Det är onsdagen den sjunde december. Håkan Juholt kliver upp ur sin säng och vrider upp persiennerna. Vädret där ute är gråttt, rått och dimmigt, ungefär lika grå, rå och dimmig som Håkan känner sig den här onsdagsmorgonen. Men något är konstigt, den här sjunde dagen i december. Håkan vaknar upp med hela mustaschen full av raklödder.
Julstressen har satt sina klor i Håkan. Det finns så himla mycket som måste hinnas med innan julaftonen, och det samtidigt som Juholt skall hinna med att be varenda en av partiets medlemmar om förlåtelse för att han sade förlåt när han inte behövde förlåtelse. Håkan försöker få bort löddret i mustaschen genom att snyta sig i överkastet., Även den här dagen kommer kulbon in i sovrummet med en gammal blåvit rakhyvel i högerhanden. När kulbon ser att Håkan står och sträcker på sig framför fönstret och betraktar Västertorp i sin all sin charm så sätter hon sig på sängkanten och börjar för femtiotolfte gången raka de redan släta benen torrt. Håkan suckar, och frågar Åsa om hur fasen raklöddret kunde hamna där i hans mustasch över natten. Han drack ju bara en drajja igår kväll…
Just den här onsdagen tänker Håkan Juholt ta tag i julklappsbudgeten. Håkan måste ju hushålla med kronorna och örena eftersom han under hösten har varit tvungen att betala tillbaka en massa pengar till Riksdagen som han efter otydligheter och felaktigheter från Riksdagens sida hade fått när han hela tiden trodde att han gjorde rätt. Men pengarna räcker ändå till fina julklappar till alla de nära och alla de kära. Men det kommer att bli många siffror som kommer att flyga omkring i Håkans huvud när kostnaderna för alla klappar skall balanseras mot Håkans statsministerstora lönekuvert. Håkan kommer att behöva hjälp ur sin fantastiska stab för att hålla ordning på plus och på minus..
Håkan sätter på sig sin röda plyschpyjamas med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet. Håkan går ut i hallen, tar sin gamla räknemaskin från 1976 och stoppar i en ny rulle med papper och slår igång den. Den låter som en gammal sovjetisk skördetröska men den fungerar fint när det kommer till räknande och det är ju det viktigaste tycker Håkan. Men vem skall hjälpa Håkan med julklappsbudgeten?
Åsa är ju utesluten eftersom hon skall få den finaste av de fina julklappen av sin kulbo. Åsa tittar in i köket där Håkan sitter och provräknar med räknemaskinen. Hon tycker minsann att de skall ta och sälja de där bortskämda slynglarnas cyklar för att kunna täcka upp de försvunna hyrespengarna. Håkan motsätter sig detta starkt, och avvisar Åsas förslag med en del hårda ord. Åsa blir ledsen och tar tunnelbanan till Liljeholmen för en promande runt Trekanten.
Men vem skall som sagt hjälpa honom? Håkan tänker naturligtvis först på sin bästa kompis, på Tommy Waidelich som är mästaren på siffror, på plus och på minus i hela Rörelsen. ”Tommy kan ju allt mellan himmel och jord, naturligtvis kommer Tommy att skapa en julklappsbudget! För visst kan han väl räkna?” tänker Håkan medan han greppar Kobra-telefonen, vänder den upp och ner och börjar snurra på nummerskivan.
Tommy Waidelich svarar, men sitter fast framför en gammal inspelning av en VM-match i schack. Inte ens med de bästa övertalningsförsöken får Håkan sin kompis Tommy att lätta från mysfåtöljen i den där villan i Duvbo. Tommy kommer att ha så mycket viktigare saker att göra än hjälpa Håkan med julklappsbudgeten. Det sista Håkan hör ur Kobra-telefonen är hur Tommy gällt vrålar ”Jag hade minsann också vunnit om jag bara hade fått vara med! Det är Göran Persson förtjänst att Kasparov vinner. Det är Göran som är den där bonden som blir en dam, när Göran blev Mona!”
”Carin!” tänker Håkan snabbt, medan nummerskivan börjar snurra igen. Håkan förstår inte hur han kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Carin Jämtin svarar, suckar uppgivet när arbetsbeskrivningen delges och låter helt slutkörd men lovar ändå att komma ut till Västertorp för att räkna julklappsbudget med Håkan så fort hon bara kan. ”Har du tagit fram räknemaskinen, Håkan? Har du fyllt på papper och testat färgbandet?” Juholt svarar självsäkert ”Partiet och omgivningen tycker att jag är bäst, så naturligtvis har jag koll på räknemaskinen” innan han ställer ner Kobran på telefonbänken.
Håkan Juholt lägger fram de olika önskelistorna på bordet, slår 2 plus 2 och få resultatet 4 på maskinen. Funktionskontrollen är genomförd. Håkan har högre ambitioner med julklapparna i år, nu när han är den som omgivningen och partiet tycker är bäst som partiordförande.
Det ringer på dörren, och Carin är återigen på plats för att hjälpa sin partiordförande. De slår sig ner vid köksbordet. Dags att skapa en budget som fungerar, och som kommer att hålla måttet även om Häxan Surtant i Riksdagen – Carina Moberg – vill gå igenom den…
Håkan glömmer tydligen bort att att han i skarpa ordalag skällde ut Åsa för att hon ville sälja sönernas cyklar, för det första han gör är att skriva in på pluskontot är ”Försäljning av två pojkcyklar à 30.000 kronor. ”Vad blir 30.000 gånger 2?” frågar Håkan sin hjälpreda Carin. Carin svarar snabbt och utan att använda räknemaskinen ”60.000 kronor. Men vem tror du vill köpa en cykel för 30.000 spänn?”. Håkan blir sur och ryter ifrån ”Är det du eller jag som lever i verkligheten! Jag har varit journalist, du politiker i hela ditt vuxna liv. Kontrollräkna och knip igen! Du skall bara väga plus mot minus så det inte blir huller om buller, så det går ihop!”
Räknandet börjar. Tillsammans med de 60.000 kronorna som cyklarna kommer att inbringa avsätter Håkan 35.000 av sin lön för julklappar. Sålunda skall han sätta sprätt på 95.000 kronor hos KF:s köptempel Domus och Obs. Carin kontrollräknar, och summan stämmer.
Håkan börjar rabbla upp julklapparna och beräknad kostnad medan Carin knappar in dessa som minusposter i räknemaskinen. ”Ny bil till Åsa, en Lexus – 2.000 kronor. Nytt Playstation 3 till grabbarna – 150 kronor. Ny hemmabioanläggning och widescreen-TV till mig själv och till Åsa – 300 kronor. Nya cyklar till sönerna – 200 kronor styck, alltså 400 kronor tillsammans väl? En sprillans ny miniräknare till Tommy Waidelich – 35 kronor. Economy for dummies, också det till bästisen Tommy – 15 kronor. En modelljärnväg av märket Märklin och i exakt samma utförande som den där legendariska banan på Tekniska muséet till Tomas Eneroth – 400 kronor. Björn Ulveus platådojjor i orginal från Waterloo-showen i Melodifestivalen då Domus hette Domus, till Leif Pagrotsky – 150 kronor. Ett Håkan McDonald-hus till sjukstugan i Oskarshamn för de fattiga, sjuka barnen som Reinfeldt kastat ut i kylan – 10.000 kronor” Så håller det på, alla som betyder något får en fin julklapp och Carin knappar in varenda krona i räknemaskinen medan hon skakar uppgivet på sitt huvud.
Carin sammanställer Håkans julklappsbudget och berättar att Håkans julklappat till den omgivning som tycker att Håkan är bäst kommer att kosta 28.000 kronor. Kvar har alltså Håkan 67.000 kronor att handla julklappar till sig själv och till Carin för. ”Då kan du få en riktigt dyr och värdefull julklapp Carin! Visst är jag bara snällast och givmildast! Bäst också…” Carin får lämna rummet medan Håkan skall sköta räknandet av den sista julklappen till någon annan än det han skall unna sig själv. Men vad behöver Carin bäst?
”Hon har ju varit lite spänd, labil och hsipig på sistone. Jag kan nog få en doktor att skriva ut en årsförbrukning Nitrazepam till mig som jag kan ge bort till Carin. Jag behöver ju inget lugnande även om omgivningen kanske tror det. Och gratis blir det ju också, eftersom jag har frikort!” Håkan har alltås 67.000 kronor till att handla julklappar till sig själv. Håkan är nöjd, väldigt nöjd, när han ropar i Carin i rummet igen. Carin berättar att Monica Green promotat att ingen skall behöva låna till julklappar, och att risken måste vara liten att Håkan måste det.
Där hittar Håkan budskapet i kvällens pressmeddelande. I de sociala demokraternas Sverige skall ingen behöva låna till julklappar. Den som är satt i skuld är inte fri. Det får bli meddelandet till väljarna och till media.
Carin lämnar Västertorp, 80-talet och beger sig mot Sveavägen 68. Medan Carin uppgivet stirrar in i bergväggarna längs den röda linjens sträckning så går Håkan för att lägga sig ensam i den stora sängen. Han blickar ut över grannskapet i Västertorp. Månen vandrar sin tysta ban över alla Västertorps gator och gränder. Snön lyser inte alls vit på fur och gran, snön lyser ej vit på taken. Endast Juholt är vaken…
