– En kvinna ringde mig och frågade om något. När jag inte kunde hjälpa henne frågade hon i stället om jag kunde säga ett av orden som skulle vara med på provet. Det gjorde jag inte.

Maria Johansson jobbar som provutvecklare för Högskoleprovet (som äger rum i morgon!) för ord- och läsdelen. Hon säger att det är ytterst sällsynt att någon hör av sig innan och frågar om innehållet (som med kvinnan ovan) men att folk däremot kommer med synpunkter efter att provet är skrivet.

– Det är alltid folk som hör av sig med synpunkter på frågor och svarsalternativ. Då svarar jag skriftligen och förklarar hur vi tänkt och resonerat, det brukar inte vara mer problem än så.

Hennes jobb går liksom ut på att samla ord. Personligen tycker jag att det låter helt fantastiskt.

– När jag sitter och läser och stöter på ett ord som vi kanske inte haft så skriver jag ner det och kollar upp. Men ofta sitter jag bara på jobbet och kollar i ordlistor. Då kan jag ju kolla direkt om ordet redan gått.

Orddelen har funnits sedan 1977. Det blir några ord genom åren och helst vill man undvika att samma ord återkommer.

– Men en del ord kan börja användas på olika sätt under 20 år, så de går att återanvända, säger Maria.

För dig som provutvecklare, vad är klurigast – att hitta på felaktiga svar till frågorna eller frågorna i sig?

– Det roligaste och lättaste är att hitta på felaktiga svar – det är då man har roligt på jobbet, som att spela Rappakalja!

Undertecknad har aldrig gjort Högskoleprovet, och har liksom Blondinbella inga planer på att göra det. Maria Johansson har inte heller gjort det – annat än på skoj. Och det är hon fullt nöjd med.