Det blev en smått magiskt inflygning till Rom igår, från Hisingens egen flygplats.
Vi flög över stan, klockan var strax innan fyra och jag kunde nästan se publiken på Olimpico.
Kändes märkligt att det just då spelades match där.

Däremot visste jag ju inte hur det gick men så fort jag fått bagaget drog jag iväg ett SMS till “Federico” i Malmö.

“1-1 forza la magica” , svarade han relativt snabbt.

Sen förväntade jag mig också att få höra slutresultatet men då det inte kom började jag ana att något stort hade hänt. Federico är nämligen romanista…

*****************************

Jag är oerhört imponerande av Juventus.
Ärligt talat så trodde jag inte att de skulle orka stå emot Milan men nu har jag ändrat mig.
Man har långt ifrån lika stora stjärnor som milanolaget, men man har ett kollektiv som fungerar extremt bra.
Dessutom har man en underbar hemmaarena som skiljer sig väldigt mycket åt från de andra stenåldersbyggnaderna som finns i Serie A.
Så det känns nästan som att man är värda en framgång.

**************************

På tal om Milan.
Nu måste Allegri sluta tjata om Muntaris bortdömda mål.
Jag orkar inte med det längre.
Tur och otur med domslut brukar jämna ut sig.
Och som jag sagt tidigare, det är inte speciellt klädsamt då ett lag som ägs av Silvio Berlusconi tar på sig offerrollen.

**************************

För Fiorentinas del innebär segern (och Napolis vinst mot Lecce) att Serie B nu känns ganska avlägset.

För Roma innebär den kaos.

Publiken var minst sagt missnöjd igår och krisen kan mycket väl fördjupas.
Till helgen väntar nämligen ett pånyttfött Napoli och det skulle förvåna mig mycket om det inte blir en ganska enkel seger för de ljusblåa.

**************************

Italienska snabbtåg är helt fantastiska.
Lämnade Rom klockan 08.00 och snart är jag i Milano.
Sextio mil på 2 timmar och 57 minuter.
Världsklass!

Våldet runt den italienska fotbollen har alltid fascinerat mig och jag har sett det så många gånger att jag nu tappat räkningen.

Ibland på väldigt nära håll, som då jag i början av 90-talet  hade en del kompisar i supporterklubben Fedayn.

En gång åkte jag med dem i buss från Neapel till Florens.

Det var mycket intressant – men självklart också skrämmande.

Minns flera saker som om det vore igår.

Hur vi åkte grymt tidigt i gryningen från ett folktomt Neapel, hur killarna hade med sig matsäck som vi åt på vägen upp till norr och hur noga de var att städa upp efter sig på rastplatsen.

Och sedan, då vi anlände till Florens stadsgräns och blev stoppade av polisen och visiterade.

Efter matchen minns jag att det blev ett satans liv.

Fem minuter innan domaren blåste av började många att maskera sig och ta av sig sina livremmar som skulle använda som vapen i det väntade slaget mot polisen.

Och det var mycket folk, säkert 4000-5000 eftersom Napoli låg med och slogs i toppen.

I kaoset på väg ut från arenan  tog jag fram min kamera och min gode vän Marco fick snacka mig ur situationen då flera rätt luggslitna killar hade synpunkter.

*****************************

Några år senare följde jag, för Canal + räkning, en högerextrem falang bland Romas supportergrupper.

Det var också våldsamt.

Många av ledarna var trevliga och verbalt begåvade killar.

Men förmodligen helt livsfarliga och med en osund makt över sitt lag vilket också visade sig några månader efter det att vi gjort vårt reportage. Då var det nämligen samma killar som vi hängt med som var inne och snackade med Totti och såg till att derbyt 2004 avbröts.

*****************************************

Vid flera tillfällen under mina dryga tio år i Italien har jag också känt tårgasen sticka i ögonen.

Det var vardagsmat på arenorna för några år sedan men nu har situationen tack och lov blivit bättre och barnfamiljerna har börjat hitta tillbaka.

Därför är det så fruktansvärt synd att se det som hände idag, i Genoa.

En skam för Serie A och en skam för hela det italienska samhället.

För varje dag som jag inte bloggar, desto svårare blir det att komma igång.

Nu har det gått en evighet sedan jag senast satt vid den här sidan och det känns rätt jobbigt.

Men jag kan lova er att från och med nu så blir det inga fler avbrott.

Nu väntar en spännande vår och jag kommer hålla till rätt mycket uppe i norra delarna av landet.

Just nu befinner jag mig förresten i Sverige.

Men på onsdag drar jag söderut igen.

A presto.

Fantastisk kväll igår.

Visserligen gick det åt skogen för både Fiorentina och Napoli.

Men det var ändå en fantastisk kväll och jag njöt av att följa Mediasets sändning där man hoppar mellan de olika arenorna.

Oerhört dramatiskt, speciellt i slutminuterna då det ibland känns som att det händer saker precis överallt.

Vackrast av allt var då Del Piero gjorde mål och minuterna senare kastades tittarna över till Rom där också Totti nätat.

Två legendarer kliver fram nästan samtidigt och räddar sina lag.

Stort!

***********************************

Genoa utvisslat av hemmapubliken. Napoli utvisslat av hemmapubliken. Fiorentina utvisslat av hemmapubliken.

Det finns några lag som har det riktigt tufft just nu.

Frågan är om Napoli kommer orka resa sig, eller om det blir fritt fall och en betydligt tråkigare avslutning än vad man är värda.

Då det gäller Genoa och Fiorentina så tvingas de nu slåss mot ett Lecce som känns otäckt starka.

Plus “en miljon” andra lag som också är indragna i bottenstriden.

Nästan hälften av lagen riskerar ju faktiskt Serie B, så det blir en rysarvår.

****************************************

Slutligen.

Milan och Juventus slåss återigen om guldet.

Känns som förr i tiden.

Vissa vingårdar i Florensområdet har inte fått en riktigt rejäl regnskur sedan i juli och bönderna som förser oss med vin är bekymrade.

Men nu kommer allt på en gång. Precis som från en glasflaska med ketchup…

Trodde nästan att taket skulle rasa in i eftermiddags då det var som värst och just då var jag faktiskt  ganska säker på att det inte skulle bli någon match ikväll.

Men sedan, helt oväntat, slutade det att regna och solen kom fram.

Dock fortfarande rätt kallt, men match blev det.

Och då jag slank in på min frukostbar, för att ta en eftermiddagsespresso var det ganska munter stämning.

Segern mot Milan ger fortfarande ett visst skönt skimmer över fotbollsflorens.

“Vinner vi ikväll så klarar vi oss kvar i Serie A”, konstaterade ägaren och log.

Just då var han mycket nöjd med de violetta.

Imorgon bitti kan det låta helt annorlunda.

Det svänger fort i den här staden.

*********************************

Jag vet inte hur många gånger jag stött på fenomenet hemma i Sverige.

Vilket fenomen frågar ni kanske?

Jo, fenomenet att de som klagar mest över att invandrare “skor sig på Sverige och utnyttjar systemet” ofta också är de som är bäst på att leva på skattebetalarnas pengar och utnyttja systemet.

Nu ser jag samma fenomen i Italien.

Bondepartiet Lega Nord, som känns rätt mycket rednecks och sydstaterna i USA, har nu stora problem eftersom det kommit fram att förgrundsgestalten och ledaren Bossis son använt partiets pengar för att kunna leva la dolce vita.

Man bör aldrig någonsin kasta sten i glashus.

Då blir det problem.

Och man bör aldrig någonsin sparka på de som redan ligger ner.

Det var allt för idag.

Nu skall jag fokusera på matcherna.

Mario Balotelli fyller förstasidorna i Italien och det kommer bli intressanta månader fram till EM.
För som Gazzettan så riktigt påpekar:
“Under dessa sextio dagar så kan han hitta på i stort sett vad som helst”

Att det stormar nu igen hänger ihop med utvisningen i senaste ligamatchen.

Avstängningen lär bli minst fyra matcher men kan också bli betydligt mycket längre men oavsett vilket så är säsongen förmodligen ändå redan över, åtminstone i klubblaget.

“Jag kan inte riskera att behöva avsluta matcherna med tio man…” säger Roberto Mancini och jag gillar verkligen att han är så rak.

Mancio säger också att det just nu känns ganska troligt att “Super-Mario” säljs efter årets säsong.

Och självklart så är spekulationerna redan igång om var han hamnar.

Engelska bookmakers betalar tre gånger pengarna på att hans nya klubb blir Milan och sex gånger pengarna på Inter.

Prandelli följer allt som händer med stort intresse och enligt Gazzettan så tänker han , i alla fall just nu, INTE  utesluta honom ur EM-truppen.

Men som sagt, på 60 dagar kan mycket hända.

***********************************

Juventus hyllas och jag är också mycket imponerad av vad Conte lyckats skapa.
Men jag hoppas också att man fortsätter på den linje man valt och inte tror att det automatiskt funkar att ta in en +30 kille i truppen.
Bättre i så fall att satsa på ungdomar.
Pirlo, som ju trots allt bara är 32 år,  har gjort succé men stämmer det rykte som Gazzettan skriver om, att man även funderar på att värva Seedorf, så känns det inte bra.
Holländaren är dessutom betydligt äldre (36) och jag skulle utan att blinka ge en sådan värvning en etta i betyg.

***************************************************

Två poäng på fyra matcher.
Det är jobbigt för spelarna i Napoli just nu och fortsätter det så här blir det ingen rolig säsongsavslutning.

********************************

En som säkert är rätt nöjd idag är Mino Raiola.
Han kommer tokhetsa Milan och Inter mot varandra och i slutändan få till en riktigt hög övergångssumma.
Och ännu en fet bonus.

*************************************

Balotelli totalsågas  givetvis av engelsk press efter den galna matchen mot Arsenal.
Däremot får han höga betyg av eskortflickan Jennifer Thompson, som även haft ett förflutet med Rooney.

“Wayne kanske är en bättre spelare, men ser man till prestationerna utanför planen så slår Mario honom på alla fronter. Han får 9.5 i betyg av mig för sexet.”

Ni fattar själva, för bakom det komiska och bakom det faktum att Mario säkert är lite stolt inför sina kompisar, så är det ändå inga bra rubriker och för en tjugoettårig  mångmiljonär  underlättar det knappast vardagen och italiensk press är faktiskt uppriktigt oroliga för supertalangens framtid.  För fortsätter han att skapa svarta rubriker både på och utanför planen så riskerar han i slutändan sin karriär.

Och någonstans spelar detta kanske också in i hur Prandelli kommer att behandla honom.
Utesluts han från landslaget så blir det förmodligen inga tävlingsmatcher för honom förrän i augusti.

Och då har han ju ännu mer tid på sig att ställa till det för sig på egen hand.

Dessutom har ju faktiskt inte Italien så många bra alternativ i dagsläget.

Det blev som det blev, då “Frisören” är på besök.
Han kommer en gång varje år och traditionen makt är stor så självklart blev det även denna gång ett besök på YAG.

Ni som läser baklänges förstår vad detta är för typ av bar.
Den ligger i mina gamla hemkvarter vid Santa Crocekyrkan och vi gick dit efter en sen middag på Via Ghibbelina.
Det var “Frisören”, Malin, Anders, Anna och jag och eftersom det var sent drack jag vodka redbull med spumante på toppen.

Utan tvivel en kanonkväll i goda vänners lag, men då jag vaknade i morse hade jag faktiskt lite dåligt samvete.

Bakgrunden är följande:

En kortväxt italienare sökte kontakt med oss och vi fick nog alla någon form av faders och moderkänslor för honom. Dels för att att han var väldigt kort och ganska ung men också på grund av att han kanske inte hade alla hästar hemma i stallet.

Samtidigt så skulle vi, efter tolvslaget, fira Annas födelsedag  och beställde in Prosecco och självklart hällde vi upp ett glas även till honom.

Han svepte det i ett drag och han svepte även nästa glas i ett drag.

Sen fick han ett fullt vinglas av någon av de andra gästerna och drack upp även det på en  sekund.

Vi tyckte då att det var rätt komiskt.

Samtidigt funderade jag över varför han drack som han gjorde.

Trodde han att han var tuff?
Eller var han bara törstig?

Tidigare  i livet har jag bara träffat på tre personer som dricker upp allt i sitt  glas – oavsett om det är kaffe, mjölk, öl eller drinkar – i ett svep.

Och samtliga  har/hade någon form av diagnos.

Så som sagt, idag har jag lite ågren över att jag i natt skrattade åt det.

Men nu får det vara färdigbiktat…

Följer med spänning Balotellis öden och äventyr.

Förstår om det kan bli problem för honom nu, men det kan också bli problem för Italien om Prandelli följer sina regler och inte låter honom vara med.

Bör han få vara med i sommar? Eller har han förbrukat sina chanser?

Jag är grymt kluven eftersom jag gillar såväl Mancini, Super-Mario som Prandelli.

Hur skulle ni agera?

*****************************

Nu måste jag äta.
Men det blir betydligt mer fotboll i morgon, då nya fräscha tidningar kommer ut.
Idag har det nämligen inte givits ut några tidningar överhuvudtaget.

Det var ju påskdagen igår, och då jobbade väldigt få personer i Italien.

Buona Pasquetta!

Påskdagen i Florens är en stor dag.
Normalt sett så brukar vi fira den med långlunch i goda vänners lag men idag har det tyvärr, av diverse olika orsaker,  sett lite annorlunda ut.

Fast ibland kan en kort måltid, med en öl och en liten tallrik skinka och mozzarella tillsammans med en god vän från  från Danmark,  bli nog så bra.

Lasse (sitter bredvid mig på bilden) bodde i Florens samtidigt  som Jesper Hussfelt och det var två fantastiskt roliga år.

Och då man träffas så här, i lugn och ro en påskdag, dyker många roliga minnen upp.

Vi var ett rätt stort gäng som umgicks då.

Emma från Norrköping, Nico, Matte, “Den 17-åriga kanadensiskan  (som  flyttat till Florens för att “hitta sig själv”)”, Lars, Lina från Skåne, Anna-Sara från Norrtälje mfl.

Och självklart så var ju också “barnet” Björn Runström (han var riktigt ung på den tiden) med då och då.

Som ni kanske förstår så var det en brokig samling och vi skojade ibland om att om man filmat dessa rätt intensiva månader – och sänt det live – så hade det blivit en minst sagt skaplig dokussåpa.

****************************************************************

Många av Juventus spelare följde Fiorentinas segermatch mot Milan.
Tydligen hade många av dem blivit rätt upprörda över Milans första straff och kallat den för “en gåva”.
Alessio, som jobbar på ett hotell som jag alltid använder mig av då det kommer kunder hit, var lite inne på samma linje.

“En påskgåva”, sa han med ett stort leende då jag träffade honom i morse.
Han kunde ju nämligen, som inbiten Fiorentinasupporter, kosta på sig att le.

Sedan, efter några minuter då jag satt med dagens första espresso, kom han förbi och hade ett tillägg till alla de lovord som han spridit över Fiorentina:
“Det enda som grämer mig är att detta kommer hjälpa Juve att bli mästare!”

*********************************************************

Stamrestaurangen, då i början av 2000-talet,  var ett riktigt kvartershak i närheten av Piazza Santa Croce.

Många lokalprofiler.

Och så vi…

Härliga minnen!

*******************************************************

Strax innan lunch idag ringde Pablo från redaktionen och bad mig tippa hur Serie A slutar.
Jag blev lite tagen på sängen, eftersom telefonen pep hela tiden och jag hade svårt att höra + att jag skulle vara på ett möte om 30 minuter.

Någonstans insåg han nog (Grazie Pablo) att jag var lite disträ och plockade därför enbart med det jag just nu också kan stå för:

Nämligen att  Milan vinner guldet och att Lecce (och inte Fiorentina) åker ur.

Däremot har jag för mig att jag också  tippade att Lazio inte skulle hålla hela vägen.

Men där var jag ute på hal is.

De tar nog fjärdeplatsen, o kanske till och med tredjeplatsen.

Jag var som sagt lite disträ.

Hoppas ni får en bra kväll.

Buona Pasqua di nuovo!

Påsk och fotboll och en underbar seger.

Och snart väntar också en ljuvlig (förhoppningsvis) middag.

Men till att börja med, ledsen att jag varit frånvarande i flera dagar.
Det har berott på flera olika saker.
Framförallt mycket jobb, besök från Sverige och sist men inte minst ett nerlagt internetnät på Via del Orto där jag ju bor.

Så nu sitter jag än en gång här, på “Kinespuben” med den florentinska bartendern som ser ut som en irländare och i bakgrunden hör jag sorlet från Juventusmatchen.

Det blev förövrigt mål men ingen jublade vilket inte förvånade mig.

Juventussympatier i Florens finns, inget snack om det, men man visar dem ogärna offentligt.

*************************************

Nu till dagens höjdpunkt.
Var ute och cyklade i vindistriktet och hade det riktigt skönt.
Tunga uppförsbackar på förmiddagen men vid lunchtid vinprovning, härliga ostar och lufttorkad toskansk skinka och sedan nerförsbacke hela vägen hem till Florens.

Upp till vinslottet tog det elva tusen timmar.
Ner igen max en timma.
Och då hann jag se matchen.

Ordet bragd missbrukas väldigt ofta i idrottssammanhang, men Fiorentinas 2-1 seger idag bör i alla fall kallas en minibragd.

Uträknade, hånade och helt enkelt inte värdiga att fira påsk (som i Italien är en högtid man tar väldigt allvarligt  på).

Och nu kan grabbarna i alla fall gå ut och ta en pizza, eller aperitivo, på allmän  plats utan att det blir ramaskri.

Tar de däremot också  en påskdrink, efter middagen, så kommer det däremot bli lite liv.

För trots allt så har ju  Florensborna ännu inte glömt vilken usel säsong detta varit, o de har absolut inte glömt 0-5 hemma mot Juve.

Men som sagt, en pizza kommer nog hela Florens att unna dem.

För det här var stort.
Väldigt stort!

Och alla ni, alla mina rödsvarta vänner som talar om uteblivna straffar.

Till  er kan jag bara säga att straffen ni verkligen fick var snudd på en gåva.

Buona Pasqua!

Lyssnade precis på P3 Dokumentär och det känns rätt lyxigt att jag nu har tre nya program  att se fram emot.

Det senaste jag hade i lurarna var om spelskandalen 1990 och samtidig kom ett mess från Gazzettans mobilservice om att det inatt varit razzia i Bari.

Uppgjorda matcher även där.

Självklart händer det.

Såväl i Sverige, som i  Italien, Finland och resten av världen.

Vem blir förvånad?

För det mesta handlar det säkert om ren girighet, att spelarna vill dryga ut sin inkomst.

Och i vissa fall kan det säkert också handla om direkta hot.

För där det finns stora pengar att tjäna, ja dit söker sig i regel också en del ljusskydda banditer.

Konstigt vore det annars. Det är ju deras jobb.

Så  jag kan  faktiskt, utan svårigheter, förstå att en spelare går på halvfart om han själv eller familjen hotas.

Men om det enbart handlar om girighet  ja då bör man, som spelare, ledare eller domare, stängas av på livstid.

Då finns det inga förmildrande omständigheter.

*****************************************

Nu är det rätt svarta rubriker i Florenstidningarna.
“Katastrof” är ett inte alltför ovanligt ord  och det är svårt att inte dras med i den allmänna  oro  som just nu märks tydligt bland stadens alla fotbollsälskare.

För det är verkligen ingen lätt avslutning på ligan som väntar.

Bland annat måste man  spela bortamatcher mot Milan, Roma och Atalanta.

På hemmaplan måste man spela mot både Inter och Palermo.

Och kanske jobbigast av allt:

Man har fortfarande Lecce, som ligger precis under strecket,  kvar att möta

Dessutom på bortaplan.

*****************************************

Lazio sörjer sin  ikon Chinaglia och jag har full respekt för det.
Jag har visserligen aldrig själv sett honom spela,  men minns att jag var på en presskonferens  med honom då han försökte ta över Lazio för några år sedan.
Det blev ingen affär och sedan blev det också en del skriverier om att han haft mycket kontakt med Curva Nord och allt kändes faktiskt lite småsmutsigt.

Skall jag vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte vad jag tycker om den mannen.

Kanske var han god? Kanske var han ond?

Jag har faktiskt ingen aning.

Men självklart har jag full förståelse och stor respekt för att hans familj just nu har ett litet helvete.

Däremot har jag svårare att förstå Facebooksyndromet R.I.P…

Varför blir egentligen folk helt galna då deras idoler, som de aldrig ens träffat, lämnar jordelivet?

Jag har svårt att förstå fenomenet.

Är de ledsna på allvar? Eller vill de bara ha FB-cred?

Det är ju en sak om de träffat idolen  och blivit vän med henne/honom/hen (till och med rättstavningsprogrammet reagerade på “Hen”).

Men annars…

Fattar det inte.

Jag kan förstå att man blir ledsen och jag kan förstå att det på något sätt känns tomt.

Resten har jag svårt att ta till mig och det  handlar definitivt inte om att jag är känslokall.

Min värsta mardröm är att de som står mig nära skall dö.

Men om tex. M Jackson eller W Houston går ur tiden, det kan jag inte riktigt ta till mig och deppa ihop för.

Då tycker jag att det känns betydligt mer sorgligt då jag ser svältande barn som dör, eller läser om våldtäktsmän och andra monster.

Men på Facebook, ja där ser man inte mycket sympati för detta.

Där gråter alla istället ut då deras idoler knarkat ihjäl sig.

Samtidigt svälter miljoner andra, okända människor, ihjäl.

Men vem bryr sig om dem?

“RIP alla stackars  barn i Afrika som dött på grund av svält, vattenbrist och HIV”

Nja, det där är ju knappast den vanligaste av uppdateringar på www.

Men jag önskar att folk hade orkat lägga lite mer kraft och energi på detta, än att försöka få cred på FB.

Arrivederci