaterial. Men nu har jag gått och gjort precis samma sak som tidigare. Att när väl dessa killar vill ha mig så backar jag och ger kalla handen. JAG FATTAR INTE VARFÖR.
Denna kille som till skillnad från killarna ovan verkligen gillar mig, tycker jag är vettig och som jag potentiellt kan ha ett förhållande med är väl precis vad jag letar efter, eller? Trots det vill jag knappt krama utom på fyllan. Det är som det faktum att han vill ha mig gör att han faller i mina ögon och då börjar jag tänka att han typ är desperat och vips så byts attraktionen ut mot förakt. Efter att ha rannsakat mig själv kan jag säga att jag nog aldrig riktigt har attraherats av killar som honom. Jag blir mest glad av deras bekräftelse och trots att jag genuint kan tycka om att umgås med dem känner jag inte i närheten av samma attraktion som med bad boysen rent fysiskt.
Ibland kan jag få dåligt samvete och typ känner mig skyldig för att jag låtit dem kyssa mig på fyllan och led them on. Brukar få sms där de låter väldigt kränkta och är ledsna pga jag lekt med deras känslor. Detta tar emot att erkänna men det brukar göra att dessa killar framstår som mer patetiska i mina ögon och kan helt seriöst typ förlamas av skam när jag tänker tillbaka på våra strul eller när vi möts.
Det här beteendet kan ju för fan inte vara varken normalt eller sunt. Min fråga är om du tror att jag genuint känner på detta vis eller om detta är någon slags försvarsmekanism där jag dömer ut rätt personer på förhand och strävar efter fel killar för att jag innerst inne vet att de är ouppnåeliga. För det kan väl inte vara på det viset?
Har sjukt mycket underliggande issues rent allmänt när det gäller relationer som jag tror bottnar i en fucked up uppväxt och liksom de går säkert hand i hand och säkert svårt för er att kunna svara men tackar inte nej till råd från tre visa damer så here goes!
Jag fyller snart 21 men är fortfarande oskuld pga klarar inte av att släppa någon nära/är ett emotionellt fucktard.
Först av allt så brukar jag alltid attraheras till killar jag inte kan få, oftast pga jag tycker de är för snygga. Den snygga typen brukar ofta vara players, idioter, behandlar tjejer som skit ja klassiska bad boys helt enkelt. Ja, jag skäms över att jag är en sån levande klyscha. Har typ inget gemensamnt alls med dessa killar men det är ändå riktig jävla elektricitet när vi träffas, bara ögonknullandet gör mig knäsvag haha.
Dessa killar vill jag ju verkligen ha men jag är så sjukt rädd för att de ska lämna mig så fort vi har sex. De enda två killarna jag verkligen velat ligga med har varit den här typen. Problemet är ju som sagt att jag vill ha ett förhållande med dessa killar och är rädd för att om vi väl låg, så skulle jag kära ner mig totalt. De har ofta flera tjejer i bakgrunden eller till och med tjej vilket gör mig sjukt osäker. Dels över mitt utseende, brist på erfarenhet och jag vad de ska tycka under själva ehm…akten (ew). Samt att de ska totaldissa mig efteråt, och berätta jobbiga detaljer för sina kompisar. En insinuerade rätt starkt att han skulle göra slut med sin flickvän ifall jag gav klartecken på att jag ville ha honom men det känns som total bullshit och känns som att de beslutet borde komma från honom själv.
Hur behåller man gnistan i ett long distance relationship? London-Sverige
Har varit tillsammans med min fina pojkvän i 5 år. Jag älskar honom massor, tonvis och till månen och tillbaka osv du vet. Däremot blir jag inte attraherad av honom längre, rent fysiskt. Vill inte ligga. Alls. Vilket är ett stort problem för mig. Han vill och är på men jag kan inte. Blir inte upphetsad längre. Fan, kommer sånt tillbaka eller är det kört? Vill ju leva med mannen hela livet men skulle lätt kunna tänka mig att ha ett “öppet förhållande” för att testa liksom, bara rent sexuellt. Han är inte lika bekväm med tanken. Och det kanske låter som bullshit, fan man får väl tro vad man vill, men det har inget att göra med min kärlek för den här killen utan enbart ett sexuellt behov som inte blir tillfredsställt. Vi blev tillsammans när vi var 17 och är idag 22 bast. I våra bästa år som vi inte får tillbaka och jag kan få panik på det. Livet är ju så in i helvete kort, om 60 år är vi döda så jag känner lite typ vad gör det om hundra år egentligen, om man bara ligger med någon annan ibland. För att på något sätt hitta gnista? Eller är jag fel ute, kanske det blir en spricka istället? Ingen aning. Inte en jävla aning. Jag har föreslagit trekant, swingersklubb eller vadfan som helst, han är inte lika på vid den idén och jag har inte heller någon aning om hur man går tillväga där för att det inte ska bli awkward, plus att jag är osäker på om det bara är gamla människor på swingersklubbar. Har svårt att tro att folk i 22 års åldern generellt är lika säkra i sin relation och på sig själva så att man går dit. Å ena sidan känns det jobbigt att ens ta sig igenom det här så man skiter i det, å andra sidan känner jag att det inte behöver vara så jävla kompicerat. It´s just sex. Eller?
Hur kan människor tro på giftermål? Det finns inte en person för alla. Alla som är gifta är svin eller skiljer sig, men varför fortsätter folk att tro på det? Kan inte alla bara vara singlar?
Hej,
lang historia kort:
lärde känna varandra pa jobbet för ca 6 ar sen, men det har aldrig varit nagot. Efter att jag slutade pa jobbet har vi setts typ 3-4 ggr pa ca 5 ar. Nagongang rakde vi ses pa ett uteställe, där han tog min hand om presenterade mig för hans bror som “här är tjejen jag svärmade för”.
Grejen är den att jag ochsa har tänkt pa honom med jämna mellanrum.Det är nagot med honom jag inte kan beskriva.
TIden gick han öppnade ett ställe och började jobba där. Vi flörtade, hanglade pabörjade en affär (som jag tog intiativet till) detta var i slutet pa juli. (Vid den tidpunkten gjorde jag slut med mitt 5 ariga förhallande,det hade varit daligt länge) Pa fyllan hade jag sagt det till honom.
Har hela tiden haft känslan av att han gillar mig. Han är väldigt noga med att papeka att han aldrig varit kär, och aldrig släpper in (känslomässigt).
Sättet han kollade pa mig (med tindrade ögon), han berättade romantiska föreställningar om att hyra ett hus vid vattnet. Hur vi efter sexet ibland (för egentligen sover jag aldrig där, för ingen pa jobbet ska veta) somnar inslingrande i varandras famn, om jag gar bort sa drar han mig till sig. Jag ligger i hans famn han kysser mig i pannan.
Dom sakerna fick mig att tro att han kanske har lite känslor för mig.
Sa jag erkännde att jag hade förälskat mig i honom lite. Hans svar var: “Jag har aldrig tänkt pa dig sa. Vi har ju en affär. Du har en sant coolt sätt att jag inte ens hade märkt att du skulle kunna vara betuttat i mig. Jag känner mer känslor för dig än för en kompis, men dom är mer brodliga, jag vill beskydda dig”.
Vi bestämmde att vi skulle skära ner pa träffarna (ställa in dom) pa ett tag. För det skulle inte funka för mig.
Maste jag tilllägga att sexet var UNDERBART!!!
Vad nu? Jag jobbar där fortfarande och vi har bestämmt att “latsas som om att det regnar”.
/Ronja
till FML – det är inte okej att slänga sig med ordet “tattare”.
Jag är 20 år och träffar världens underbaraste man sedan två månader tillbaka. Han är 9 år äldre än mig men det spelar ingen roll för ALLT är så jävla bra. Hela han är bra. Vi två ihop är så jävla bra. Skrattar exakt hela tiden. Pratar om viktiga och oviktiga saker. Hans familj och vänner är fantastiska. Sexet är underbart. Osv osv, bara en massa plus.
Det enda jag går och tänker på cirka hela tiden är: NÄR ska vi bli ett jävla par? Tycker om honom så jag spricker. Han tycker om mig jättemycket också, han har liksom sagt att han är förälskad i mig. Men jag vet ju inte om han är kär? Vill inte fråga heller, det ska ju komma från honom, när han känner att det är dags. Ska jag ge honom hintar om hur mycket jag tycker om honom? Ska jag säga det rakt ut? Hur mycket kan jag säga utan att ge honom stafettpinnen och all makt? Vill att vi ska vara på samma plan. Vill absolut INTE skrämma iväg honom pga att jag går för fort fram. Så, ska jag bara låta allt vara så underbart som det faktiskt är, hålla käften och vänta ut honom? Eller ska jag säga något?
Behöver få svar på detta. Det bara snurrar i huvudet. Puss!!!
Jag älskar mitt ex så att jag går sönder. Han har upprepade gånger behandlat mig som skit (lämnat mig, kommit tillbaka, “jag vet inte om jag är redo för ett förhållande just nu”, knullat en annan tjej när vi pausade, lämnat mig hundra gånger trots att han vet att det är min största skräck i världen. Har alltid förlåtit, gråtit och tagit tillbaka för jag älskar ju honom något så överjävligt. Han har ju vart världens finaste imellanåt. Det han har gjort nu är dock helt oförlåtligt och jag vill inte ha tillbaka honom. Jag vill sluta älska honom och glömma allt, men hur fan gör man det?
Åh just det, fördelar o nackdelar med att hänga med en kille som är så pass mkt äldre (9 år)?
det här med att ha känslor för sin bästa kompis pojkvän? bakomliggande fakta: han e mitt “ex” och också en av mina absolut bästa killkompisar. det är jobbigt att se dem tillsammans för mitt hjärta verkar vara hos honom. älskar hans närhet? men får ångest pga min bästa väns kille. hur gör jag, hur beter jag mig? hur undviker jag ångesten? tack och puss
Hej Quetzala!
Jag har träffat en kille i ungefär ett halvår, vi ses kanske en gång varannan vecka. Vilket jag tycker är alldeles för lite, såklart. Mitt problem är att jag inget hellre vill än att ligga med den här människan – fatta att vi ännu inte har legat efter ett HALVÅR? Vi ses oftast på fyllan, ibland hamnar vi på samma ställen, ibland hör jag av mig och ibland hör han av sig och vill åka hem tillsammans. LIGGA, tänker jag ju då. Men nehepp. Vi hånglar och tar av oss till underkläder, men så fort jag gör några närmanden blir han plötsligt väldigt “trött” och “måste upp tidigt” etc etc. Jag tror inte det har att göra med att han är rädd för att få vinballe eftersom att detta även händer morgonen efter när vi inte är fulla (Då är det “måste iväg på en grej” osv). Han ger jättemycket komplimanger och säger att han tänder på mig. Han har även sagt att han inte letar förhållande just nu och jag har accepterat det.
Jag vågar inte fråga för jag tänker att det kanske kan leda till en awkward pinsam situation där jag måste åka hem mitt i natten eller liknande.
Varför vill han inte ligga?
None of my business, men jag hade samma problem en gång med en kille. Det visade sig att han hade enorma issues över hans storlek på kuken (den var kanske lite liten, ja).. det var därför han aldrig, aldrig, aldrig tog av sig mer än till underkläderna.
Hur kommer man över den där mannen som man hade en helt otrolig underbar tid tillsammans med – och allting som bara slutade i ett katastrofalt bråk. Hur kommer man över ett sånt hemskt brutalt slut som innehöll både det ena och det andra (“jag använder dig för att bara ha sex tills jag hittar någon annan”, smutskastning osv. osv.) .. är inne på sorgeår nr 2.
Hej!!!
Detta behöver inte direkt handla om kärlek, i viss mån kanske… Iaf hjärta och smärta!
MEN. Kan ni inte berätta om era ungdomskriser/deprissioner?
Alltså allra första riktiga ångestperioden? Hade ni någon vändpunkt då man får någon slags insikt om vad det nu kan handla om?
Är 18 år och befinner mig nu i den, tror ja… I ca två år har jag försökt finna någon lycka eller typ ”finna mig själv”.. Försöker med allt, men misslyckas…. Är så sjukligt skör bara så allt tar så jävla hårt och jag mår faktiskt inte alls bra NÅGON jävla GÅNG.
Kan vara typ skönt att höra om andras kriser.. Eller typ få tips(?)… Inte bara ”luuuuuuuuugn de blir bättre”. Jaja..
Som sagt, inte riktigt ett relationsämne men worth a shot.
Tycker om er hur mycket som helst, speciellt Q’s krönikor, puss!!
Hej,
Vad kul att få lyssna på er, ser fram emot detta!
Bet egentligen inte vart jag ska börja, men har
Haft ett längre förhållande med mannen i mitt liv.
Jag vet, låter så klyschigt, men han är den person
Som fick allting att falla på plats. Med honom var
Det som att hitta hem. Har aldrig känt mig så fri, så
Bekväm med någon annan som tillsammans med
Honom – givetvis fanns det sämre dagar och stunder
Också men när gör det inte det?
Dem säger att man kan uppleva kärlek, men aldrig
På samma vis upprepade gånger. Alltid olik kärlek
Med olika partners. Såklart. Det som genomsyrade
Mig, honom och oss är något jag aldrig kommer
Få igen. En helt enorm sorg, och jag kan/ vill inte
Gå vidare. Det som konstant surrar där bak i huvudet
Någonstans är det vi en gång fick. En tid i våra liv.
Nu är det så att kärleken, eller passionen mer eller
Mindre tog slut och vi valde båda att låta varandra gå.
Vi bor nu inte längre i samma stad heller.
På dagarna försöker jag vara realistisk. Det kommer
Inte att fungera, vi har båda vuxit till oss ganska mycket
Sen sist och pga geografiska omständigheter tar det emot.
Men när kvällarna kryper sig på och jag är ensam,
Kan jag inte sluta. Sluta ha ont i själen.
Alla små stunder var så vackra så jag spricker.
Blir blödig. Känner lite att, ja, om jag hade en dag kvar
I livet, så skulle jag absolut haft den tillsammans
Med honom. Det är något så romantiskt som
Håller mig fast vid tanken av att det är vi tillslut.
Kan man förenas igen, fast på ett nyare vis?
Liksom som två mer vuxna, färgstarkare individer
Denna gång? Eller ska vi fortsätta ha lite sporadisk
Kontakt? Vi båda romantiserar, men han är mer
Cynisk än vad jag är att omständigheterna krånglar
Till det. Han tycket att jag ska Utgå från mig själv
Och därefter får vi se. Fin tanke, men åh vad oromantiskt och
Vilken dubbelmoral. Detta leder ingen vart…
Tack för bästa bloggen q!
Hur får man sin fina underbara härliga pojkvän på två år att känna att snusk-sms är en good way to go? Mer porr/sex of your fuckin life/ vill aldrig lämna dig för nettan på firmafesten typ.
Jag sårade mitt ex oavsiktligt flera flera gånger. Jag ville inte ha ett förhållande och vi fortsatte ses ändå i tre år efter att vi gjort slut, samtidigt som vi träffade andra. Han väntade rent ut sagt på mig i tre år men jag var alltid jävligt ärlig och sa precis som det var, jag älskar dig du är min soulmate men jag är inte kär just nu och så på gick det i tre år.
För ett halvår sen träffade han en ny tjej. pang boom, han försvann ur mitt liv helt. Han var extremt sårande och brutal i sitt sätt att avbryta kontakten med mig. Det gick bokstavligt talat från att vi ena dagen sa att vi skulle vara bästa vänner för alltid, till att han ringde nästa dag och sa “jag har träffat en ny, vi kan inte vara vänner mer”. Deppar fortfarande över hur han hanterade det. Det mest jobbiga och sårande med allt detta är att han absolut inte vill ha någon kontakt med mig. Även om kärleken dog från min sida så var han ju fortfarande min absolut bästa vän och soulmate jag skulle göra allt för honom och stundtals sa han samma saker till mig.
Till saken är… HUR SKA JAG GÖRA, för att förlåta mig själv för mina misstag och sluta förebrå mig själv för att han inte vill ha kontakt med mig? Och Ok, att han inte är kär i mig, men vi var ju bästa vänner som ringde varandra varenda dag i sju år och som delade allt, nu bara vill han inte alls ha med mig att göra? Förstår inte hur det kan vara så enkelt..
Älskar män kvinnor som gråter?
hej, hur gör man för att få ligga med zeke tastas? tänker att du q borde veta hehe
Om den som gjorde slut fortsätter höra av sig hela tiden (och man vill höras själv) – är det större chans att det blir bra igen om man är lite svårare att nå ett tag istället för att man alltid vill prata? Jag vill ju att det ska bli vi igen, orkar inte spela massa spel egentligen..
Tror ni att det existerar att en kille inte upprepar våldsamt beteende?
Ska försöka fatta mig kort. Min kille puttade, drog och kasta runt mig våldsamt för 6 månader sedan på fyllan. Han var extremt full vid tillfället och kommer inte ihåg över huvud taget någonting av det som utspelade sig. Absolut ingenting. Han har aldrig någonsin innan detta behandlat mig illa, varken psykiskt eller fysiskt, tvärtom han har varit den bästa, ömmaste, raraste och finaste killen man kan föreställa sig. Utöver det som hände just den kvällen; en perfekt pojkvän.
Inte någon gång efter den händelsen har han visat något beteende på liknande utspel, och bör tilläggas att han i mitt sällskap aldrig heller längre dricker sig full. Jag älskar denna personen djupt, och vi har alltid haft något mycket speciellt och intimt tillsammans. Jag mår otroligt bra av att vara med denna kille.
Jag känner att det gått så pass lång tid sedan det som hände att jag känner mig trygg och säker med honom. Jag vill med bakgrund av att han förutom just denna enstaka kväll är den perfekta pojkvännen, ödmjuk, omtänksam, fin på alla sätt, fortsätta vara med honom. Tror ni att det existerar något som “engångsförteelse” i detta fall, och att bra människor faktiskt kan göra fel som de genuint ångrar och aldrig kommer upprepa?
Min bekantskapskrets fördömer mig och många pratar förmodligen skit bakom min rygg. Jag mår bra av att vara med min pojkvän och jag tror uppriktigt faktiskt inte att något liknande kommer hända igen.
Är jag en idiot? Det kan jag förmodligen inte vara till fullo, då jag faktiskt är mitt uppe i en avancerad läkarutbildning.. Ska inte jag få välja mitt liv själv utan att bekanta och kompisar ska behöva vända mig ryggen, tala bakom min rygg och bete sig allmänt utfrysande? Om det är något jag mår dåligt över så är det DEM just nu.
Tacksam för diskussioner med alla som läser detta!
Om han har slutat dricka sig drängfull i ditt sällskap så har han förstått vad som gäller, så du har nog inget att oroa dig för där. Vad din bekantskapskrets säger spelar ingen roll; du vet bäst vad som gäller i ditt liv och ditt förhållande.
Behandla honom med respekt och se till att han förstår att du lämnar honom för gott om det någonsin händer igen (och gå omedelbart i så fall) — men det här gissar jag att du redan har gjort. Jag var i exakt samma sits som du (inklusive läkarlinjen, så jag är inte lika säker på att man blir mindre idiot för det), men killen i fråga slutade inte supa, började måtta slag och visade sig ha tagit strypgrepp på sina föräldrar i tonåren, så det var hans sätt att visa extrem frustration.
Men som sagt, håll koll på andra tecken på bristande respekt från hans sida. Ta hand om dig, honom och er. Och glöm inte att hålla koll på dig själv… ibland tappar man så pass mycket tilltro till en person som beter sig så här att det pyser ut på andra sätt.
Jag har pluggat på universitet i sex år och har två utbildningar. Killen jag träffar har aldrig pluggat och har komplex över detta. Hur kommer vi förbi detta?
Alltså hur knäcker man en tjej som värst? Någon som hänger efter ens pojkvän och försker förstöra allt för en – förhållandet och även ens vänskap med sina vänner då hon i fråga försökt nalla dem…
Hoppas att ni gör en ytterligare frågestunds-podcast med andra samtalsämnen.
Förstår inte riktigt vilka som skriver till relations-rådgivare, är det tjejer under 20, typ?
Skulle vara kul att höra er prata om kläder och populärkultur. Jag vet att det går att läsa/lyssna på väldigt mycket sådant på nätet – även i era bloggar – men att få lyssna på ett samtal er emellan, alltså…
Hej!!! Ska man raka fittan?? Vad tycker ni? Vad tycker män??
Vad ska man göra om man vid 20 års ålder aldrig varit i en relation? Finns det något hopp för mig? Var i Stockholm är det lättast att haffa någon? Alla är så blyga. Ser helt okej ut men har lite tråkig personlighet.
Vad ska man göra om man i 20 årsålder fortfarande aldrig varit i en relation. Är det kört för mig? Var i Stockholm är det lättast att haffa någon? Alla är så blyga. Ser helt ok ut men har lite tråkig personlighet.
Hur hanterar man svartsjuka? Hur vet man att ens svartsjuka inte “stämmer” eller ifall det är så att man är svartsjuk av några rätta anledningar?
Hej! En fråga till Quetzala!! Hur beter man sig egentligen med ett One-night-stand?!
Som man smsat lite med (tydligt att vi bara villl ligga) och raggat upp på krogen och går hem med. Hörs man av nå mer sen eller pratar man aldrig mer efter? Utan att få honom att tro att jag vill för mycket! Vill liksom inte bli tillsammans med grabben. Tycker det känns lite konstigt att aldrig mer snacka. Ett sms eller någonting?
Säg att jag får för mig att jag vill gå hem med honom igen, är det bra att hålla kontakten lite då eller ska jag bara höra av sig just då när jag vill träffa honom?
Tell meeee!! puss
varför funkar de inte kommenteraaaa
Många jävla skitfrågor som bara tar upp onödig plats. Vissa har uppenbarligen aldrig haft riktiga relationsproblem.
Lisa: Om han har komplex över att han aldrig har pluggat måste ju komplexen grunda sig i att han faktiskt vill plugga? I sånt fall. Sätt igång. Knasar betygen? Well, vi har något i Sverige som heter komvux, folkhögskola och högskoleprov. Ut med tummen ur arslet. Vill han inte plugga, men känner sig understående dig med så hög utbildning, så får han faktiskt bara lov att släppa det. Verkar tyda på dålig självkänsla, och i sånt fall kanske någon form av terapi vore aktuellt för honom. Inom kärlek tävlar man inte mellan varandra rörande vem som har bäst jobb, högst utbildning etc; man kompletterar varandra. Du kanske har en jättesnofsig utbildning, men han kanske är extremt kunnig inom något som du inte är? Något så simpelt som rör sig om att vara en bra pojkvän, med allt vad det innebär. Ni måste komplettera varandra.
Milly: Hur gammal är du? Med all respekt men låter som du är runt 16. Om du och din pojkvän har en stabil, trygg och fullkomligt säker relation till varandra kan INGEN, jag upprepar INGEN förstöra mellan er. Det är då snarare hon som kommer hamna i dåliga dager om hon ex. skulle sprida rykten om er etc. Kärlek vinner över ALLT. Äkta kärlek är starkare än precis allt.
Nellie: Jag tycker helst man ska vaxa den, alternativt och helst få bort det med laser. För rakar man blir det stubb och inget är äckligare än stubb. Som en jävla skäggbiff. Alternativt drar parareller till ett manligt orakat ansikte, och det är inte direkt vad man vill jämföra sin underbara, kvinnliga snippa med… Med hur som, grundpoängen, helrakat ska det vara, såvida du inte passerat åldern 35. Kanske 40 beroende på hur din kropp ser ut.
Nu orkar jag inte svara på mer. Men skulle gärna svara på mer senare om det är okej med Q.
Jag har inte haft en pojkvän på över 5 år. Förut hade jag inga problem med självförtroendet, men det har hänt jobbiga saker i mitt liv på dessa 5 år och jag har mått dåligt psykiskt.
Nu är jag mer stabil, mår bättre och jag drömmer om att bli kär och hitta någon att älska men hur fan gör man?? Mitt självförtroende har försvunnit och jag har typ inte en aning om hur jag ska hitta en fin man? Kan inte ragga, har svårt för å flirta, är tveksam till internetdejting och har svårt för att släppa in människor ( en riktigt jävla bra kombination, jag vet..)
Nån aning om hur jag ska göra för att bli lite mer mottaglig för kärlek i mitt liv och kunna träffa någon så småningom? Tack för er podd.
Hej . Jag är helt väck känslomässigtj. Jag har ett problem ett stort sådant . Jag har barn med en gift man. Och jag är kär i honom vi har slutat träffas och ja nu gör jag allt för att gå vidare de har jag försökt hela tiden men har inte lyckats. Hur fan glömmer man någon? Och var hittar man bra män i detta land. Eller är de bättre att stanna singel så man slipper bli sårad och krabba till de.. Fast då blir man ju olycklig ändå. Helvete va svårt de ska vara allt sätter ju spår också i de arma lilla hjärtat. Vet varken in eller ut längre. Patetiska människor patetiska kärlek.
Jag har inte haft en pojkvän på över 5 år. Förut hade jag inga problem med självförtroendet, men det har hänt jobbiga saker i mitt liv på dessa 5 år och jag har mått dåligt psykiskt.
Nu är jag mer stabil, mår bättre och jag drömmer om att bli kär och hitta någon att älska men hur fan gör man?? Mitt självförtroende har försvunnit och jag har typ inte en aning om hur jag ska hitta en fin man? Kan inte ragga, har svårt för å flirta, är tveksam till internetdejting och har svårt för att släppa in människor ( en riktigt jävla bra kombination, jag vet..)
Nån aning om hur jag ska göra för att bli lite mer mottaglig för kärlek i mitt liv och kunna träffa någon? Tack för er podd.
Hej fina fina quetzala!
Snälla snälla svara på min fråga, för det gäller min stackars syster som nu i över 2 månader sörjer en kille som berövat henne på hennes stolthet. Eftersom jag har skrytit om hur jävla BRA du är så har hon liksom sagt nu att jag ska fråga dig. så.
vi var i norge på ett bröllop i somras, där hon träffade en kille som också kände brudgummen och hade åkt dit från tyskland. kort sagt så hade dem en avslappnad relation med inga som helst tecken på något mer än artighet. sen när vi kommer hem från norgeså börjar han skriva till henne på facebook. dem pratar om allt mellan himmel och jord, och killen visar sig vara hur intresserad och fantastisk som helst, han är civilingenjör,rolig, respektfull och fick min syster att känna sig som en riktig dam alltså, han tjatade flera gånger att dem skulle prata i tel och sen gjorde dem det också och en dag frågade han till och med om han skulle komma till sverige för att träffa henne, det blev ett snack om datum och allt men sen helst plötsligt så säger han “”aa men vrf ska jag komma egenteligen , vi kankse ska lära känna varandra bättre”" när det ändå var han som föreslog från början. sen… så hör vi från våran andra syster som vi kallar A att hon haft en väldigt liten mini romans med honom, (observera att hon inte vet nånting om historien alls att dem har pratat och så)alltså dem har fikat och han hade köpt en present till henne vid ett tillfälle när hon fyllde år (dom var barndomsvänner) detta gör att min syster som ärendet gäller (haha) blir lite sotis, hon frågar killen på ett reserverat sätt om hur det ligger till mellan dem och han blir helt till sig och ba “va, så är det inte alls” men avundsjukan lägger sig inte för min syster så hon skriver ett meddelande som lyder ungefär “du är en player,” så han blir förbannad (men på ett respektfullt sätt) och skriver att han vet inte om han vill prata med henne längre då han blir skrämd av hennes humörsvängningar, det gör att min syster skruvar upp sin stolthet och ger attityden”om inte du vill prata med mig så vill jag inte heller prata med dig på längder asså” så dem pratade inte. men när ilskan lägger sig börjar hon inse att hon var för hård mot han och hon ångrar att hon förstörde allt.
Viktigt att nämna är att jag och min syster har en ganska destruktiv relation till kärleken, vi förstör med flit för att sen ta tillbaka det. jag tror att du om nån förstår vad jag menar även om jag inte försöker förklara det för det är komplicerat. lite som när robbie williams sjunger:
“Before I fall in love,
I’m preparing to leave her.”
så hon skrev till honom, hon ba ska vi ha det såhär eller (typ)
och han svarar liksom med värsta nonchalanten att” ja men du är alltid en fin person hos mig men mer vill jag inte ha”
och DET gjorde att det kändes i stoltheten. från att ha blivit uttjatad att snäääälla prata i telefon och han ville flyga till sverige och han sa att “varje gång han får ett sms av henne så måste han gå iväg för han vet att han skulle le när han läser det” asså han hade känslor. gtill att bara kunna släppa det på en gång. och det känns konstigt. En sak vi tycker är lite konstigt också är att han som verkar vara en kille som har så lätt att släppa saker, blev såotroligt otroligt upprörd över att min syster nämnde “romansen” med A. hmm.. DU ÄR MITT OCH SNART HOPPAS JAG MIN SYSTERS HOPP OCKSÅ SÅ SNÄLLA VÄLJ VÅRAN FRÅGA<3
Hur fan får jag honom att vilja bli intresserad av mig?!
Hur fan får jag honom att vilja bli intresserad?!
Ungefär såhär är det:
Jag är ung. Han är gammal. Han är tjej och barn. Jag är singel. Han har världens största k*k. Jag har inte det hehe. men iaf, jag har varit kär i honom i år typ, och jag vet att han aldrig kommer lämna sin tjej. Fast vi båda vet hur illa det gör mig och kanske honom när vi hånglar och pratar och knullar och allt det där så kan vi inte sluta. Varje gång jag börjar säga att jag bara kommer få ont av att vi träffas så säger han att vi ska sluta, men då inser jag hur mycket jag vill ha honom. Jag kan typ inte älska honom mer än det här!? Aja. Vet inte vad min fråga var. Kanske mer VAD SKA JAG GÖRA, ska jag säga till honom att vi inte ska hålla på mer? Prata? OBS vi kommer jobba tillsammans i vår… Kram
sloppy head älskande slyna du är redan förbrukad.
Hej Q!
Jag är tillsammans med en underbar kille som jag älskar och kan se en framtid tillsammans med. Dock har jag lärt känna en annan kille som också verkar underbar och jag är bara… Så jävla kåt på honom. Vet att han vill ligga med mig och har verkar verkligen uppskatta mig… Men ja… Jag älskar min pojkvän. Jag gör verkligen det. Men min kropp vill ha vilt sex i alla möjliga ställningar med den här killen. Trodde inte man kunde bli så kåt på någon annan när man var i ett lyckligt förhållande, har tidigare liksom “stängt av” allt sånt, men ah, nu vill jag bara suga av denne på en toalett. Vad ska jag göra?
hur i h*vete gör man dagen-efter lite smooth? hahaha hoppas ni har tips. liksom något man alltid kan jobba med? någon ursäkt som fungerar? kommer aldrig på en bra lösning i hur man snällt och snabbt drar en söndagsmorgonen, tycker det känns taskigt att ba “ja nu går jag hejdå”. fast han kanske bryr sig noll vill jag ändå inte bara dra utan ursäkt.. knäppt. men konsekvenser man kan ta?
jamen halåååååå, när ska du svara på frågorna???????? Har ju gått över 10 dagar, skäms på dig!!!!
Varför bloggar du inte längre???, snacka om trist:( , saknar min favoritblogg!! Kom igen, det är många som saknar dina inlägg!!
Hej Q och company, ni MÅSTE fan hjälpa mig med detta. Jag håller på att få ett bryt. Duden och jag har träffats i ca 1,5 år, började med att vi sågs ute och sen träffades vi ett tag men det blev inget seriöst, jag blev ledsen för det men inte han. han tar inte det hela så hårt, vi gjorde ‘slut’ för ett halvårsen och sen dess har vi sporadiskt sett och nuppat. igår kom han hem till mig oanmäld och aspackad. jag blev sjukt förbannad men det är svårt att bli det på någon som är full när man själv inte är det. jag är tänd på honom som fan men tycker att han är en idiot som tar sig rätten att åka hem till mig när vi inte ens pratat och utgår från att han kan få mig när han vill. vad fan skall jag säga till honom så han fattar, jag vill att han skall tänka efter. jag vill inte träffa honom när han beter sig som ett svin, jag vill att han skall behandla mig med respekt och vara nykter, då vill jag träffa honom. jag skrev till honom ” ge fan i att besöka mig oanmäld, du är så otrevlig och respektlös när du är full, du får hitta nån annan brud som du kan knulla med, jag är ingen du kan använda när du känner för det” ändå tänker jag på honom och jag blir galen? vad bör jag göra? säga något? säga inget? han behandlar ju mig som en påse skit för att jag låter honom göra det, hur får jag honom att vända och respektera mig OCH vilja träffa mig! jag vill också ge tillbaka på honom, få honom att smaka på sig egen medicin, och ta tillbaka makten mellan oss, HELVETE, hjälp mig!
Mitt namn är sammet främja Jag är från Florida mitt vittnesbörd går till Kärlek andlig tempel, Jag och mitt ex uppbrottet 4 månader sedan och han berättade att han inte älskar mig längre och gick för att vara med en annan flicka var fortfarande kär i honom och behöver henne tillbaka försöker jag få honom tillbaka, men alla mina ansträngningar var förgäves tills jag nå ut till internet för att få hjälp och jag såg ett vittnesbörd om ett pass hjul, beslutade jag att ge det ett försök och jag kontaktade honom och berätta honom mitt problem. Han kastade en kärlek stava till mig och garantera mig om tre dagar som min ex kommer tillbaka till mig och till min största förvåning mitt ex kom tillbaka till mig och be om förlåtelse och lova att aldrig leva mig igen, jag är så glad mitt ex är tillbaka till mig igen, tack ultimata dr mojo Paul för att återförena mig och mitt ex tillbaka tillsammans igen. Om du behöver honom för att hjälpa dig i dag och alla kommer att vara bra med dig via e-post: spirituallove@hotmail.com