God lördagmorgon kära läsare.

Ytterligare inlägg har droppat in, och ännu en gång kan jag stolt publicera ett inlägg utan att behöva anstränga mig. Det finns några få inlägg till att publicera, men jag väntar fortfarande på några alster från de tidigare nämnda bloggarna, nu också minus Martin Moberg - en av de flitigaste bloggarna i Netroots, spindeln i deras nät. Moberg står för dagens skrift i slutskedet.

Meningen var att bloggen vid det här laget och sedan några månader skulle vara tyst för evigt. Nu blev det inte så, men slutet för bloggen Tokmoderaten är ändå ofrånkomligt, oåterkalleligt och nära förestående. Tokmoderaten är döende, om inte redan stendöd. Det är dags att inom kort begrava liket och vänta på någon form av återuppståndelse där man återföds till något med livets gärningar som referensram. Moderatmasken eller Toktorsken kanske skulle kunna bli resultatet…

Det kommer alltså någon form av återuppståndelse så småningom. Fram tills dess tänkte jag som sagt låta några nära, kära och okära att skriva sina dödsrunor på den här platsen. Som nummer 14 på bollen kommer alltså Martin Moberg, progressiv bloggare, nätrot och bleking. Tack Martin!

“Tokmoderaten är en blogg, som jag har följt under en längre tid allt sedan jag började blogga själv för drygt fyra år sedan och som faktiskt varit så där oberoende som en politisk blogg kan och ska vara, ja det är tydligt att sagda blogg har sympatier hos moderaterna men ändå har det vid ett antal tillfällen publicerats inlägg som riktat kritik mot de egna leden. Men det som gjorde Tokmoderaten till en läsvärd blogg, var att den stundom tog upp ämnen som inte hade en direkt politisk koppling. Det kunde komma sportrelaterade inlägg och då och då kom det också en lista med namn Tokometern där alla politiska bloggare säkert letade för att hitta just “sin blogg” (jag scrollade listan och till en början var jag inte med – det krävdes om jag minns det rätt, att jag gick med i Aftonbladets bloggping verktyg Bloggportalen för att det skulle bli så att Martin Mobergs betraktelser listas)

Det som jag också uppskattade med Tokmoderaten vars upphovsman Fredrik Antonsson var det satiriska upplägget, som kanske inte alltid gjorde att jag log utan kanske lite så där surmulet kunde notera att nu skojas det om S igen. Fast efter ett tag kunde jag le och förstå att politiken ska man inte ta på så blodigt allvar alltid, ty ett gott skratt förlänger livet som bekant. Här kunde Antonsson verkligen ta ut svängarna och det inspirerade mig att börja med att publicera lördagshumor klipp från Youtube. Det var med bl a Helt Apropås satiriska inslag som hade en udd riktad mot socialdemokraterna eftersom vid tiden för Helt Apropås sändningar var det socialdemokratiska regeringar, men likväl var det ett sätt att faktiskt kunna skoja om politiken också. Det var Helt Apropås förtjänst att jag tidigt 1990-tal vart politiskt intresserad och politisk satir kan sålunda vara en väg in i politiken.

Samma sak kan man på sätt och vis säga om Tokmoderaten också, vem vet de läsare som denna blogg haft under åren bland dem kan det ha funnits någon eller några som efter att ha läst de satiriska inläggen fått upp ögonen för att politik är faktiskt inte så tråkig som den för det mesta portträtteras i de sändningar från riksdagens kammarsal i SVT:s Kunskapskanalen. (Inget illa ment med att riksdagens debatter sänds, det är bra och viktigt att lyfta det forum där våra valda representanter debatterar och beslutar i frågor som rör oss i vår vardag) Men det tomrum som blev efter det att Helt Apropå lade av för drygt tjugotalet år sedan, behövde fyllas av någon och Tokmoderaten gjorde sitt bästa i det avseendet. Jag kommer att minnas Tokmoderaten, som en frispråkig röst i den politiska bloggosfären och jag tror inte att vi sett det sista av Fredrik Antonsson det att Tokmoderaten nu läggs ned öppnar upp för något annat – spännande ”

Snipp. Snapp. Snut. Slut!