Den som har roligast vinner brukar det heta, och isåfall känns väl Alliansen körda inför valen 2014 – för speciellt roligt är det inte nu. Möjligtvis är det ett post-Juholtskt syndrom vi ser – där vi skrattade rått, elakt men uppriktigt åt våra motståndare och deras ledare i nästan ett halvår av politiska pajaskonster. Pajasen försvann, glädjen och lyckan över att ha en sådan politisk motståndare likaså. Reinfeldt anklagas för att vara sur och stingslig av Aftonbladets ledarredaktion – som om det vore en nyhet, en bildsättning som har blivit värre med tiden? Själv fick jag av en partivän höra att jag var så fruktansvärt gnällig just nu – och det stämmer. Kanske är det så att vi Fredrikar förväntar oss mer av vårt parti än kampanjer som går ut på att vi älskar människor…?
Men frågan är vad som är bäst, en förtroendeingivande men tillsynes sur och stingslig statsminister som bara visade sig från sin bästa sida hos David Hellenius i hanses hörna – eller en ostrukturerad pajas som var en mänsklig floskelgenerator till oppositionsledare? Valet var enkelt då, nu är floskelpajasen borta och en lika gravallvarlig person som statsministerna aspirerar på rollen som oppositionsledare. Valet blev med ens svårare för den lättflyktade väljaren. Seriös ställs mot överseriös.
Sedan Håkan Juholt jagades ut på en balkong på 68:an medans hans öde beseglades så har svensk politik blivit lika tråkig som statsministern har rykte om sig att vara mest hela tiden. Håkan Juholt var en ständig och aldrig sinande källa av inspiration för en politisk bloggare med hjärtat till höger, Löfven är det inte i all sin osynlighet. Håkan Juholt var härligt oförutsägbar i sin förutsägbara förmåga att skapa rubriker, det är inte Fredrik Reinfeldt.
Statsminister Reinfeldt är den person han är, och han har all rätt i världen att vara den han är – på gott och ont. Reinfeldt har vunnit val åt Alliansen i allmänhet och åt oss moderater i synnerhet två gånger, för att det finns tillräckligt med folk som kan förlika sig med att han är den han är – ofta sur och stingslig, sällan spontan men nästan alltid förtroendeingivande och pålitlig. Men sätts bilden av att Fredrik Reinfeldt är trött, gnällig och oengagerad så börjar folk grubbla över vad de tycker egentligen.
Det enda sättet är att göra politiken rolig, spännande och engagerande igen – med nya förlag för framtiden, med nya visioner, med mer frihetstänkande. Politiskt förvaltande är däremot lika spännande som Stefan Löfvens frisyr…
Länkar: AB,
Bloggar: Kent Persson, Thomas Böhlmark, Moderata Perspektiv,
