Så kom den morgonen som Sverige och svenskarna har väntat på sedan kronprinsessan och prinsen berättade att den förstnämnda hade en kunglig bulle i ugnen. Den här morgonen fick vi veta att bullen var en liten prinsessa med ungefär samma dimensioner som undertecknad hade för nästan 44 år sedan. Den kvinnliga tronföljen har säkerställts med ett flickebarn på 51 cm och 3280 gram som behagade att se sitt framtida drottningarike klockan 04:26…

Naturligtvis är det på sin plats att gratulera kronprinsessan Victoria och hennes prins Daniel till den nya familjemedlemmen. Samtidigt så är det många tankar som börjar snurra i spåren av den överväldigande – på gränsen till absurda – mediabevakningen. Hur gick förlossningen? Var det som det brukar vara för alla oss andra eller är en kunglig förlossning en solskenshistoria från förvärkarna till det sista krystandet? Får vi någonsin veta av de medier som nu låter läsarna chatta med barnmorskor som inte har varit med vid förlossningen?

Kan det under tiden mellan klockan 00:50 och 04:26 verkligen ha varit så att Victoria bet ihop och med ett leende på läpparna kämpade sig igenom det som vid sidan av ett njurstensanfall sägs vara det mest smärtsamma en kvinna kan gå igenom? Klarade sig Daniel från det som vi andra män ofta utsätts för när förlossningsdrifterna tar över och kvinnan börjar skrika fula saker till den som inte mäktar med mer än att andas i takt och hålla handen? Fick inte prins Daniel höra våldsamma vrål om ”odugling!”, ”vad fan står du och glor på?” eller direkt ordergivning om ”mer lustgas, eller ännu hellre en epidural! Nu!”

Var det så att Victoria och Daniel råkade ut för det som ”vi” råkade ut för när vår förstfödde skulle ut, att den kämpande blivande mamman ”sprack” och behövde lagas efter förlossningen? Råkade de också ut för en gynekolog som kom in och titta på det heligaste för att krasst konstatera att ”Härnere blir du dig aldrig lik igen…” medan han plockade fram nål och tråd? Eller var det ett tassande och svassande, den nivå som en kunglig förlossning skall ligga på inne på en förlossningsklink som polisen hade spärrat av…?

Jag inbillar mig att Sverige och svenskarna denna morgon jublar åt var en förlossning som vilken annan som helst – med känslor, med lättnad men med en mediabevakning utöver det vanliga.

Det skall skjutas salut, de blågula flaggorna gå i topp och pressen som ägnat lång tid åt spekulationer om vad som komma skall och när denna vad skulle komma kan gå över i fas 2 – namnfasen. Vad skall flickebarnet till tronarvinge ges för namn? Om det kommer tugget att gå tills dess de stolta föräldrarna släpas fram i strålkastarnas sken igen…

Det är en dag, inte som alla andra. Detta är dagen då Jonas Morian och Sakine Madon fyller år och då vi i Sverige fick veta att det kommer en drottning efter de framtida drottningen. Det är en dag för att fira en födsel som borde trygga vår monarki för ytterligare någon generation framöver. Som monarkist är jag jublande glad – men i min värld finns det nya nyheter att fokusera på.

Grattis Victoria, Daniel med dotter och alla andra Bernadotter. Njut av dagen, njut av att väntan och förlossningen är över. Den här dagen presenterar sossarna sin nya laguppställning, och det är ju en nästan lika stor nyhet som en kunglig födsel i mina ögon. Faktiskt…

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, Expr, Expr, SVT, SVT,
Bloggar: Moberg, Böhlmark, Jinge,