Väljarna är mer lättrörliga än någonsin, någongång eller någonstans i den svenska politiska historien. Det är med den känslan jag vaknar upp och läser vad ett namnbytt Synovate berättar i sin senaste opinionsundersökning – en undersökning som visar på en socialdemokrati som ökar med i runda slängar en hel sverigedemokrati. Är det vi bevittnar ett Löfven-lyft eller ett jublande för att Juholt gick…?

Sossarna blir sturska, sossarna blir glada, sossarna blir kaxiga. Inte en tanke på att de framgångar de skördar i opinionen just idag i lättrörlighetens namn mycket väl kan vara borta imorgon. Löfven är inte Juholt, och det kanske är svårt att tro att det skall komma ett utspel som i all sin absurditet får 5.7% av väljarunderlaget att fly hals över huvud igen – men det kan komma händelser som sparkar undan benen på en socialdemokrati som nyss har rest sig. Det behöver inte bli så, men det kan bli så – och kaxigheten från det röda laget skulle må bättre om den ändå kombinerades med någon form av ödmjukhet.

Under höstens och vinterns moderata framgångssaga så vann ”vi” väljare från sossarna. Det hade varit oärligt att säga att vi vann väljarna för att vi var bra, hade spännande idéer och tilltalade folket. Framgångarna berodde på att motståndaren var så inkompetent att det liksom inte fanns något annat alternativ. När sossarna skördar sina framgångar nu så handlar det inte om att de ätervandrade väljarna har identifierat en ny socialdemokratisk agenda, en politik de känner är rätt för den lättrörliga väljaren eller att Stefan Löfven är den nya landsfadern. Det handlar om att sossarna inte längre är ett gäng pajasar medan ”vi” på högerkanten inte har förmått att använda tiden till att berätta vad vi vill efter jobbskatteavdragen och ansvarstagandet…

Sossarnas framgångar av idag är ett underbetyg åt regeringen – och det sämsta regeringen kan göra är att sätta sig ner för att sura och tjura när väljarna inte förstår vår illusoriska storhet. Det handlar om att väljarna straffar ett gäng som gått från förändring och förädling till förvaltning och förnöjsamhet. Det är bara Alliansen själva som kan förändra den bilden – genom tydliga budskap och inte med kampanjer som ”Vi älskar människor”. De väljare som straffar oss nu, när sossarna känns mer på hugget och mer spännande, kan straffa sitt nya parti den dagen då vi vaknar till liv igen och levererar en politik för Sveriges väljare.

Det finns sossebloggare som tycker att vi moderater darrar som asplöv för att vi är skräckslagna inför den nya socialdemokratiska ledningen. Det lät likadant från samma sida när Håkan Juholt hade blivit vald – och jag darrar faktiskt mer nu än då. Men jag darrar inte för att jag är rädd för sossarna eller all positiv energi de får genom opinionsundersökningar, jag darrar för att jag är förbannad på något som 2006 kändes som en förnyelseprocess som inte kunde gå i stå men som nu stannat upp när tiden fanns för att hitta nya vägar framåt. Istället får vi floskler som ”Vi älskar människor” – något som faktiskt inte är unikt för oss moderater…

Det finns en sossebloggare som väckte mig imorse med en harrang på Facebook som fick mig att vakna till. Han är Netroots svar på figuren Skalman i Bamse-tidningen. Bortsett från att han är bildmässigt en kopia av den tecknade Skalman så har Sebastian Stenholm en mat- och sovklocka som ringer fast med andra preferenser. När Stenholm får en rolig opinionsundersökning att kommentera så ringde klockan och Stenholm klev ur skalet för att jubla högt medan armarna flaxarna i affekt medan vi på motståndarsidan darrade som asplöv i vinddraget. När Stenholm har fått se eländet i form av tidigare opinionsundersökningar eller ett ledarskap ingen trodde på så ringde klockan igen och Stenholm kröp in i skalet och mumlade osammanhängande innan han somnade. Låt så vara, det är symptomatiskt för socialdemokratin – att jubla och bli hänförda när det går bra medan man gärna sover förbi de tider som inte känns lika kul.

Sådana är dom, sossarna. Det är betydligt mer förutsägbart än den oförutsägbara och extremt lättrörliga väljarkår som sviker gamla statsbärare i parti och minut – och med rätta. Den som står still blir förbikörd, den som backar in i framtiden vinner inget race. Hur det ser ut 2014 kan ingen veta idag. Det enda vi kan veta är att det kommer finnas folk som jublar, folk som darrar som asplöv och folk som är besvikna…

Länkar: SvD, DN, AB, SVT,  
Bloggar: Peter Andersson, Böhlmark, Carl-Fredrik, Sven-Erland, Moberg,