Agenda och Anna Hedenmo, SVT och statsminister Fredrik Reinfeldt, söndagskväll och svensk politik…
Arbetsglädjen slog igenom TV-rutan, den var en avslappnad och närmast euforisk statsminister som på ett galant sätt satt där framför en hänförd och begeistrad Anna Hedenmo – som inte riktigt visste hur hon skulle förhålla sig till mannen på andra sidan skrivbordet som hade svar på allt och åt alla. På ett klockrent sätt berättade statsminister Reinfeldt känslosamt om sina resor runt landet – till verkligheten och de arbetslösa ungdomarna. Det kan inte ha funnits en enda TV-tittare som inte blev berörd. Den tittare som inte såg storheten måste ha varit blind. Den tittare som inte hörde visionerna och förklaringarna måste ha varit döv. Den tittare som inte jublade högt måste ha varit stum…
Det finns de som tycker att det gnälls mycket på regeringen och statsministern just nu, och att undertecknad tillhör de mest gnälliga av de som gnäller mest högljutt. Förmodligen har de som gnäller på mitt och andras gnällande helt rätt i sitt gnäll. Men nu, i spåren av en succéartad föreställning av Agenda med statsministern som huvudrollsinnehavare och med Anna Hedenmo som birollsdito, så är det dags för andra toner. Det var så bra. Det var så tydligt. Det var så empatiskt och inkännande. Det var ett slag i solar plexus på alla de – däribland jag – som haft det dåliga omdömet att tycka att statsministern är trött, tråkig, loj och idéfattig. Det gjorde ont att se att allt man skrivit och tänkt bara var… gnäll?
Det är synd att Agenda krockar med repriserna av Wallander-filmerna, där en tanig kvinna utan en tillstymmelse till muskler eller något innanför pannbenet tillsammans med en lika korkad fjant till pojkvän wanna-be spelar huvudrollerna när inte Wallander längre orkar. Det är synd att långt flera TV-tittare väljer en fars som Wallander -Indrivaren när statsminister Reinfeldt äger rutan hos monopolet och på ett bekvämt och lustfyllt sätt spelar sin huvudroll med den äran. Reinfeldt tränger igenom rutan på ett sätt som borde få Nina Zanjani och Sverrir Gudnason att fundera på om inte arbetslöshet vore ett lämpligt alternativ…
Tänk om bara flera hade valt Agenda, så bra vår moderata nära framtid hade kunnat bli?! Eller skall vi inte vara ärliga och erkänna att det kanske är tur att Agenda inte är den där kioskvältaren bland TV-program en söndagkväll? Att det är rätt skönt att det där avsnittet av Hellenius hörna där statsministern handlade Tacos hade 5-6 gånger så många tittare som gårdagens Agenda?
