Olof Palmes gata, ett stenkast från ”fiende-fästningen” som kallas LO-Borgen, inom synhåll från Norra Bantorget och Norra Latins skolgård. Välbekanta kvarter där jag som barn tvingades paradera första dagen i maj för att sedan få lyssna på ett brandtal mot makten av någon representant för det styrande och statsbärande partiet. I dessa trakter där man kan känna den unkna doften av de synliga och osynliga röda maktstrukturerna ligger Unionens högkvarter – det politiska oberoende facket…

Det var en gång, då Överste Nätrot – sossarnas överbefälhavare på de sociala medierna – hette Johan Ulvenlöv. Denna Ulvenlöv lämnade sosseriet, Netroots och Rörelsen efter valförlusten 2010 efter att ha uträttat stordåd även ur en politisk motståndares perspektiv. Ulvenlöv hamnade hos den politiskt oberoende fackföreningsrörelsen, och idag hälsade fem moderata bloggare på hos Unionen. Men varför?

Själv hade jag planen klar. De nya moderaterna är de nya statsbärarna, socialdemokratins arvtagare som arbetarparti. Det var en gång då det statsbärande partiet drygade ut medlemskadern genom att kollektivansluta fackföreningsmedlemmarna in i Partiet. Om sossarna en gång kunde vara så fräcka, varför kan inte vi moderater – som kopierat det mesta av det ”bästa” friskt – kopiera detta och låta Unionens politiskt oberoende medlemmar bli medlemmar i ett nytt statsbärande parti som numera i princip också är politiskt och ideologiskt oberoende…

Mitt förslag möttes med ett skratt, av både moderata bloggare och fackföreningsvärdar. Så var det med det. Ingen tar en pajas på allvar ens när pajasen är allvarlig, och jag fick en känsla av det var så här Juholts vardag var mest hela tiden. Jag tröstade mig med en stor kanelbulle och snacket gick över på andra frågor – på frågor om vad Unionen tycker är viktigt och vad vi tycker är viktigt med facket. Själv tycker jag att den politiskt oberoende fackföreningsrörelsen har en legitimitet och existensberättigande som den politiskt beroende fackföreningsrörelsen saknar då de sätter partipolitiska hänsyn framför hänsyn till medlemmarnas väl och ve.

Ett avslappnat samtal, fem moderata bloggare och tre fackföreningsföreträdare. Ett givande möte där en moderat bloggare sålde in sig själv som arbetssökande medan de fyra andra spånade om sina erfarenheter av facket inför POP-trion – Johan Ulvenlöv, Daniel Långström och Åsa Märs – hos Unionen där POP står för Politik, Opionsbildning och PR om jag minns rätt. Vi kunde prata sansat med varandra, ett möte som gav mersmak och som lade grunden för någon form av förståelse mellan den politiskt oberoende fackföreningsrörelsen och fem bloggare från ett till synes politiskt oberoende politiskt parti.

Det var ett möte som gav mersmak, och nu vill jag tränga mig på både LO och TCO för att käka bullar och dricka kaffe på motståndarnas bekostnad. När kommer en inbjudan därifrån, till oss som inget hellre vill än att försöka förstå något som inte går att förstå? Unionen har fattat – att det är den politiskt oberoende fackföreningsrörelsen som är framtiden och det dysfunktionella förhållandet mellan fack och Parti som är dåtiden. Medlemsintresset är inte alltid synonymt med vad som är bäst för Partiet. Faktiskt…

Länkar: Dagens Opinion,
Bloggare på plats: Edgelius, Ekonomisten, Hagbom, MMK,