Det här handlar inte om mindervärdeskomplex. Det handlar inte om att baktala andra i branschen. Det handlar om förvåning.

Klart jag sett hur journalister på film eller i risiga teveserier alltid trycker sig förbi varandra, armbågar sig fram, stampar varandra på tårna. Men jag trodde att verkligheten var annorlunda, det är den inte.

Fredags: Var på socialdemokraternas presskonferens i samband med att Stefan Löfven utsågs. Efter tal, lyckoönskningar och rungande applåder var det tid för journalisterna. Några av oss var framme lite tidigare än alla andra, men vad hjälpte det? “VI ÄR I DIREKTSÄNDNING!” skrek ljudkillen till ett av Sveriges största tevebolag – pressade fram sin skärrade kameraman och vägrade lyssna på kollegornas protester. På riktigt, jag fick nästan 50 000-kronors kameran i skallen, och det är inte skönt. Han klev oss på fötterna, var nära att dänga mikrofonen i huvudet på folk och tog i med allt hans tunga kropp hade att erbjuda för att trycka undan oss andra. Vi ville också ha svar på våra frågor, vi har också läsare/lyssnare/tittare. Om ni nu är i DIREKTSÄNDNING se banne mig till att vara på plats i tid då – istället för att mosa sönder alla oss andra.

Måndags: Mercedes-Benz Fashion Week, Berns. Jobbade backstage på en av visningarna. Knappt hade musiken tystnat förrän hela backstageområdet kryllade av hetsiga journalister. Och vi snackar inte oetablerade bloggare, vi pratar några av Sveriges största kanaler. Vem hade gett dem tillåtelse att klampa in? Ingen. En av designerna suckade hopplöst “det här händer bara i Sverige – var är säkerheten?”. Men de stora bryr sig inte, de ser det som sina rättigheter att alltid vara först, störst och vackrast. Skitsamma om människorna de vill mingla med på bild vill mingla med dem eller inte. De ska vara där.

Det är en förvånansvärt trist attityd. Jag förstår att de stora har större publik, förstår att de har mer kontakter, att de vill vara på plats. Men gör det snyggt. Oavsett om det är politik eller mode, respektera folk! Klart man måste kämpa mot sina konkurrenter för att få det bästa materialet, men det finns olika sätt att göra det på. Sluta vråla.

/Matilda

Här är mannen som styr vår sportredaktion. Björn Ehrnberg meddelar att han i dag kommer ringa upp på varenda jävel som är het på transfermarknaden. Klockan tolv i natt stänger vi nämligen igen Silly Season för den här gången.

Glöm aldrig bort det.

“SD petade pressekreteraren efter internbråk om Palestina”

/Henrik

***

XOXO

Första halvleken (kolla – sportreferens) av #drev68 är slut. Han är född socialdemokrat, han kommer att dö socialdemokrat, men han kommer aldrig mer bli partiledare. Håkan Juholts tid är över.

Innan årsskiftet kollade Henrik runt med folket på redaktionen – “Kommer Håkan Juholt avgå?”. I efterhand kan vi konstatera att det var färre som hade rätt, och fler som hade fel.

FEL:

Nöjeschef Elin Kvist:
– Det tror jag inte. De välbevakade klavertrampen i all ära, men hans ideologiska surr går hem hos alla som tröttnat på oändliga hetsdebatter om bensinskattehöjningar.

Reporterbloggens Viktor Adolfsson:
– Nej.

Nyhetsreporter Erik Carlsson:
– Nej, den gubben klarar nog det mesta efter höstens spektakel.

Nyhetschef Eric Rosén:
– Nej. Han har i princip vunnit det svåraste slaget, det som handlar om överlevnad. Nu kommer han bara se till att flytta på gänget som försökt hugga honom i ryggen en längre tid och så kommer det råda viss enighet i partiet igen. Opinionsmässigt lär det gå uppåt, men Sveriges största parti blir de inte under 2012 oavsett partiledare.

Sportreporter Johan Andersson:
– Nope.

RÄTT:

Sportchef Björn Ehrnberg:
– Får citera Eric Cartman här: ”Does a bear crap in the woods and does the Pope crap on the dreams of 200 deaf boys?” = ja.

Reporterbloggens Matilda Anderson:
– Allt annat vore en konstig strategi.

/Matilda (som bara konstaterar)

I mars har kortfilmen “Supportern” av Pella Kågerman och Hugo Lilja premiär. Av teasern som ligger ute på Youtube verkar det snarare bli en #facedesk än en intressant skildring av livet inne i polisbussarna. Som exempel börjar huliganerna i filmen peka mot Stockholmsarenan och skrika “SvFF – fotbollsmördare!” när de passerar på Nynäsvägen. Vad SvFF har med den arenan att göra? Absolut ingenting. Se teasern här:

Jag skulle hellre vilja pitcha en idé om en film som borde göras i stället. En skildring av alla dem som viger sina liv för att stödja sitt lag men som aldrig får chansen att synas. De som står på knäna och tejpar flaggor i 24 timmar i streck inför en stor match, de som väljer bort middagen hela veckan för att kunna åka på den där bortaresan på söndagen, de som inte har någon röst kvar under resten av veckan efter ett derby.

Det skulle inte behövas några skådespelare, påklistrade känslor eller tillgjorda ramsor. Det skulle vara en dokumentärfilm. Låt oss kalla den “Supportrar får sporten att leva”.

/Viktor

Världen har blivit ännu en orm rikare. Huggormen upptäcktes för två år sedan i Tanzania – men har inte blivt erkänd förrän för en månad sedan. Vad livsfaran heter? Matilda. Känner mig hedrad.

(BuzzFeed påstår att den är uppkallad efter någon snubbes femåriga dotter, men det stämmer inte).

Det är inte helt lätt att hänga med i begreppen när det är primärval, nomineringar och kandidater som lyfts om vartannat i rapporteringen av det amerikanska valet där republikanerna nu håller på att leta fram sin presidentkandidat.

Här nedan finns två youtubeklipp som tillsammans på tio minuter förklarar både hur partierna väljer sina kandidater och hur själva presidentvalet går till:

Primärvalen

Presidentvalet

Det är som sagt inte alls lätt att förstå jämfört med till exempel det system vi vant oss vid här i Sverige. Kanske beror det på att knappt något väsentligt förändrats i konstitutionen sedan 1700-talet. Men visst, låt oss basera röstningssystemet på förutsättningen att vi kommunicerar via morse-kod och färdas med häst och vagn. Och det är faktiskt en skandal att de amerikanska medborgarna i Puerto Rico och i de andra tre territorierna inte ens får rösta.

/Viktor

Vem var först med nyheten? Så lyder rubriken på Thomas Mattson (Expressens chefredaktör) senaste blogginlägg som handlar om att de ska vara generösare med “Fler länkar till källorna och tydligare credit i texterna”

Inlägget är publicerat 12 januari, 2012 kl 05:50. Ungefär två timmar och 20 minuter senare publicerar man artikeln “Internt mejluppror splittrar SD” av journalisten David Baas (en av undertecknads favoriter vill jag poängtera).

Ingressen lyder: “Ett internt uppror riskerar att skapa djup splittring inom Sverigedemokraterna i Västra Götaland. Expressen kan nu avslöja den infekterade mejldiskussionen som skakar en av partiets viktigaste regioner.
“Vidrigt tillvägagångssätt”, skriver en högt uppsatt SD-politiker.”

Då ställer jag mig frågan: “Hur kan Expressen skriva att de AVSLÖJAR något sex dagar efter oss.

Den 6 januari skrev jag följande rubrik och ingress:

I faktarutan avslöjar vi vad som skrivs i internmejlen:

Internmejlen

Här är utdrag ur internmejlen mellan Sverigedemokraterna och kritiken mot Hanna Wighs petning.

“NY DEMOKRATI – kommer ni ihåg det partiet, det blomstrade en valperiod sen försvann det bland annat p g a interna stridigheter, näbbiga fruntimmer som skulle ha sina rättigheter i alla lägen!” - Arne Steen ledamot SD Göteborgs distriktsstyrelse.

“Hej. Det här förfarandet är ovärdigt ett seriöst parti. Det här stinker Sjukvårdspartiet och Demokratisk Allians anno 2009. Varför detta desperata tilltag helt plötsligt, utan motivering och diskussion?” - Joakim LindrotOrdförande SD Tranemo.

“Jag får vibbar att det ligger annat bakom än just personfrågan med Daniel. Förra gången frågan var uppe fick jag samtal från Tommy om hur jag ställde mig till att byta ut Patrik också. Han och Hanna ansåg hans s.k förflutna var en belastning för partiet. – Michael Andersson SD Möndal.

***

I efterhand har Expressens journalist David Baas sagt att han ska ändra artikeln på nätet. Problemet som kvarstår är dock att uppgifterna om att Expressen avslöjar något som redan avslöjat troligtvis fått plats i en papperstidning.

***

Även Thomas Mattson har svarat på reporterbloggens inlägg.

***

/Henrik

Jag och mannen bakom världens minsta (och mest kulturella) sportblogg, Björn Ehrnberg, brukar allt som oftast hänvisa till begreppet “facepalm” när vi talar om olika saker som på ett eller annat sätt är pinsamma. Allt oftare handlar det om kollegan Henrik Erikssons kännedom om internet.

När allt det där går ett steg längre brukar vi på Reporterbloggen bli så uppgivna att vi bara vill dunka huvudet genom våra skrivbord. Får jag lov att presentera #facedesk – snart trending på twitter:

/Viktor