Hallå igen kära läsare.

Innan jag skulle avisera Göran Petterssons runa så var det väldigt länge sedan jag skrev något här – och när jag skrev mitt senaste inlägg så var ju tanken att det skulle bli det definitivt sista. Nu blev det inte på det viset, men slutet för bloggen Tokmoderaten är ändå ofrånkomligt och nära förestående. Tokmoderaten är döende, om inte redan stendöd. Det är dags att inom kort begrava liket och vänta på någon form av återuppståndelse där man återföds till något med livets gärningar som referensram. Moderatmasken eller Toktorsken kanske skulle kunna bli resultatet…

Det kommer någon form av återuppståndelse så småningom. Tills dess tänkte jag låta några nära, kära och okära att skriva sina dödsrunor på den här platsen. Tvåa på bollen är det Röda Berget från Malmö och Grängesberg – också känd som Peter Johansson. Tack Peter, och varsågod kära läsare!

“Bloggen Tokmoderaten kan i mina ögon summeras i tre punkter:

• Den tog affischen in i bloggosfären. En och annan gång har mina arbetskamrater frågat vad jag fnittrar åt. Dessa självutlämnande, smaklösa men understundom genialiska affischer har ingen motsvarighet någon annanstans.
• Förödande kritik mot SD. Tokmoderaten har som ingen annan verkligen strimlat.
• Förmågan att slå åt alla håll.

Första gången jag såg Tokmoderaten trodde jag det var satir. En taskig kopia av Badlands Hyena. Tokmoderatens storhet var att balansera på gränsen mellan seriös polisk debatt och satir, där läsaren fick fråga sig på vilken sida om linjen skribenten fanns just nu.

Peter Johansson
Röda Berget”

Snipp. Snapp. Snut. Så var den bloggpostningen slut.