4:e matchen i serien är precis avslutad. Det blev 3-1 på bortaplan mot SSK och 3 sköna poäng till Timrå.

Nu kanske inte det är ett resultat som får någon att höja på ögonen, men det är ganska starkt med tanke på hur laget är formerat nu.

Hela inledningen har varit klart godkänd. 8 poäng på de 4 första är inte fy skam.

Första matchen mot Frölunda var ju ren och skär propaganda hockey från Timrås sida. Efter det följde en mindre lyckad bortamatch mot ett Linköping som spelade mycket bra och aldrig tillät Timrå att komma in ordentligt i spelet. Förutom att LHC var bra, berodde mycket av Timrås tillkortakommande på att man bla saknade de tre främsta offensiva vapnen i laget. Hirschovits, Corso och Pikkarainen är ju alla tre de som ska vara den yttersta spetsen i laget. Bortaplan är ju alltid bortaplan, och då märks sådant mer än vid hemmaspel.

Hemmamatchen mot Luleå i torsdags var knappast årets mest välspelade match, men det blev ändå 2 pinnar efter straffar, där Röymark och Pärssinen satte sina straffar och avgjorde. Många rynkade nog på näsan även där, över att det bara blev 2 poäng, men man måste betänka, att det är tufft att gå kort om folk under en längre period. Förutom de ovan nämnda, så saknas ju även Larsson och Styf i laget. Med totalt 5 gubbar borta, innebär det att man saknar folk att slänga in enbart för att gnugga och avlasta.  Med tanke på det, var resultatet helt ok.

Sen ska man ju inte glömma att Luleå innan den matchen spelat 3 omgångar utan förlust.

Ikväll tog så Timrå sin första seger för i år på bortaplan. Södertälje besegrades med 3-1 efter att Pärssinen avslutat i tom kasse, och efter att unge Boyce fått göra sitt första Elitseriemål. Nu var Pikkarainen tillbaka i laget efter att ha avtjänat sitt straff på 2 matchers avstängning. Åtminstone någon tröst i eländet och nu hoppas vi att fler kan bli klara för spel till kommande torsdags möte med Modo i Fjällräven Center (vilket jävla namn förresten).

Modo har en match mer spelad men en poäng mindre än Timrå och det ska bli spännande att se hur den drabbningen artar sig. Förhoppningsvis kan det bli just så som man vill att ett av dessa länsderbyn ska vara. Tufft, tätt och tempofyllt.

Av de som just nu saknas i laget så hoppas jag personligen mest på spel för Hirschovits och Larsson. Att Hirschovits är en kompetent spelare råder det inga tvivel om, men det ska bli mycket spännande att se Alexander Larsson. Killen gjorde 50 poäng i Norska Sarpsborg förra säsongen och vet därmed vart målet finns. Visst, nu är väl inte den norska ligan i samma klass som Elitserien, men det ska ändå bli kul att se vad han kan åstadkomma.

Nu är det några dagars paus innan det är derbydags.

Ser fram emot det.

Första pajen i årets Elitserie har kastats.

Ilkka Pikkarainen blev under gårdagen anmäld till disciplinnämnden för sin tackling mot Ville Mäntymaa.

Tacklingen som skedde precis i början av matchen, har rört upp starka känslor då en del tydligen anser att Ilkka med berått mod försökte avliva Mäntymaa.

Jo men eller hur!

Visst kan jag hålla med om att armarna kom upp och att Ilkka även satsade lite väl hårt. Men inte fan ska det vara en halv livstids avstängning för den inte. Då ser man ju flera situationer varje match som kunnat sluta bra mycket värre. Bara i premiärmatchen t.ex. fanns det sådana lägen.

Ok, jag hade inte protesterat om Ilkka fått 10 minuter, eller till och med 5+game för den tacklingen. Samtidigt ska man komma ihåg att regelverket har ändrats för just den förseelsen detta år. Det är inte längre bara den som sätter in tacklingen som är ansvarig för var den träffar. För att förtydliga det hela så säger den nya regeln i ämnet så här.

”Om någon av nedanstående situationer uppstår i samband med tackling av motståndaren ska
utvisning för checking to head utdömas enligt straffsats för denna regel.
1. En spelare riktar en tackling eller ett slag mot motståndarens huvud eller nacken med
någon kroppsdel.
2. En spelare ”driver” eller ”tvingar” motståndarens huvud in i skyddsglaset eller sargen
med någon del av kroppen som beskrivs under punkt 3 enligt nedan.
3. En spelare förlänger och riktar sin arm, armbåge, underarm eller axel för att komma i
kontakt med motståndarens huvud eller nacke.
4. En spelare som gör sin kropp större i en framåt- eller sidorörelse i syfte att nå sin
motståndare med någon kroppsdel som beskrivs under punkt 3 ovan för att komma i
kontakt med motståndarens huvud eller nacken.
5. Tacklande spelaren hoppar eller lämnar iskontakten med sina skridskor i syfte att
utdela en tackling mot motståndarens huvud eller nacke.
6. En crosschecking rörelse mot huvud eller nacken.
7. En målvakt som använder sin klubbhandske för att slå mot en motståndares huvud,
nacke eller ansikte ska ådömas ett Matchpenalty under denna regel.

En spelare är ansvarig för hålla sitt huvud högt och ska samtidigt vara medveten om att han
kan bli tacklad. Att bli tacklad är en del av spelet och spelare ska vara förberedda på att
försvara sig på ett tillåtet sätt enligt reglerna.
Även om en spelare är förberedd eller inte eller om spelaren är medveten eller inte på en
tackling förändrar inte att en tackling mot huvudet måste bestraffas.

Om kraften av tacklingen är riktad mot kroppen och sedan ”glider” upp mot huvudet ska dettainte betraktas som en checking to the head.
En puckförande spelare, med sitt huvud i en låg position, som åker mot en motståndare och
som tacklas av en motståndare ska inte betraktas som checking to the head.
Om tacklande spelare bibehåller sin position på ett normalt sätt samtidigt som motståndaren
närmar sig honom, ska inte tacklingen betraktas som checking to the head under förutsättning
att punkt 3 eller 4 instämmer.
Slag mot huvudet eller nacken under ett bråk eller slagsmål ska inte bestraffas som checking
to the head utan ska bestraffas under regel 528 Fisticuffs & Roughing.”

Vill nu bara förtydliga att jag inte på något sätt tar Ilkka Pikkarainen i försvar. Han hoppade upp från isen på ett otillåtet sätt och borde därmed ha fått en utvisning. Men att därifrån ta steget och stänga av killen är ju bara fånigt. Att redan i seriens allra första match börja slänga dynga åt alla håll är nåt som vi gott kan vara utan.

Låt spelarna avgöra matcherna, och låt domarna dela ut straffen. Inte disciplinnämnden.

Det var en magisk kväll i Eon arena igår.

Så där så man fick kalla kårar längs ryggraden. Dock inte av obehag utan endast av välbefinnande.

Som Timråsupporter har man de senaste , ja åtminstone två säsongerna, varit starkt bedrövad över vissa delar i spelet. Närkamperna har uteslutande vunnits av våra motståndare och omsorgen kring vår egen målvakt har varit under all kritik. Av detta syntes intet i går.

Det small hårt i varenda närkamp och dessa vanns med stor majoritet av de röd-vita spelarna. Visst, många gånger var det kanske på gränsen till det tillåtna men det är sånt som händer och något som alla lag ägnar sig åt. Ilkka Pikkarainen, Mattias Karlsson, Tomas Skogs, Gabriel Karlsson och även i viss mån Per Hallin, satte åt så fort de fick möjligheten och gjorde det med beskedet: ”Välkommen till Timrå. Det gör ont att komma hit”

Men även de övriga i laget såg ut att ha bestämt sig för en hårdare linje i spelet än under de senaste säsongerna. Samtliga stod upp för laget och delade ut de nödvändiga propparna.

Sen var det agerandet kring den egna kassen. I fjol kunde motståndarna halvt om halvt göra vad de ville i vår målgård medan de våra stod mest och tittade på. Av det syntes inte ett spår i gårdagens match. Halonen och Skogs var mest rejäla i ämnet och fredade Åkerlund med alla medel. De två kommer att vara ett ämne för mardrömmar hos motståndarnas forwards i vinter. Sällan har jag väl skådat ett så disciplinerat backpar. De var som gjutna för varandra och hade hela tiden koll på varandra. Försökte nån av Frölundaspelarna att ta sig in på kassen så var en av de två där, fort som attan, och avvärjde det hela.

Just det fysiska spelet var det som utmärkte sig mest i premiären. Farten har ju alltid varit Timrås signum, men när den nu kombinerades med ett skoningslöst närkampsspel, så blev det på tok för mycket för Göteborgarna. De hängde inte riktigt med och kom dessutom helt till korta i det fysiska spelet. Timrå var minst ett par nr för stora denna kväll.

Utöver dessa två punkter så står jag fast vid det jag skrev i ett tidigare inlägg här.

Timrå har ett tryggt grundspel i år jämfört med tidigare. Vid några tillfällen igår kom man av sig lite i farten och trycktes tillbaka i banan. Då fanns där en stabil grund att falla ner på för att samla kraft och åter pumpa på framåt. Alla vet vad de ska göra och jobbar mot ett gemensamt mål istället för som i fjol, då vissa i laget verkade osäkra på vilket upplägg som gällde. I går fanns där inga som helst oklarheter.

Om jag skulle återkomma till rubriken för detta inlägg.

Kung Pärssinen är tillbaka och det med besked.

Efter ett par riktigt tunga säsonger med skadorna fullkomligt haglandes, har nu Timo fått träna i lugn under sommaren för första gången på mycket länge. Han har kunnat byggt upp sig på bästa möjliga sätt, och visade detta igår genom att fullkomligt äga Eon arena. Frölundaspelarna försökte hela tiden att få stopp på Timrås ettrige finne, men han var som en hal tvål och tog sig igenom det mesta som Göteborgarna ställde i vägen.

Ett mål och ett assist med bud på mycket mer, blev resultatet för Timo Pärssinen i hans stora återkomst som härskare av Eon arena!

En annan som visade att han minsann också vill vara med och leka, var Sebbe Erixon.

Likt Lill-Strimma själv trummade Sebbe på  matchen igenom. Killen har ett fruktansvärt driv på rören och kan lura bort vem som helst bara genom att vicka lite med överkroppen. Det visade han vid ett flertal tillfällen igår. Värst var då han snappade upp pucken på väg hem genom mittzonen, rundar egen kasse och sen lurade skjortan av hela Frölunda försvaret innan han avslutar högt upp på Holmqvist i målet. Men bara för att han levde rövare i offensiven, var han lika snabbt hemma igen för att slänga sig och täcka skott framför egen kasse. Klart bäste backen i Timrå även om konkurrensen var hård med Jokela och Karlsson, som också spelade mycket förtroendeingivande.

Om nu bara Timrå kan fortsätta på det här viset, så kan denna hockeysäsong komma att bi bra mycket mindre ångestladdad än de två senaste. Försäljningen av hjärtmedicin kommer att sjunka drastiskt i Sundsvallsregionen.

I går var det nedsläpp SCA Cupen.

Sveriges äldsta hockeycup drog igång med länsderby mellan Timrå och Modo. Nu är det ju visserligen alltid den matchen som öppnar cupen, men så är det ju också den som lockar klart mest publik.

4422 personer hade letat sig till Eon för att bevittna det hela och det var ju inte direkt illa pinkat för en försäsongsmatch.

Hur var det hela då?

Ja, nu ska man ju inte dra för stora växlar av en träningsmatch, men för att vara just det, så var tempot och intensiteten riktigt hög i matchen. Båda lagen visade att de ville sätta sina motståndare på plats. Det visade sig redan innan nedsläpp då Timrås Pikkarainen retade som motspelare rejält och fick denne att tappa fattningen. Vem det var såg jag aldrig från min plats, men han var ganska irriterad.

Och detta alltså redan innan nedsläpp.

Timrå var ett par nummer större än Modo matchen igenom och slutresultatet 4-2 kunde lika gärna varit 6-2 då Timrå hade flera fina lägen att trycka in pucken. Visst hade väl Ö-vikarna också några lägen, men de inte i närheten av de röd-vitas.

Plus och minus då. ja ett stort plus var att det tydligt syntes vad som skett under sommaren. Där fanns just det som saknades under Challes ledning, riktlinjer i spelet. Man hade ett grundspel att luta sig mot och därmed höll Timrå ihop laget bra över hela banan. Det finns en spelidé som alla spelare köper och kan lira efter.

Då var det istället tvärtom hos Ångermanlänningarna. Där saknades en samman länkande grund och därmed blev avståndet ofta väldigt långt mellan anfall och försvar. det syntes tydligt då Timrå vid minst tre tillfällen fick igenom långpassningar från egen zon och ända upp till offensiv blå och därmed friläge. Nu lyckades man dock inte förvalta dessa på ett produktivt sätt, men det hela gav mersmak.

Just det här med exakta passningar genomsyrade Timrås spel matchen igenom. I den nye backen Jokela har Linkan hittat en ruggig taktiker med en sanslös passningsförmåga.  Så gott som varenda puck till egna spelare hamnade precis på klubbladet och dessutom var han säkerheten själv i defensiven.

Försvarsspelet i stort såg också riktigt bra ut och inte minst Magnus Åkerlund i målet. Han verkade ruskigt på hugget och fortsätter han i den andan så bäddar det för en sund konkurrens mellan honom och Pitkemäki.

Ny match mot Brynäs i morgon fredag. Ett Brynäs som Timrå slog på straffar tidigare denna försäsong och som tidigare i kväll slog cupvärdarna Sundsvall med 5-2.

Är lite tveksam till hur Brynäs står sig denna säsong utan jätten Markström i mål. Han var en stor del i att laget över huvud taget tog sig till slutspel i fjol och lämnade ett stort hål på målvaktssidan. Ersättaren Björn Bjurling har ingen lätt uppgift i att ta över efter markström.

Brynäs i morgon alltså och sen derby mot kissekatterna på lördag. SCA-Cupen i ett nötskal.