Långfredagen är smärtans, lidandets och sorgens högtidsdag, så vad passar bättre än att Demoskop slänger fram sin senaste opinionsundersökning i ansiktet på svenskarna när gårdagen knappt var halvröd medan den här dagen är helröd både i kalendern och i opinionen…?

Sossarna ökar, Allianspartierna minskar – allt är precis som det har varit de senaste opinionsundersökningarna. KD börjar närma sig de nivåer då de stom kunde tänka sig stödrösta börjar undra om det inte blir en bortkastad röst iallafall, någonstans där runt 3% och inget av de andra partierna i Alliansen mäktar med att visa på plus. Centern ligger bara precis ovanför 4%-spärren. Allt är minus. Allt är jämmer och elände. Vädret utanför fönstret speglar Demoskops siffror rätt bra, grått, tråkigt och kallt.

Sossarna ökar, och Carin Jämtin verkar ha drabbats av Bagdad Bob-åkomman som tidigare drabbat både Ibrahim Baylan och Håkan Juholt – båda tidigare partisekreterare. Carin Jämtin proklamerar nämligen hurtfriskt att “Det här visar att vi har fått ut vår politik de senaste månaderna!” och alla de som följer svensk politisk nyhetsrapportering undrar hur svårt sjuk hon är, stackars Carin.

Vad av politik har sossarna fått ut i mediebruset de senaste månaderna? Vilka skarpa förslag har man levererat som borde kunna sätta avtryck i opinionen? Kan man få ut sin politik när partiledaren är ungefär lika pratglad som huvudrollsinnehavaren i en pantomimpjäs…?

Sossarnas framgång, och Alliansens tillbakagång beror på att sossarna är tysta om sin politik och att man bytt ut en ostrukturerad, yvig pratkvarn till smålänning mot en stum, osynlig norrlänning. Alliansen är precis samma allians som de var under Juholt, när valet 2014 bara var att leka hem medan motståndaren gjorde bort sig mest hela tiden. Nu märks inte motståndaren av, och Alliansen kan inte leka längre.

Det handlar inte om att sossarna de senaste månaderna har fått ut sin politik. Det är bara sådant en verklighetsfrånvänd partisekretare måste säga när hon egentligen vill säga “Det räckte så bra med att göra sig av med Håkan Juholt. Nu tar väljarna oss på allvar igen, oavsett vad vi säger om vi säger något…”

Långfredagen är lidandets högtid, sorgens röda dag i almanackan. Precis så känns det att vakna till en opinionsundersökning som visar att tystnaden faktiskt kan var ett vinnande koncept, och att det räcker för Löfven att vara tyst och osynlig i nästan 900 dagar till för att allt skall gå bra på valnatten 2014.

Länkar: SvD, SvD, Expr, Expr, AB,
Bloggar: Kent, Böhlmark, Högberg, Badlands Hyena,