Minns ni Amoroso?

De senaste decennierna har det kommit och gått ett stort antal brasilianare i Udinese, det är dock få som har etsat sig fast i supportrarnas hjärtan som Zico. Det var hans strålande frisparkar som motståndarsupportrarna hatade att älska, det var han som fick Stadio Friuli att koka som Maracanã och det var främst han som fick alla att drömma stort. Inte bara i Italien, utan även hemma i Brasilien. För 23 år senare var Zico den största anledningen till att en 21 åring vid namn Marcio Amoroso rev upp sitt liv och bytte eldiga Rio mot lantliga Udine.

Därför var det hans största ögonblicket i livet när han stod där på Piazza San Giacomo, bredvid Zico som öste beröm över honom samtidigt som tusentals förväntansfulla supportrar skanderade hans namn.Det var en kärlek som senare blev besvarad.

Första säsongen gick han in i Udinese och spelade tillsammans med Paolo Poggi och Oliver Bierhoff. En av de bästa anfallsuppsättningarna i klubbens historia. För Amorosos del var dock säsongen kantad av en del skador, bland annat ett brutet nyckelben och när han skulle göra comeback så spräckte han ett revben på direkten. Det bidrog till en något haltande insats men det slutade ändå med respektabla 12 mål och att laget plockade en femteplats, den bästa placeringen sedan 80-talet. Ja, just det – sedan Zico spelade i klubben.

Som ni förstår fanns det skäl till att drömma inför kommande säsong och det skulle även bli en av få gånger det verkligen slog in. Det slutade med en tredjeplats, vilket dock var Bierhoffs förtjänst med sina 27 mål och då hamnade Amoroso lite i skuggan. Först när han kunde kliva in som Bierhoffs direkta ersättare så skulle han leverera sitt yttersta, 22 mål och skytteligavinsten framför bland annat Batistuta. Det här var hans sista och bästa år i Udinese och det var nu som han utvecklade sin livslånga kärleksrelation till klubben.

Amoroso ser nämligen tiden i Udinese som den mest lärorika i karriären och både Zaccheroni samt Guidolin är de bästa tränarna han haft i Europa. Förutom det sportsliga så har han även en känslomässig koppling till regionen i och med att hans son föddes i Udine och han strävar hela tiden efter att båda sönerna ska spela i klubbens ungdomslag. Det sägs att han bland annat ringt sin gamla tränare Guidolin bara för att få se dem i Udinese-tröjan.

Jag hoppas i alla fall att det blir så, då får vi ytterligare ett tillfälle att drömma oss tillbaka till Zicos, eller snarare Amorosos, tid.

/Gustav Östergren