Det blev i mina ögon en underbart underhållande 0-0 match.

Bra tempo, fina chanser och från och till också heta känslor.

Och en inramning som spanjorerna väldigt sällan kommer i närheten av.

Däremot kan jag hålla med Guardiola om att gräsmattan inte håller den toppnivå som den borde göra.

Tror de ständiga problemen på San Siro hänger samman med att det är så svårt för solen att tränga in, efter tillbyggnaden till VM 1990.

Man gör vad man kan, med flera svindyra gräsbyten varje säsong.

Men det blir ändå aldrig riktigt bra.

*******************************************

Både Corriere dello Sport och Gazzettan tycker att Milan gjorde en bra insats och att det nu finns goda chanser att störa Barcelona även i Spanien.

Zlatan?

Corriere dello Sport ger honom godkänt (6:a) men Gazzettan är inte lika generösa och drar än en gång upp Zlatans problem att leverera i de stora Champions Leaguematcherna och ger honom (och Robinho) lägst betyg av samtliga  Milanspelare.

Jag tycker det är i hårdaste laget. I mina ögon var han godkänd.

Förövrigt så ser jag att spanska La Marca totalsågar det svenska domarteamet.

Känns långt ifrån som seriös journalistik och den här gången håller jag med Gazzettan som tycker att Eriksson, Wittberg och Klasenius  svarar för en godkänd insats.

Känns som att det finns alla förutsättningar för en storslagen fotbollsmatch ikväll.
Milano visar upp sin allra vackraste sida, med sol och drygt 20 grader varmt och om man vill använda en gammal klyscha så känns det i luften att något stort är på gång.

Detta kan mycket väl bli Zlatans kväll och något av en revansch.

******************************************************

Fast  det kan naturligtvis också bli precis tvärtom. Messi och Barcelona beskrivs ju i italiensk press som utomjordingar, “Marsmänniskor”.

Men man behöver inte ha alltför gott minne för att komma ihåg att även utomjordingar kan få stora problem på San Siro.

Och finns det överhuvudtaget liv på Mars?!

******************************************************

Själv kommer jag att se matchen på den lokala puben, tillsammans med släktingar från Sverige.
För tyvärr funkar fortfarande inte TV:n.

Orsaken har jag däremot fått svar på. Under mina månader i Sverige så har man nämligen bytt från analogt nät till digitalt.

Så det hade inte spelat någon roll hur mycket jag klippt och karvat i kablarna.

Utan en digitalbox så skulle det ändå inte ha fungerat.

**************************************

Som uppladdning till matchen går vi och äter en bit kött hos Anna (hon med kundvagnen)

***************************************

Det är i min värld oerhört häftigt och kul att Moratti nu förlitar sig på en 35-årig ungdomstränare.
Andrea Stramaccioni berättar själv vad han fick för direktiv igår, direkt från högste bossen.

“Han tittade på mig och sa “Mister, vi måste vinna””

Mäktigt och kul och jag tror att han kommer kunna överraska och bli kvar länge.

Killen verkar ha koll på läget  och jag tror vi kommer få se en ganska snabb generationsväxling i det numera rätt ålderdomliga och mätta laget.

*************************************

Som väntat börjar nu spekulationerna om Napolis framtid.
“De tre tenorerna” är eftertraktade av mer än en storklubb och då laget nu riskerar att missa tredjeplatsen och Champions League så tror många att de kanske kommer sälja minst en av dem.

Poängtappet i helgen känns oerhört onödigt och kan bli väldigt kostsamt.

****************************

Min farbror som är här berättade att han då och då äter väldigt gott på ett ställe i Karlskrona som heter Anton.

Vem ägaren är?

Mikael Antonsson såklart.

Personligen hade jag  ingen aning om att han äger en krog.

Men jag förstår genast bättre varför han hamnade i gourmetstaden Bologna.

*******************************

Den här låten älskar jag.
Men det här var faktiskt första gången jag hörde den på engelska (tack Christoffer).

Det händer då och då  att det dyker upp  snudd på magiska ögonblick i vardagen.

Så var det till exempel  ikväll.

Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, men jag kommer få bilder skickade till mig under morgondagen och publicerar dem då.

Scenen är i alla fall en mörk gata i San Frediano, Florens, utanför en trattoria som jag bara besökt en enda gång tidigare.

I en kundvagn från stormarknaden Esselunga sitter min kompis son Cristian (1,5 år) och skrattar och på andra sidan gatan kommer trattorians ägare Anna, som varit hemma i lägenheten och hämtat en läderkula.

Hon har under middagen lärt känna Cristian och blivit fäst vid honom och nu vill hon ge honom en present.

Jag skäms lite över att jag placerat  honom i en kundvagn men hon säger att jag skall köra in honom på restaurangen.

Så det fanns faktiskt  ingen anledning för mig att skämmas.

Avslappnat är rätt ord för hur det ofta kan vara på en kvarterskrog i San Frediano.

Dessutom är maten i regel fantastisk god.

Anna, som tog över krogen efter sin far Giovanni 1989, växte upp i kvarteret och på sin pappas krog  som på den tiden kort och gott hette “trattorian”, eller “Da  Giovanni”.

Hur gammal hon är idag är svårt att veta. Men helgarderar man så kan man nog säga någonstans mellan 60 och 70 år.

I alla fall så lagade hon idag en måltid till oss bestående av crostini med toscansk leverpastej, några olika sorters salami och självklart också lufttorkad skinka.
Därefter pasta med köttfärssås följt av  en ljuvlig  kolgrillad T-bensstek.
Sen tog några av oss även  en krämig dessert, kaffe och grappa.

Bilderna kommer som sagt  imorgon.

Buona notte.

Älskar verkligen de här matcherna, då Roma kommer på besök till San Siro eller Turin och har lite medvind.
Det blir sådant underbart drag i de matcherna.
Heta känslor och mer eller mindre vad som helst kan hända.

För säga vad man vill om Roma så är de ju knappast ett speciellt förutsägbart lag och de är inte heller speciellt välpolerade.

Och jag gillar det och förstår också varför det blivit som det blivit i den vackra huvudstaden.

Killarna i både Lazio och Roma lever med med att allt de gör ständigt avhandlas i “en miljon” olika lokala radiostationer och TV-kanaler.

Ett rykte kan bli en sanning på en förmiddag och är inte ryktet till lagets fördel så blir det ett satans  liv hela veckan.

Pressen på spelarna blir ibland på gränsen till olidlig och det är nog också detta som gjort att det är svårare att vinna här än i Milano eller Turin.

För lika jobbigt som det kan vara i motvind, lika galet är det i medvind.

“Pengarna då”, “pengarna då”, muttrar  vän av ordning.

Jovisst spelar pengarna en mycket stor roll. Men periodvis har det funnits pengar även i Romklubbarna.

Ni minns ju att Svennis hade fantastiskt bra resurser och även vann ligan.

Och varje gång någon säger att “det vore dåligt om han med de resurserna inte hade lyckats”, så blir jag faktiskt irriterad.

För det är som sagt oerhört svårt att vinna i Rom.

**********************************

Har ännu inte haft tid och ork att ta tag i den där biten med antennsladden som inte fungerar så därför tvingas jag än en gång att sitta på den lokala puben.
Och jag är inte ironisk då jag säger att jag verkligen avskyr att se matcher på pub.
Det blir inte samma känsla som hemma.  Men nöden har som bekant ingen lag.

*********************************

Just nu skriker förövrigt någon av stamgästerna på Zlatan.

Det är knappast några vackra ord, men vardagsmat för Zlatan och alldeles nyss gjorde han förövrigt  1-1 på straff.

Stora stjärnor får alltid utså hån från motståndarfansen i alla städer de kommer till.

Det är ingen nyhet och inget att ha invändningar mot.

Men tyvärr, i länder som Italien och Spanien, så går det ibland över gränsen och det känns som att man inte levde på 2000-talet.

Förhoppningsvis kommer de snart ikapp sin tid och inser att alla svenskar inte behöver vara långa och blonda och se ut som Anita Ekberg eller Viktoria Silvsteds brorsa och att det faktiskt finns svenska medborgare som heter Ibrahimovic i efternamn.

******************************************

Att jag skriver och kollar samtidigt, vilket inte är helt enkelt, beror på att jag har besök från Sverige och klockan 21.00 bör jag vara ombytt och klar och möta dem på restaurangen som inte ens ligger i min egen stadsdel.
Därför måste jag göra två saker samtidigt.

Vem jag hejar på i matchen?

Ni som följt mig under mina fyra år på FK, som jag skrev för tidigare,  vet att jag alltid vill ha mesta möjliga spänning (såvida det inte drabbar Fiorentina eller Napoli) så därför håller jag på Roma.
Kul om de kan snuva Milan på minst en poäng idag.

Då kommer morgondagens “Derby d´Italia” att bli ännu mer intressant.

Förövrigt så är det inte sant att jag i vått och torrt alltid håller på Napoli.

Visserligen är jag oerhört glad över att de i maj kan vinna sin första titel på över 20 år, det är ju trots allt mitt andralag.

Men jag är också lite besviken över att Siena, som har Italiens trevligaste presschef, inte gick till final och då automatiskt kvalificerat  sig för Europa League.

Tänk er en match i september, mellan lilla Siena och ett engelskt storlag, samtidigt  som vinskörden pågår för fullt några kilometer från stadion.

En vacker tanke.

Nu gjorde Zlatan förövrigt 2-1.

Han hyllas av de Florensbor som sitter på puben.

För trots att, som jag nämnde tidigare,  många italienare säger saker om honom som känns minst sagt trångsynta och som jag inte ens vill skriva så beundrar de och fruktar  honom.

Många svenskar frågar mig om han verkligen är lika stor här som han framställt i svenska tidningar och jag svarar då att han är nummer ett i Serie A och att han förmodligen hyllas mer här än i Sverige.

Han är den största stjärnan. Även i italienarnas ögon.

Hoppas ni får en bra kväll.

Egentligen skriver jag bara för att jag bör skriva något, en blogg är ju nämligen ingen blogg om den inte uppdateras varje dag.

Men ärligt talat så är jag ganska  trött och längtar efter att lägga mig och läsa ett kapitel om Harry Hole.

Så snart gör jag det.

Men först några ord om Coppa Italia.

Många tycks tro att det är en cup som ingen i hela Italien bryr sig om.

Det är en mycket felaktig uppfattning.

Gårdagens semifinal i Turin var glödhet och  även om jag inte såg matchen så förstod jag att Juventus gjorde en kanoninsats och aldrig gav upp. De hyllades faktiskt även av ägaren till mitt stamkaffehak “på hörnan” och med tanke på hur mycket Fiorentinakänslor  de har där så var det ett världsklassbetyg.

Och idag tog så Napoli så den andra platsen på Stadio Oplimpico i Rom.

Det kommer bli en fantastisk final!

En folkfest.

Napoli kan vinna sin första titel sedan 1990 och Juventus kan ta sin första titel sedan calciopoli.

Det blir hett.

Och grymt spännande.

Och för er som undrar varför jag inte såg matchen igår.

Det berodde inte på att jag inte gillar fotboll utan på att min gudson och hans familj  precis anlänt.

Och i min värld så prioriterar jag faktiskt  att träffa dem framför att kolla på fotboll.

Buona notte.

Igår blev det som väntat en mycket trevlig kväll hemma hos Kurre och Marianne Hamrin.
Sedan jag kom hit till Florens , i slutet av 90-talet, har de alltid tagit oerhört god hand om mig och jag brukar gå dit någon gång varje månad och käka god mat och skratta mycket.

Igår blev det potatisplättar, med parmesan, kycklingbröst med parmaskinka och en av mina favoriträtter,  nämligen grillade revben.

Därefter glass och färska jordgubbar.

Som vanligt blev det en hel del fotbollssnack och Kurre menade att det trots allt kanske inte var helt ologiskt att Corvino, som förövrigt har Kurre Hamrin som sin idol,  fick bära hundhuvudet och nu avgå.

Jag höll med.

Corvino har gjort fantastiskt mycket bra för Fiorentina men sista åren har det inte varit lika lyckade värvningar som i början.

Så ägarfamiljens beslut kom knappast som en blixt från klar himmel.

Vem som nu kommer att ta över som sportchef är ännu inte klart.

Men hela Florens drömmer om att det blir Manuel Rui Costa.

**************************************************

Det är inte bara i Florens som det blåser bistra vindar.
På vissa håll i Milano är det också riktigt, riktigt pressat läge.

Moratti orkade inte ens sitta kvar på sin plats utan såg stora delar av matchen mot Atalanta på TV, i ett privat rum inne på San Siro.

Han har varit med i gamet länge och vet att ett sådant agerande knappast går obemärkt förbi.

Så jag misstänker att han gjorde det för att markera att han just nu är långt ifrån nöjd med vad laget presterar.

Än så länge lovar han däremot att Ranieri sitter säkert.

Och det tycker jag är bra.

Det är knappast Ranieris fel att laget underpresterar gång på gång.

***************************************

Juventus-Milan ikväll i Coppa Italia.

Det är en aperitivo inför den avslutande striden om ligatiteln.

Både Del Piero och Zlatan är med från start.

Liksom Chiellini.

Så det kan bli riktigt intressant.

Igår drog jag upp flera olika matchbilder, som alla skulle drabba den stackars domaren Gerzoni.
Antingen så skulle han få skäll från Juve, Fiorentina eller Milan.
Oavsett hur han agerade så skulle det, med tanke på de senaste dagarnas infekterade läge, bli fel.

Men jag hade glömt ett scenario: Att Fiorentina skulle bli totalt förnedrade.

Ingen tänkte nu på Gerzoni, eftersom matchen i stort sett tog slut omgående.

Inte ens utvisningen på Cerci gav honom problem, Florensborna var nämligen så sportsliga  och fotbollskunniga att de inte klandrade  honom för att en av de egna spelarna gjorde en idiotgrej.

**********************************

Kritiken i Corriere dello Sports Florensupplaga är precis stenhård.
På förstasidan (bilden) basunerar man ut att laget har svikit en hel stad och inne i tidningen fortsätter sågningarna.

Vissa av spelarna, som till exempel Cerci, får dessutom veta att de inte är önskvärda längre.
Att de inte har en framtid i Fiorentina och i Florens.

Detta skrivs alltså av seriösa och mycket fotbollskunniga journalister som ändå någonstans behöver vara hyggligt balanserade.

Då kan ni tänka er hur det var inne på stadion.

***************************************************************

20.45 var allt klart för fest.
En jobbig säsong, där laget och ledningen fått oerhört mycket kritik, skulle nu få lite fart.
Det här var chansen att rädda ansiktet.
Stadion var så gott som fullsatt och stämningen mycket god.
Men festen tog slut nästan direkt.

************************************************
Det stod 2-0 efter 45 minuter och med en man mindre är det givetvis  en tung, tung uppförsbacke.
Men självklart inte helt omöjlig.
Trots detta möttes laget av burop och visslingar då de kom in på planen efter pausvilan.
Då förstår ni att det kan låsa sig även för de mer rutinerade spelarna.
Att spela fotboll i Florens i motvind, det är sannerligen ingen dans på rosor…

*****************************************************

Själv satt jag på Maratonasidan och hade bra sikt mot andra långsidan, den under tak.

Helt plötsligt blev publiken strax nedanför vipläktaren så upprörda (och nu talar vi om vuxna personer, som sitter på några av de bästa platserna på hela arenan) att de skulle börja ta sig upp till Della Valle och de andra i klubbledningen och förklara för dem hur odugliga de är.

*************************************

“Hardcorefansen” i Curva Fiesole valde att lämna  tidigt och samlas på gatorna utanför stadion och där skandera sitt missnöje.

Publiken som var kvar, oavsett vilken sektion de satt på, gjorde samtidigt vad de kunde för att visa att de spelare som var på planen lika gärna kan söka sig till en ny klubb.
Bland annat genom att, då Fiorentina lyckades slå nio-tio passningar inom laget, jubla varje gång passningen gick till rätt person och det  blev till slut så jobbigt för spelarna att jag misstänker att de  gjorde en felpassning med flit för att slippa bli ännu mer förnedrade.

*****************************************************

Till och med Juventusspelarna verkade faktiskt lite illa berörda och efter 5-0 slutade man i stort sett helt att spela.
Det såg inte ens ut som att man ville göra fler mål och jag har inte svårt att förstå varför.

I grund och botten är man ju trots allt kollegor, och i vissa fall säkert också personliga vänner, med motståndarna.

Exakt vad som händer nu vet jag inte men missnöjet bland fansen har funnits länge och detta var droppen som fick bägaren att rinna över.

Så det kommer bli en väldigt, väldigt  jobbig avslutning på säsongen.

De senaste fem åren då Mauri Bergonzi varit huvuddomare för Juventus så har man aldrig förlorat.

Det skapar en viss extra nerv inför kvällens match i Florens.

Och då skall ni veta att Fiorentina-Juventus ALDRIG någonsin varit  en normal match.

Så det kommer bli glödhett och jag skulle verkligen inte vilja vara i Bergonzis  kläder.

För i stort sett hur han än agerar så kommer det ju bli ramaskri och “tandagnissel”.

Antingen från Juventus, eller från Fiorentina, eller från Milan.

Bakgrunden kan ni kanske?

Juventus har gnällt mycket den senaste tiden och tycker att de fått alltför många viktiga domslut emot sig och att detta gynnat Milan i toppstriden.

Inför “Årets match” i Florens så rasar nu såväl Fiorentinas fans som ledning (till och med borgmästare Renzi har uttalat sig) och menar att Juventus protester kan få inverkan på kvällens match och då det dessutom blev Bergonzi som utsågs till domare så tog det fart på allvar.

Väldigt få, i alla fall i Florens och Milano, nämner  däremot att det var samme Bergonzi som gav Mister Conte rött kort i Juventus match mot Bologna.

Man ser det man vill se. Annars finns ju risk för att konspirationsteorin spricker…

********************************************************

Milans konspirationsteori  kommer få bra fart om Juventus vinner, helst efter några tveksamma domslut som missgynnat Fiorentina.

Då kommer man mena att “Juventus tårar” gett utdelning.

Och samtidigt så kommer då hela Florens att vara i uppror och mena att man nu blivit orättvist behandlade och ett offer.

Sen finns det ju ett scenario till:
Att Fiorentina vinner.

Då blir det ett satans liv i Turin, från Juventus högkvarter.

För det är ingen djärv gissning att det då finns minst ett  domslut som man är missnöjda med.

Som sagt, jag avundas inte Mauri Bergonzi.

Milan-Barcelona i kvarten.
Kul.
Och självklart är det möjligt för italienarna att överraska, precis som Inter gjorde 2010.

Och det skulle göra mig väldigt, väldigt glad.

Jag har nämligen svårt för Barcelona och den sektstämning som verkar finnas där och som också smittar av sig på klubbens fans.

*********************************************

För några år sedan hade jag även  väldigt svårt för Juventus, som  i mångt och mycket också påminde om en sluten sekt och många av deras fans, framförallt runt om i Italien, kändes mer än lovligt inskränkta.
Sedan blev de mer sympatiska för att nu sakta men säkert åter börja bli rätt så svåra att stå ut med.

Deras gnäll om domarna orkar jag inte med och att gå in i silenzio stampa och således inte ge några intervjuer är jag, med nästan tjugo år som journalist  bakom mig, extremt stark motståndare till.

Det är deras förbannade skyldighet att ge intervjuer och det är ju knappast tidningarna som blir hårdast drabbade.

Nej, det är fansen. De vill ju läsa så mycket som möjligt om sitt lag och många av dem spenderar större delen av sin minimala månadslön för att kunna följa matcherna på TV och på stadion.

Och så blir de helt nonchalerade av klubben de älskar.

Många av dem, som slaviskt följer sina sektledare,  tycker säkert att klubben gör rätt, “vi är ju just nu så illa behandlade av hela etablissemanget osv, osv”.

Men självklart finns det också många klarsynta juventini som tycker att “silenzio stampa” är helt fel och det är ingen djärv gissning att dessa personer också tillhörde dem som för några år sedan var arga på Moggi, istället för att försvara honom.

Vi hörs säkert igen om några timmar.

Idag händer det ju nämligen stora saker i Florens.

En blogg skall uppdateras varje dag.
Annars är det enligt min mening ingen riktig blogg.
Så nu känns det faktiskt inte så bra att jag varit frånvarande i två-tre dagar.

Men det finns ursäkter, det finns det ju faktiskt nästan alltid.

Ibland är de bra, ibland är de dåliga.

Mina känns rätt okej.

Först en jättebesvikelse då Inter åkte ur CL.

Därefter, inför matchen jag väntat på så länge, ja vad händer då?

Jo då får jag tekniska problem… (bilden, o notera gärna hur dammig min tio år gamla verktygslåda är)

**********************************************

Jag var glad som ett litet barn som precis fått ett kilo Nutella då jag gick från CD-butiken (jo, det finns fortfarande sådana) vid San Lorenzomarknaden.
Jag gick därifrån  med butikens sista digital-TV kort (mitt gamla hade slutat att fungera)  och log som token i Snövit  och de sju dvärgarna.

Allt var nu klart för en kväll där jag helt skulle kunna koncentrera  mig på matchen.

Det skulle bli en sund kväll, med te och varma mackor (allt var inhandlat o låg i kylskåpet).

Men sedan gick allt åt skogen.

Antennsladden funkade inte!!!

Den har alltid varit ett stort mysterium för mig, men nu nådde detta mysterium sitt crescendo.

Jag försökte, med tummen mitt i handen, att fixa det på egen hand men då det plötsligt blixtrade till i den lilla svarta lådan som hängde ut från väggen så  gav jag upp och gick ner och köpte den starkaste ölen som finns i fruktbutiken på hörnan.

Det var en Ceres Strong, den som de riktigt hårda ultraskillarna och semialkolisterna dricker då de skall ha en öl.

Tror den håller nio procentenheter och medan jag hällde upp den funderade jag på  om det verkligen skulle funka att kasta sig mot någon som precis fått en kraftig stöt och på så vis undvika att han dog av strömmen?

För det var nämligen på grund av att jag var själv i lägenheten, och således inte hade någon som kunde kasta sig mot mig ifall jag fick en stöt, som gjorde att jag inte vågade fortsätta då det blixtrade till i den där lilla svarta antennlådan

Sedan satte jag igång att packa upp saker, och städa lägenheten (jag har ju varit därifrån nu i fyra månader).

Näst intill manisk var jag.

Men besvikelsen över att denna underbara kväll nu inte blev som jag hade hoppats på, och  frustrationen över att tekniken inte gjorde som jag ville, är nog förklaringen.

Därefter var jag tvungen att gå ner till den lokala puben o kolla matchen och ni som känner mig vet att jag avskyr, ja jag verkligen avskyr, att se viktiga matcher på pub.

Sen gick det ju också som det gick.

Det är galet bittert.

Och ärligt talat så har jag ännu inte riktigt kunnat smälta det.

Så onödigt! Så extremt onödigt.

Och dessutom så var ju den här matchen faktiskt viktigare för invånarna i Neapel, än vad den var för invånarna  i London och stadsdelen Chelsea.

Men det kanske inte har någon betydelse i sammanhanget?

Förövrigt så har jag just nu ätit på den förmodligen bästa köttrestaurangen i hela Florens.

Ni som har varit i Toscana vet att de har bra kött här, kanske “numero uno” i hela Europa.

Då fattar ni hur galet bra det här här, på Willys argentinska krog.

Och det är förmodligen därför som argentinska spelare, som till exempel Lavezzi, gör sig besväret att stanna till i Florens och käka efter en bortamatch i Siena.

En god köttbit är för argentinarna vad sill o nubbe är för svensken.

Nu måste jag jobba.

Men vi hörs igen imorgon.