Är det bara jag som anar dubbelhövdade örnar i mossen? Är det bara jag som ser ett djupt oroväckande samband mellan den nya sosse-ledaren Stefan Löfvens djupa förtroende för den ryska oligarken Antonovs gemensamma förehavanden? Uppenbarligen inte, eftersom en av mina källor i Partiet hörde av sig till mig för att berätta om ”planen”…

Det finns en källa som brukar höra av sig till mig när det är riktigt illa ute med Partiet, och trots att jag har svårt för människan som är en utpräglad konspiratör så finns det alltid skäl att lyssna på skvallret från inifrån det parti som fascinerat hela det politiska Sverige under hela hösten och förmodligen även under hela vintern. Stämmer det senaste skvallret så lär vi fascineras inte hela våren, hela sommaren också. Det handlar om ett Parti som inte mår bra, men inte bara på det sätt som har blivit känt i media. Det handlar om ett Parti på ruinens brant.

Det började med valförlusterna 2006 och 2010. Väljarna flydde Partiet och det var en anorektisk folkrörelse som hade en alldeles för stor, alldeles för och alldeles för exklusiv kostym på sig. Pengarna räckte inte till, och inte ens LO:s stöd – som även det minskade i omfattning på grund av medlemsflykt – räckte till. Socialdemokraterna var med sjumilakliv på väg mot konkurs när IF Metalls ordförande Stefan Löfven träffade Vladimir Antonov på tu man hand under en av ryssens resor till Sverige för att försöka rädda SAAB. Antonov fick hjälpa Löfven att rädda ett Parti istället.

Löfven tog enligt min källa upp Antonovs affärsförslag på ett VU-möte under hösten. Det var turbulent i Partiet, Juholt-skandalerna hade börjat slå igenom och ingen tänkte väl klart när man utan att tveka tog emot Antonovs miljoner för att hålla sitt skepp flytande. Det var ingen av VU:s ledamöter som lyfte ett finger för att sätta stopp för att Antonov tog A-lotterierna, Bommersvik, Netroots och hela SSU:s medlemskader som säkerhet för sin utlånade pengar. Det var någon som tyckte att det hade varit lämpligare att ge Antonov Arbetarrörelsens tankesmedja som pant istället för SSU:s medlemmar, men Antonov skrek ”Njet!”.

Allt var frid och fröjd några veckor, till veckorna innan jul. Då blev sosseriet varse att de minsann var utsatta för ett fientligt övertagande. In på ett av de otaliga krismötena med VU stövlade Vladimir Antonov, kramade om Stefan Löfven och slog därefter näven i bordet och klämde ur sig på sin närmast felfria engelska att det var dags för förändring. Han ville ha bättre avkastning för sina pengar än ett Parti som alla skrattade åt och som snart var nere på förödmjukande nivåer i opinionsundersökningarna.

Det misslyckade mähät till ledare måste bort, och Victor Muller skulle ta över som ”CEO” – annars skulle han ha tillbaka sina miljoner och det på direkten. VU-folket skrek i affekt, ”Muller? But Muller is an outsucker, not a working class-hero! And he doesn’t speak any swedish…” och Antonov såg förbryllad ut. Funkade inte holländska i Sverige och hade inte Victor Muller lärt sig någon svenska under sin långa tid i Trollhättan? Dags för Plan B…

Antonov pekade på sin kompis Stefan som satt och såg ointresserad ut, likgiltig inför det som utspelades inför hans ögon. ”OK, Stefan will do” och det blev uppenbart att Löfven skulle ersätta Juholt. Löfven var precis lika pålitlig som Victor Muller i Antonovs ögon. Det knorrades i bänkarna och Juholt började prata om att han minsann var bundis med Ed Miliband och att Ed Miliband skulle se till att Antonov utvisades till Litauen om inte Antonov lät sosseriets liv ha sin gilla gång.

Antonov hånskrattade Juholt i ansiktet, och min källa började enligt egen utsago skruva på sig. Det här var ju inte vad han hade tänkt, att Löfven skulle ta över och att han återigen skulle bli en statist i berättelsen om socialdemokratin. Efter att grävt gropar åt både Mona och Håkan, skulle han behöva gräva även en åt Stefan Löfven? Antonovs skratt ekade över hela kvarteret kring Sveavägen 68. Det var Stefan eller så kunde de glömma A-lotterierna, SSU:s medlemmar och Bommersvik.

A-lotteriernas vinster skulle gå rakt ner i Antonovs fickor. SSU:s kvinnofolk skulle flygas med stora Antonov-flygplan till Antonovs ryska bordeller, medan mansfolket skulle flygas till Holland för att bygga Spyker-bilar med lika mycket i lön som SAAB-arbetarna har fått under hösten. Bommersvik skulle bli Antonovs svenska datja, omilt renoverat i rysk stil. Netroots skulle hyras ut till Pyongyang som cyber-krigare mot robotteknologi till Antonov. Det var det som gällde - ord och inga visor och när Håkan Juholt åkte till Mexico för att vila upp sig så var hans politiska öde beseglat. Det gällde bara att fixa avgången smidigt, och Löfvens tillträde i sann sovjetisk anda.

Juholt kom hem, kläckte ur sig några beställda och för oinvigde obegripliga grodor på Folk och Försvar i Sälen, och man kunde köra igång Antonovs maskirovka. Juholt fick gå efter några dagar av illusoriska förhandlingar och efter en vecka av politiska charader släpptes den av Antonov beställda ledaren fram genom en tant som inte kunde knipa igen när lokalmedia ringde i telefonen.

Allt gick enligt planerna, Antonov styr Socialdemokraterna och Socialdemokraterna får ha kvar sitt lotteri, sitt ungdomsförbund, sin kursgård och sina nätrötter – ett tag till. Vad som händer ifall inte Löfven kan leverera resultat till sin uppdragsgivare återstår att se. Vem har sagt att svensk inrikespolitik är så ospännande? Vem vet om man skall fortsätta tro på sina källor?

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, Expr, Expr,
Bloggar: Kalderén, Andersson (s), Moberg, Högberg, Anybody, Radikalen, Andersson (c)