“Pappa, kom hem! För vi längtar efter dig! Kom innan sommaren är slut, lilla pappa! Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt, stjärnorna syns nu på himlen igen…”

Rätten till barn verus barnets rätt. Det är det som det handlar om. Jag har absolut ingen lust att vara den där surkarten som sätter mig på tvären och agerar moralisk domare. Inte alls. Jag unnar mina homosexuella kompisar lyckan eller olyckan att bli föräldrar, trots att det är fysisk omöjlighet att lyckas med det snippa mot snippa, snopp mot snopp.

Självklart skall vi vara pragmatiska inför framtida familjekonstellationer, där en lebba och en bög utbyter det som behövs för att skapa liv – och som sedan delar på ansvaret för det liv man har satt till världen. Mamma är känd, precis som plastmamma. Pappan är av kött och blod, inte en trögflytande vitgul kroppsvätska i ett provrör, och plastpappan är precis lika känd som alla andra inblandade…

En ensam kvinna som av olika anledningar inte kan få barn kan inte bli mamma, lika lite som en ensam man inte kan bli den där pappan han drömmer om att bli. Kvinnan kommer att få möjligheten till insemination, medan mannen står där med några miljoner dysfunktionella spermier eller något annat skäl. Han kan inte bli pappa så länge inte en kvinna förbarmar sig över hans längtan. Den ensamma mamman har ett ägg, hon har ett provrör fullt med en okänd mans säd och hon har en kropp som kan bära och nära ett nytt liv. Men var finns rättvisan i att den ensamma kvinnan skall kunna få ett eget barn, men inte den ensamma pappan? Skall Staten i rättvisans namn börja ställa upp med surrogatmammor åt de ensamma männen, eller skall vi vara orättvisa?

Det är en fruktansvärt svår fråga, en fråga om människan rätt att med alla medel och i alla situationer kunna få sitt eget barn versus barnets rätt att ändå ha ett humm om var man har sitt ursprung. Jag kan inte peka med min moraliska pekpinne mot de tre allianspartier som idag tar avstånd från det fjärde allianspartiet och tar ett steg för att den ensamma kvinnan – inte den ensamma mannen – skall kunna bli förälder på konstgjord väg. Jag är inte övertygad om att jag har rätt, alls.

Den ensamma mamman kan ju bara åka över havet, till något grannland där det är okej att låta en ensam kvinna bli inseminerad. Men det är en magkänsla, en känsla av att det politiska klustret nu försöker vara så rättvisa och tillmötesgående att det bara blir orättvist till slut…

“Detta har jag skrivit nästan bara själv, och jag ska börja i skolan till hösten. Pappa, kom hem! Jag vet något som du får! Nu slutar brevet från din Ellinor.”

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvDDN, DN, DN, DNSVT, AB, AB, Expr, N24,

Bloggar: Moberg, Högberg, Böhlmark, Inslag,