”Partiets bästa Håkan skulle ut och åka, men ingen hade han som körde.
Partiets bästa Håkan skulle ut och åka, men ingen hade han som körde.
Än slank han hit, och än slank han dit, och än slänk han ner i diket.
Och än slank han hit, och än slank han dit, och än slänk han ner i diket!”

Några har nog redan plockat in granen i värmen, tryckt ner den i julgransfoten och börjat hänga upp kulorna i grenen. Några fler av oss har ännu inte kommit så långt men om några veckor och ungefär samtidigt – kring tjugondedag Knut – gör vi oss förmodligen av med vår julgranar under makabert dansande och plågsamt sjungande. Den här julen kan man med fördel göra om ”Prästens lilla kråka” till ”Partiets bästa Håkan” och tänka en tanke på samma figur bakom flera padd-stora grodor när man kör ”Små grodorna”…

Igår var det solklart allting. Hela Sverige skulle ha mobiltäckning i Juholts Sverige, ingen skulle väljas bort av mobiloperatörerna av ekonomiska skäl. De operatörer som inte tog allas människovärde på allvar och byggde master i naturskyddsområden och nationalparker skulle minsann få se på viten och indragna tillstånd om de inte gjorde som Håkan Juholt och socialdemokratin ville. Punkt. Allt var hur solklart som helst, om inte den där journalisten på DN fabulerade ihop det Håkan sade innan han svävade i väg som en fjäril och stack som ett bi i ett resonemang kring Muhammed Ali, den stora barndomsidolen.

Idag är det annat ljud i skällan. Juholts högre ambitioner, de högsta tänkbara ambitionerna, när det gäller alla operatörers mobiltäckande av fosterlandet skulle kosta runt 30 miljarder kronor, trettiotusenmiljoner kronor. Vid sidan av det så berättade de som borde veta bäst att Juholts ambitioner var orealistiska och ogenomförbara. Håkan pudlar naturligtvis som vanligt, och det han sade igår gäller inte alls idag. Det är inte utan att man tycker synd om grannarna på Vasaloppsvägen i Västertorp som måste lida alla helvetets kval av ständigt pudel-skällande och grod-kvackande ininfrån den Juholtska tjänstebostaden…

En av Håkan Juholts bästisar är S-märkt kommunalråd i Håkans hemstad Oskarshamn. Det är en stad där Domus heter Domus, där alla känner och Håkan och Håkan känner alla. Det borde kunnna vara en myspyig stad där alla är glada att stadens starke man och galjonsfigur numera är en av landets mest kända, eller ökända politiker. Men nu är det nog inte riktigt så, eftersom Håkans kompis och hans politikerkompisar i Oskarshamn bär ansvaret för att runt 144 miljoner av skattebetalarnas pengar spekulerats bort i obligationsaffärer. Peter Wretlund och stadens politiker tyckte det var en bra idé att köpa obligationer för 170 miljoner, och nu ”för att rädda vad som räddas kan” sälja samma ”värde”-papper för runt 36 miljoner. Vill Oskarshamns befolkning att deras skattepengar spekuleras bort, istället för att gå till vård, skola, omsorg – sådant som borde vara välfärdens kärna?

Håkan och Peter har varit partikamrater i tid och evighet, de är att betrakta som bästisar. Men Håkan kan nog inte ta ansvar för vad kompisen Peter har gjort med Oskarshamns skattepengar, lika lite som Peter Wretlund kan klä skott för Juholts högsta 30-miljardersambitioner för mobilnätet i landet. Men det är inte utan att man läser om de två kompisarna redan nu börjar nynna på ”Små grodorna, små grodorna är lustiga att se…”

Länkar: Barometern, SvD, SvD, Expr, Expr, AB, DN
Bloggar: Västros, Moberg, Högberg, Kent