Det är ett extremt svaghetstecken att Alliansregeringen trots den pågående sosse-krisen ”bara” leder med några få procent mot en splittrad opposition, utan trovärdighet eller ledarskap, utan en gemensam politik och i total avsaknad av regeringsfäighet i dessa dagar. Det är ett underbetyg åt regeringen att inte kunna dekapitera den fyrhövdade hydran som är dagens svenska opposition – en hydra som vrålar i olika riktningar och med olika budskap med sina olika käftar…
På vår sida har det största partiet inga synbara problem, de nya Moderaterna har parkerat längst fram – är störst, bäst och vackrast medan de andra tre allianspartierna sliter för sin överlevnad där de balanserar på 4%-spärren. Att se till att småttingarna får luft under vingarna igen måste vara en huvuduppgift för oss som vill annat än oppositionen innerst inne, detta trots att det finns en småtting som inte ens verkar vara intresserad av att flyga längre.
Precis tvärtom ser det ut om man blickar över blockgränsen. Där är det de tidigare statsbärarna i socialdemokratin som har det jobbigt, medan de som en gång var statister är på väg att ta över huvudrollerna. Oppositionens ”styrka” vilar i dag på två ben – på Miljöpartiets tyfonliknande medvind och på nyfikenheten med Jonas Sjöstedt som färsk ledare för Vänsterpartiet. Regeringens ”styrka” vilar bara på ett ben, på väljarnas förtroende för Fredrik Reinfeldt och för Anders Borg som ledare för landet. I min värld står man trots allt stadigare på två ben än ett, och den dagen vi börjar bli trötta i det där enda benet så sitter vi i skiten.
Thomas Böhlmark, moderat bloggkollega, slängde ur sig en brasklapp på sin blogg där alla gnälliga moderata bloggare skulle berätta vad man ville göra för att få fart på vårt parti när väljarens bild av vårt parti har gått från förnyare till förvaltare. För alldeles oavsett vad partistrateger och kommunikatörer säger om vår tillvaro just nu så är det bilden jag möter – på jobbet, bland vänner - att de ser oss som visionslösa. Vad ”vi” själva tycker och tänker betyder ingenting alls, eftersom det är väljarna som är våra uppdragsgivare och de som har satt ”oss” där vi sitter idag. Att jag sedan delar väljarnas bild är en helt annan sak…
Vi hade chansen att jobba åt oss ett försprång när sossarna skulle välja Monas efterträdare, vi tog den inte. Vi har chansen idag – när samma sossar knappt ett år senare skall hitta Håkans tronföljare – men tar vi chansen nu? De tunga reformerna vi gick till val på 2006, och vann valet med, är i stort inarbetade i vårt Sverige. Det finns små skönhetsfel i bygget som måste fixas till, men det handlar mer en försiktig renovering och underhåll av bygget än om att bygga till och om. Det är lite som om vi skäms för det vi en gång var? Trogna läsare vet att jag tycker att vi sviker i försvarsfrågorna, där vi har gett upp tanken på att faktiskt kunna försvara Sverige. Men det har jag ältat så många gånger nu, dags för något annat…
Sänkta trösklar på arbetsmarknaden. Naturligtvis är det bra att vi sänker arbetsgivaravgiften för ungdomar och förhoppningsvis – men inte alls säkert – kan den sänkta restaurangmomsen skapa ännu lite fler arbeten för de som behöver få in sin första fot i arbetslivet. Men så har vi LAS som för mig är ett svart skynke. Att avveckla denna antikvariska lag är att sänka trösklarna så mycket det går, ge arbetsgivaren chansen att våga och vinna i en anställningsprocess. Vem vågar anställa när en felrekrytering kan bli lika förödande som de har varit i vissa välkända fall…?
Sluta omyndigförklara Svensson! Frihetsreformer innebär också att man är myndig när man är myndig och inte omyndig i två år till. Steg ett i att ge Svensson ännu lite mer frihet är att sänka inköpsåldern på Systembolaget till 18 år alternativt höja myndighetsåldern till 20 år – vilket i mina ögon är föga frihetligt, men ändå bättre än att låta myndiga människor vara omyndig i en viss butik. Steg två är naturligtvis att låta Svensson köpa det man vill dricka i en vanlig butik – där man naturligtvis skall ha lika mycket koll på vem som är myndig eller omyndig. Det är inte frihetligt med ett alkoholmonopol. Inte världens viktigaste fråga för samhällsutvecklingen, men en fråga där skillnaden skulle kunna vara tydlig ifall vi vågade stå upp för frihet överallt – närsomhelst.
Vi kan gå ut i kampanjer och fråga folket vad de tycker, men de är precis lika intresserade av vad ”vi” tycker – inbillar jag mig. Det är där vi måste hitta tillbaka till den ryggrad vi en gång hade, där ingen kunde tveka vad moderaterna tyckte när väljaren frågade och inte svarade med en motfråga – ”Vad tycker Du?” och sedan följa upp med ”Det tycker nog vi också skall du se!”
Med det menar jag naturligtvis inte att vi skall stå stilla i utvecklingen, inte kliva in och hitta nya hjärtefrågor – även där vi stövlar in på andra partiers revir. Men det handlar om att förnya med förstånd, för större frihet för väljaren, för mindre frihet för politikern att med pekpinnar styra sina väljares liv. Det handlar om att stå upp mot kvotering, men för jämställdhet, allas lika värde. Det handlar om att stå upp för större ekonomisk frihet för folket, men utan att slå sönder välfärden. Det handlar om att vara tydlig med vad ”vi” vill i framtiden, och jag hoppas att det inte bara handlar om att förvalta det vi redan hunnit med.
Den bloggande partistyrelseledmoten Kent Persson lyfter fram tre punkter som han vill bygga den framtida förnyelsen på. Tre viktiga punkter, bra att lyfta fram eftersom folket upplever problem med alla tre idag. Men samtidigt: Alla vet att vi vill slå ner otryggheten, lyfta skolan och hålla arbetslinjen under armarna, men hur vill vi det och varför vill göra det så?
Man kan vara ett ansvarstagande, förtroendeingivande parti samtidigt som man står trygg i tron på att de egna värderingarna duger som den där blåa tråden jag vill kunna följa utan problem. För väljaren, precis som de som skall leverera våra valvinnande budskap, måste veta – Hwad vilja Moderaterna? Egentligen? Mer än att bara klamra sig fast vid makten…?
Länklista snodd av Böhlmark:
Blåa bloggare som uppmanats tycka till: Kent Persson, Maria Hagbom, Fredrik Lidby, Edvin Alam, Martin Edgelius, Dennis Nilsson, Mary Jensen och Mattias Lundbäck.
Bloggar: Göran, Johan, Kent, Högberg, Hökmark, Mikael, Moberg, Radikalen, Soilander.
Media: AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp,Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.
