För 7 månader och…8 dagar exakt satte jag mig på ett plan hit. Världens längsta flight, men jag är ju van, så det var okej. Jag var nervös och spänd, fastän man ju har varit här en del. Nu skulle jag ju bo här. Lämna allt det trygga (men också det jag var otroligt trött på) hemma liksom. Den där första veckan jag kom hit så åkte jag och min syster till Chinatown. I söndags gjorde vi detsamma. Vi mindes hur vi för över 7 månader sedan tog en bild i en spegel där och ville ta en till, lite som före och efter. (lägg märke till att jag av en slump har samma byxor och tröja!)

Då, jag brunhårig, nervös och lite osäker men glad. Syrran var riktigt knallblond!

Nu, ljushårig, med fler erfarenheter i bagaget, lite mer skinn på näsan och otrolig nöjd över min vistelse. Syrran rakade av sig allt hår och har låtit det växa ut igen.

Det har verkligen varit en resa – fylld av skratt, frustration, nyfikenhet, nya vänner, fina besök, god mat, ett helt nytt jobb som jag gått från ny och vilsen till mer självsäker och såklart en massa galenskaper.

Detta är inte ett hej då-Argentina inlägg, för jag är snart tillbaka hit, jag har lyxen att ha två hem, Sverige och Argentina är lika mycket hemma för mig. Detta är mer ett hej då -bloggen inlägg, för nu, sittandes på ett starbucks skriver jag ett sista inlägg på den här bloggen tänkte jag. Den har kanske inte alltid uppdaterats flitigt men det har varit otroligt roligt att skriva! Och jag hoppas den ligger kvar så att man kan söka och få svar här även ifall den inte är aktiv längre.

Tack så mycket för mig! På söndag lyfter planet tillbaka till mitt ena hem. Sen får vi se vad som händer härnäst.

ps. Om ni är påväg till Buenos Aires och söker boende så får ni höra av er till min syrra som hyr ut mitt gamla rum till framförallt svenska turister. Det är väldigt mysigt och min syrra är supergo! Läs hennes blogg – HÄR!

och läs om henne i sydsvenskan HÄR! (haha, märks att jag är stolt syrra!)

PUSS PUSS PUSS!