Swartz: Kennedy var upprörd

Musikbranschen lider av en fullkomligt monumental "närsynthet". Det står klart efter att den internationelle presidenten för IFPI flugits in från London. Han vittnade på morgonen. IFPIs uppdrag är att för skivbolagens (främst de fyra globala som återstår även om de har mindre som medlemmar förstås) räkning påverka lagstiftning runt om i världen så att den skall gynna dem, bekämpa "priatkopiering" samt att samverka med insamlingssällskap. Han trodde att man lade ned en miljard kronor om året på lobbying och att jaga pirater.

Kennedy kan, som högste talesman för världens skivbolag, inte se någon annan modell att bete sig än det vis de har gjort hittills. Hans vittnesmål svepte bort ALLT hopp om att musikindustrin kanske skulle vara intresserad av att försöka anpassa sig till ny teknik och internetanvändarnas dröm om en ny värld.

När han skulle beskriva de skador hans industri drabbas av jämför han bara med hur de har betett sig tidigare. I en annan värld. I en annan tid. Med en annan teknik.

Hans konservativa cynicism var häpnadsväckande. Han talade om hur han VILL kunna marknadsföra och sälja sin produkt på ett visst vis.

"Vi designar allt för att det skall göra så stort avtryck som möjligt på dag ett av en lansering. Man vill ju presentera sin produkt till allmänheten, media och återförsäljare som om den är en stor succé. I den ideala världen vill du att din lanserade produkt går rakt in som nummer ett på topplistan. Det är inte alltid möjligt så du sätter ett annat realistiskt mål, kanske som nummer tio på listan. Men om produkten är tillgänglig på The Pirate Bay får det att se ut som om produkten underpresterar i form av legal efterfrågan. I en del länder kan detta ha en dramatisk inverkan. Om du förlorar 1.000 exemplar första veckan kanske du hamnar på plats 20 i stället för plats tio. Om du siktar på plats tio kanske du hamnar på plats 75. Och om du satsar på att gå in på plats 20 första veckan kanske du hamnar utanför listan!"

Johan Kennedy var upprörd!!

Notera att resonemanget är strunt. Han menar att topplistan signalerar hur het en låt är beroende på vilken *relativ* plats den hamnar på. Men om hans låt hamnar på plats 20 i stället för tio så är det ju fortfarande en annan låt som hamnade på nummer tio och framstår som hetare då.

Så vad är problemet ur det perspektivet??

Jo, att han och hans majorbolag inte lika lätt kan styra de där listorna. De kan inte bara ösa pengar och köpa en plats. Han talar om en värld där det fanns ett fåtal kanaler att pusha ut sin musik: Några få kommersiella radiostationer som man på olika vis kunde påverka och muta. Japp, skivbolagen har ägnat sig åt att skänka laptops och ge pengar i handen på discjockeys för att spela just deras låter i dessa begränsade kanaler. Modellen kallas "Payola".

Man köpte spinn i radiokanaler. Spela vår nya låt en gång i timmen så att folk får den i skallen. Placera låten på listor. Ge ut guldskivor till de största stjärnorna. Arrangera galor där skivndustrin belönar sig själv och de stjärnor man har incitament att hajpa och låt TV sända etc etc. Fyll gammelmedia med "exklusiva intervjuer" med stjärnan. Och sedan säljer vi exemplar. Läs min anmälan av Tony Ernsts utmärkta bok om musikindustrins uppgång och fall och relationen till fildelning här på min blogg.

I den världen kunde man bygga stjärnor genom kontroll av media. Det kanske är slut med den tiden nu? Nu finns ju oändligt många kanaler som storbolagen inte kan styra. Recensioner i gammelmedia har försvunnit eftersom bloggare skriver om sakerna på nätet. Konkurrens från annat gratismaterial är stor på nätet.

Det handlar inte om The Pirate Bay. Det handlar om en ny värld.

Efter att ha hört John Kennedy tror jag att många känner att den där industrin kan gå och dö.

Musik kommer att finnas. I massor!

Skrivet av: