Hedmanfiasko i Aftonbladet

Aftonbladet har gjort bort sig. Och jag pratar inte om den uppmärksammade härvan kring Donald Boströms organstöldsartikel. Det jag syftar på är bevakningen av Magnus Hedmans dopningbrott.

Han åkte alltså dit med dopning i kroppen och dopning i byxfickan på ett par jeans i baksätet. Hans kompis tog på sig skulden för de piller som låg i bakfickan, men det han hade i kroppen var svårare att värja sig ifrån.

Nyheter24, och jag, har fått en hel del skit för att vi tidigt namnpublicerade Magnus Hedman när han åkte dit. För oss var det inte så knepigt. Vi hade en mycket tydlig och stensäker bild av hur det hela gått till, hur TV4 känt till Hedmans situation men i egenskap av populistiska fegisar duckat frågan mer eller mindre helt, på ett sätt som är fullkomligt ansvarslöst av vilken arbetsgivare som helst. Och det faktum att Magnus Hedman arbetar för antidopningsorganisationen Ren Idrott gjorde det hela än mer självklart.

Att våga peka ut de dopade och de dopninghycklande inom svensk idrott är dessutom viktigt. Ingen annan nation har en så skev och förljugen självbild i förhållande till dopning som vi.

Att före detta idrottare som fått lukrativa extraknäck i mediebranschen för ofta undslipper kritisk granskning gör för mig härvan ännu intressantare. (Att aktiva idrottare i utbyte mot exklusiva citat slipper negativa artiklar hör för övrigt också till vanligheterna. Eller att positiva artiklar om Nikeskor publiceras varje gång Zlatan bjuder på intervjuer.)

Aftonbladet däremot. De har anledning att se över sitt agerande. De har anledning att nagelfara sina texter och fråga sig själva hur fan det gick till när de gång efter annan struntade i att ställa motfrågor eller ifrågasätta Hedmans påståenden. I stället väljer de att köra på hans story, i princip oemotsagd, och slänga upp texter så okritiska att de drar ett löjets skimmer över hela härvan. Jag undrar hur de tänkte.

Jag frågar mig till och med vad Aftonbladet fick i utbyte för att välja den helt ickegranskande vägen i det här fallet.

Ett par exempel.

Första artikeln: Mycket medkännande. Tämligen okritisk. Inga jobbiga frågor. Ingenting. Trots att det inte är första gången han åker dit.

Sedan den här fina:

"Fotbollsstjärnan stoppades av polisen, misstänkt för både narkotikabrott och drograttfylleri. Nu har analysen blivit klar – och misstankarna har avskrivits."

Inte ett ord om att en av Sveriges största idrottsstjärnor, en landslagsman bara för några år sedan, nu plötsligt är misstänkt för dopningbrott. Nej, de kör oskyldig-vinkel i stället. Misstankarna avskrivna. Inte en fråga om huruvida han dopat sig tidigare i karriären. I stället:

"Vad kan det finnas för förklaring till att det ändå fanns där?

– Jag har något kosttillskott hemma av amerikanskt fabrikat som jag misstänker och de har åkt i soporna. Eller så har jag fått i mig spårämnen någon annanstans. Jag vet inte."

Och ingen enda följdfråga på det. Ingen fråga om han ätit samma kosttillskott under den aktiva karriären. Ingen fråga kring hur dålig koll man får ha. Inte ett ord om att preparatet i byxorna i bilen är detsamma som det han hade i kroppen.

Och sen, i dag, denna artikel. Magnus Hedman är dömd. Inga nya frågor ställs. Bara hur det känns. En liten tafatt udd i frågan vad han säger till dem som ser honom som förebild. Annars. Idel tomt på substans.

Nyheter24 har också försökt få till stånd intervjuer med Magnus Hedman, flera gånger, under den här härvan. Utan framgång. Och varför skulle han prata med oss, när han kan bli behandlad med silkesvantar av Sveriges överlägset största tidning.

Skrivet av: