Men se god afton kära läsare.

Återigen har det rasslat till i mailboxen, och ännu en gång kan jag stolt publicera ett inlägg utan att behöva anstränga mig nämnvärt. Det finns några få inlägg till att publicera, men jag väntar fortfarande på Krassman, på Hagwall och Laakso, på Peter Andersson, Martin Moberg, Fridéns, Rayman, Santesson, Böhlmark, Kent, på Lönnqvist och alla de som skulle vilja vara med och bidra till dödsannonserandet – allt som bonuslektyr…

Meningen var ju att bloggen skulle vara tyst för evigt. Nu blev det inte så, men slutet för bloggen Tokmoderaten är ändå ofrånkomligt, oåterkalleligt och nära förestående. Tokmoderaten är döende, om inte redan stendöd. Det är dags att inom kort begrava liket och vänta på någon form av återuppståndelse där man återföds till något med livets gärningar som referensram. Moderatmasken eller Toktorsken kanske skulle kunna bli resultatet…

Det kommer någon form av återuppståndelse så småningom. Tills dess tänkte jag låta några nära, kära och okära att skriva sina dödsrunor på den här platsen. Som nummer 10 på bollen studsade Högerspöket fram, min hjälpreda och spökskrivare. Tack Högerspöket, och varsågod kära läsare!

“Tokmoderaten är död. Länge leve Fredrik Antonsson!

Högerspöket tycker i grunden att nätet är fantastiskt. Men kontakter via nätet är och förblir alltid flyktiga. Därför är det så lätt att låtsas vara någon annan, att bygga en annan identitet. En del låtsas vara miljonärer på en dejtingsida, andra låtsas vara tonårsflickor på MSN. Fredrik har byggt en annan identitet.

Tokmoderaten har vuxit ur Fredriks personlighet, men är inte Fredrik. Tokmoderaten är ett barn som balanserar på en knivskarp egg mellan storhetsvansinne och självförakt. Han tycker mer än han tänker, han står i ett hörn och skriker efter uppmärksamhet. Han är kärlekskrank och som det barn han är vet han inte bättre än att putta ner sin förälskelse Helene Hellmark Knutsson i gyttjan. Tokmoderaten är också det perfekta alibit. Det går att skriva vad som helst om man bara är mer elak mot sig själv än den man kritiserar.

Nu hoppas högerspöket att Tokmoderaten gör honom sällskap på den hinsides sidan. För Fredrik är större än Tokmoderaten. Han är faktiskt större än Moderaterna också. Frågan är om han egentligen inte är större än Sverige?

Med undantag för plump och omogen kiss- och bajshumor är det han skriver fantastiskt. Språket är vasst och precis formulerat, med vackra och tankeväckande metaforer. Han formulerar bättre än de flesta ett politiskt problem på ett sätt som får en odödlig att le och skratta. Ingen annan blogg är så lyckad, förutom förtalsbloggarna Avpixlat, Alliansfritt och den numera insomnade Politiskt Inkorrekt. Bredvid Fredrik är alla andra politiska bloggare dvärgar. Han har lyckats med det partikanslierna misslyckats med. Hans blogg läses inte bara av de närmast sörjande, kommunalpolitiker och Niklas Svensson. Den läses av människor som inte är politiker, trots att den handlar om politik. De är där för att bloggen är läsvärd. Den är ärlig, rättfram och rolig för att sammanfatta.

Högerspöket är dock övertygat om att Tokmoderaten är överflödig och bör giljotineras som en fransk adelsdam. Han vill läsa vad Fredrik tycker och tänker. Språket kommer att vara kvar. Den analytiska förmågan likaså. Fredrik må vara en människa med alla de fel och brister människor har, men han är en fantastisk människa. Han har nu chansen att vara än mer rättfram och ärlig, att vara sig själv på bloggen utan självförakt.

Fredrik är inte heller särskilt moderat längre. Han är en frihetlig konservativ profil, sällan genomtänkt och ideologiskt, men alltid med en bra magkänsla. Nya moderaterna blir mer och mer av en stockholmsliberal sörja av politisk korrekthet för varje dag som går.

Vad Fredrik istället är är SvD:s ledarredaktion på syra. Om du skulle lyckas med konststycket att smuggla ner extacy i Sanna Raymans och PJ. Anders Linders kaffekoppar får du sannolikt något som ligger mycket nära Fredriks blogginlägg.

Efter att ha sett varje försök till politisk satir sedan Helt Appropå köra fast som en tysk pansardivision i Stalingrad vill Högerspöket här på Fredriks blogg säga ett par väl valda ord till de politiska redaktörer som läser den här suspekta bloggen, samt ett särskilt finger upp i nyllet på producenterna bakom SVT:s Elfte timmen. Ni är helt tappade bakom flötet. Sannolikt skulle ni förlora ett parti fia med knuff mot en begåvningshandikappad chimpans. Hur kan man annars förklara att ingen, ingen alls sugit fast i Fredrik och anställt honom som krönikör? Er sida i tidningen läses av människor som i huvudsak håller med er. De andra bläddrar raskt förbi i jakt på riktiga nyheter, serierna eller insändarsidan. Fredrik är en krönikör som människor skulle räkna dagarna till nästa inlägg för, oavsett om de är sossar, moderater eller kommunister. Ni är helt dumma i huvudet. Tänker ni fortsätta vara det?”