God morgon igen kära läsare.
Ytterligare inlägg droppar in, och ännu en gång kan jag stolt publicera ett inlägg utan att behöva anstränga mig. Det finns några få inlägg till att publicera, men jag väntar fortfarande på några alster från de tidigare nämnda bloggarna, nu också minus Kristian Krassman – en av de godaste av de goda vännerna och medmänniskorna. Krassman står för dagens skrift i slutskedet.
Meningen var att bloggen vid det här laget och sedan några månader skulle vara tyst för evigt. Nu blev det inte så, men slutet för bloggen Tokmoderaten är ändå ofrånkomligt, oåterkalleligt och nära förestående. Tokmoderaten är döende, om inte redan stendöd. Det är dags att inom kort begrava liket och vänta på någon form av återuppståndelse där man återföds till något med livets gärningar som referensram. Moderatmasken eller Toktorsken kanske skulle kunna bli resultatet…
Det kommer alltså någon form av återuppståndelse så småningom. Fram tills dess tänkte jag som sagt låta några nära, kära och okära att skriva sina dödsrunor på den här platsen. Som nummer 12 på bollen kommer alltså Kristian Krassman, oppositionsråd-wanna-be, sosse och rospigg. Tack Krassman!
“Det enda som hörs är en maskin som piper, och någon enstaka rossling. Jag står utanför plats 28 på Politometerns ranking över de mest inflytelserika politiska bloggarna i Sverige. Där inne ligger bloggen Tokmoderaten för döden. En död som kommer som en befriare och ett smärtsamt farväl. Som i all palliativ vård används nu smärtlindring och kärlek för att detta farväl skall bli så värdigt som möjligt, så här är mitt bidrag.
Tack för din tid i mitt liv, du har inte givit mig något av värde förutom den där biljetten till Depeche Mode. Men med handen på hjärtat så var den konserten inte någon av deras bästa. Med detta lämnar vi ägandet och det materiella, som så många borgerliga tyckare tycker är det viktigaste drivkraften, och går i på mer sanna värden.
Ditt intåg i mitt liv var turbulent, men din sorti blir lugn och stilla. Din politiska gärning har varit underhållande, knivskarp, analytisk, förutspådd, enformig och alldeles alldeles underbar. Som en ledsen clown, eller möjligtvis som den cherubiska ängeln som personen bakom Tokmoderaten är. Ditt språk har varit en fröjd för gudarna och den dagen ditt parti anställer dig som talskrivare kommer vara Socialdemokratins retoriska undergång. Som tur är så kommer Tokmoderaten aldrig att få den anställningen, så vår retoriska framtid är ännu ljus.
Bloggen Tokmoderaten har stärkt mig i min egna politiska övertygelse, och min övertygelse om att dina värsta fiende kan vara din bästa vän. Bloggen Tokmoderaten kommer inom kort dra sitt sista andetag, sluta ögonen och lämna jordelivet. Jag kommer inte fälla någon tår över detta frånfälle, men vännen och personen bakom bloggen har jag gråtit floder för, både av kärlek och av vrede.
Så gå i frid Tokmoderaten, lämna livet, men lova mig en sak. Att mannen som styrt detta nyckfulla skepp på bloggens ocean återigen tar rodret över sitt skrivande och skänker oss fler episka inlägg i debatten om vårt lands utveckling och framtid. Ty utan Fredrik Antonssons tankar skulle många politiska engagemang tappa vinden i seglen.”
Snipp. Snapp. Snut. Så var den skriften slut.