Fredrik Reinfeldt har avslutat sitt toppmöte, ett toppmöte som blev av och där de inbjudna gästerna visste att de var inbjudna och kom för att prata ihop sig. Fredrik Reinfeldt hade bjudit in kompisen Cameron och regeringscheferna i de nordiska och de baltiska länderna för att resonera kring hur man i framtiden kan få välfärden att fungera. Nu syns han igen, nu hörs han igen – Fredrik Reinfeldt…

Det var en gång en höst då statsministern inte syntes till, inte mycket iallafall. Oppositionsledaren abonnerade på allt tillgängligt mediautrymme med sina eskapader. Socialdemokraternas Zlatan dominerade den politiska nyhetsrapporteringen till den dagen då han fick rött kort av VU – trots att han hade planerat ett alldeles eget toppmöte i Oskarshamn. Det var ett toppmöte som inte alls blev av den 14-15 februari, ett toppmöte ingen av de som skulle vara inbjudna kände till och som den lokala kongresshallen inte hade hört talas om, aldrig haft en bokning för.

Det var kanske en högre ambition som inte blev av, där man istället för diskutera hur det nordeuropeiska landet klarar framtiden skulle prata om hur man såg till att byhålor på landet skulle få tillbaka all den service som flytt med utflyttarna. Lite så ligger skillnaden mellan sossar och oss andra. Juholt och sossarna skulle ha ett toppmöte som ingen kände till, som skulle diskutera en framtidsfråga de tycker är viktig. Fredrik Reinfeldt arrangerade ett toppmöte som folk kom till, och där det diskuterades en framtidsfråga som utan tvekan är viktig. Men nu är Juholt borta, Löfven har tagit över efter en urvalsprocess som för tankarna till Sovjetunionen. Nu får Reinfeldt chansen att synas och höras…

…och vad gör han då?

Då börjar Reinfeldt att formulera sig otydligt om pensionsålder. Mumlar om 75 år och öppnar upp dörrarna för insinuanta sossar som inget hellre vill än att börja missförstå sådant som de egentligen fattar. Det talas om att man i Pajala inte kommer att hinna med att bli pensionär om man är man, som om alla skulle tvingas att jobba i tio år till när det handlar om valfrihet. Själv tycker jag att det är ett större problem att man i Pajala har en medellivslängd som gör att de idag bara hinner vara pensionärer i dryga tio år innan de trillar av pinnen – att Pajala-borna lever ungefär lika länge som folk i Albanien eller i Palestina. Reinfeldt klev ut på scenen, omedvetet otydlig och rubrikmakarna nappade direkt.

Göran Greider, sosseriets största tänkare, sitter i en nyhetspanel i en TV-studio och gapar om att folk måste jobba mindre och kortare – att folk på dödsbädden ångrar att man jobbat för mycket i livet. Det gamla arbetarpartiet står återigen upp för att folk skall jobba mindre. Jag tänker på Grekland, som trots allt verkar vara den välfärdsmodell som sossarna och Greider strävar mot. Det nya arbetarpartiet tänker på jobb, men ledaren har svårt att formulera sig så att folk inte kan missförstå honom och intentionerna han har när han grubblar. Med sådana budbärare som Greider kommer sossarna sakna trovärdighet när de pratar framtid. Men en sådan statsminister som Fredrik Reinfeldt kommer oppositionen fortsätta leta oklarheter och tankevurpor att spinna vidare på…

Reinfeldt syns igen. Det pratas politik igen, förvisso osakligt. En höst och halv vinter dominerad av en pajas som partiledare kommer en halv vinter och en vår när alla vi andra diskuterar politik som om vi vore pajasar allihop.

Länkar: SvD, DN, DN,
Bloggar: Böhlmark, Peter Andersson,