Tillbaka på Via del Orto efter fyra månader i “exil” och jag måste säga att lägenheten helt klart blivit lite halvkitchig sedan jag senast var här, i början av november.

Den röda rosen i vinflaskan, adventsljusstaken och Nina Nordens tavla (som förövrigt ägs av Björn Runström) och vi är inte alltför långt borta från ett av Florens mest klassiska och historiska uteställen Monte Carla.

***********************************************

Florens landningsbana är extremt kort och det krävs därför extra bra piloter för att få landa här.
Själv är jag van vid den kraftiga inbromsningen, som är ett måste, men det är alltid några på planet som ser lite skärrade  ut.

Men som sagt, för att få landa här krävs extra välutbildade piloter.

Så ni behöver aldrig vara rädda.

**************************************

Imorgon åker förmodligen  både rosen och adventsljsusstaken ut.

Men det kändes kul , och väldigt  välkomnande,  att krimskramset  lämnats kvar av min hyresgäst som bodde här i november och i december.

Hon som hyrde därefter, i januari och fram tills nu, är antagligen tokigt förtjust i advent. Eller så älskar hon bara Monte Carla.

Jag har faktiskt ingen aning…

**********************************

Jag hoppas verkligen att Ranelid och Sara Li  vinner Melodifestivalen.
Just nu känns det faktiskt viktigare än att Fiorentina hänger kvar i Serie-A eller att Napoli når kvarten  i CL.
Så ni förstår att det betyder mycket för mig hur det går för Björn och Sara.

******************************************************

Jag avskyr att flyga, för att det är så sjukt långtråkigt.

Så har jag en tidning så läser jag den från pärm till pärm för att få tiden att gå.

Idag “klippte jag ut” och lagrade i minnet,  ett uppslag om namnvalet Estelle.

Minns just nu inte vem som skrev  den utomordentliga texten men den var intressant och den gör knappast att jag blir mer förtjust i Israel än tidigare.

Och samtidigt gör den mig ännu mer förtjust i kungahuset.

Hänger ni med?

Om inte så googla Folke Bernadotte.

Sen fattar ni.

Han var en hjälte.

*********************

Just det, lite fotboll bör det väl också vara så här den första kvällen i Florens.
Hjärnan är seg, behöver äta och sova (framförallt äta) men helt klart så ser det rätt bra ut för Sverige nu.

Elmander är kung i Istanbul och Wernblom hjälte  i Europas största stad.
Och så har vi Zlatan och Guidetti.

Helt klart medvind.

Nu pizza från napolitanarna på Via del Orto,  som numera gör den bästa quattro formaggi sedan den där bistra dagen då Flachi köpte min favvopizzeria och gjorde om den till loungebar.

Förövrigt så fick jag visa leg på Systembolaget på Linnégatan i måndags.

Och jag vet fortfarande inte varför.

Roma, Roma, Roma…
Ni kan alla den fantastiska sången.

Men ni kan också baksidan av denna underbara klubb.

Varför blir det aldrig lugn och ro?

Enda chansen att skapa harmoni är nog att göra Francesco Totti till tränare men känner jag Rom och Roma rätt så blir det nog förr eller senare kaos även då…

*****************************************

På onsdag kommer jag tillbaka till Florens och för första gången på nästan fyra månader kommer jag då att återse min lägenhet och San Frediano.
Ska bli spännande och då jag kollar väderprognosen talas det om 17-18 grader och sol.
Inte illa i början av mars.

***************************************

Jag gillar Antonio Conte.
Därför gläder det mig faktiskt lite att han lyckades få med sig en poäng från San Siro.

Och det är rätt kul att han vågar attackera Galliani.

Även om allt givetvis är snudd på sandlådenivå.

Men om inte allt detta, som finns  vid sidan av  spelet, hade  funnits så hade jag aldrig blivit så fascinerad av Serie A som jag ju blev redan i slutet av 80-talet.

*******************************

Jag älskar att åka tåg och reser även gärna kortare sträckor med tunnelbana, buss och spårvagn.
Men det är lite jobbigt när man hamnar i närheten av skummisar.
I förmiddags, i centrala Göteborg, seglade tre-fyra riktigt läskiga och tämligen påtända filurer på bussen och förolämpade en ung svart kille som självklart blev rädd.

Ingen vågade röra en min, inte heller jag, men jag önskade i det läget att jag hade varit bra på kampsport och senare (då fantasin skenade) att jag hade ett skjutvapen som jag helt plötsligt kunde dra fram och likt han som spelar  huvudrollen i Falling Down  skrämma skiten ur dem.

Men det var som sagt efter ett tag, då fantasin skenade lite väl  snabbt…

*********************************************

Moratti sade häromdagen att han för tillfället inte funderar på att sparka Ranieri och idag sa han att han inte vet,  men att han skall snacka både med spelarna och Ranieri själv.

Känns väl inte direkt som att tränaren har sin arbetsgivares  fulla förtroende…
Tidningarna spekulerar givetvis redan nu om vem som skall ta över men teorin om Zeman känns mer som en konstruktion än något som kan bli verklighet.

Zeman fick frågan om han kunde tänka sig att träna Inter och svarade, som de flesta tränare nog skulle svarat: Att om han får frågan så skall han fundera på det. Men att han just nu koncentrerar sig på jobbet i Pescara. Han tillade dessutom att han hittills inget hört, och att han dessutom inte tror att Inter komma att ringa honom.

Så det blir nog inget med det.

Men håll med om att tanken är rätt kittlande.

Och Zeman är ju bevisligen  bra  på att få sina lag att göra många mål.

“Fiskarna”, som just nu ligger fyra i Serie B, har gjort överlägset  flest mål och även ifjol, då han tränade Foggia, öste laget in mål.

Dessutom är han ju en historisk fiende till Juventus.

Så “Il derby d´Italia”, med Zdenek Zeman som chef för de svartblåa skulle verkligen vara kul.

Jag minns att det blev ramaskri bland rätt många läsare då jag för några år sedan skrev att jag prioriterat bort Champions Leaguefinalen.

Det var en match utan italiensk inblandning och jag hade något trevligare alternativ så jag hade därför inga problem med detta val.

Ikväll var det däremot svårare,  för jag hade verkligen sett fram emot toppmötet på San Siro.

Men jag ångrar inget.

Trevliga möten med släkt och vänner, ett par dagar innan avskedet från Göteborg och Sverige,  måste ALLTID gå före en match.

Jag får helt enkelt uppdatera mig i morgon.

Just nu vill jag däremot bara tänka tillbaka på en fantastisk  föreställning på Folkteatern med efterföljande trevligt eftersnack i teaterns bar.

Därefter fick jag samtal från gamla Florensvänner, som satt och åt middag bara några kvarter från min lägenhet,  och de frågade om jag ville komma förbi.

Med tanke på att vi inte träffats på över fem år så var valet inte speciellt svårt.

Som sagt, ibland måste man bortprioritera även en stor idrottshändelse.

Buona notte amici sportivi.

Det brukar vara roligare att följa en match när man hejar på ett av lagen.
Men ibland spelar det faktiskt ingen roll.

Ni som känner mig vet att varken Milan eller Juventus tillhör mina favoritlag men trots detta så ser jag fram emot matchen på samma sätt som jag ser fram emot årets första semla (hm, den liknelsen var inget vidare…)

Men det är klart, det är faktiskt en rätt stor besvikelse att den här matchen i matchen inte blir av.

**************************************************

************************************************************

Visserligen är jag fortfarande långt ifrån händelsernas centrum men även i Masthugget kan man förmodligen känna av euforin på San Siro.

Intresset för Serie A i Sverige är nämligen stort och mycket har hänt sedan för bara några år sedan.

Självklart beror mycket av intresset på Zlatan, men de Serie A älskare som jag kollat matcher ihop med under min tid i Göteborg älskar inte ligan på grund av honom utan för att de liksom jag gillar helheten av Europas mest intressanta liga.

Det är så mycket som fascinerar och inför stormatcher som denna blir det extra påtagligt.

Bara en sådan sak som att man överhuvudtaget tar upp teorin om att det är Juventus som ligger bakom den där incidenten med kvinnan utanför Milanello…

Helt fantastiskt och mycket underhållande.

*****************************************************

Självklart finns det idag rätt många “provinsitalienare” (mitt ord för inskränkta och nästan lite sinnesslöa italienare som det tyvärr finns gott om, inte minst på landsbygden) som hävdar att det “är helt självklart att Zlatan inte fick lägre straff, det är ju Juve vi möter…”.

Men då tänker man inte längre än vad näsan räcker.

Berlusconi äger ju Milan och lika lite som han en gång i tiden skulle ha tillåtit sig att bli överkörd av Moggi så skulle han acceptera att bli överkörd av dagens Juvepampar.

***************************************

Nu följer jag fem personer på twitter:
Adam Tensta, Carl Bild, Veronica Maggio, Roberto Saviano och Sebastian Gustafsson.
Det känns som en rätt bra mix.

**********************************************

Provinsitalienare känner man i regel igen på klädstilen.
Möter ni dem på till exempel en flygplats så har de ofta försökt att klä sig som en Serie-A spelare  (överdesignade jeans, någon rätt iögonfallande T-shirt, håret bakom öronen alt. rätt upp med sjukt mkt frisyrgele).

Dessutom försöker de att ha ett lika nollställt uttryck i ansiktet som fotbollspelare ofta har då de passerar mixade zonen eller en säkerhetskontroll på flygplatsen.

Tack för idag.

Första vintern i Sverige på över tio år är snart över.

Och det firar jag genom att börja blogga, efter nästan ett år uppehåll.

Förmodligen kommer det märkas att jag är lite ringrostig och just nu känner jag mig faktiskt lite som den här  en gång i tiden rätt så framgångsrika liraren.

Då han helt plötsligt  skulle göra comeback i Ancona, ungefär hundra kilo tyngre än då han stod på toppen av sin karriären, var det många som var skeptiska.
Och skeptikerna fick rätt. Det blev fiasko.

Jag hoppas det går bättre för mig.

****************************************************************

Har aldrig förstått alla som gråter ut och snyftar och bölar för att de får elaka kommentarer på sina blogginlägg.
Jag kommer aldrig någonsin att stänga möjligheten för er att kommentera det jag skriver.
Bloggar man, och kan skriva vad man vill, så får man väl också räkna med mothugg?

Om man inte gör det så ser jag faktiskt ingen anledning till att man överhuvudtaget börjar blogga.

************************************

Missförstå mig inte.
Första vintern i Sverige på över tio år har varit en fantastisk tid.
Och idag är det galet bra vårkänslor i Göteborg.

Så det är med blandade känslor som jag reser tillbaka till Florens.

*******************************************

Ni som följer mig på twitter (OlaWiklander) har redan sett denna sjukt roliga video.

En hund som sjunger Lavezzisången…

Napolitanarna är fantastiska!

Och det är faktiskt Napoli som jag mest ser fram emot att följa den här våren.

Vilket drag det är – och vilket drag det kommer att bli.

Jag var på plats då de vann  ligan 1990 och det här kan bli lika galet.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig om 100 000 ljusblå fans vallfärdar till Munchen i maj för att försöka komma in och se finalen.

*************************************************************

På tal om Ancona så var det ju faktiskt där som Magnus Hedman, på rekordtiden fyra-fem månader, blev “Italienexpert”.
Stort.
Väldigt, väldigt stort.

Men nu hinner jag inte mer.

Ska ha en middag klar klockan halv sju  och jag har inte ens handlat.

Menyn ser ut så här:

Som förrätt en liten, liten portion carbonara gjord på pecorino

Huvudrätt: Entrecote med waldorfsallad

Dessert: Kokt grädde med bär

Så ni kanske förstår att jag är lite halvstressad.

Men vi hörs snart igen.