När det gäller grönsvart är det väldigt så. Det spelar ingen roll att den här allsvenska sejouren har inneburit med dagens oavgjorda match en svit om fem raka premiärmatcher utan förlust. Vi gaisare med några säsonger i minne vet att minsta lilla motgång kan medföra att laget åker ur.

Att då också möta ett pånyttfött MFF i första matchen är inte bättre för ens bräckliga självförtroende. MFF pretenderar på en topp-position i årets allsvenska, med den starka höstsäsongen i bagaget.

GAIS gjorde sämsta tänkbara genrep med att få två bollar i näsan mot superettaöis och dessutom med en skada på Spong ovanpå det.

Jag gick dit med känslan av att vi bara skulle undvika en förnedrande förlust. Speciellt med tanke på att vi ska ner till minkfarmarland nästa söndag och kriga hem en vinst eller oavgjord mot ett supertaggat Mjällby. Då hade en förlust i dagens match varit oerhört olycklig.

Och i början av matchen såg det ut som om MFF bara väntade på den där avgörande chansen som skulle få proppen att gå ur. En tokdominans spelmässigt första tjugo visade också på detta. GAIS hängde inte med när MFF skruvade upp tempot och ett antal frisparkar i nöd var tvungna att tas. Mittbackarna, Hatti och Lundgren var dock lugnet själva och löste det mesta. Hatti spelade verkligen till sig en startplats med sitt säkra spel. Lundgrens långa tå var på rätt plats vid ett par tillfällen och avvärjde heta möjligheter.

Sedan fick, jag säger fick med mening, GAIS en chans att ta ledningen via Martin Hanssons bjudstraff. Från läktarhåll såg den oerhört billig ut och med tanke på Hanssons ojämna nivå var den säkert det också. En reflektion, Martin Hansson ska alltså vara det bästa vi har i domarväg i Sverige? Brrr…

Wanderson fintar tre (3!) gånger åt vänster och när Dahlin ligger i det hörnet han vill ha honom så slår den oberäknelige brassen bollen just där. Han blandar och ger den gode Do Carmo. Dahlin tar den, ger en kort retur som han också är först på. Ridå.

Känslan på läktarplats är dock den att fan också varför gör han inte mål? Nu kommer vi förlora. Och det var i ljuset av den massiva malmöpressen och vi trodde väl alla att nu kommer de köra över oss fullständigt.

Men det hände inte. Varför vet jag inte. Där tar mina taktiska fotbollskunskaper slut. Dock var malmöpressen slut. GAIS gick närmare och Malmö backade. Matchen jämnade ut sig. Eller ja, match och match. Fotboll kan det knappast kallas det som spelades ett tag i andra. Tjong i konkarongen snarare.

De som går ur den här matchen med högt huvud i grönsvart är som sagt Hatti och Lundgren men framförallt Johan Mårtensson.

Den mannen är lätt GAIS viktigaste spelare, oavsett att alla hyllar Wanderson. Och jag tror aldrig jag har sett ett större löfte i GAIS infria mina förväntningar så som Johan gjorde den här matchen. Han kommer inte vara kvar hos oss länge till med det spelet. Hans patenterade bollvinn och vändning i ett, och därefter en cross ut mot någon kant har han finslipat in till perfektion inför den här säsongen. Det ryktas också att han har fått specialtränat just den detaljen hela vintern på Axéns inrådan.

Idag var han den ende på arenan som visade internationell klass, eller åtminstone visade att han skulle kunna göra det. Wanderson var en blek upplaga av sig själv. Jobbade stenhårt defensivt men fick inte mycket uträttat offensivt och det lilla han gav Björn eller Mervan sprang de fel på eller inte alls. Hela matchen var förresten det, en blek upplaga av det som kallas allsvensk fotboll.

Grejen med ikväll var att vi inte förlorade och att GAIS tog en poäng. MFF reste nog hem mer besvikna än vad vi var. De var oerhört menlösa i andra halvlek och ska de vara i toppen av allsvenskan lär de behöva Ofere och någon mer spelare av klass. Det räcker liksom inte med en gnäll-Moulins, duracells-Larsson som springer på allt, även när bollkallarna rullar bollen mellan sig och en bedrövligt trist Daniel Andersson.  Å andra sidan kanske inte årets allsvenska är bättre än så här?

Häpnadsväckande stillöst och antagligen, om man tolkar det välvilligt, ett sätt att försöka vara lite humoristisk. Men hånet och illvilligheten är tydlig. Oviljan att vara seriös och balanserad kring detta är alltför påtaglig för att kunna undvika att diskuteras bland oss gaisare. Och det är inte första gången han gör detta när det gäller GAIS och dess supportrar.

Med den kommentaren sällar sig också Mats Olsson till de, för honom och den politiskt korrekta tyckareliten i det här landet, förhatliga huliganer han titt som tätt uttalar sig om. Vid upprepade tillfällen har Mats Olsson förfasat sig över ramsor, hot och tillmälen från supportrar under årens lopp. Man kan fråga sig vad han tycker om att själv bli föremålet för samma sorts formulering?

”Varför lockar inte Mats Olsson samma antal läsare som förut? ”Vi svarar: ”När han väl har tagit sig ur sin bakfylla och trångsynthet kan han inte skriva och det som kommer ur honom är bittert, värdelöst och totalt out of fokus”.

Vad sägs om det Mats Olsson? Känns det kul?

Mats Olsson var en stor idol för mig under åttiotalet när han skrev om musik. Det är något han fortfarande är bra på. Men sport har han, enligt min mening, sällan klarat av.

Och när det gäller åsikter om supportrar och hans förhatliga fenomen, supporterkultur, sällar han sig till ett slags ärkereaktionärt Sverigedemokratiskt synsätt av arten: "lås in dom och släng bort nyckeln". Varför sportjournalister ska vara samhällsreportrar har jag aldrig förstått. Och konsekvensen av det ser vi hos Mats Olssons grunda begrepp om samhällsutvecklingen med alla olika faktorer som påverkar den.

Det är en rätt obehaglig utveckling. Och den ligger inte bara i sportjournalistiskens utveckling utan är gängse i media. Tyvärr.

Har ni varit inne på Gamla Ullevis bokningssida för GAIS matcher? Har ni sett att klacksektionen är flyttade från J till H - alltså ett steg bort från det som var lyckat förra året med närheten till levande sittplats och växelsången däremellan?

Det hade i varje fall inte jag förstått. Titta nedan så kan ni avgöra:

De gråa sektionerna går inte att köpa till längre, de är stängda. De vita säljs till årskortsinnehavare och företag. Resten är tomt som sagt. Dock är väl inte det någon skillnad i praktiken, för någon publikrusning av spontanbesökare såg vi inte förra året.

Intressant. Och lite det moderna GAIS i ett nötskal. Vi skiter i att säga något så kanske ingen upptäcker vad vi har gjort.

Eller så är det jag som inte har koll som vanligt. Att man har kommunicerat att satsningen på Gamla Ullevi monteras ner och vi lägger oss på superettalaget ÖIS nivåer - dom gör nämligen samma sak.

Jag tycker att det är enormt oroväckande och lite märkligt och motsägelsefullt samtidigt. Här sänker man biljettpriserna och basunerar ut att man vill ta emot många spontanbesökare. Samtidigt som man stänger sektioner, flyttar klacksektionen och därmed minska atmosfären på arenan.

Wanderson lär stanna våren ut hos oss. Och med tanke på lördagens uppvisning – dock mot superettamotstånd, men ändå… - så är det bara att tacka och ta emot.

Idag kommenterar Benny Lennartsson Wanderson och hyllar honom också efter förtjänst. Han menar att Wanderson är den bäste han har haft. Och att han i en fri roll i ett 4-3-3 system kan bli lika bra som Juninho.

Dock ifrågasätter och med lika mycket förvåning som ilska Lennartsson hur det är möjligt att Wanderson kan bli kvar i Sverige med dessa kvaliteter. Han säger så här på sajten fotbolldirekt.com:

”Tvärt ilsknar sedan Benny Lennartsson, 66, till över att Wanderson haft så svårt att komma i väg.
- Jag har hört om spanska division II-III-klubbar. Vad är det för något? Det är ju ett skämt och har gjort mig orolig. Vad är det för agenter som försöker sälja en sådan spelare till sådana klubbar?

- Det är bara att dra ett stort svart streck över sådana människor. Det är tjänstefel och dåligt agentjobb. Men vad vet väl jag?, säger Lennartsson och skrattar: Jag gillar ju inte alls agenter.”

Först hade Wanderson som agent Oliver Cabrera och därefter har han haft Patrik Mörk. Ävenledes Mörk löste inte att sälja denna förmodade guldklimp. Inte ens till spansk division III – fotboll.

I det nya numret av Offside innehåller en agentspecial och där listas Sveriges största? bästa? omfångsrikaste (nja, det fanns bara en Börje Lantz…)? agenter. Både Mörk och Cabrera är listade där, tillsammans med tre andra. Två avfem av Sveriges mest framgångsrikaste (får vi väl antagligen anta då) agenter har alltså misslyckats med att sälja honom.

När det gäller den spanska division III – klubben så råkar jag veta (hur mycket man nu kan veta när det gäller sådant här egentligen) att den klubben bara var en kuliss för ett konsortium av finansiärer som spekulerade i Wanderson för att sedan hyra ut/sälja honom vidare.

Om ni frågar mig så är hela den här transfercirkusen modern jävla slavhandel. Här sitter sådana som Mörk och säljer (bara det ordet förresten) spelare till finansiärer som spekulerar i fotbollsspelare.

I en annan artikel finns det en text om de spelare som Cabreras handgångne man Hasan Cetinkaya flög ner till Antalya för att ställa ut inför hugade spekulanter. Som boskap. Där fanns desperata spelare som David Durmaz och andra mer solsemestermässiga som Andreas Haddad.

Cabrera, som var allas agent, bemödade sig inte att åka ner. Däremot förhandlade Cetinkaya gladeligen dagarna i ända med klubbar från Kazakstan, Angola och andra märkliga fotbollsnationer. Målet var ett kontrakt som betalade bättre än ett allsvenskt hemma i Sverige. Oavsett klubb eller land, syftet var lönekuvertets storlek.

Att Lennartsson inte giller agenter skriver vi väl alla under på. Att Mörk gör ett dåligt jobb kan vi gaisare också skriva under på – oavsett om han gnäller om att det är så svårt att sälja en spelare off-season.

Men att vi genom hans usla agentjobb och diskutabla verksamhets misslyckande får behålla Wanderson en halv säsong i allsvenskan till gnäller vi inte över.

Den killen är vår guldklimp. En guldklimp som skimrar hos oss lite till innan han sticker iväg till nya framgångar.

Tyvärr måste jag nu ta tillbaka. Under en tid har jag hört ett rykte som har sagt att Wanderson inte alls har skrivit på. Att han spelar de ett och ett halvt år han har kvar på kontraktet med förhoppning om att bli såld till sommaren.

Att han ska säljas under sommaren är väl inte direkt ground-breaking news, det räknar vi nog med alla, även om man hade önskat och hoppats att vår kärlekshistoria skulle hålla på i oändlighet.

Men att allt det som sades på den presskonferensen från både Wanderson och GAIS håll var tomma ord, ja det är lite jobbigare att hantera tycker jag.

För att reda i detta ringde jag Wandersons agent, Patrik Mörk. Han sa så här på en direkt fråga om Wanderson skrivit på:

”Wanderson har inte skrivit på GAIS erbjudande om kontraktsförlängnig. Han har i och med att han inte har skrivit på också tackat nej till löneförhöjningen som GAIS erbjöd med det nya kontraktet”

Jag undrade ju naturligtvis vad som låg bakom att han hade ändrat sig. Och menade Mörk att det egentligen inte fanns något skäl till varför han inte har skrivit på?

Här blir jag fundersam. Varför tackar killen nej till en närapå hundraprocentig löneökning? Vad är skälet till det? Till slut sa Mörk då:

”Det är svårare att komma iväg om man har ett längre kontrakt”

Det är lite intressant hur spelarmarknaden anpassar sig till kontraktslängder. Jag trodde då lite naivt att det hade med prisbilden att göra. I min föreställning låg då att klubben som äger spelaren är mer intresserad av att sälja för att inte riskera att denne går som Bosman och att priset då förändras ju närmare denne kommer kontraktstidens utgång. Vilket också Mörk menade:

”En klubb som har 2 och ett halvt år kvar på en spelares kontrakt kan ta det lite mer piano”

Samtidigt sa Patrik Mörk följande:

”Fast den här sommaren spelar det nog ingen roll – priset går inte ner i vilket fall när det gäller Wanderson. Det är så pass långt kvar på hans kontrakt”

Så vad ligger bakom? Ja, jag tror, vilket alltid är farligt att göra, att Wanderson och Mörk oavsett vad den sistnämnde säger till mig är oroade över en lång kontraktslängd och att det skulle göra Wanderson mer svårsåld. Men Mörk komplicerar min tolkning med följande uttalande:

”Det är bara så, han kommer att gå i sommar”

Så vad skulle det vara som är problemet för Wanderson att skriva på för en kontraktsförlängning och en högre lön? Jag fattar inte. Mörk mörkar något, eller snarare, lägger är inte direkt ärlig mot mig. Vd är problemet att säga rakt ut att med ett längre kontrakt blir man svårsåld. I ett annat andetag bekräftar han också detta:

”Om man jämför med förra året så hade halva U21 – laget kontrakt som gick ut; Bjärsmyr, Rasmus Elm, Rasmus Bengtsson. Därför såldes dom också”

Så sorry gubbs. Wanderson säljs – till nästan vilket pris som helst till sommaren. Det är bara så.

Och vi är väldigt glada för att han kommer att spela i GAIS åtminstone en halv säsong till. Med de matcherna kommer han förhoppningsvis komma ytterligare ett steg närmare Bakaou-status i GAIS.

Svårt att jämföra dessa två. Det är naturligtvis möjligt att göra det – typ antal säsonger, antal allsvenska matcher, mål och så vidare. Två olika decennier, tjugo år emellan deras bästa säsonger i grönsvart, nästan två olika sporter står emot en möjlig jämförelse dock.

Strunt samma. Det som är mest avgörande är ändå glädjen. Om jag var glad åt att se Samir i grönsvart så är jag precis lika glad över att få se Wanderson i grönt och svartrandigt nästa säsong igen.

Om nu inte något arabemirat eller rysk klubb snor honom innan fönstret stänger definitivt. Vilket vore oerhört oroväckande. Då är GAIS tvungna att gå ut på marknaden och värva. Det håller inte att sätta allt på ett kort – Romarinho som ersättare för Wander – i det läget.

Läste Lemans krönika på sportsday om presskonferensen när det här presenterades och hans snack med Axén. Där de filurade på olika spelsystem. 4-6-0 var en möjlig uppställning. Spontant känns det helt värdelöst för oss alla som har vrålat efter två forwards på topp och är 4-4-2 skadade in absurdum. Att spela med noll på topp. Väldigt märkligt. Men en intressant tanke är det faktiskt. Bygger dock på att man har killar som Wanderson som både kan utmana, servera bollar och göra mål.

För övrigt har det pratats om insamlingar till Wander nu – han fyller tydligen år i dagarna – som ett tack till honom. Olika förslag har väckts; blommor till morsan hans, pengar till morsan. Själv kommer jag att vara med på en där vi ska samla ihop pengar till en flygbiljett för hans bror så att han kan komma hit. Idiotiskt tycker säkert somliga, han kommer ju att tjäna runt sjuttiotusen nu, men betänk detta att killen skickar hem större delen av pengarna för sin mor och bror att leva på hemma i Fortalezza. Ingen tevespelsbrasse här inte.

Är helt lugn nu, när Wander har bestämt sig. Det kommer höja kvaliteten avsevärt och att han dessutom har skrivit på för ytterligare ett år gör att han heller inte går för Obolo-lite pengar till sommaren. Riktigt bra!

Ett antal har också gått vidare under årens lopp. Wilton, Keene, Stephenson, Pär Ericsson och nu kanske Wanderson, är väl de mest kända kanske. Andra har bara varit en kort tid i klubben, halv om halvt misslyckats och sedan gått vidare. Det mest bisarra exemplet är väl Levon, som nu ryktas lira i Iranska andradivisionen. Kan lika gärna vara ett illasinnat rykte, det kan lika gärna vara Uzbekiska förstaligan.

Kvar har Lundgren, Dime, Lundén, Kenneth och Ekunde varit. Undra hur kul det kan vara? Att agera referensmaterial för en massa travellers som till varje pris egentligen vill spela någon annanstans. Måste vara rätt segt.

Varje träning står de där, våra genuina gaisspelare, och ska ställa om till en ny brasse, afrikan eller dansbandsvärmländsk tonåring. De ska välkomna, de ska se till att spelaren trivs, att fenomenet levererar – för då vinner laget, det gynnar dem själva. Åtminstone är det väl så den egna kompromissen ser ut; att övertyga sig själv om det förträffliga i att utbilda någon annan för dens egen skull.

Daniel Morais var en rätt speciell spelare. Han kom hit för tre år sedan, gjorde tre bollar, varav två mot ÖSK den enda säsong som det var aktuellt att han fick spela. Var faktiskt rätt bra i vårderbyt det året. Sedan hände ingenting. Och ingenting. Det ryktades att han vägrade bli utlånad till Assyriska under det gångna sommaruppehållet. Det ryktades om kvinnornas man. Under senhösten -09 sa GAIS upp hans kontrakt. Och sedan läste jag nu innan jul att killen hade haft 55 000 kr i månaden under sin tid i GAIS.

För att sätta det i perspektiv så tjänade Lundgren under -08 45 i månaden. Jag har för mig att Dime hade något mindre än Lundgren. Daniel Morais tjänade alltså 10-15 tusen mer än två andra spelare i truppen som var betydligt mer värdefulla än vad Daniel Morais någonsin hade kunnat bli.

Vems fel är detta? Ingens naturligtvis. Klubben köper en gris i den berömda säcken. Människor är människor. Dessa vet vi ingenting om. Daniel själv tackade väl antagligen den gode guden i himlen för att dessa märkliga människor ville ge honom 55 i månaden för att gå omkring och hålla tjejer i handen på Avenyn och fika sig fram genom tillvaron.

Men det måste ha känts märkligt för Dime och Lundgren att sådana fåntrattar tjänar så mycket mer än vad de själva gör. Missförhållandet får heller inte gå ut över truppen eller laget, för då skadas de själva genom att stämningen i laget försämras.

Hela veckan gick och ingenting hände. Varje dag fick vi istället läsa om den dokusåpa som Wanderson – försäljningen har blivit. Likt SAAB, som läggs ner ena dagen och återuppstår andra, säljs Wanderson ena dagen och nästa är det inte så. En följetong som är enormt jobbig och numera även skämmig för oss gaisare. Vi måste ju vara den enda klubben som prånglar ut vår bäste spelare till högstbjudande och sedan plågar hela fotbollssverige med turerna kring försäljningen.

I samband med den här följetongen älskar verkligen media att skriva om hur många miljoner som går till de olika delarna i Wanderson. Ungefär som om människan Wanderson var en fastighet eller fast egendom. Jag har skrivit om det förut och en försäljning av honom är garanten för att klubben ska kunna göra allt det där som jag har nämnt; köpa ut intressenterna, nolla driftunderskottet och få några miljoner över.

Det sega med följetongen och försäljningen som aldrig tickar in är att övriga värvningar har gått i totalt stå. Nu är vi tillbaka på ruta 2006/2007 igen, då klubben av överlevnadsskäl var tvungen att ta hit gratisspelare eller billiga spelare – handelsresanden i fotboll; Suma, Memelli, Ponomarev, Keene, Christos och allt vad de hette.

Nu är vi där igen. En nigeriansk 22 – åring och en 27 – årig holländare är här för provspel. En amerikansk engelsman har redan varit här en vecka. Och på träningslägret kommer det vara två brassar med.

Hur länge kan man göra så här innan själen i en spelartrupp urholkas? Hur länge orkar Dime, Lundén, Ekunde, Lundgren och Kennet hålla på och skola in travellers?

Jag har inget emot spelare från andra länder än Sverige, travellers har vi i det här landet också – Lindströms 26 matcher i grönsvart tröja kommer att bli en parentes i hans bolagsverksamhet. Men det är kortvarigheten, artistkontrakten, tio månader här och sedan hem till en annan kontinent som stör mig.  

Hur ska vi kunna knyta an till sådana spelare? Det ju liksom det som är grejen, också. Att få personliga favoriter, att år efter år följa en spelare som Kenneth eller se Ekundes kurva i utvecklingen plana ut för att ta fart igen. Det är inte bara den sportsliga framgången som drar folk till arenorna utan även hjältarna, gladiatorerna.

GAIS Tony Persson ville inte alls kännas vid de uppgifter jag skrev om i mitt föregående inlägg här på N24.Men enligt mina källor har GAIS redan köpt ut intressenterna. Källan kan ju ha fel naturligtvis, men informationen om att det är på väg att ske kommer från fler håll än min mycket trovärdiga källa.

För att gardera mig ännu mer, innan man har sett resultatet av den här informationen kan jag då inte säga definitivt att det här har skett.

Dock tycker jag att man ska ställa sig frågorna varför skriver sportsday som dom gör och har Tony Persson och Wallin skäl att tona ner förväntningarna kring Wanderson-miljonerna?

Jag ska inte vara hypotetisk i onödan och skriver er på näsan kring vad för slags skäl som kan ligga bakom, men kortfattat kan jag säga att det ligger i bådas intresse att artikeln på sportsday innehåller det den innehåller.

Sportsday är en tidning med starka skäl att vinkla saker så att folk vill läsa. Vad som händer sedan med informationen som de har vinklat hos de människor som läser struntar alltid den sortens media i. Skall väl tillägga att sportsday inte bara är snäppet bättre utan också vettigare än den kvällstidningspress som normalt sett kannibaliserar på oskyldiga som affärsmetod.

Så vad är det som händer?

Två möjliga slutsatser;

1. Intressenternas del finns kvar när det gäller Wanderson - vilket innebär att de möjliga femton miljonerna är de blott fem som Tony vill hävda.

2. Intressenterna har ingen del i Wanderson då de är utköpta av GAIS redan. Fler än fem miljoner hamnar direkt hos GAIS.

Att Intressenteran "skyfflar" över sin del av spelarförsäljningar är väl en grundläggande del i upplägget. Så har det varit hela tiden.

Men att den delen, med skattereglerna, blir mindre är ett starkt skäl för GAIS att skippa risk-kapitalbolagidén. En räkneoperation för att göra det begripligt: om Wanderson säljs för 20 miljoner tar då Intressenterna 49% - resten till GAIS. Intressenterna tvingas då skatta bort en tredjedel. Kvar är knappt sju.

Blir solklart att Intressenternas återskyffling då till GAIS inte är lukrativ för föreningen GAIS.

Att avveckla riskkapitalbolagen i svensk fotboll står bakom hörnet. Att IFK och HIF är på väg att bilda risk-kapitalbolag är då rätt svårt att förstå. Men det vägvalet får stå för dem.

De eventuella Wanderson-miljoner som kommer vår klubb till del äts upp av andra. Även om Intressenterna inte har del i detta så skall Donald Hellströms brasse-bolag ha deg, moderkaka till moderklubb osv. Men så sker vid alla försäljningar. Kakan äts upp.

Finns ett par försäljningar i GAIS fall där kakan som återstår, den som tillfaller klubben och hamnar i kassakistan för allmän beskådan, är det som folk i allmänhet och folk i synnerhet med en obetvinglig lust att särskåda ALLT klubben gör med den allra mest negativa luppen som finns (samtidigt som de kallar sig gaisare – konstruktivt..) tror att hela försäljningsumman har varit. Wilton – försäljningen är en sådan, speciellt den deg som GAIS fick efter AIK:s försäljning till Saudi. Ska inte trötta er med räkneoperationer, men den vidareförsäljningen var enormt lukrativ.

Sedan kan man fråga sig hur Heereveen (hur många e kan ett ord innehålla?) kan slänga upp 16 miljoner för Haglund. Men det är en annan fråga som jag får återkomma till.

Att marknaden var död, som jag själv skrev om bara för en vecka sedan, är i dag blott ett minne. Vi får hoppas att den inhemska marknaden sätter igång med de pengar som är på väg in.

GAIS riskkapitalister, Intressenterna, har varit under 2000 – talets första år livsviktiga för GAIS. De ställde upp i ett läge 2002 där föreningen stod på ruinen och konkursens brant. Hedersknyfflar hela bunten.

Nu är läget annorlunda. Nu är riskkapitalbolagens tid förbi.  I varje fall för GAIS del. Nu står föreningen i begrepp att avsluta det samarbetet.

I detta nu håller man på att lösa in Intressenternas delar till ett totalt värde av i häradet samma summor som en ganska nyligen avslutad spelaraffär.

Syftet med det är tvådelat; att kunna ta hela intäkten från spelarförsäljningar framöver, speciellt Wanderson-affären (om den nu blir av någon jävla gång…) och att kunna styra föreningens värvningar och försäljningar själva. När det gäller det förstnämnda handlar det inte enbart om 49%:s delen utan även skatten som för Intressenternas bolags del försvinner. GAIS är som förening inte pliktade att skatta bort intäkter från en försäljning. Det är dock Intressenternas bolag.

I Wanderson – affären hade rätt mycket pengar då försvunnit från GAIS och Intressenterna. Om brassen säljs till de priser som florerat nyligen så blir det ograverad intäkt direkt ner i föreningens kassa. Och därmed kan man göra det man aldrig gjort förut. Nämligen sitta på pengar i en förhandling.

Leman på sportsday pratar om att GAIS kan bli en maktfaktor i allsvensk fotboll i och med detta. Det vet jag inte om jag ens med den allra mest positiva synen kan se att det skulle ske. Men att klubben kommer att befinna sig i en helt ny sits är klart.

Med detta i bakhuvudet är det då inte så svårt att förstå varför Wallin och Tony Persson har hetsat kring att sluta affärer kring både Pär Ericsson och Wanderson. Båda affärerna har med varandra att göra. Båda två är en förutsättning för att GAIS ska kunna ta ny position i den allsvenska fotbollen.

Igår skulle GAIS ha haft sin första träning för säsongen och året. Det är tradition att man gör det till ett event. Mycket publik brukar komma och stämningen har också alltid varit hög.

Men den ställdes in. Spontan reflektion från min sida var att ja, ja, inte så konstigt. Vädrets makter omöjliggjorde väl det här.

Fast förra året var det ett liknande väder, runt 9-10 minus och samma omständigheter vill jag minnas. Och när jag väl läste idag att ”Got Event inte hade råd att värma upp Valhallas konstgräsplan” förstår jag varför det inte blev någon träning igår.

Vaddå inte råd? Åkte förbi Ullevi (alltså det som hette Nya Ullevi en gång i tiden) runt halv åtta imorse med spårvagnen. Full spruta på belysningen, såg ut som om Madonna körde ett soundcheck. Samma sak igår. Varje morgon hela vintern igenom. Got Events arena är Ullevi, där sitter stora delar av ledningen.

Så prioriteringen är klar. Vi skiter i att iordningställa idrottsanläggningar, vi lägger tusentals kronor på att belysa storarenan nummer ett i det här landet varje dag vintern igenom, bara det ser snyggt ut.

Got Event har också, i kölvattnet av de famösa händelserna vid ”Rekordmatchen” mellan Frölunda och Färjestad i mellandagarna, fått större delen av kritiken. Man har inte skött sin del ordentligt, det vill säga skattat hur många som kan vara på den anläggning man själva driver och dessutom har Got Events ”packare” inte gjort sitt jobb ordentligt.

Under åren på Ullevi sattes IFK Göteborg och GAIS i ett riktigt utpressningsavtal med Got Event. Priset på varje biljett åt upp av den enormt dyra hyran som Got Event tvingade på alliansklubbarna. ÖIS vägrade och drog till Valhalla. De andra två klubbarna var tvingade till att vara kvar.

Vad är det med den här staden egentligen? Jag fattar väl att idrotten är en lyxkonsumtion jämfört med skola, sjukvård och barnomsorg. Jag vet det. Men om man ändå ska ha en idrottsverksamhet så varför prioritera så enormt märkligt?

Evenemangsstaden Göteborg suger. För oss vanliga idrottskonsumenter, vi som går varje match och följer vårt lag, är satsningen på ”Evenemang” riktigt vidrig. Den smakar illa. Och vi blir alltid bortprioriterade till förmån för sällankonsumenterna, evenemangspubliken.

I vilken annan bransch sker detta?

Agenten Carbrera tillsammans med Cetinkaya arrangerar en try-out med spelare som antingen är kontraktslösa eller på väg bort nere i turkiska semesterorten Antalya.

Det är många spelare som de ovan nämnda plus exempelvis ytterligare en gammal gaisbekanting, Christos Christoforidis. En del unga, en del gamla i karriärens nedförsbacke.

Carbrera och Cetinkaya är agenter och kan de ro ihop några nya kontrakt på detta kommer deras utlägg tillbaka och mer därtill. För agenternas del är detta bra. De uttrycker till och med stolthet över tilltaget att göra så här.

Samtidigt som Wandersons agent Patrik Mörk febrilt söker ny klubbadress till sin tllltänkta guldklimp. Nu återstår en spansk serie C - klubb eller något arabiskt emirat.

Det är rätt så mycket de e la GAIS med att inte få Wanderson såld. För en gångs skull i vår historia sitter vi på en exceptionell spelare med kvaliteter som, med en normal marknad, hade inbringat tiotals miljoner. Men inget händer. Inte ens FC Köpenhamn vill lägga Ailtontrettiomiljoner på Wanderson.

Allt handlar om pengar. För klubbarna, för agenterna, för spelarna. Och just nu strider man om de få kontrakts som skrivs.

Något som detta får återverkningar i är marknaden i svensk fotboll. Om inte en eller ett par försäljningar i trettiomiljonersklassen sker varje halvår är pengarna in i svensk fotboll små. Och därmed minskar de inhemska värvningarna.

GAIS Pär Ericsson är en av få inhemska värvningar i mångmiljonersklassen hittills den här silly-season. Och antagligen värvar IFK Göteborg med Wernbloom-miljonerna.

När allsvenska klubbar inte får sålt till utlandet sinar alltså rörligheten inom Sverige. Det är nödvändigt med försäljningar.

Många av spelarna nere i Antalya hade, en normal säsong med fyllda kassakistor hos några klubbar, gått till allsvensk fotboll snarare än att ordna kontrakt med en cypriotisk serie B - klubb.

Men så är inte fallet just nu. Nu har de allsvenska klubbarna inga pengar. Och de spelare som de kan sälja - Wanderson, Hysén - vill ingen klubb nere i Europa ha.

En konstig värld. Och en värld som jag inte tycker om. Men måste acceptera.

Pär Ericsson säljs till vår värsta rival IFK Göteborg. Mattias Lindström ser ut att vara förlorad, åker hem till mossan i Helsingborg. Wanderson till en spansk serie C klubb (!).

En finsk målvakt på väg in och en amerikansk ytterback från Ljungskile. Spelartyper som inte känns som om det är just dessa vi behöver, vi har liksom en målvakt redan. Typ. Provspelare från södra halvklotet dessutom. Det är vad vi just nu får istället.

Att vara besviken över detta är liksom inte så konstigt. Om alla tre försvinner som jag har listat ovan försvinner 48 offensiva poäng från laget. En ung lovand U21 - talang som bevisligen kan göra mål i allsvenskan, en evighetsmaskin på kanten med bra inlägg och en allsvensk skyttekung.

Inte kattskit direkt och spelarna besitter också kvaliteter som vi inte är vana vi som gaissupportrar.

Det är också en stor oro som uttrycks kring detta på olika gaisforum. Utöver oron även direkt kritik mot GAIS och ordförande Wallins sätt att sköta det här.

Den sits vi sitter i nu, med dessa försäljningar, är sällsynt. Det har inte hänt under den tid jag har följt laget, vilket är 25 år.

Men att vi har blivit av med spelare har dock hänt förut. Det händer varje år. Och det händer en förening som GAIS mer än andra. Och på ett vidrigare sätt.

Storklubbar sätter agendan. De har degen och med detta kan de sätta villkoren i en förhandling. Alldeles oavsett om vi ser oss som en gammal storklubb på väg upp så är den krassa verkligheten annorlunda.

Vår egen självbild krockar med detta. Ser det på mängder med gaisforum. Supportrar som tror att vi är större än vad vi i realiteten är.

Ett sympatiskt drag och också något som jag själv dras med. Men sympati sätter inte mat på bordet. Tyvärr.

Perspektiv kan vara bra att ha i sådana här lägen. Efter 2006 blev vi av med James Keene på ett väldigt äckligt sätt. Dessutom hade Roland Nilsson panikvärvat Keene med ett låneavtal som inte innehöll en option, vilket gjorde att GAIS inte fick ett öre för honom när han gick till IFE.

2007 panikvärvas albanen Migen Memelli en dag innan säsong. Vilket innebär att han ges ett av de mest lukrativa kontrakt som har skrivits med en spelare i GAIS. Dessutom försvinner tränarparet Gren/Nilsson alldeles efter säsongsstart för stora pengar till en s.k storklubb. Magnus Pehrsson in och man värvar en finsk mittback Markus Halsti, som säljs samma dag (!) som allsvenskan börjar - till MFF, där Gren/Nilsson numera huserar.

Magnus Pehrsson försvinner under bedrägliga och dramatiska former till Ålborg, Axén in. Mattias Lindström värvas tätt inpå säsongstart och i den paniken skrivs ett kontrakt med en hemvändarklausul med fast prissumma om HIF skulle vilja ha honom i framtiden.

Att vi har blivit utsatta för, i vårt tycke, kass värvningsstrategi och moraliskt diskutabelt sådan, från storklubbar under åren står klart. Vi har också varit i situationen att panikvärvandet har skapat märkliga kontrakt som också sedan tyvärr har tickat in.

GAIS har i nuläget ingen möjlighet att sätta villkoren så att dessa blir till en fördel för klubben. Vi sitter hela tiden i den situationen att andra ställer villkoren.

Så har det sett ut genom åren och så verkar det bli även i år. Det är förjävligt och kasst. Det är inget man ska kapitulera inför. Utan klubben med Wallin i spetsen bygger sakta men säkert upp föreningen till en position där vi kan diktera villkoren i framtiden. Men dit är det långt.

Om Wanderson säljs för de summor som det talas om. Och med de pengarna plus andra kan kanske bygga den plattformen. Pengar är tyvärr allt i dagens elitfotboll.

Har en kamrat sedan många år, som en gång i tiden var bland de första Internet – innovatörerna, faktiskt i hela världen när det gäller hemsidor och då med fokus på fotboll. Han startade GAIS första fotbollshemsida; ”Nätet fullt av makrillar” 1995 och var som sagt bland de första på banan när det gällde sådant.

Min kamrat heter Jonas. Han har också ett smeknamn i gaiskretsar; ”Misär – Jonas”. Eftersom hans inställning till GAIS i allmänhet är att det går åt helvete oavsett. En klassisk kommentar från Misär – Jonas, fälld 2003 någon gång, innan vi tog klivet upp i superettan, var: ”Det här har gått så lång att det aldrig någonsin går att reparera”.

I tisdags, på facebook, var hans status; ” Kan fortfarande inte smälta första halveleken igår. Misär-Jonas kan ju bara inte försvinna -eller?” Sedan klubbas den gamla gaismanualen in och torsdags dygnets gaisupplevelse-from-hell tar sin början.

Och igår kväll landade Jonas status åter till normaltillstånd: ”Jajamen - Det var vad jag visste. Misär-Jonas är tillbaka!! Aldrig skall jag tvivla igen på att allt är misär.”

Att slitas mellan hopp och förtvivlan är liksom normaltillstånd för oss gaisare. Men efter måndagens uppvisning i krossandet av ÖSK på Gamla Ullevi levde vi i två korta dagar i villfarelsen att vi ändå skulle kunna vara något annat. Att vi skulle kunna hålla på ett normalt elitlag i fotboll, ett Trelleborg, Kalmar eller Halmstad? Ett lag som sällan dras in i en malström av ondska och evil-ways.

Men ack vad vi bedrog oss. I går morse basunerade skvallerpressens främsta företrädare ut att Wanderson hade varit okvalificerad genom obefintligt uppehållstillstånd sedan i slutet av juli. Vi kölhalades i åtta timmar, reloadade intensivt all nyhetsmedia och cirka fyratusen fanatiker i det här landet fick absolut inget gjort överhuvudtaget på sina jobb igår.

En absurd situation. Jag valde att sitta ner i båten tills jag hade alla fakta, eller så mycket man nog kunde anse sig få ihop tills jag vågade mig på en åsikt. Jag brukar inte göra så, jag brukar rusa iväg och få ihop någon illa underbyggd åsikt, som, om jag har tur, är rätt. Men efter min egen ”Keene-gate” för ett par veckor sedan valde jag annorledes.

Men det finns andra som inte gjorde det. Först klubbarna. Hammarby och ÖSK valde att lämna in protester. Att Hammarby grep ett halmstrå fattar jag. Men ÖSK. Satt förnedringen i måndags så djupt alltså? Eller trodde ni att genom tre protestpoäng kunna haka på i toppen igen? Jag fattar inte. Men en sak vet jag ÖSK – hat är det ni får av mig, i åratal framöver. Märkligt egentligen, en sådan – förlåt Pelle – meningslös skitklubb. Har aldrig haft några känslor what so ever inför dem, men nu. Nu vet jag precis vart jag har er. Kommer ALDRIG glömma er. Det tog tre timmar så hade ni lämnat in en protest. AS!

Sedan över till skvallerpressens tjockis nummer ett. Robert Laul. Att han har valsat runt i ryktessvängen kring sina egna förmodade tillkortakommanden tidigare, senast nu efter Malta-matchen, är väl allmänt känt. Att han parar sitt dåliga rykte med att vara oseriös ”journalist” är också allmänt känt. Men efter gårdagen. Japp. Då vet vi, din gamla Ljungskile – apa. Svinhugg går igen, eller vad är det som ligger bakom?

Vem som är våra vänner vet vi efter gårdagens inferno. Aftonbladet och någon märkligt läckande tjänsteman på Migrationsverket är det inte.

Skrivet av:

Två hemmamatcher på raken, 7 – 0 och två segrar. Förra hemmamatchens utspelning berodde mycket på att Gefle var helt under isen och kanske det sämsta lag jag har sett i allsvenskan på år och dag.

Idag spelade GAIS ut nästa gäng på Gamla Ullevi, idag spelade vi ut höstens mest formstarka lag, Örebro, som idag bara skulle vinna och därmed få häng på topp-fyra.

Idag mötte inte GAIS ett håglöst skitlag, idag mötte GAIS ett lag med toppkänning och med stora kvaliteter.

Men det spelade ingen roll, för idag var GAIS ett bättre lag.

Eller bättre och bättre. De var helt överlägsna faktiskt.

Jag har inte sett ett bättre GAIS i allsvenskan. Nu har jag bara nio säsongers allsvensk fotbollstittande när det gäller GAIS – från –88 till årets säsong (japp, ni okunniga, så få säsonger har klassikern Göteborgs Atlet & Idrottssällskap skrapat ihop på över tjugo år) vilket kanske är ett för svagt referensmaterial, men det var fan helt magiskt idag.

Hedinsson, Mårtensson (eller Martinsson som Pelle Nyström precis kallade honom i fotbollskväll) och Lindström var grymma idag. Hedinsson kanske bäst på plan – alltså utanför Wanderson-klass.

För vår egen Harry Potter svingade trollstaven idag. Framförallt sista målet. Jävlar. Ren fotbollsonani. Han går utanpå allt den där lille killen.

Jag har börjat bli enormt fascinerad av hans förmåga att dra in bollen med långa tån. Helst i höfthöjd, sträcker ut benet, möter bollen med långa tån och drar in den med någon slags magnetmagi.

Det ryktades innan match att GAIS har fått ett bud på Pärlan på sju miljoner från Århus. Men har tackat nej. Helt riktigt. Pärlan kommer att höja sitt marknadsvärde med en allsvensk säsong till i bältet.

Men vad det säger oss är också att klubben måste veta om att man har bud på Wanderson. Att det nästan är garant i det också. Utan det måste GAIS sälja exempelvis Pärlan för ett sådant rutinbud från en tråkdansk klubb.

Idag höjde han sitt marknadsvärde. Idag blev prislappen definitivt vit från att ha varit skrikande röd under sommaren.

Att vi inte får se honom i GAIS nästa säsong är väl ställt utom allt tvivel. Men det han hittills har gjort i föreningen är nästan i Samir-klass faktiskt. Och skulle han vinna skytteligan så passerar han, åtminstone i min bok, Samir i klass. Eller passerar, han blir i vilket fall en av de största i GAIS moderna historia.

Enormt.

Skrivet av:

12044. Det är vad Frölunda INDIANS kommer att ha idag, i detta nu när jag skriver det här, som publiksiffra. Ett utsålt Scandinavium, med familjer, pappor och söner och engagerade vanliga människor.

På måndag möter GAIS Örebro SK. Då kommer vi ha runt 4000 i publiken. Ett till en fjärdedel utsålt Gamla Ullevi, med die-hard fans och få vanliga, helt normalt engagerade människor.

Den 23 oktober är det dock tänkt att GAIS ska ha fullt hus. Mot Malmö FF hemma. Men det är inte Malmö som är dragar-namnet som bär ett utsålt Gamla Ullevi, utan klubben delar ut biljetter gratis till alla som vill gå.

Här finns ett gigantiskt problem som GAIS har brottats med i åratal, åtminstone sedan laget tog sig upp i allsvenskan. Hur göra för att få en bred publik till matcherna? Det är den frågan klubben och styrelsen av densamma har arbetat med alltsedan 2006.

De die-hardfans som har följt laget i vått och jävligt torrt har klubben valt att lägga åt sidan. Även det långa perspektivet, att sakta bygga intresse genom att vara ett alternativ till familjesportskulturen har sorterats bort.

Styrelsen med Wallin i spetsen har riktat in sig på att locka vanligt normalt intresserade människor som vill ha en stunds avkoppling och underhållning. En INDIANS – publik helt enkelt (jag väljer här att säga just så, för att produkten INDIANS har inget med det VF jag följde under åttiotalet att göra).

Desperation och inkonsekvens har präglat den strategin. Desperation i den meningen att man har försökt allt som går – om en månad tecknar man in det sista kortet, nämligen att ge bort biljetterna till matchen. Inkonsekvens i det bisarra biljettupplägget klubben slöjdade fram inför den här säsongnen. Som också gav eko i sportsverige, men inte riktigt på det sätt man önskade. GAIS blev paria hos alla med sina upptrissade priser.

Marknadsföring och bygga varumärke är inte styrelsens vassaste kniv i lådan. Det kan jag lätt konstatera. Det enkla samband som varje normal konsument är införstådd med – att en vara måste vara attraktiv för att betinga ett högre pris – förstod inte klubben.

Die hard-fansen köpte sina årskort ändå, till högre priser än förut, utan benefits överhuvudtaget. Man tvingades till och med att lösa ett medlemskap i föreningen för att kunna köpa sitt årskort. Eller tvingades och tvingades, lockköpet låg i ett sådant köp i alla fall.

Priserna sänktes under säsong efter den massiva kritik klubben fick; gå två för en ett tag, vissa sektioner mycket lägre priser och andra erbjudanden.

Kvar stod die-hardfansen med sina årskort. Inköpta för dyra pengar, till betydligt högre priser. Die hard-fansen hade fått en dyrare matchupplevelse som tack för att de gav klubben likviditet under årets sämsta intäktsmånader off-season.

Nu, om en månad, ska klubben ge bort biljetter. Kvar står die-hardfansen med sina dyra årskort utan en enda benefit, bara let-downs.

Här kommer en uppmaning till GAIS styrelse; skit i den otrogna vanligt engagerade familjepubliken a´la INDIANS – modell. De är otrogna. Kommer alltid att vara det. Vi däremot, bygg på oss, sakta men säkert blir vi fler och fler. Det kommer ta åratal, men då är vi också mycket starkare som förening.

Men. Det får ni göra nu. För alldeles oavsett hur jävla die-hard vi är så finns det en gräns för hur mycket man kan bli pissad på och ändå gå. Den gränsen är nära nu, för många. Det vet jag.

Och när den gränsen passeras och många die-hards slutar att gå. Vad ska ni göra då, styrelsen? Ska alla matcher bli gratis då?

Skrivet av:

En legendarisk webmaster i gaiskretsar ger mig svaret; Kenneth Wessberg, 14 mål 1974 på 26 matcher. Så länge sedan är det någon spelare i GAIS var uppe i den målskörden Wanderson snuddar vid just nu.

Wandersons sista mål, tillika GAIS sista i den här matchen kommer jag leva med länge. Den magiske brassen kommer fri på kanten (vem slår den öppnande passningen?) och köttar in ett inlägg rakt på en vrålspringande Pärlan mitt i boxen, backen i Gefle bryter och brytningen hamnar i gapet på Wanderson, han tar den i steget och lobbar in sitt tredje mål för kvällen.

Jag blir helt hysterisk av detta mål. Det är något av det snyggaste jag har sett. Faktiskt. Egentligen finns det andra mål som är snyggare men attityden i det är: jaja, de löste inte min fantastiska passning, jag får väl fixa det själv då är helt jävla makalöst. Bara Wanderson i dagens allsvenska som kan göra sådana mål. Och målet sänder Wanderson upp i skytteligaledning i allsvenskan.

Nog för att herr legendarbwebmaster skickar Wessbergs caddiefjortonmål i fejan på mig, men när hade vi en skytteligaledare så här långt in på serien senast? Det var väl Wessberg då, orkar inte kolla.

Men när vann vi med 4 – 0 senast i allsvenskan? Måste väl ha varit åratal sedan. Det kändes så i alla fall.

Magiskt var också den aktion som gubbarna (ink. undertecknad) gjorde strax innan matchklockan klämtade; vi gick från L3 ner till nedre och fyllde denna för att hylla vårt lag. Hundratals stod där, nära Kenneth Gustavsson, och hyllade hans och de andras insats. Nästan fyratusen tappra var där, men vi lät fan som dubbelt så många.

Lidelse pratade Anders Björklund från GAIS styrelse som besökte Gårdakvarnens samling innan match.

Idag var det lidelse i dess bästa bemärkelse. Jävlar vad fantastiskt roligt!

Skrivet av:

En kamrat till mig blir betänksam när han ser bilderna på huset där James Keene bor. En vanlig lägenhetsdörr till ett helt vanligt hyreshus. Det stora träslott som vevats i media där James Keene verkar ha bott var bara ett vanligt hyrehus. Min kamrat ringer då upp IFE och deras säkerhetsansvarige Börje Bördin, presenterar sig också som sponsor till GAIS, för att höra vad IFE har för version av denna famösa händelse.

Enligt denne säkerhetsansvarige var det så att James blickar ut på gatan och ser några gaissupportrar som går omkring tillsynes helt planlöst. Han ringer då Stefan Andreasson, som just då sitter i möte med polisen inför matchen, och undrar vad han ska göra. Andreasson säger då att, ja vi tar det säkra för det osäkra och skickar dit polisen som får eskortera dig till samlingen. När polisen kommer till platsen skingras ungdomarna. James Keene åker med polisen till lagets samling.

IFE:s uppfattning om vad ungdomarna gjorde där är att de råkade befinna sig på platsen då James bor centralt och det också ligger en krog nära huset där ytterligare gaissupportrar satt. På en rak fråga från min kamrat till denne säkerhetsansvarige om han trodde att ungdomarna var där för att besöka Keene svarar han; ”Nej”. För övrigt var han och IFE mest intresserade och oroade av frågan hur dessa ungdomar hade fått tag på all öl de hade med sig. Min kamrat sa, antagligen för att lugna ner honom, att de har säkert tagit med sig den från Göteborg, det är ganska lätt att få tag på öl där.

Som sagt, den gamle pudeln tas ner från vinden och putsas upp. Jag får helt enkelt ta tillbaka en hel del från den text jag skrev i söndags. Varken mer eller mindre. Jag ska dock ta tillfället i akt att diskutera två saker i anslutning till detta. Media och den moderna fotbollens krav.

Först media. Jag sitter och följer TV4:s sändning under lördagen. Där är attacken mot James Keene headline-news. Keene intervjuas och uppvisar en viss oro, Stefan Andreasson intervjuas även han och menar att de från IFE får diskutera detta för framtida säkerhetsbeslut. För övrigt så behandlar TV4 detta som brukligt, de tar upp det i inför-snacket och under match. Under kvällen blir detta en riksnyhet som även tas upp av SVT och naturligtvis i kvällstidningarna. Effekten blir stor.

Nu när jag har alla fakta framför mig kan jag ställa mig frågan hur media och då TV4 i det här fallet, har klippt ihop intervjuerna med Keene och Andreasson. Där finns den berömda hunden begraven, men absolut ingen pudel. Det är där vi får händelsen vinklad rakt i fejan. Sedan hänger gamarna kvällstidning på och fortsätter vinkla tills det inte finns något mer kvar från aset att äta.

Sorry. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men jag gick på den stenhårt. Varför vet jag inte. Men antagligen är det en kombination av att jag är toknaiv och korkad, men samtidigt också är det troligen en efffekt av allt som har hänt utanför spelplanen i fotbollen under senare år och då även där GAIS har varit inblandade. Rädslan för att något ska hända som kommer drabba klubben finns där. Och vem man väljer tro på blir då olika från gång till gång. Jag valde att tro på gamla klackveteraner när det hände saker i Helsingborg. Nu valde jag annorledes.

Den moderna fotbollens alla krav på en ekonomisk verksamhet som går runt parat med ett gott sportsligt resultat gör att supportrar och klubbar blir desperata när den nedåtgående spiralen börjar. Nu klarade vi oss ifrån Keene-frågan, mycket beroende på att medias nedtystning av det när de inser icke-händelsen, men samtidigt också för att Djurgården upprepade gamla synder igår. De suddade ut 2000 – talets framgångar med två jubelidioters famösa aktion. Med ens var de tillbaka till de sena nittiotalets uselhet och dumhet. De enda två som saknade igår var Terror-Tommy och Anders Frisk.

Desperationen är stor, speciellt när supportrar blir trängda. Trängda av usla resultat, trängda av fotbollsförbundets märkliga krav, trängda av ordningsmakten och lagstiftningen. När laget går bra så lägger man undan sådant, när laget går dåligt blir det desperata handlingar likt den vi såg igår. Och jag trodde att gaissupportrarna hade agerat enligt samma manual i lördags.

Speciellt efter alla märkliga åsikter om att Keene kunde ha all skit i världen då han hade svikit oss en gång för länge sedan. Det gör jag ingen pudel kring faktiskt. Där är jag fortfarande obeveklig. Jag accepterar inte när integriteten bryts. Någon måtta på stolligheterna får det vara som en berömd gaiswebmaster uttryckte det alldeles nyligen.

Som sagt. Nu är pudeln nyputsad och fin. Nu har jag gjort mitt. Dags för Härd et consortes nu också kanske?

Skrivet av:

Först matchen. För den är ju faktiskt helt nödvändig att kommentera. Inte viktigast, för det är människan, men helt nödvändig att säga något om. 

Två bespottade blir hjältar igår. Två kraftigt, inte utan skäl eller anledning, ifrågasatta grönsvarta ordnar en otroligt välbehövlig bortapoäng.

Jonas Lundén spelar fram till två mål. Dime gör sin kanske bästa match i GAIS.

Båda två är till åren komna och känner flåset i nacken, av ålder och annan kompetens på väg in. Deras spel den här säsongen har varit upp och ner. Dime har själv orsakat några kännbara poängtapp och på Lundéns kant har det emellanåt varit väl mycket fri yta att slå in bollar på.

Men igår var de tungan på den berömda vågen. Avgörande insatser avgjorde. De var inte bästa gaisare, det var Lundgren – japp, så var det, Wanderson bra bara i en halvlek, dock en magisk fyrtiofemmare, men ändå, Lundgren var totalt prickfri mot en sån tung spelare som Mobaeck och den irrationelle Keene.

Lundén spelar fram till Wandersons fria yta i första halvlek. I andra, efter kallduschen från Jawo och framförallt Angus menlösa insats, snor samme Lundén bollen från Bajrami och lirar in bollen i straffområdet.

Dime gör ett par otroliga parader och räddningar. Speciellt den utsträckta handen som stoppar en Elfsborgsspelare (Nordmark?) från att få öppet mål.

Det är så vi måste göra de här matcherna som är kvar. Rutinerade spelare som dessa två herrar är tvungna att ta fram de gamla kvaliteterna för att det ska gå vägen.

Gefle hemma nästa. Ytterligare en cupfinal. Ytterligare en sexpoängsmatch. Men med den moral som laget visade genom den sena kvitteringen igår så måste det bara gå vägen.  

————————————

“No one likes us, we don´t care”. Slutet på en ramsa som Millwalls supportrar sjunger. Och även AIK:s har väl gjort det tror jag, lite mindre övertygande dock. De brukar ju hävda att de är Sveriges största klubb vilket rimmar lite illa med att sjunga sånger om att de minsann är ensamma om att gilla sitt lag - och skita i det faktumet…

Det ligger en lockelse i ramsan naturligtvis. Speciellt om det är det sista man har kvar, som i Millwalls fall, det och det våldsamma ryktet.

Men man säljer ingen klubb på våldsamhet och dumhet. Titta på just AIK tidigt 2000 - tal. Hur supportrarnas våldsamhet och oförsonliga attityd stjälpte ner klubben i superettan.

Jag frågar mig om rubriker - observera nu, ni hetsiga av samma klubbfärg som min, rubriker - som till och med blir riksnyheter i nationell TV gagnar GAIS. Efter årets mediala uppmärksamhet i negativ mening så frågar jag mig hur mycket mer klubben kan bära marknadsmässigt? Det är en sak att behöva betala böter för inkastade föremål men en annan att vaska fram en ny storsponsor när de vill lämna på grund av negativ publicitet.

Och, faktiskt, negativ publicitet är född ur omständigheter. Det är givetvis så att omständigheterna kan rapporteras vinklat - GP:s Ulf Stenbergs kommentar om tålmodiga poliser i Helsingborg tar priset i den ligan - men att tro att GAIS är utsatta för en gigantisk konspiration där all media har bestämt för att ständigt vinkla oss negativt är ju bara dumt och tar en massa energi från en. Bitterhet gör ingen glad eller nöjd.

Och jag hatar faktiskt att ställa de här frågorna. För de är så långt ifrån min fotbollsupplevelse. Varför ska jag behöva tänka på hur GAIS ska lyckas marknadsmässigt så fort något händer? Ja, jag vet att det inte är konstruktivt. Men det är känslomässigt jävligt jobbigt att aldrig kunna få simma i mittfåran någon jävla gång. Att det alltid är problem hur man än vänder och vrider på sig.

Och sedan finns det naturligtvis en moralisk aspekt kring detta. Oavsett i vilken utsträckning James Keene är en naiv dumskalle som inte tycks förstå att hans agerande vid klubb-bytet 2006 fortfarande väcker känslor hos GAIS supportrar, så ska han inte ha en uppvaktning som är hotfull mot honom eller hans familj.

Det finns gaisare som i efterhand verkar tycka att det är ok bara för att polisen inte misstänker brott. Sorry boys, men det är inte ok ändå. Han upplevde sig själv och sin familj hotad. Det räcker så. Det gör faktiskt det. Och, det spelar ingen roll vilka det nu var så dök upp utanför kåken - om det nu var andra som utgav sig för att vara gaisare eller Norrby-knockers som gjorde ett huligan-initiativ. Keene kände sig hotad.

Keene är en människa, trots sina flaniga bloggförsök, trots sitt myglande och ljugeri i november 2006. Han upphörde liksom inte att vara just det bara för att han, den upphöjt älskade säsongen 2006, blev den oerhört hatade genom att ljuga oss rakt upp i ansiktet på det där årsmötet i Gårdakvarnen.

Gillar inte när integriteten bryts. Jag gör inte det och det står jag för. Och, som sagt, alldeles oavsett vilka det var där kan vi inte bortse från faktumet att besöket gjordes för att Keene skulle möta just GAIS den här lördagseftermiddagen.

Jag vill inte hålla på och döma folk. Men jag vill ställa frågan till de som var där - och de som på olika sätt försvarar handlingen - känns det gött så här efteråt? Det finns faktiskt ingen annan fråga jag vill ha svar på.

Skrivet av:

Texten är klippt ur ett pressmeddelande från GAIS – gården tidigare idag.

”Tråkigheter i Helsingborg

En dag som denna är detta lätt att vara glad men det är också svårt att vara helt glad över en seger.

GAIS har under måndagen fått ta emot flera mejl och rapporter om enskilda händelser i samband med GAIS bortamatch mot Helsingborgs IF. Det är mejl och rapporter som kan backas upp av ögonvittnesskildringar på hur delar av vår publik har uppträtt framför allt inför matchen. Sammantaget är händelserna av en sådan art att spelare, ledare, företrädare för klubben samt ledamöter i styrelsen inte kan göra något annat än att kraftfullt ta avstånd från samt beklaga det inträffade. Förutom att det på sikt ger GAIS ett mycket dåligt renommé, så får det ekonomiska återverkningar för föreningen som till exempel att delar av vår publik helt enkelt inte vill komma på våra hemmamatcher eller resa till bortamatcher samt att sponsorer inte heller vill förknippas med GAIS. Detta gör att GAIS till exempel inte kan få de spelare som vi gärna vill ha eller ha den ungdomsverksamhet som vi gärna vill utveckla. Samtidigt noterar GAIS det fantastiska och positiva stöd som vår publik kan visa när de är på det humöret.”

Pressmeddelandet är ett slag i ansiktet på de hundratals supportrar som igår fick ta emot Nordvästra Skånes församlade poliskårs uppdämda brutalitet.

Jag var inte på plats. Det ska sägas med en gång. Och det av olika anledningar, men främst för att jag, efter tre års upprepade idiotier nere i Helsingborg, tröttnat på polismyndighetens oförmåga att lösa en svår situation. Den hets som fanns nere i Helsingborg igår har jag alltså inte sett, och vad jag förstår av människor jag litar på var det sällsynt vidrigt. Men jag har varit där. Jag har upplevt polisens inkonsekventa handlande på plats. Jag vet hur det brukar gå till.

Frågan är om ansvariga uppe på GAIS – gården har det? Innan pressmeddelandet gick ut, rannsakade de sina premisser för att skriva så här? Ja, jag vet inte. Men jag tror inte det faktiskt.

Personer jag litar på har gett en bild av händelse som är motstridig det som står i pressmeddelandet.

Vi kan älta i evigheter hur polisen ska agera vid sådana här tillfällen och det ska inte stickas under den berömda stolen med att gaissupportrarna inte sitter still i båten direkt. Det sker händelser som föranleder extra bevakning och ingripanden. GAIS supportrar, en del av dem, har inte liljevita händer. Och jag kan tycka att det då inte är speciellt konstigt om de får dubbelt igen.

Men. Och det här är ett viktigt men.

Vi pratar om polisen här. Att ge igen, ja, det gör man på gatan. Mellan gangsters som inte får förlora fejs. Mellan hannar som ska hämnas och är adrenalinstinna.

Återigen, vi pratar polis här. Kan inte för mitt liv förstå hur polisen kan förhålla sig så enormt oprofessionell i de här lägena. Och jag har sett det så många gånger nu att förklaringar som slump och engångsföreteelser inte är gångbara längre.

Det handlar bara om inkompetens och dålig utbilning. That´s fact, villasvennebanan. Frukta den insikten också, alla ni flintasteksgrillare med moralpaniken stämplad i fejan på er. Nästa gång stämplar polishästhoven er i bröstbenet när ni är ute och förlustar er på någon stadsfestival med tvivelaktigt berättigande.

Men åter till klubbens oöverlagda uttalande. Fattar GAIS gården vilken enorm våg som kommer skölja över dem av uppretade alldeles vanliga supportrar som höll på att 1. klämmas ihjäl mot ett kravallstaket, 2. medan pepparsprejen sprejades in i deras ögon och 3. polishästhovar sparkade dem i ryggen?

Fan. Var finns rättvisan? Nej, just det, det var ju dem som gjorde allt det där ovan?

GAIS styrelse har inte fingerspitzgefühl direkt. Jag fattar att sponsorer ligger på, jag fattar att man måste jobba med ”huliganproblemet”. Jag förstår det.

Men ryggraden i föreningen är de där tappra tretusen som går på allt, oavsett hur föreningen ligger till. Nu riskerar ni att tappa många av dessa tillika kärnan och de är dessa härdade hjältar som har stått ut med så mycket mer än alla styrelsemesar som sitter där på GAIS – gården i sin bubbla och fattar noll.

Detta när föreningen står inför en av sina mest betydelsfulla matcher det här seklet. Detta när föreningen behöver allt stöd de kan få. Vad tänker de med? Stå rena inför sina sponsorer – som hotar med att dra så fort det blåser lite motvind som kan påverka varumärket?

Ska avsluta det här med ett klipp från signaturen Real GAIS från forumet på gais.nu. Mannen bakom signaturen känner jag väl. Vi har åkt många år i samma bussar, varit på samma pubar och gråtit till samma nedflytningar. Har ni det kära GAIS styrelse?

”Nyss hemkommen från Helsingborg. Jag fick den stora äran att köra idag så jag var och är fortfarande nykter. Vi var en gäng som gick före ca 70m före resten då vi kom till Olympia. Vi hade bilen parkerad utanför Idrottens Hus som ligger alldeles bredvid stadion,skulle dit och fylla på med mera öl. DÅ händer följande,ca 70 st av deras kategori C kommer joggandes emot oss. Inte EN ENDA POLIS kom från det hållet. Ser deras supporterpolis springa runt som en nackad höna av PANIK och har NOLL KOLL. Bright och nykter som man är säger jag till gubbarna att det är nog läge att gå över vägen till Olympia. Vårat gäng kommer och det blir lite bråk som snabbt avstyrs. Nu händer det som är något av det värsta jag har sett i fotbollssammanhang i Sverige och då har jag sett en hel del. Polisen ringar in alla gaisare med hästar,hundar,bilar och piketer. Här tycker jag att ok det är väl lugnt,nu är ju alla samlade,inga problem. Det är nu polisen börjar skrika åt precis alla gaisare “IN MED ER” och med dragna teleskopbatonger och pepparspray slår de vilt och sprutar pepparspray på allt och alla som inte flyttar på sig. PROBLEMET för oss gaisare är bara att de har satt upp kravallstaket framför våran entré. I det här staketet hade de bara öppnat en “sektion” som är ca 1,5 meter bred. Alltså uppstår ett djävla tryck mot staketet och folk KOMMER INTE IN. Det kommer mer poliser en piket med civilsnutar som också ger sig in i slakten med mord i blicken. De slår och slår,sprutar pepparspray på folk som inte går in. SOM TUR ÄR river några hjältar staketet så att vi kommer in. Innanför sen ligger folk blåslagna och med svidande ögon till höger och vänster. Detta kunde fanimej ha slutat i en katastrof. Hoppas att ni är nöjda ERA SKÅNSKA AS.

ReaL GAIS - 85.225.252.7 gbg, söndag 23 augusti 2009, 23:55:33”

Skrivet av: