I vanliga fall när hösten kommer, och det är så kallt så man får mota bort isbjörnar och pingviner från plan för att kunna träna, brukar det kännas skönt att sista matchen i serien är kommen och man kan ta lite semester. Men i år är det annorlunda. Nu önskar man bara att vi kan göra en riktigt bra match mot Gefle och få poängtapp för DIF så vi får spela två matcher till efter seriespelet. Det känns som att det är en av de viktigaste matcherna i min karriär, men när jag tänker efter så har ju varenda match denna höst varit minst lika viktig. För hade vi inte börjat ta på poäng efter uppehållet hade vi ju inte ens varit och nosat på kvalplatsen. Fast det är klart, lite viktigare blir den ju eftersom det är den sista matchen och vinner vi inte den så är vi rökta och får ingen andra chans. Nä, nu får vi se till att göra vårat och tar tre poäng och hoppas på att Kalmar gör sitt i Stockholm. Det känns inte bra att behöva förlita sig på någon annan men så är det när man inte lyckas lägga locket på kistan när man har chansen.

Jag tycker vi gör en bra match mot Elfsborg och det tar vi med oss. Det kan också visa sig att kvitteringen var sjukt viktig samtidigt som det känns lite surt att vi inte sätter en balja till när vi skapar de målchanser vi gör. Nu är det Gefle som gäller och det är alltid lite lurigt att möta lag ”som inte har nåt att spela för” men kommer vi upp i samma nivå som sist och sätter bollen tror jag vi vinner.

De sista dagarnas träning har mest bestått av återhämtning och taktiska upplägg. Och nu när vädret gör allt för att trycka ner humör och stämning i botten är den gamla klassiska mellanstadieleken ”Gris”, där förloraren måste härma djuret, ett perfekt sätt att få garva lite. För varje omgång vi kör byter vi djur och förutom Nico som härmat varenda djur i Borås Djurpark har vi denna vecka bl.a. fått se Leinar göra en fantastisk imitation av en tupp, mig själv åla ca 30m, Allbäck hoppa som en lax och Alvaro härma en höna som såg ut som en groda(!).

Imorgon hoppar vi över grodorna och hoppas på att vi har två kvalmatcher att förbereda oss inför i nästa vecka.

Skrivet av:

”Är det hulken? Nej! Är det ett godståg? Nej! Är det en bisonoxe? Nej! Det är Alvaro som dundrar fram mot mål, med tre, fyra försvarsspelare hängandes i trasorna.” Det kanske inte lät så på läktaren i söndags men det kunde faktiskt ha gjort det. Maken till att vara så stark och fortfarande ha kontroll på bollen har jag nog inte sett tidigare. I alla fall inte på så nära håll. Han har fått mycket skit under året, men jag som sett honom ”inifrån”, kan säga att han har verkligen slitit för att komma ifrån skadorna och lagt ner massor med jobb för att kunna vara med igen. Nu har han nio baljor på kontot. Jag vet att det inte tjänar något till att kolla bakåt men visst undrar man lite hur många han nätat om han fått varit hel hela säsongen. Att hans mål var extra viktiga förra matchen behöver jag nog inte tjata så mycket om för att få er att hålla med. Vi gör faktiskt en ganska dålig match. Tycker absolut att vi vann rättvist men med en man mer ska vi kunna kontrollera spelet mer. Det enda ”bortförklaringarna” jag kan komma med är att HIF har ett par giftiga spelare med Makondele i spetsen och att planen var fruktansvärt svårspelad och tungsprungen. Var orolig ett tag att all sand skulle få Alvaro och Perreira att tro de var på Copacabana och slänga skorna och börja svänga höfterna i en samba. Nu blev det ju inte så, men hade du slängt på Bengan en bastkjol skulle du kunna tro att han bjudit upp Skulason på en hula-hula i eget straffområde. Dom dribblingarna gick så långsamt så en polare hemma som såg matchen på TV trodde att han kommit åt nån slowmotionknapp på fjärrkontrollen. Jag får självklart ta på mig en del i det eftersom jag kanske inte visade mig tillräckligt, men jag stod som förstelnad med andan i halsen.

Tre matcher kvar och matchen på lördag mot DIF blir en riktigt rysare. Är avstäng och vet inte hur jag ska göra. Om jag ska se matchen på TV, åka upp och se den live eller stänga in mig med gitarren och hoppas på att glömma att det är match tills nån ringer mig och säger att vi vann. Är inte så förvånad att jag missar matchen. På tio möjliga möten mot Djurgården har jag bara spelat två. Har annars varit avstängd, skadad eller bänkad. På grund av det och med tanke på att ena mötet då jag faktiskt spelade slutade med 0-6 förlust och det andra 0-0 (i våras) så är det nog inte meningen att jag ska möta dom. Men det är klart att det känns trist att inte få följa med för nu, efter två vinster och tabellklättring, så är stämningen i laget bättre än någonsin.

Vid närmare eftertanke kan jag nog inte hålla mig från att se matchen. Det får kosta ett par nagelband.

Skrivet av:

Det svänger om ÖIS i år. På bara de fyra senaste matcherna har vi pendlat mellan att vara utspelade mot AIK, vara bättre än TFF men ändå förlorat, få två röda kort och kraftig uppförsbacke mot Häcken och att spela riktigt bra och göra fyra mål mot Kalmar. En berg- och dalbana som får Balder att se ut som Kanin-resan och som får känslorna och humöret att studsa upp och ner värre än Uppskjutet. Tyvärr så har ju dalarna varit fler än bergen och därför ligger vi där vi gör. Just nu är det ganska uppåt. Självklart mycket beroende på att vinsten mot KFF gör att vi fortfarande har chansen att erövra kvalplatsen.

Många hade nog räknat ut oss innan matchen p.g.a. motståndet, tre raka förluster och avstängda spelare. Kan inte påstå att det var någon större skillnad på uppladdningen på samlingen innan matchen, förutom lite småjusteringar med samlingstiden. Som vanligt en kort genomgång på ÖIS-gården och sen buss ner till Ullevi. Som vanligt lite skitsnack i omklädningsrummet mellan en del samtidigt som andra kände på planen eller fick lite behandling. Som vanligt lirade vi lite Rock n Roll i högtalarna och som vanligt ville ”pensionärerna” Sebbe och Dennis sänka ljudet. Den enda skillnaden var att Janne tog det sista snacket istället för Åge. Annars löpte allt på som vanligt fram till avspark. Vad var det då som fick oss att göra våran bästa match för säsongen? Ingen aning men kul var det. Och många lyckades med saker som varit lika efterlängtade som vårsolen efter finska vinterkriget. Gustavsson hittade nåt gamalt V-löp och lyckades peta dit 1-0. Alvaro lyckades med ”allt” och gjorde två riktigt vackra ”måltjuvs-mål”. Dennis tittfintade bort halva småland och startade kedjan som ledde, via Alvaro, in till Sebbe som distinkt sätter dit bollen med ett ”kontrollerat” tvåfotsskott.(?)  Dessa grejer tillsammans med att alla slet över hela plan gjorde att vi hade hyfsad koll på dom matchen igenom. Jag kan hålla med om att dom var giftiga i sina omställningar med bollskickliga och snabba spelare och att dom spelade sig in i matchen i samband med deras första mål. Men nån riktig fara på taket blev det aldrig eftersom Alfons Åberg, (säkert inge lik) förlåt fel av mig, Alvaro Santos gjorde 3-1 ganska tätt inpå. En annan grej som fastnade på näthinnan var just i samband med deras mål och bollen låg i nät. Då drar Mellqvist till med årets sulfint inne i vårat mål och lurar tre kalmarspelare som vill ta upp bollen snabbt till avspark. Därefter kastar han sig över bollen och håller i den på ett sätt som skulle få vilken Nya Zeeländsk rugbytränare som helst att vilja värva honom. Och som grädde på moset fick en kalmarspelare gult kort i kalabaliken. Störtskönt!

På söndagen ”firade” jag, med familj, vinsten hemma hos Roy och hans familj. Det blev räkor och kyckling på Costa Ricanskt vis samtidigt som jag försökte göra mig förstådd på en blandning av spanska, norska, svenska och några, som jag tycker bra, egna påhittade ord. Som tur är så pratar min sambo spanska och kan konversera med dom samtidigt som hon basar upp när jag nästlat in mig i nån diskussion om spelsystem.  

Det var som sagt viktigt att vi vann eftersom Bajen lyckades ta tre pinnar mot Brommapojkarna. Och nu får vi lite uppehåll från matchspel och är lediga från fredag t.o.m. söndag. Det känns välbehövligt efter en tid med täta matcher. På torsdag kväll blir det lite samkväm med laget men annars blir det nog en ganska lugn (om det kan bli lugnt med två småbarn hemma) helg med landskampen på lördag som enda måste. Det är ju i och för sig sista helgen Liseberg är öppet, men som sagt så känns det som bortkastade pengar om man följt oss den här säsongen. Nu ska vi bara se till att vår bana stannar uppe på ett berg.      

Skrivet av:

Alla förluster är tunga men den igår var lite tyngre än vanligt. Inte bara mentalt utan också fysiskt. Det är väldigt mycket jobbigare att spela en man mindre så lång tid. Och att sen bli två man kort är självklart ännu mer påfrestande, så de flesta av oss var sega som kolor på träningen idag. Bättre blev det ju inte av att det hände på en av Nordeuropas tråkigaste arenor. Det känns som att vi aldrig riktigt fick chansen igår i och med att utvisningen kom så tidigt. Det är synd för det kändes som att vi var på gång. Jag tycker i och för sig att vi spelade bra efter utvisningen, med mer tryck mot deras mål än vad dom hade mot vårat, men lyckades inte skapa de riktigt farliga målchanserna. Efter paus tar dom, förståligt, över och efter det andra röda så handlar det mest om att försvara sig. Med lite tur och bra jobb håller vi ut en stund och det kändes som att vi kanske skulle kunna gneta till oss en poäng. En poäng hade inte hjälp oss att klättra i tabellen men varit bra för moralen och inte minst kunnat vara viktig i slutskedet. Nu har jag självklart svårt att se objektivt på de röda korten, men tycker att framförallt det Leinar får är tveksamt. Nu är det som det är och det är bara att inse att vi får klara oss utan David och Mackan nästa match. Synd, för dom är två viktiga spelare och vad vi behöver nu är kontinuitet i laget.

Vi sumpade ännu en bra chans att ta oss till kvalplats. Jag är övertygad om att det inte var den sista men nu får vi kamma oss kraftigt och ta de sista välbehövliga poängen. Och samtidigt som vi närmar oss slutet börjar alla spekulationer om vem som har bäst spelschema. Jag kan hålla med om att vi har ganska tuffa matcher framför oss men det som talar för oss i kampen med DIF och HIF är att vi har, trots förlusterna, spelat ganska bra. Vilket jag tycker dom inte lyckats riktigt med.

Nu när det är så tätt mellan matcherna handlar träningarna mest om att ladda om mentalt och att få kroppen att fungera. Att känna efter för mycket är livsfarligt. Risken att känna sig som en överkörd grävling eller att hitta nån skavank i varenda kroppsdel är då överhängande. Och det vill man ju inte. För är det nåt man inte vill missa att vara delaktig i så är det ju att ligga över det nedersta strecket när serien är över. Och det tror jag att vi gör med en liten uppryckning och en jävla vilja. Och ert stöd på läktaren. Precis som igår, både under och efter matchen.    

Skrivet av:

Direkt efter matchen i måndags sa Åge: ”-Nu glömmer vi det här direkt och börjar förbereda oss inför matchen mot Trelleborg.” Självklart måste vi rätta till det som var dåligt sist, men det viktigaste är att återhämta sig mentalt och fysiskt, snabbt, nu när matcherna duggare tätare än höstregnet.

Och det har jag gjort samtidigt som vi kört rehab och lättare träning med shadow-spel tisdag och onsdag, men är en av de första att erkänna (trots att vi gjorde en bra första halvlek), att vi inte hade så mycket att säga till om efter att dom gjort 1-0. AIK var bra. Laget i allmänhet och Ivan Obolo i synnerhet. Visst, det finns en massa ”Tänk om” man kan ta till. Tänk om vi hållit nollan fram till paus. Tänk om vi lyckats peta in nån av de halvchanser vi hade i första. Tänk om Allbäck och Pavel varit med. Tänk om vi fått straff när Källa, likt Alberto Tomba, körde slalom och blev kapad i straffområdet. Då hade det kunnat bli en annan matchbild. Men som vanligt hjälper det föga nu efteråt, så jag struntar i ”Tänk om”:en.

Nu är det dags att möta min gamla omklädningsrumsgranne, Magnus ”Hästsparken” Andersson och hans gäng. Det är ett lag som man inte lägger märke till så mycket men man ska absolut inte underskatta dom för det. (Fast det är klart, hur ska man kunna underskatta några när man ligger sist?) Det är ett hårt kämpande lag så det kommer bli en tuff match med mycket kamp så det känns skönt att den är hemma på Ullevi där vi har två raka segrar. Och den goa känslan vid en vinst inför hemmapubliken är något som i alla fall får mig motiverad och att se fram emot matchen.

Skrivet av:

I andra halvlek var det spel mot ett mål. Bollen flyttades, fantastiskt, på ett eller två touch mellan spelarna och om bollen tappades togs den tillbaks på en gång. Detta varvades med läckra skarvningar och delikata instick och chippar till forwards. Det enda Barcelona inte lyckades med var att göra mål.

Det är sällan jag sätter mig och kollar på en hel fotbollsmatch på TV. Men när Spaniens och Italiens bästa lag möts lockade det till och med mig. Och även fast jag tycker hela Zlatan-grejen är på tok för uppskriven så kan jag ju inte förneka att det är fränt att se honom i action, för han är en fantastisk fotbollsspelare.

Nu vill jag inte på nåt sätt jämföra våran match mot HBK med Inter-Barca. Men jag är riktigt nöjd med Allbäcks chip in till Alvaro som drar till på volley, så HBK´s mål-Kalle förmodligen drog på sig en förkylning. Vackert som ett vykort. Och när Alvaro likt en ballerina snurrar upp Tex på rad 22 ville man bara applådera. Detta var två av de snygga grejerna. Men jag vill påstå att det var de kanske mer osnygga sakerna som gjorde att vi vann matchen. Och då tänker jag på det oerhörda slitet som gjordes över hela banan. Det är skönt att som back se framför sig Anderberg pinna på som en Whippet upp och ner på kanten, Gustavssons yviga kalufs kasta sig in i närkamper och Pavel och Mellqvist vägra förlora en närkamp i mitten. Förutom HBK´s  mål i första, som jag tycker vi där bak skulle avstyrt, så kändes det stabilt defensivt.  Vi har gett oss fan på att vi ska göra allt vi kan för att klara detta och det tycker jag vårat mål i slutminuten visar, där vi är som ett gäng bålgetingar i deras straffområde.

Att få slå sitt gamla gäng är riktigt skönt och nu har vi tre raka segrar. Serieledarna väntar härnäst och vi måste vara beredda på att göra ett ännu större jobb än i de senaste matcherna för att möta AIK på Råsunda är ingen söndagspromenad. Samtidigt har dom ett guld att slåss om och det kan ofta innebära att det smyger sig på lite nerver. Kul ska det bli och jag är säker på att vi kommer att ge dom en rejäl fight.

Kanske att Åge´s middag bidrog till segern sist och han får gärna hitta på fler såna grejer för det var både trevligt och torsken smakade helt ok.

Men det är klart, vore ju konstigt om det var en torsk som fick oss att lämna sistaplatsen.

Skrivet av:

Det är lortigt, trångt och galet. Det är London och jag älskar det. Det var med en skön känsla efter att ha tagit tre livsviktiga poäng, i slutminuterna mot BP, som jag och farsan tog en weekend i London. Jag är nog uppe i ett 15-tal besök i metropolen och det fräna är att jag hittar nått nytt att se varje gång. Favoritstället är Camden Town där du hittar allt du kan önska i rock-väg. Och är du dessutom där en lördag får du en helt galen marknad som är ett myller av allt ifrån långa nitfyllda rockar till coola band-tröjor. Nyheten i år blev de östra delarna då vi tog tillfället i akt att kolla in Pringles gamla gäng Charlton när dom slog Brentford med 2-0, på The Valley, i en riktigt bra match.

Uppehållet kom ganska lägligt. Vissa spelare har ett par små skavanker som de nu hinner kolla över och vi får chans att samla oss ordentligt inför de närmsta veckorna med lite tätare matchning. Det var som vanligt lite segt att komma igång efter ett par dagars vila men det känns som om vi ökar dag för dag och ska se till att vi kommer riktigt förbereda till matchen mot HBK. Som en liten extra boost ska Åge bjuda oss på middag på torsdag kväll. Som han ska laga själv! Hörde nåt om fisk, spanskt och fantastiskt gott. Tror det kan bli bra med tanke på att fisk och Norge är som Lemmy och Motörhead, men som tur är har jag Beckman´s gatukök på vägen hem som en livlina.

Det känns lite konstigt att möta laget man spelade i förut. Främst för att man möter spelare som man tidigare gjort allt tillsammans med för att vinna. Det är inte så att man inte vill göra allt för att slå sina gamla polare. Tvärtom, det skulle vara en av de skönaste vinsterna på året. En liten fördel har man ju också eftersom man känner till hur många av dom beter sig på och utanför plan. En som jag ser fram emot att möta är Tomas Z. (Tänker inte ens försöka stava efternamnet). En av de mest respektingivande mittbackarna, på grund av sin storlek och hårdhet. Kommer ihåg mitt första år i HBK när Mackan Rosenberg, på en träning, glidtacklar Tomas backifrån och träffar ganska illa. Tomas reser sig upp, med ett ca 10 cm långt köttsår på utsidan av vaden, mot Mackan som inser vad han gjort och börjar bli vit i ansiktet, och säger med sin öststatsdialekt: ” – Bra aggressiv”. Han kan se skrämmande ut men håller man bollen på backen och har hög fart så hänger han inte med. Och efter att bott ihop med honom på åtskilliga bortamatcher och träningsläger kan jag bara säga att han är en riktigt bra och reko kille i övrigt. Men på tisdag hoppas jag att han även kommer att vara bra snurrig.

Skrivet av:

Om det beror på att vi bytte från kostym till träningsoverall på matchdagen eller om det var Åge´s ”William Wallace-snack” sista träningen innan match eller om det var de små ändringarna i uppvärmningen som var orsaken till att vi gör säsongens bästa halvlek mot MFF vet jag inte. Inget av det hade kanske något med det att göra alls. Det här är en sak som är lite lurigt med fotboll. Jag kan försäkra er om att vi alla vill spela och ha samma inställning som vi hade mot Malmö i alla matcher, men som ni märkt har vi ju inte riktigt fått ut det. Och det svåra är som sagt att veta vad som gör att det funkar och vice versa. Men ni kan vara lugna för att vi inte kommer ändra mycket i förberedelserna inför nästa match.

Jag tycker vi spelade bra och då som sagt speciellt i första halvlek. Orsaken ligger mycket i att vi hade betydligt bättre rörlighet och kunde då ställa om snabbare och skapa ett par skapliga målchanser. Överlag tror jag vi sprang mer allihopa också. Både offensivt och defensivt. En som sprang så mycket att han knappt kunde prata var Mackan G. Efter att gjort några ”felbeslut” av löpvägar, i slutet av första, försökte han få fram en stönande ursäkt.

-Jag?”flås”…inte?”flås”?orka?”flås”…tänka?”flås”?bara?”flås”? sprang?”flås”. Han var riktigt trött, men han sprang mycket och jag måste självklart nämna att han var lite krasslig i slutet av förra veckan och att jag tycker att han gjorde en riktigt bra match.

I andra halvlek spelade Malmö lite annorlunda samtidigt som vi faller tillbaka lite vilket gör att dom kommer in mer i matchen. Det kändes ändå tryggt i backlinjen och dom skott dom får iväg löste Bengan utan större problem. Anledningen till det är det slit alla gjorde över hela plan. Vi lyckades hålla ihop det som ett lag i 90 min och det var en sjukt skön känsla när matchen var slut.

Om det skulle varit straff? Blåste domaren för det? Nej. Alltså ingen straff.

Som vanligt kunde jag inte somna på kvällen. Har alltid haft svårt för det vare sig vi vunnit eller förlorat. Tippar att det beror på att man varit uppe i varv och att det tar ett tag att coola ner. Det är lite jobbigt faktiskt eftersom jag har begränsat kanalutbud på TV:n. Fram till halv ett-bläcket går det an med serier som Scrubs, 2 män och favoriten Earl Hickey. Men framåt småtimmarna får man stå ut med Spin City, Cheers och hockeyfrillan MacGyver. Och som om inte det vore nog så entrar Michael Knight, med sin fruktansvärt fåniga bil, rutan vid tretiden. Som ni förstår så har jag en hård natt framför mig efter match. Men jag kan lova att MacGyvers mirakeluppfinningar och Night Riders otroligt lama äventyr blir betydligt mindre irriterande efter en vinst.    

Skrivet av:

Jag skulle nu kunna skriva en massa klyschor om att det är många poäng kvar att spela om eller skylla förlusten på domare, underlag, väder, ja, vad som helst. Men det gör ingen gladare och det hjälper absolut inte oss uppåt i tabellen. Och inte minst så är det vi som måste rannsaka oss själva och snäppa upp kraftigt. Jag väljer att glömma förlusten direkt och försöker rensa skallen, men tar med mig besvikelsen och viljan att visa er att vi fortfarande ska klara oss. Och för att göra det tänker jag skriva något som inte alls handlar om matchen.

Nån gång för länge sedan var det någon som myntade uttrycket ”sambafotboll”. Vem det var eller när har jag inte en susning om men vet att han/hon syftade på det eleganta, tekniska spelet brassarna tillämpade på fotbollsplan.

Varför just ”sambafotboll”?

Det är ju så, att samba är en musikgenre och en dans som utvecklades i Rio de Janeiro och en av de saker vi förknippar mest (efter fotbollen) med Brasilien.

Och när Pelé och grabbarna lirade såg det ju faktiskt lite ut som om de dansade rytmiskt fram. Och även idag så ser vi ju brassar som spelar på samma sätt.

Men har dansen någon egentlig inverkan på deras spelsätt?

Det tror jag. Nu är det ju inte så att hela min umgängeskrets består av höftvickande brassar men alla brassar jag träffat har gärna dansat och gjort det bra. Det känns som att det är en del av deras kultur och vad har då fotbollsspelare som t.ex. Ronadinho, Roberto Carlos och Kaká för likheter med dansare som Michael Jackson? Jo, bra koordination och bra balans.(Hoppas bara att det är det enda). Och det är vad du får genom dansen.

I det här fallet har jag faktiskt en del erfarenhet. Morsan tvingade med mig till nåt gammalt dammigt Folkets Hus för att bugga när jag var runt 6-7 år. Detta ledde senare till fler danser, bland annat samba, och till och med deltagande i internationella tävlingar. Känn på den!

Nu förstår jag att en del tänker: Ja, ja men det är ju inte direkt så att du trixar med lädret som Sócrates. Nej, och det är inte så att du blir en bra fotbollspelare bara för att du kan dansa. Men jag tror att dansträningen har hjälpt mig inom fotbollen och annan idrott.

Under flertal år har jag garvat mig tårögd åt lagkamrater som inte kunnat lyfta höger arm samtidigt som vänster ben, utan att ha sett ut som fyraåringar, under de alternativa försäsongspassen med gymping och aerobics, samtidigt som jag inte haft några problem med det.

Att dansen har hjälpt mig har jag ju insett på äldre da´r för det var det ju inte lika coolt att vara dansare som att dra ett par dörnare i klykan när man var tolv. Men samtidigt var ju tjejerna mer intresserade av en som vågade dansa på discot än dom som sprang runt och slog varandra på axeln. Vilket ledde till fler räkdanser. Så dansen har gynnat mig både på och utanför planen.

Nu vet jag inte om våran Allbäck kan dansa, men jag vet att han blev tillfrågad i vintras om han ville ställa upp i ”Let`s Dance”. Han tackade nej. Han sa att det berodde på tidsbrist. Jag säger att det var feghet. Förstå Mackan i ett par tighta brallor och en djupt V-ringad paljettskjorta i en fartfylld samba. Jag tror han hade gjort succé. Precis som svenska landslaget -58 gjort i finalen om dom inte bara lärt sig snoa och schottis. Med lite samba hade vi kanske haft ett VM-guld.

Skrivet av:

Vare sig man blivit petad, skadad eller avstängd så är det en pina att sitta på läktaren och följa matchen. Jag var så nervös att jag nästa pillade bort de sista hårstråna på Dick som satt bredvid och sparkade Seb, på andra sidan om mig, på benet varje gång vi hade skottläge. Och bättre blir det ju inte när man tappar poängen i slutminuterna. Jag lider verkligen med dom på planen för jag vet ju hur det känns att slita så hårt och inte få nåt för det. Jag blir även påmind och får mer förståelse för hur ni supportrar har det varje match. Mycket cred till alla er som står ut med detta och fortsätter att stötta oss varje match.

Det är svårt att analysera en match när man spelat och det är inte mycket lättare att göra det från läktaren just på grund av det ovannämnda. Men jag tycker absolut att vi är värda poäng igår. Vi sliter bra och har chanser att göra fler mål. En annan sak det inte gick att missa från läktarplats var hur lugn och bekväm Roy var med bollen. Han visade ju också att han har bra löd i vänsterdojjan. Precis vad vi behöver. Tycker även Nicklas gör ett bra inhopp.

Jag tycker dock att vi ska kunna agera annorlunda för att förhindra deras mål som kom till och är det oavgjort med bara nån minut kvar måste vi skicka bollen ner i Mölndalsån om det blir tveksamheter.

Det snackas om måstematch på måndag. Alla våra matcher är måstematcher men självklart är nästa strået vassare. Vinner vi den är vi riktigt nära GAIS och ska man se till formen så tycker jag att vi har ett övertag. Det värsta är att jag grämer mig som fan att vi inte kunnat hålla våra ledningar de senaste matcherna för då hade vi redan varit ikapp. Samtidigt så brukar jag tänka att i våras hade vi inga ledningar att hålla så vi är på rätt väg. Och som man brukar säga: ”Det är lättare att jaga än att jagas”. Och jag tror inte att jag ens behöver nämna nåt om nån revanschlusta. Börjar känna redan nu hur det bubblar av energi. Hoppas att ni känner detsamma och hjälper oss från läktaren.

Veckans läsk går självklart till Bengt för hans TV-räddning på frisparken i andra halvlek.

Skrivet av:

Det som inte var bra är att vi inte lyckades göra mål på de chanser vi hade och fixar tre poäng.

Det som var långt ifrån dåligt är att vi skapar dessa målchanser, håller nollan och tar in en poäng på lagen ovanför.

Vi gör inte en lika bra match överlag som sist. Springer mindre och slår bort fler pass. Inte minst jag. Så jag får väl leta upp och damma av nån gammal Vän med bollen VHS innan nästa fight.

Nu när vi börjat få lite ordning på spelet önskar jag också att häxan från Hisingen eller var hon nu är ifrån bryter sin förbannelse över laget. Nu hoppas jag verkligen inte att Seb´s känning är så allvarlig, men det är helt sjukt vad skador och liknande vi åker på i år. Det är ju lätt att tro att det beror på träningsupplägget men nu efter att först Sjöberg och sedan Seb, som nyss anlänt, kliver av får en ju ändå att tro på både troll och häxor.

En del är långa andra korta, några är tjocka medans vissa är smala. Nån är mörk och ett par är ljusa.  Somliga är bra och somliga är dåliga och det finns dom som är skitdåliga. Syftar så klart på provspelare som dykt upp under senaste veckorna. Har varit där själv i HBK -03,och det är ingen enkel uppgift man står inför. Man ska prestera med spelare och spelsystem man kanske aldrig stött på tidigare. Och det på ganska kort tid. De mest uppseendeväckande provspelarna är oftast inte dom som blir inbjudna utan dom som kommer på eget bevåg och vill visa upp sig. Och då är det inte deras kvaliteter som man reagerar på utan deras totala brist på självinsikt och självkritik. Vi hade t.ex. en lirare i Nyköping som var med en hel vecka och inte slog en ända bredsida. Korta passningar, långa passningar, korta skott, långa skott, inlägg. Allt skedde med höger yttersida.(Även passningarna rakt i sidled till vänster.) Lägg till också att hans fötter var som råa lövbiffar så han hade nog norra Europas sämsta tillslag. Har även sett ett par brassar som tyckts tro att de fortfarande joxar med trasan på Copacabana. Vi har som sagt haft besök av ett par spelare de senaste veckorna och en har hittills fått kontrakt. Niclas Elving. Nu återstår att se om vi kan hitta några fler tillskott.    

Skrivet av:

Sen man var liten har man fått höra: Det viktiga är inte att vinna, det viktiga är att ha kul. Skitsnack säger jag. Det viktiga är att vinna, för annars är det inte kul. Igår var det kul igen.

Lättnad, glädje, hopp och iver var några av de känslor man kunde ta på i restaurangen på Scandic igår efter matchen.

Man kan sammanfatta våran match med två ord: Slit och taktik. Efter vissa små positionsfel i början på första så är vi riktigt stabila och låg rätt i positionerna. Hammarby hade mer boll men kom dem någon vart? Nej! Största anledningen till det, är som jag ser de, ett sjukt hårt jobb av våra mittfältare. Pavel slet, ”Mella” slet ändå hårdare och Seb ska vi inte tala om. Han var som en fyraåring i en leksaksaffär. Överallt och petade. Detta gjorde att vi i backlinjen inte behövde springa ihjäl oss. Och de bollar som kom igenom mittfältet stoppades hårt och hänsynslöst av David och Dennis. Vi gjorde även det vi inte klarade av mot Gefle. Att hålla bollen vårdat inom laget i andra och på så sätt låta motståndarna jaga boll. Kan bara komma ihåg en målchans bakåt i andra. På en hörna. Vi spelade som vi planerat. Lät Hammarby föra spelet men täckte de ytor de ville komma åt. Ett samlat försvar med hårt jobbande spelare. Slit och taktik.

 Nu ska vi inte spela Allan och tro vi är Barcelona för jag tycker Hammarby var bleka, men samtidigt så spelade vi på ett sätt som de inte klarade av. Vi måste också inse att vi har fortfarande en brant backe upp och att det är minst det här slitet och den här disciplinen vi behöver för att vinna matcher.

Jag har nu kommit på att man är ganska svag som människa. Jag menar att ett enda mål kan påverka en så mycket. En vinst eller förlust är skillnaden mellan en resa hem som känns som tre timmar skönt avslappnande i en lätt gungande tågstol där till och med SJ:s gamla svettiga pastasallad smakar ok eller en resa som aldrig tycks ta slut samtidigt som du ältar misstagen och vill be tanten bakom att dra igen efter att ha tjattrat oavbrutet mellan Södertälje och Lerum.

Det är riktigt skönt att vi åker tåg till Stockholm. Kortare restid och mer plats. De enda som tjurar lite är Bengan och Källa. Dom två är för gamla för att inse att vi lever i teknikens värld där man har med sig en laptop så man kan kolla på filmer och liknande. Dom kan inte förstå att det inte finns en gemensam TV där det rullar en film som yngste spelaren har hyrt. Precis som det var när Jesus gick i tofflor, då dom två började spela fotboll.

Nu gäller det att njuta av segern på rätt sätt. Utnyttja övertaget på Hammarby och ta med det positiva från matchen, samtidigt som vi måste inse att vi måste jobba ändå hårdare i femton matcher till. För gör vi inte det betyder den här vinsten ingenting.

Skrivet av:

Så nära men Gefle lyckdes förstöra det vi längtat efter så länge.

Jag tycker vi gör en av våra sämre matcher men gör ändå två mål och får en poäng. Jag tycker också, trots många hörnor emot oss och ett par farliga lägen för Gefle, att vi skulle haft tre poäng med oss. Inte för att det var orättvist med delad poäng men för att vi åter igen släpper in enkla mål. Enkla mål är ett skäl jag gett till ett par förluster men det ÄR ett av skälen och ingen bortförklaring. För det är vi själva som är orsaken till dom och det är bara vi som kan ändra på det. Dom känns jävligt onödiga. Vi gör också många simpla misstag, över hela banan, som gör att vi får springa mycket i onödan. Med andra ord behöver vi bli mycket stabilare och noggrannare i passningsspelet samtidigt som vi tätar defensiven. Lätt som en plätt. Eller?

Det var skitkul att göra mål igen men det känns minst lika kul att våran Johan Wissman-kopia Anderberg fick näta för första gången i allsvenskan. Och inte nog med det så gjorde han många bra grejer och var våran bästa spelare.

Självklart skulle vi alla önska oss en Messi på mittfältet eller en Torres på topp. Men vi som är i truppen nu kan inte springa och fundera på nya spelare, utan var och en får se till att rannsaka sig själv och se till att lyfta sig. Det har varit mycket snack om nyförvärv och den det varit mest snack om den senaste tiden är Sebastian Johansson. Efter en del strul är det klart.

”Sebbe” spelade jag med i Halmstad och det är en stabil kille som kommer vara nyttig för oss.

Det bästa sättet att beskriva honom på plan är att jämföra honom med AC/DC,s energiske gitarrist Angus Young. ”Ser ut som en snäll skolpojke men rockar stenhårt.”

Han har många ömma hälsenor och lårkakor på sitt samvete.

Efter att släpat med honom till musikstudion ett par gånger så har jag konstaterat att hans gitarrspel, tyvärr, inte har några som helst likheter med Angus.

Nu väntar Hammarby borta och det är bara att ställa in sig på att det kommer bli riktigt hög fart på plan och jäkligt livat på läktaren. Framförallt första kvarten. Bajen har nämligen som ständig taktik att försöka chocka motståndarna i inledningen och på sätt få ett övertag. Det vi måste göra är att stå emot första anstormningen för att sedan kunna jobba oss in i spelet. Och förhoppningsvis vara mycket tryggare med boll och ha ett säkrare passningsspel.

Skrivet av:

Att möta Elfsborg borta är ingen picknick. Så vore det inte för att vi är i så stort poängbehov skulle förlusten på Borås Arena inte kännas lika tung. Det är bara att erkänna, dom är bra. Snabbt passningsspel med bollskickliga innermittfältare och snabba tekniska yttermittfältare. Därför känns det, trotts två i baken, okej spelmässigt och att vi har bra koll på dom defensivt i första. Visst har dom chanser förutom målen men att spela en hel halvlek utan att släppa till en enda målchans är det inte många lag som klarar. Tråkigt nog så gör dom mål på situationer som vi ska kunna hindra att det blir målchans på.

Vi skapar ett par lägen. Och fast vi inte alltid kom till avslut så hade vi omställningar och en tanke i våra anfall som jag tycker vi saknat tidigare. Vet att jag inte behöver säga det, men givetvis är Allbäck en orsak till det. Men självklart, när vi nu hittar fram till målet måste vi se till att vi börjar näta. Som mina två lägen. Som jag ser det inga jätteöppna lägen men ett av dom är tillräckligt bra för att kunna sätta. Ett skott som en försvarare styr ut och ett nickläge, på ett riktigt bra vänsterinlägg(!) av Alex, som jag inte riktigt hinner fram till.

Jag ser aldrig matchen som förlorad innan domarn blåser av, och gjorde det inte sist heller. Men att gå ut till andra halvlek och ligga under med 2-0 mot Elfsborg och vända är ungefär lika svårt som att ta sig in i Fort Knox. Då spelar dom med ett självförtroende och på ett sätt som är riktigt jobbigt att stå emot där yttermittfältarna kliver in i banan och ytterbackarna går upp och agerar mittfältare. Detta innebär att vi blir riktigt tillbakapressade. Därför svider målen i första ännu mer. För jag tror inte dom spelat så om det varit 0-0 i paus. Det blev alltså en jobbig andra halvlek med mycke bolljagande och ytterligare ett baklängesmål.

Hade tabelläget sett ljusare ut hade jag skrivit att:” Det är inte dom här matcherna vi ska vinna”. Men det känns inte aktuellt just nu när vi behöver poäng så det skriker om det. Matchen på måndag däremot SKA vi vinna. Och med tanke på att vi gör en bra första halvlek, framförallt försvarsmässigt, och att känslan på plan spelmässigt, i första, var bättre än under våren så ser jag redan fram emot matchen mot Gefle och tre pinnar och att det vänder.

En annan sak som får mig att se fram emot matchen och tro på en vändning är ni fans som tog er till Borås. Jäkligt skönt att höra er hela matchen. Och efter matchen. Sånt får en att bli ännu mer motiverad och att köra ändå hårdare. Bra jobbat!

Regnade det nåt i Borås?

Självklart!      

Skrivet av:

Sexton (!) dagar i följd med träning innan nästa lediga dag. Höll på att trilla av bänken när jag såg träningsschemat för juli. Men det är ingen idé att gnälla med tanke på hur vi presterat hittills och att det finns mycket att rätta till. Vissa träningar består av återhämtningspass efter matcherna ,då vi tar det riktigt lugnt, så som idag. Först lite jogg, sen lite ”kvadrat” och sist fotbolltennis som ”Gubblaget”, bestående av Allbäck, Pavel och Bengan, vann. Ett kraftigt underbetyg till oss andra med tanke på att dom hade en hög medelålder plus en målvakt i sitt lag. Men det är klart, det är inte vilka ”gubbar” som helst. Dom kan lite skit. Dessa träningar varvat med högre intensitet gör att vi får vi en bra “pulsering” i tränandet, så det ska nog ordna sig. Men det såg skrämmande ut och med tanke på hur vädret är nu så såg man de få dagar man kan slappa på stranden försvinna bort. Nog för att vi är lediga på eftermiddagarna men att ligga och koka i gassande sol, medans man kämpar med att hålla vätskenivån på någorlunda hög nivå, är inget genidrag. Samtidigt blir man lika förvånad varje gång man kommer hem att inte ”Pekka” sitter i vardagsrummet och piskar sig med björkris. För lägenheten är lika varm som en vedeldad finsk bastu. Så det får bli strandbesök i skuggan.

Den här värmen tar riktigt styggt under träning och match, och fast man bälgat vatten i dagar så kan man aldrig vara säker på att det räcker. Problemet är att man inte känner vätskebristen förrän det är för sent. I lördags kändes det som att man hade behövt lapa i sig hela Delsjön för att klara sig. Tyvärr var inte matchen lika vacker som vädret.

Har ruttnat på förlusterna för länge sen och skulle kunna, och ska försöka, göra allt för tre poäng på måndag. Även mitt bloggande behöver en vinst för det känns lamt att dra samma analys som efter HBK-matchen sist. Men det var en liknande match där vi har perioder vi spelar som vi tränat och då också gjorde det bra. Den stora skillnaden var att vi inte var riktigt lika pigga i stockarna eftersom träningen inte varit upplagd som den är inför seriematcherna. Det är också svårt att göra en bedömning av matchen när det var så många byten. Både planerade och inte. Och för att rädda oss själva lite så får jag väl dra till med den gamla träningsmatch-klyschan ”Det är inte dom här matcherna vi ska vinna”.

Nu har vi en vecka på oss att pumpa oss fulla med energi inför matchen mot boråsarna på måndag. Att benen kommer vara förberedda vet jag att Åge ser till och värmen behöver vi inte oroa oss för. Enligt mig finns det nämligen en anledning till att Borås Arena har konstgräs. Jag har aldrig spelat en match i ”Knalleland” utan att det ösregnat.

Vare sig det blir monsunregn eller tropisk hetta ska det inte få påverka oss och när poängen börjar rulla in kanske man törs börja gnälla till sig en extra ledig dag. 

Skrivet av:

Trotts att midsommaraftnarna inte är lika ”krävande” som de var för 8-10 år sen, p.g.a. att jag numera har barn och spelar elitfotboll, så var de första rundorna i Åge´s sprintbana idag riktigt tunga. Man tappar inget när det gäller orken på tre dagar men man kopplar bort träning från skallen och då hamnar kroppen i nån sorts viloläge. Vilket leder till kraftig pingislunga när man drar igång.

Midsommar spenderade jag i ömsom sol ömsom regn på Tjörn med familjen och allas våran favoritvänsterback mysPrytz och hans flickvän. Det blev en störtskön dag med kanonmat och passande dricka.

Men som sagt (vilket jag motvilligt erkänner är helrätt) visade Åge ingen pardon utan började härja med oss direkt och efter ett par snabba sprints och slalomlöp genom, som det kändes 60 portar, kom man ur helgkoman och fick fart igen. Träningen genomsyrades främst av försvarsspel i olika spelövningar och efter det lite längre löpning.

Något vi ofta försöker hinna med både innan och ibland efter träningarna är att spela ”gris”. Med det menas inte att försöka spela som Wimbledon gjorde under 90-talet utan om den simpla men omåttligt populära gympaövningen på lågstadiet under 80-talet, innan innebandy och liknande var känt för våran gatstensgråa fröken, där det gäller att inte tappa bollen. Vi försöker dock att hålla bollen i luften med fötterna.  

Efter stretchen drog vi igång en ”gris” och efter många diskussioner och en hel del gnäll förlorade Bengt. Vilket betyder att han ska härma en gris. Alltså, Bengt, 42 år kryper runt på alla fyra och låter som en gris. Kul tyckte vi andra.

Om två veckor är det omstart och vi träningslirar mot Häcken, i Åsa av alla ställen, på lördag. Men innan dess har jag två tillställningar att se fram emot på torsdag. Sommarfest med uppträdande på min äldsta dotter Inez dagis på eftermiddagen och konsert med Social Distortion på kvällen.

Kan bli kontrasternas dag, om inte dagisfröken har fått fnatt och övat in punkrocklåtar som Story of my life, Cold feelings och Mommy´s little monster med knattarna.

Vilket i och för sig skulle vara riktigt coolt.

Skrivet av:

Jag ser omstarten som en helt ny säsong. Visst, vi kan inte blunda för tabelläget men då det gick som det gjorde under våren väljer jag att lägga all fokus och energi på vad vi kan påverka istället.  

Åker du ner till Laholm och sen rakt in skogen ca 15min så hittar du en svårspelad, tätvuxen men ganska jämn skogsplan i Ränneslöv.

Nu är jag för gammal för att skylla förluster på dåliga planer. Nej, det enda vi kan skylla på är oss själva. Återigen två insläppta mål i situationer vi kan reda ut. Det spelar inte så stor roll vem som gör misstagen utan nu får vi se till att sluta bjuda på grejer. Och där har vi en sak vi ska lägga fokus och energi på för det kan vi påverka.

Vi får absolut inte tro att ett uppehåll, ett par nya spelare och spelare som kommer tillbaka ska lösa allt. Det finns fortfarande mycket att jobba på och förbättra men vi skapar ett par målchanser som vi ska sätta och gör vi det utan misstagen bakåt har vi faktiskt en annan matchbild. Och jag tycker att vi stundtals spelade runt bra och kom till dessa lägen. Nu ska vi se till att i fortsättningen byta ut ”stundtals” mot ”matchen igenom”.

Precis som på träningarna förra veckan tycker jag att vi hade bra fart i benen och alla slet. Framförallt i andra. Nu räcker det inte bara med bra slit men det är en del i det hela som kommer bli jäkligt viktig. För vi kommer få slita a?.t av oss för varenda liten poäng. Det är bara att inse.

Allbäck var tillbaka, kul. Han är alltid nyttig och det känns bra att ha han på plan trotts att han inte gjorde sin bästa halvlek i ÖIS. Det gjorde däremot Johan Sjöberg. Nu var det ju i och för sig hans första halvlekar någonsin men dem var bra. Det var som jag misstänkte med honom. Han var stabil hela matchen och då framförallt med sitt huvudspel och positionsspel. Två användbara egenskaper som mittback.

Tessem visade också med sin bollbehandling och sitt lugn att han har ett par år ute bland de stora killarna i bagaget. Nu ska vi kanske inte beskylla honom för att vara någon blixt men står man rätt på plan kan man ändå ta hand om dem som är det. Och blir ett kontrakt aktuellt har han ju ett par veckor att få fart på spirorna. Orkar bara inte tänka på alla lama ordvitsrubriker journalisterna skulle skriva, med tanke på namnet, om han skriver på.   

Att få fart på spirorna kommer han få chans till denna vecka som kommer bli sjukt jobbig med mycket löpning.

Mitt motto är: En inställd träning är också en träning. Alla tränares motto är: Många träningar är bra träning. Med träningarna må- to denna vecka och träningarna förra veckan har vi tränat nio dagar i rad. Så gissa om tre dagar ledigt över midsommar kommer vara skönt.

Firar norrmännen midsommar? Inte? Aj då!

Skrivet av:

Läste för ett tag sen en artikel i GP om att varje klubb i Göteborg var en speciell musikgenre. Vilken genre respektive klubb var och vad dom baserade det på kommer jag inte ihåg, men eftersom jag är väldigt musikintresserad så började jag fundera på vad det finns för samband mellan fotboll och musik.

Jag tror inte man kan se nåt samband mellan hur man uppträder på plan och vad man lyssnar på för musik. Jag har stött på många spelare som blir helt andra människor så fort dom kliver ut på plan. En av de mest respektingivande spelare som jag spelat med och hört talas om är HBK´s gamla hjälte/bulldozer Torbjörn Arvidsson. Numera hjälptränare. Tobbe är en riktig sköning som är genomtrevlig och aldrig skulle få för sig att stöta sig med någon. Utanför planen!

På planen var det annorlunda. Han har skrämt slag på fler motståndare än vad Kristian Tyrann gjorde. Tobbes storlek och hänsynslöshet fick vilken stjärnspelare som helst att få gummiknän och skicka upp bollen på läktaren i ren panik. Det var inte bara motståndarna som fruktade honom. Fråga bara Mamadou Bah, nyförvärvet från Sierra Leone. Efter två träningar kom han lommande fram till tränaren Janne A med gråten i halsen och orden: ”What´s wrong with that big crazy man?” Nu till poängen. Tobbes favorit är Lasse Berghagen. Och jag har svårt att tro att låtar som: Jennie Jennie, Teddybjörnen Fredriksson och En kväll i juni frambringar några monster.

Däremot är jag övertygad om att man påverkas av vilken musik man lyssnar på precis innan man går ut för fight. Är säker på att det inte bara är jag som blir betydligt mer laddad om AC/DC eller Metallica dånar i högtalarna än om Julio Eglesias sammetslena stämma ljuder. Har ett minne av när jag spelade en B-lagsmatch med Nyköpings BIS. I omklädningsrummet innan matchen fick nån stolle för sig att sätta på ledmotivet till filmen Braveheart på högsta volym. Det resulterade i 9 gula, 3 röda kort och 5-0 förlust.

Jag använder mig mycket av musik på matchdagen för att komma i stämning och är ganska bred i lyssningen så länge det håller sig inom genren Rock`n Roll. Nu är ju den genren gigantisk med förgreningar som går in i varandra. Det som är Rock för mig kanske inte är det för någon annan och vice versa. Men det som tilltalar mig mest är grupper som Social Distortion, Galaxy Safari, Monster Magnet och inte minst Motörhead. Det är grupper med attityd och det är som dom jag vill spela på plan: Snabbt, hårt och hänsynslöst.

Men självklart. Det gäller att hitta harmoni. Så trivs man bäst med Lasse ska man lyssna på honom.

Skrivet av:

Åge Hareide och Johan Sjöberg är två som är klara och Jo Tessem är och tränar med oss. Egentligen vet jag inte så mycket om dom förutom det som alla har kunnat läsa i media.

Att Åge skulle dyka upp idag innan eftermiddagstränigen hade vi ingen aning om så det kom som en överraskning. Om vi behövde en ny tränare tänker jag inte diskutera här men är övertygad om att norrmannen kommer tillföra en hel del. Vet som sagt inte så mycket om honom, men efter att hört honom presentera sig inför gruppen och haft ett litet möte med honom och vårat spelarråd kan jag säga att han är en man med stor auktoritet, klara tydliga linjer och en hel hög med erfarenhet. Att sen Janne är kvar ser jag också som en stor fördel då han har kunskapen om hur vi spelare är både på och utanför planen. Och om jag känner Janne rätt har han inga problem att samarbeta med Åge.

Tror också Johan kan snäppa upp oss en del. Trodde först att Anton Holmberg kommit tillbaka. Samma längd, samma färger och inte minst samma kroppsspråk. Bara  han inte har samma läkkött som Anton så spelar han nog en hel del i höst.

Jag har hört att när Jo fick förfrågan svarade han att han är i ok form men ville komma och träna ett tag först och att klubben sen fick avgöra. Bara det tycker jag är ett tecken på att det är en bra kille utan storhetsvansinne. Hoppas bara att jag inte skrämde iväg honom när jag tunnlade honom två gånger idag. Å andra sidan är han inte den enda jag brukar tunnla och än har ju ingen dragit.

Nu fattas det bara att grabbarna gillar Rock n Roll för att det ska bli riktigt bra.

Det var riktigt bra tempo på eftermiddagens träning idag. Om det berodde på nytillskotten i truppen, nya tränaren eller om alla bara var riktigt sugna på att komma igång vet jag inte men hoppas att vi håller upp det hela säsongen. För det behöver vi.

Skrivet av: