I förrgår spelades tredje omgången i cupen nästan färdig. Fyra allsvenska lag var i farten. Sportradion sände från tre av dessa, dock inte Norrporten. Ingen media direktrapporterade. Vi var hänvisade till text-teve och nätuppdateringar på olika hemsidor.

Cupen är svensk fotbolls sorgebarn när det gäller intresse. År efter år tjatas det om svaga publiksiffror, dåligt uppställ från lagen med reservbetonade lag och sviktande intresse från media.

SFF sålde teverättigheterna alldeles nyligen för typ miljarder kronor. I detta måste väl ändå någon form av krav på bevakning ha funnits?

Lagrell och kompani har tjatat genom åren om hur omöjligt det är att skapa ett stort intresse runt Svenska Cupen. Olika modeller har genomförts. Orkar inte gå igenom alla idéer, men fokus kring medicinen har varit att titta på hur en framgångsrik cup genomförs i andra länder, främst Norge men också England.

Det är ju bra. Men också fel. Det är väl våra förhållanden, vår historia och vårt sammanhang man måste utgå ifrån? Centralt i detta är en ordentlig mediabevakning. Och i nuläget är den totalt menlös. Finns inte.

Om det inte sänds från matcherna i cupen från och med åttondelen så är något allvarligt fel. Hur ska vi kunna följa vårt lag annars? Speciellt svårt är det med den här geografiska spridningen. Nio gaisare åkte upp till Sundsvall i förrgår. Totala hjältar. En tisdag i maj, minibuss. Jag har själv gjort en exakt likadan resa, men det var tio år sedan och då till en allsvensk match en måndag mot GIF Sundsvall. Jag vet vad det innebär att köra nio och en halv timma en väg för att sedan sätta sig efter match och köra hela natten ner till Göteborg.

Jag skulle inte göra det idag. Idag vill jag ha rapportering och mediabevakning. Annars kan vi lika gärna lägga ner eländet.

Förlust mot absoluta jumbon i serien. För vilket år i ordningen vet jag inte förlorar vi på Vångavallen. Och det mot ett lag som har haft en väldigt besvärlig vårsäsong med halva A – truppen på skadelistan.

Bedrövligt. I år igen.

Att hävda otur med avstängningar och skador funkar liksom inte när man möter ett skadeskjutet bottengäng och förlorar. GAIS är liksom inte ensamma om att ha folk borta.

Kan vi då inte vinna sådana här matcher, ja, då talar det om med all oönskad tydlighet att GAIS även i år kommer att komma elva. Som bäst. Om vi inte åker ur till och med.

Optimismen som fanns tidigare under våren med tjatet om ”bäst i stan” och några slumpvinster mot ÖSK och BK Röv är nu helt borta. Uppgivenheten är total, i varje fall hos mig.

Wallin och andra i klubben talar om att GAIS måste ta steget och inför varje ny allsvensk start mantratjatas det om detta. Och varje allsvensk säsong slutar med att laget är elva till slut.

Varför kan då aldrig GAIS ta det där berömda steget?

Ja, jag vet inte. Men om vi tittar på enskilda insatser nu under våren kan kanske ett svar börja skönjas. Vi tar den fantastiska bortamatchen på Rambergsvallen – där grönsvart går in och dominerar, i varje närkamp. Där tar vi andra och tredjebollar, vi ger inte rövspelarna en sekund över. Sedan kan vi ta matcher mot BP, HBK och Mjällby och den i lördags som motpol. HELT menlöst. TOTALT tvärtom. Det gör mig så jävla förbannad och frustrerad att se ett lag som är så inihelvete ojämt i inställning.

Vad är problemet? Varför kan inte laget gå in och göra samma sak, match efter match? Titta på ett gäng som Fulham, som oavsett motstånd och händelser under match fullföljer sin gameplan. Får dom ett i baken rör inte detta Fulham i ryggen utan dom fortsätter bara tills kvitteringen och segermålet dyker upp.

När GAIS får ett i näsan vet man att, japp, nu är det TOTALT utsiktslöst att laget ska kunna ta en poäng ens. Moralen i laget är oerhört bräcklig.

Ytterligare en faktor till varför vi aldrig tar steget är också truppens ojämnhet. I lördags var detta obehagligt tydligt. Eyo och Hatti som innermittfältare ersatte dominanterna Ayarna och Mårtensson. Och i och med det är vi inte ens allsvenska på den positionen. En halvskadad Jay-Jay går ut och Memelli – kopian Khalili kommer in och är fullständigt totalt jävla ofarlig trots tre rena lägen. Kasst. Och ett tydligt exempel på att vi inte har två gubbar på varje position. Där är skillnaden mellan topp och botten i den här serien.

Vi har förlorat i år mot gäng som vi har runtomkring oss i den nedre regionen. Att vi då ska ta två trepoängare mot Åtvidaberg när serien vänder är fullständigt orealistiskt. Det händer inte. Det finns inte på kartan. Teckna redan nu in två raka förluster mot skrivmaskinsgänget och ett byte av position i serien.

Så slipper ni bli alltför besvikna med brustna förhoppningar.

Förra året hade vi en bedrövlig vårsäsong. En månads uppehåll och Axén hade sin bästa träningsmånad med GAIS inför omstarten mot BP. Han sa senare att det var enormt bra träningar då och matchen mot BP skulle bara vara en formsak. Förlust naturligtvis och det efter att ett könlöst GAIS inte mäktat med att skapa någonting.

Det skulle glädja mig något alldeles oerhört om GAIS lyckades ta åtminstone en trepoängare mot Åtvid. Men sett till hur det har varit nu och tidigare år så är det som sagt utsiktslöst.

Det är dags tydligen att rekrytera en sportchef till GAIS. I samtliga medier igår nämnde Mats Perssons namn som en av fyra-fem kandidater.

Anmärkningsvärt. Lika anmärkningsvärt är Wallins kommentar om att de inte ser till annat än kompetens i rekryteringsprocessen.

För er som har kort minne arbetade Mats Persson som sportchef i två f.d skattesmitarklubbar; Västra Frölunda och IFK Göteborg. Utöver att ha blivit dömd för oegentligheter när han var sportchef i IFK så var hans ledarstil kraftigt ifrågasatt där.

Det första mannen med den gråa hyn gör i rollen som sportchef i IFK är att upplösa spelarrådet. Han vill alltså inte ha något med spelarna att göra i arbetet. Inte nog med det, han tog ensam en mängd beslut utan att förankra i föreningen. Körde sitt race helt enkelt.

Det gick ju bra. Eller inte.

Christer Wallin är en modern gaishjälte. Utan honom inget modernt GAIS – eller ett GAIS överhuvudtaget. Allt han har gjort för föreningen renderar honom för alltid en plats i grönsvart historia.

Men. Det finns ett problem under åren. Wallin tenderar att ibland välja att arbeta med människor som inte riktigt håller måttet. Eller hur man nu ska beskriva det. Sköldmark, Lennart Larsson (som ryktas även har fått sparken från IFK…), Arby (vet inte riktigt om Arby inte håller måttet, men det kanske är just det som är problemet…) är bara några under årens lopp som har suttit eller sitter i exekutiv roll utan att lösa sin uppgift tillfredställande. Det finns ytterligare namn här men jag väljer att inte nämna dessa.

Det oroar mig. Speciellt mycket oroar det mig när Wallin – i media visserligen, vilket innebär att man får ta det med en nypa salt eller två – menar att Mats Perssons track-record lämnar vi därhän, vi tittar bara på kompetens.

Hur kan ens Mats Persson vara möjlig? Det är jag mest förvånad, och arg över. Mannen borde väl vara total persona non grata i svensk fotboll?

Sportchefsrollen är vikt åt Fredrik Lundgren. Så är det bara. OM Fredrik själv vill naturligtvis. Men fattar man inte att det vore ett framgångsrecept, ja, då kanske det är dags att tänka om faktiskt. Rätt rejält. Och välja bort Mats Persson, pronto. "

I halvtid. Vi ligger under med två bollar. Är totalt utspelade. Då kommer det fram en man till oss med Ällsbörgs – halsduk och deras – alla hade ett sådant med sig – gula sittunderlag i handen och säger följande:

”När ska ni lägga konstgräs på den här planen så att det går att spela fotboll på den?”

Längesedan jag blev så adrenalinstinn. Maken till dumma gnybönder får man faktiskt leta efter. Vad är det med Boråsare, är det vattnet som är förgiftat eller? Gnäll och gny är det enda som kommer ur deras munnar. Å andra sidan, när man bor i Borås så kanske det är logiskt. Jag vet inte. Jag bor i Göteborg. Som svar på Ällsbörgs ”klacks” fråga: var är gaisarna? Vi vann ändå. Ni är tvungna att åka tillbaka till eran skitstad.

I varje domslut som sketbönderna får emot sig ska det gnällas och gnys. När Ingvarsson blåser för halvtidsvila går Anders ”gny” Svensson fram till honom, lägger armen om honom om och förklarar vad han tycker är fel. Vilka domslut som borde gått Ällsbörgs istället.

Ällsbörg är ett alldeles för bra fotbollslag för att hålla på sådär. Igår var de överlägsna. Trots sitt gny på det kassa underlaget. Bajrami, Avdic och Keene var obehagliga. Mittfältet bajade på GAIS dito med en fladdrig Hallgrimmur som blev sönderläst efter en kvart – hans pet åt sidan läste Svensson et consortes och efter det fick Hatti aldrig tid att slå uppspelen rätt.

Jag fattar faktiskt inte den där Bo-Bäst 57 som kom fram till oss i halvtid och gnydde – trots att hans lag var överlägset. Jag fattar inte varför spelarna i Ällsbörg måste gnälla. De är allsvenskans absolut utan konkurrens mest osympatiska lag. De behöver inte det. Spela fotboll istället. Det är de bra på.

GAIS då? Sönderspelat, med avstängningar. Ingen riktig chans. Frågan är om vi hade haft det ändå med Wanderson och Ayarna i laget.

Jaja, en förlust i sista matchen borta mot TFF så ligger vi där vi brukar – elva.

Nostradamus? Moi?

Japp.

Igår hade Ulf Stenberg på landets näst största morgontidning en åsikt om att fotbollen är tagen i våld av mörkrets makter. Det vill säga aggressiva unga män. Dessutom gestaltade han detta med att mena att under måndagens derby låg röken tung över arenan och hatramsorna var legio. Han fortsatte med att exemplifiera från Chelseas ligatitelnsäkrande på Stamford Bridge och ställde frågan varför inte planen stormades av fansen – så som AIK gjorde när de vann SM-guld i höstas.

En passning till Lagrell hanns med, där Stenberg menade att SFF borde ta ansvaret för att denna våldtäkt slutar. Hans slutsats var att det är den här pågående våldtäkten som är anledningen till att publiken uteblir från svensk fotboll. För att banka in den slutsatsen säger sedan Stenberg att mer kvinnor sprang vårruset samma kväll som derbyt spelades. Vilket skulle illustrera det minskade och numera svaga intresset för derbyklassikern GAIS – IFK.

Slutsatserna får stå för honom. Det som ändå är den springande punkten är att baksidan av medias skriverier i olika frågor är att det bildas opinion kring saker och ting. I allmänhet. Och i synnerhet när en tidning som GP är ensamma på arenan. Deras åsikter hamras in, oemotsagda.

Sedan kan jag tycka vad jag vill. Jag har runt femhundra klick på en text när den publiceras. Ett hundratal dagarna därefter. GP har en upplaga på flera hundratusen exemplar i Västsverige.

Personligen tyckte jag att det här derbyt var fritt från det som har präglat de flesta derbyna mot IFK sedan den allsvenska återkomsten. Oron och hetsen sken i stort sett med sin frånvaro. Visst bengalmarscherades det, visst skanderade IFK sin vanliga hata – gais. GAIS – klacken kontrade med att njurstenen hade sålt sig som en hora.

Det är kasst, jag gillar det inte. Men alltså, det är här två rivaliserande klubbar, där rivaliteten är oerhört stark och djupt rotad. Det visar om inte annat det klipp som finns på nätet när Wernbloom och Tobias Hysén står på någon krog i stan och skanderar hata-gais. Det skriver inte Stenberg om. Eller någon annan. Fast det är delvis en annan fråga, en fråga som rätt få göteborgsjournaliser vill ta i eller kännas vid…

Jag har svårt att se att rivaliteten inte ska ges uttryck för alls. Derby är derby. Och har så varit sedan urminnes tider. Bra eller dåligt? Ja, det som allt annat har med perspektiv att göra.

Att journalister skriver ner fenomen i den här staden, ja, det har betydelse. Men det blir också en Moment 22 situation. Jag får bemöta anklagelser och funderingar från kollegor där saker som har skrivits i tidningen – direkt felaktigt, som i Keenegatefrågan från mötet mot IFE borta förra året – och det kvittar hur mycket jag försöker balansera detta, uppfattningen är klar. Fotbollssupportrar är svin. Punkt. Alla.

Svenska domare är proffs. De är heltidsanställda. De ska förbereda sig och efterarbeta inom den tiden så att själva matchen ska kunna dömas efter konstens regler.

Då är det märkligt att de är sämre än någonsin. Gårdagens Strömbergsson (blir lika nervös varje gång jag ska skriva det otroligt märkliga namnet) var inget undantag. Han släppte två solklara hands i IFK:s straffområde, varnade Wanderson för filmning efter en närkamp med Sigurdsson och dömde bort IFK:s mål i slutsekunderna för ruff mot Dime.

Ändå säger exempelvis Eyo att Strömbergsson (again…brrr) att han är bäst i allsvenskan. Vad har vi för nivå då? Vilka krav ställer vi på svenska domare? Att Martin Hansson har skapat en praxis hos svenska domare att ALDRIG döma för hands i straffområdet genom Henrygate är väldigt märkligt. Att rekompensdöma för tidigare förseelser – kortet på Wanderson är ytterligare ett exempel, han lägger sig ner lätt, men i närkampen med Sigurdsson gör han inte det, det erkände Ragnar efter matchen till och med – är legio, det sker i varje match och är uppenbart för oss på läktaren. Så uppenbart att vi till och med räknar med rekompensen, vill ha den utkvitterad.

Den oerhört usla nivån på svenska domare gör allsvenskan till en gärdsgårdsserie internationellt sett. Att inte svenska fotbollsförbundet sträcker upp detta är obegripligt.

Matchen var som väntat annars. Kamp på mitten, en kamp som vi förlorade initiativet i när Ayarna – bäst på plan i första – sträckte sin ljumske. IFK hade inte mycket, några farliga instick som mest. GAIS hade något fler klara chanser med Hedinssons friläge som bästa möjlighet.

För oss blev den enda poängen en bitter poäng. Ayarna skadad och troligen borta de sista två matcherna. Wanderson avstängd mot IFE, hans sista framträdande i Göteborg förstördes av Strömbergssons (oh my god) kort.

Skit ska skit ha och du kommer alltid i min bok att kommas ihåg för det. Inte så att jag kommer att hata dig Strömbergsson (åhhh) men jag kommer alltid, för all framtid, lägga det på ditt minuskonto att jag inte får se Wanderson en sista gång. Förresten, jag ändrar mig, jag hatar dig för det. Så är det.

På sportsday.se räknar jag till elva (!) derbyrelaterade texter på ett dygn. Innan avspark lär man nog klämma in ett par till. Sportsday har specialiserat sig på att skriva om västsvensk lagidrott med fokus på hockey (tack gode gud att det tog slut!) och fotboll men även handboll får plats.

I dagens gp räknade jag till två och en halv text om derbyt. Förutsägbara Pär ”njurstenen” Ericsson och en revanschtext om Dime. Alles. Dock av tidningens enda två godkända sportjournalister Berglund och Stenberg (japp, han är godkänd, även om han har märkliga åsikter är han en riktig sportjournalist till skillnad från Laul och andra lallare)

Så fantasilöst att klockorna stannar.

Var är nyfikenheten? Vinklarna? Blandningen av texter – feature, reportage, nyheter, notiser?

Omkörda gp, det är vad ni är.

Jag vet att det inte är medias uppgift att sälja ett derby eller skapa nyfikenhet kring det. Jag vet det. Men även nyhetsmässigt och utifrån ett stort allmänintresse borde allt det ovanstående kunna klämmas in.

Det här är vårens stora idrottshändelse i Göteborg. Punkt. Det brukar vara så med derbyn, men i år har matchen en extra dimension av allt det som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Den är oviss och betyder mycket för båda lagen, inte bara som en prestigematch mellan två allsvenska lag från samma stad.

Gp har, i sin position som Sveriges tredje största morgontidning, totalt somnat in. Varför fattar jag inte. Men när man jämför med mindre städers bevakning av sina lags matcher kommer gp tillkorta hela tiden. I dessa tidningar är det webbstudios med paneler och experter som lodar i matcherna, djupintervjuer inför, under och efter matcherna, analyser inför och efter – med interaktiva inslag. Allt detta saknas. Idag är det en rutin jag har att gå in på NA:s hemsida innan och efter match istället för att läsa gp. Tidningen i staden där jag bor, ja, där får jag leta intensivt efter texter som ger något mer än det jag redan vet.

Det gp koncentrerar sig på är att lyfta fram det negativa med fotbollen i staden – huliganism, problem med arenan, problem med planen, konflikt mellan klubbar och arenabolag – och i samma mening ofta ifrågasätta uttrycket ”fotbollens huvudstad”. Ett märkligt sätt att tackla sin unika position på.

Att vara kritisk och granskande, ja, det är medias uppgift. Absolut. Men det blir lite absurt att ifrågasätta att Göteborg och stadens fotbollsarv med ständiga texter om hur usel gräsplanen är på Gamla Ullevi. Vi vet att den är dålig. Vi vet att Henrik Larsson och Conny Karlsson hatar att behöva spela här. Konstruktivitet är inte deras grej gp, vad hade varit mer konstruktivt – och även granskande – att ha ett stort reportage om hur gräsplaner sköts ibland annat England. Eller en ordentlig jämförelse mellan de olika formerna av underlag som numera finns?

Har tappat hoppet om gp för längesedan. Idag fungerar den bara som en adrenalinväckare vid frukostbordet. Och det har inte med texternas innehåll att göra. Utan avsaknaden av texter överhuvudtaget.

Nervös som alltid när det vankas derby. Ett normaltillstånd. Men idag är det lite annorlunda nervositet. Idag är GAIS bäst i stan och IFK håller på att resa sig från en av de sämsta inledningar i allsvenskan den föreningen har haft i modern tid.

Det kryddar anrättningen kan man säga. Och att vara favorit – om nu GAIS är det – är nog grönsvarts sämsta gren. När vi möter lag som vi ”borde” slå; BP, Trelleborg och Mjällby till exempel, landar vi alltid extra hårt på stjärten. Men mot gäng som är lag som vi ”borde” ha svårt mot då är ofta situationen annorlunda.

Vet inte om jag gillar det här egentligen. Det är på något sätt lugnare när man inte förväntar sig något.

Få derbyn har jag gått ifrån nöjd. Vid 2008 års derbyvinst tappade jag husnycklarna när slutsignalen gick – visade det sig sedan – och fick ägna all tid åt att sortera det istället för att dra ner på stan och partaja grönsvart.

Sedan är det ju liksom tidigt nittiotal och jag kommer inte ihåg vad som hände efter 3-0 vinsten 1992. Ens om jag såg den faktiskt. Var inne i en grönsvart svacka det helvetesåret och kommer inte ihåg många matcher.

Kvällens drabbning är oviss. Lagen har goda trender, dock behöver GAIS en vinst nu efter ett par oavgjorda i rad och IFK behöver visa att manglingen av AIK inte var en slump. Det bådar gott. Det blir två gäng som är extra motiverade att göra allt för att vinna.

Vad som kommer att avgöra vet jag inte. Det är så jämt att det lilla extra kommer nog fälla av görandet. Ett individuellt misstag eller en prestation utöver det vanliga. Vi har Wanderson. IFK har ett extra självförtroende i de här matcherna.

Som sagt, ovisst. Och nervöst.

åste tjata vidare om detta brännande aktuella ämne. Som nu i dagarna har toppats med skämskuddefaktumet att planen på Gamla Ullevi är så otillräcklig att tävlingskommittén från svenska fotbollsförbundet vill stoppa spel på arenan.

Vad för ansvar har GAIS i detta då, tycker säkert vän av ordning? Rätt lite, men när det gäller arenans tillkortakommanden drabbar det klubbarna och väldigt mycket så GAIS i synnerhet.

I kombination med allt annat jag har skrivit om så blir lusten att gå på allsvensk fotboll så att säga i stadigt minskande. Jag måste illustrera det här med att sno följande av signaturen "Patrick" från www.gais.nu:

"10 små marginalare skulle gå på GAIS. När tian försökte köpa biljett via iticket flera gånger och det inte gick så blev han hemma.

Så var dom bara nio

9 små marginalare skulle gå på GAIS. När nian såg alla poliserna blev han rädd. Han har läst i GP hur farligt det är.

Så var dom bara åtta.

8 små marginalare skulle gå på GAIS. När åttan såg kön till biljettkassan så vände han hem.

Så var dom bara sju.

7 små marginalare skulle gå på GAIS. När sjuan stått i kö i 20 min utan något hade hänt gick han hem.

Så var dom bara sex.

6 små marginalare skulle gå på GAIS. När sexan kom fram och skulle betala och får reda på att eftersom matchen är idag får du betala en extra-extra avgift gick han hem.

Så var dom bara fem.

5 små marginalare skulle gå på GAIS. När femman försökte få ordingsvakterna att försöka snabba på blev han av dem ombedd att inte komma till GU nått mer.

Så var dom bara fyra.

4 små marginalare skulle gå på GAIS. När fyran såg grusmattan vände han och gick hem.

Så var dom bara tre.

3 små marginalare skulle gå på GAIS. När trean ställde sig vid klacken men inte kunde sjunga blev han kallad både det ena och det andra.

Så var dom bara två.

2 små marginalare skulle gå på GAIS. När tvåan var hungrig och inser att bara en kiosk är öppen med en jättekö åkte han hem och åt.

Så var det bara en.

1 liten marginalare skulle gå på GAIS. När han inser att hans nio kamrater sitter hemma framför ppv så går han hem och gör dom sällskap...... "

Kunde inte ha skrivit det bättre själv.

För ett år sedan; HIF hemma, stryk med en massa mål, och folk som står utanför och vill in. GAIS klubb”direktör” Sebastian Arby går ut och tomtesvarar så dumt så att hälften kunde vara nog kring varför GAIS inte har fler kassor öppna.

Igår; noll-noll mot ett serieledande HIF och folk står utanför och vill in. Det enda som saknas är en Arby som säger goddagyxskaft i GT. Å andra sidan har jag inte läst den ännu så att det kan mycket möjligt vara så att han är ute och seglar även i år.

Alltså, jag FATTAR inte. Varför i helvete klubben missköter sitt arrangemang så här? Sedan gnäller man över det faktum att publiken uteblir. Makalöst.

En gammal läktarkamrat, Ante Bränholm, var heligt upprörd över att ha behövt vänta tills minut 27 in på första halvlek innan han allra nådigast släpptes in på arenan. Jag kom ett par minuter sent till gårdagens match och vid de två (!) kassorna vid norra läktaren står i runda slängar 80 man i kö, bland annat Ante. Grattis tänker jag, vilken tur att jag har årskort, men samtidigt inser jag, ja, vafan, dom kommer ju inte att komma tillbaka.

I halvlek var två (!) luckor öppna för att sälja urvattnad korv och blaskigt kaffe. På hela Östra läktaren. Förutom då en bar där man kan köpa överprissatt alkohol. Köerna var enorma.

GAIS, lyssna nu; ni MISSHANDLAR er publik! Fattar ni inte det, ja, lämna då fan över till någon som inser det.

En uppmaning till Sebastian Arby; strunta att strutta omkring på sponsorytan vid västra läktaren för en gångs skull, gå omkring och titta och prata med folk som verkligen är besökare till arrangemanget och inte uteslutande kunder till ett företag. Har du gjort det någon gång? Har du känt på det arrangemang du är exekutiv chef för, så kallad ”direktör”?

Sedan till matchen. Och den var ju helt menlös och överskuggades av ett annat faktum. Som Jönsson sa; logerna på arenan är säkert fina men mattan är ju helt värdelös. Och, ja, här har vi ytterligare en sak. Det byggs en arena för nästan fyrahundra miljoner och sedan skiter man i att ha ett ordentligt underlag. Ett mycket märkligt, småsnålt sätt att driva verksamhet på.

GAIS har gjort sin bästa säsongsinledning i allsvenskan på över tjugo år. Det borde vara några tusen mer på matcherna. Men vi har mellan tre och fyratusen varje match. Oavsett motstånd. Oavsett tabellplacering.

Och jag kan se att det uteslutande beror på hur GAIS har misshandlat sin publik de här senast två säsongerna. Dyrt, överprissatt arrangemang, ogästvänligt kasst bemötande (igår stod jag och Repet och snackade i halvlek i en av gångarna på L3 precis innan domaren blåste igång för andra halvlek. Det fick vi ju inte. Vi skulle gå och sätta oss…), i stort sett omöjligt att komma in om man inte har årskort och faciliteter som gränsar till att vara sämre än vilken division fyramatch som helst.

Men GAIS kan ju fortsätta att fokusera på säkerhet och bengaler. I deras värld är det ju anledningen till varför publiken uteblir.

GAIS vann mot Häcken igår tack vare att Romarinho hölls utanför laget.

Ett skämt. Det hoppas jag ni förstår. Måhända ett dåligt sådant, men idag är glädjen stor och dumheterna strömmar ut ur min kropp utan några som helst hämningar.

Det är då fan att man ska vara så nervös. I stort sett hela matchen, utom möjligen under övertidsminuterna.

Inställningen innan match var den att vi tecknar in förlusten så har vi det gjort. Att se själva matchen skulle vara som ett tandläkarbesök; man vet om att det kommer att vara obehagligt men det måste göras.

Men sedan, från första sparken och löpningen, var GAIS överlägsna. Vilket gjorde att det där lilla hoppet tändes, den där förhoppningen som är djupt nedborrad i ens grönsvarta själ. Den där förhoppningen som man vågar plocka fram lite då och då när ljuset tänds och Mårtensson gör en brytning, sitt patenterade vänd och cross på läppen på Celik.

Jag har sällan sett GAIS bättre. Vilket är rätt fattigt i sig om referensen är andra lag. Men nu är den inte det. Nu snackar vi om GAIS. Och då säger jag igen: jag har sällan sett GAIS bättre.

Varje spelare med grönsvart randig (nåja…) tröja gjorde nittio minuter hängivet jobb. Varenda en. Till och med Lycén.

Igår var han sådär bra som han var stundtals förra säsongen. Men nu gjorde han en helgjuten insats – ok, han skulle kanske ha skjutit vid något friläge i första – och sprang sönder de där stabbiga långhalsade störarna i Häckens försvar.

Intressant drag av Gerhardsson förresten. Tre mittbackar i backlinjen; Wahlström, Östberg och Söderberg. Fan vet om inte Axén hade läst det och beslutat sig för djupledsspel med en tokspringande Lycén och två yttrar som ständigt skar in och slet sönder Häckens backlinje. Som med de tre långhalsarna hade svårt med sidledsförflyttningen och rörelsen.

Och det bästa med den här matchen var att LAGET vann. Skapar förtröstan inför en framtid utan Wanderson. Han var bra igår, ligger bakom båda målen, men det var en match där inte gaisspelarna sprang runt och förlitade sig på att han skulle svinga trollspöet. Alla gjorde jobbet. Och då är GAIS bra.

Bäst i stan.

Djävlar vad länge sedan. 2006 sist. Och då mötte vi ett nedflyttningsplatspositionerat IFK – som vann och påbörjade sin färd uppåt i tabellen, och vi neråt…

Vinn derbyt nu. Bryt mönster!

Kan förstå att man från skymningsmedia tycker det är oerhört intressant att lägga upp risken/chansen att GAIS kan flyttas ner (!), poängavdrag (från i höstas då eller?) och/eller stoppas från att värva nationellt och internationellt i tre månader.

Väldigt kul. Igen. För alla som tycks hata oss så enormt intensivt, från folk i Örebro till förbundsmänniskor till Alfelt på aftonskökan. Och alla blåvita däremellan.

Jag fattar det. Men jag förstår fan inte vad det är hos oss som ska hatas? Som ska läggas ut för allmän beskådan hela tiden? Varför?

Ett annat exempel på hur fotbollssverige särbehandlar efter vem man är och inte vad man presterar är knyckt ur handledspannbands – Rydström i KFF: "I paus gick jag och skällde på domaren i spelargången, deras omklädningsrum låg bredvid vårt. Jag ville ha frispark i slutet av halvleken, men fick ingen och jag var förgrymmad. Domarteamet medgav att de kanske hade fel och jag blev nöjd." Angående den, i hans tycke, kassa nivån i första halvlek. Sedan blåste ju domaren straff också, till KFF…

Hade Axén gjort samma hade väl en anmälan lämnats in och rubriker om att GAIS hotas av tvångsnedflyttning hade varit legio i skymningspressen och Ekwall hade videobloggat om hur skandalöst det är av Axén att ifrågasätta domarnas bedömning på det här sättet.

I aftonskökan stod igår om AIK:s bojkott av media. Följande argument för att stödja AIK:s beslut om detta stod där att läsa: ”…man kan inte behandla AIK på det sättet, de är inte GAIS...” Jaha? Så AIK ska särbehandlas och respekteras men det är ok att pissa på GAIS?

Jag fattar fortfarande inte. Jag fattar inte varför inte Wallins fråga om varför GAIS ska straffas för något som aldrig blev och hans försäkran om att GAIS inte kände till den delen av kontraktet som rör spelaren mot värvande klubb – och att det är normalt i alla sådana värvningar – tas på allvar?

Sluta lipa nu, säger Alfelt, Ekwall, Hankins på babarben, Lagrell, Eppe Peng och en hel stad med gnälldialekt. Visst. Jag ska sluta lipa.

Jag ska knyta näven ännu mer i byxfickan. Jag ska känna att det är vi mot dom nu. Nu sluter vi upp tillsammans – supportrar, styrelse och lag. Vi får inte hjälp av någon i det här landet. Vi får inte respekt av någon. Vi får ingenting gratis. Ska vi ha något får vi skaffa det själva.

Tillsammans. Vi mot dom.

Är så innerligt trött på Axén naiva coaching – Rolle, kom tillbaka, allt är förlåtet! Skämt på sidan, jag skulle inte vilja byta ut Axén mot Rolle, men just i går kändes det som att, ja, tack, gör det nu.

Hur kan Axén byta in Romarinho i slutet av matchen. Ett naivt 27 – årigt futsalbarn, som vi tror så ögona blör och naglar såras, ska ersätta Wanderson senare i sommar? Efter hans inhopp igår kan vi grusa alla dom förhoppningarna nu, är vi överens om det?

Sätt in en back eller en defensivt arbetande spelare, stäng matchen. Speciellt som Mårtensson, Ekunde och Rundqvist hade kramp och resten av gänget gick på knäna. Då har man fan inte råd med att ha ett naivt barn på topp som springer omkring och spelar 4-4-2 med en tröttkörd Wanderson bredvid sig.

Nu är inte den olyckliga poängförlusten Romarinhos fel. Det är väl hela lagets bräckliga status som gör det. Björns okoncentration och misskommunikation med Hatti. Alla skador. Men. Kan någon tuta i futsalbrassen #1 Romarinho att när det är en minut kvar drygt och du har bollen långt nere på motståndarens planhalva och uteslutande är värvad för att ”kunna hålla i bollen”, så gör det då för fan!! Gör ett långt anfall, vänd upp, passa bakåt till dom som fyller på, försök få ett inkast eller till och med en hörna.

Som sagt, är så hjärtinnerligt trött på att Axén ska envisas med att tuta i sina spelare att de minsann ska spela fotboll hela tiden. Jag skiter i det, fotboll går ut på att vinna, och som gaisare är inte min trigg det fina spelet, jag är inte öisare, utan grönsvart. Då har jag lärt mig sedan åttiotalet att vinst är det som ska kvitteras ut, oavsett hur vägen dit ser ut.

Till sist, GAIS höll på att vinna med 2-1 igår genom att skjuta ett skott på mål. Som jag uppfattade det var det Wandersons 2-1 mål det enda avslut som var på mål igår. Utöver det inget. Vi har gjort, vad jag kan komma på, tre av årets mål inne i boxen, Jay-Jay mot AIK, Wanderson mot Gefle och Khalili mot ÖSK. Det skulle vara oerhört intressant att se statistik över var GAIS tar sina avslut någonstans. Det känns som om det är väldigt få avslut inne i straffområdet och framförallt, inne i boxen. Oroväckande magkänsla kring det.

Allt kretsar också kring Wanderson. Sex matcher kvar nu. Sedan, ja, sedan? Romarinho? Tror inte det. Efter att Wanderson flyttar till Feyernoord så kommer GAIS ha ett riktigt Kalle Anka – lag. Vem ska vaska fram chanserna, spela fram till målen och avsluta i GAIS då? Idag är det Wanderson som sköter hela den biten.

Och med det program som ligger framför oss nu, med BK Ända på onsdag, HIF på måndag, sedan Djurgården borta och därefter derbyt, hur ska det gå till? Som jag ser det, med GAIS totala oförmåga att skapa chanser inne i boxen och alla skador så kommer vi få en vår och sommar precis likadan som den förra året: ”de har inte vunnit sedan i april” – tjatet.

En fjärdeplats är bättre än en åttonde. Fattar du det Axén?

Halmstads motsvarighet till Fredrik Lundgren, Mikael Rosén får en blomsterkvast innan match. 300 matcher i menlöshetens träsk renderar tydligheten detta.

Men sedan är han allt annat än menlös: brutal och kombinerar det med att dessutom ljuga i direktsändning. Som en ångvält mot gaisspelarna, som en porslinsfigur i GAIS straffområde. Filmningen som gjorde att HBK fick, i ordets rätta bemärkelse, en straff av Ingvarsson var väldigt tydlig. Lycén är inte på honom, det syns i tevebilderna. Men Rosén envisas ändå med att säga att Lycén minsann var på hans hälsenor (!) i upphoppet och därför var straffen solklar. Detta säger han i halvtid, efter att ha sett bilderna.

Undra hur det känns? Att i direktsändning få se sin egen filmning kläs av, inse att man måste fortsätta lögnen och tvingas formulera en anledning till varför man faller som alla inblandade genast inser är ljug?

Ingvarsson släppte två ganska solklara straffsituationer i måndags uppe i Örebro. Där slapp GAIS få åtminstone en straff mot sig – vilket Ingvarsson tog igen igår. Med råge. Har sällan sett en märkligare straffsituation.

Är det bra att svenska domare dömer samma lag inom loppet av en vecka på det här sättet? Nu tror inte jag att Ingvarsson har satt sig ner och utvärderat vad han missade i Örebro för att då ta igen det vid minsta lilla möjlighet nere i bakimunnenpratarland. Fast helt säker kan man ju inte vara…

Svensk domarkår består idag av ett antal prestigefyllda tråkmånsar – förutom Ingvarsson, den värste av dom alla, Stefan Johannesson, som jobbar med prestige hela tiden. Åtminstone är det vad han signalerar till oss som tvingas titta på när han dömer. Strömbergsson d.ä och Hansson är två andra ojämna och, faktiskt, usla domare.

Kommer inte på någon bra aktiv domare i brådrasket faktiskt. Det är ett tag sedan Efon Ask la av. Och i ärlighetens namn gillade jag inte honom när han var aktiv heller. Det är mest historier av anekdotisk karaktär som har gjort att han har fått ett glimmer runtomkring sig. Här är en: En straffsituation mitten av åttiotalet, Lallo Fernandez i GAIS verkar vara syndabocken och protesterar högljutt mot Efon Asks domslut. Ask joggar fram till Lallo, och säger: ”det är bra Lallo, jag var lite osäker där”.

Mänsklighet är väl vad som efterfrågas helt enkelt. Å andra sidan finns det kanske inte plats för det i dagens moderna kapitalintensiva fotboll. Vilket är synd.

Magikern Wanderson svepte med trollspöet ett par gånger vilket räckte för seger igår. Inte riktigt lika dominant och magisk som mot ÖSK men precis lika viktig för offensiven dock.

GAIS triangel med Wanderson som spets och Ayarna/Mårtensson som bas är oerhört mäktig. Och viktig. Ayarna och Mårtensson var bäst i grönsvart igår. Den duon går från klarhet till klarhet och frågan är när GAIS hade två så svårpasserade och dominanta spelare på mittfältet senast? Kreivi/Bakaou?

Femte plats och IFK nere i botten. Omvända världen, Häcken och Mjällby inblandade i toppstriden och AIK/IFK i botten. Intressant. Läste att AIK nu står i begrepp att peta Manoja i målet. Inte en sekund för tidigt. Han kan nog vara den sämste målvakten i allsvenskan sedan den där Bakiu i Norrköping slängde in bollar till höger och vänster. Har ett lite sidointresse kring usla målvakter i allsvenskan faktiskt, och oftast har de lag som åker ur kassa målvakter eller är svajiga på målvaktsidan.

Tur då att vi har Dime. Som går mot sin bästa säsong i grönsvart. Hösten var bra men nu ser det väldans stabilt ut. Det var tveksamt vid frisparksmålet men muren gjorde det inte lättare genom att sjunka ihop och låta Jonatan Bergs frispark dyka ner i Dimes högra hörn.

Över till gårdagens protest. Fyra stora jubel igår – IFK:s två näsblåsor och naturligtvis vid Il Capitanos 1-0 och Magikerns 2-1. Annars tyst. Får väl anses som lyckat. Dock kan man ställa sig frågan om det verkligen går hem vad som det protesterades mot hos gemene man? På jobbet idag kommer frågorna – helt relevanta – om kunderna (ihärdar att kalla supportrarna för kunder) verkligen vill orsaka GAIS en massa böter genom att göra saker som är förbjudet?

Som sagt relevanta frågor utifrån den fakta som gemene man får sig till livs i medias vinkling av protesten. Där måste Gårdakvarnen ta till sig erfarenheterna av hur man kommunicerar och vad man vill att media ska skriva. Man kan inte i kontakt med media tala om olika saker för vad media gör är att de väljer en vinkel. Där måste man veta om den omständigheten och bara prata om EN sak, den sak man vill att media ska skriva om. Aldrig prata om flera saker, aldrig prata om mängder med sidospår, förtroenden och förtroligheter. Media är svekfulla och de tjänar bara sina egna syften. Punkt.

Hoppas bara att GAIS och Wallin tagit till sig, i gårdagens gt fanns en kommentar från Wallin som tydde på det. Dock måste konfrontationen upphöra och ödmjukhet och respekt för varandra upparbetas – det är extra nödvändigt i Gaisgårdens fall, och det för att de är anställda för att erbjuda kunderna ett gott arrangemang.

Kunderna i det här fallet måste också få respekt för Gaisgårdens anställda, likväl. Och med det resonemanget som grund så är det faktiskt så att Gaisgården får sträcka ut handen och ödmjuka sig först. Gå ner på Gamle Port innan en match Arby, istället för att alltid befinna dig på sponsorytan på Gamla Ullevi. Det är ett råd. Visa dig, gör det bra, ha ödmjukhet och vips så är misstron borta. Det lovar jag dig. Vi är också GAIS kunder Arby. Inte bara sponsorerna.

Idag är det tyst på Gamla Ullevi. Ingen sång, inget hängivet stöttande. Anledningen är att Gårdakvarnen, som är klackens supporterklubb, har valt att protesterar mot GAIS tolkning av regler som SFF och FIFA har ställt upp angående supportrars uppträdande.

Intressant aktion. Och ett intressant skäl. Utöver det ovan nämnda skälet finns också en frustration kring GAIS styrelse och kanslis oförmåga att ta kundernas – ja, jag tänker i fortsättningen tala om supportrarna som kunder så att de eventuella från GAIS som läser detta kan förstå, någon jävla gång – frågor och frustration på allvar.

Det är aldrig bra att dela på grunderna till en aktion. Att göra en aktion av det första skälet innebär också en tydlighet och begriplighet för det stora flertalet av GAIS kunder. Men blanda äpplen och päron gör att många blir fundersamma och kanske inte kan relatera på samma sätt.

Men det är också de enda invändningar jag har i frågan. Nödvändigheten att sätta ner foten och markera är stor. Det har liksom gått för långt nu i GAIS sätt att tolka reglementet. Wallin hävdar i dagens gp att de måste anmäla om de observerar eller på något annat sätt får reda på brott mot fotbollsförbundets regler.

Fast Wallin och GAIS, ni ska inte inbilla mig att ni endast följer reglerna. GAIS är en av de klubbar som har flest avstängda. Varför då? Är det för att flest kunder bryter mot reglerna i GAIS publik?

Det händer grejer bland kunderna till bland annat Helsingborg, Malmö och till och med hos IFE. Men dom är inte i närheten av antalet avstängda vad jag vet.

Man kan läsa boken med lupp eller så läser man den med suddig blick på avstånd. Wallin, det är ett val man har – och valet påverka hur man vill jobba med kunderna. På ett annat sätt, ett mer fruktbart. Eller på den inslagna vägen, med konfrontation som följd.

Här kommer ett förslag, ni får det helt gratis: om det är så att någon kund bryter mot reglerna, kalla upp kunden till Gaisgården istället för att skicka hem ett brev – ja, ni måste skicka brevet, men för fan, kommunikationen kan väl tas i samma ögonblick som ni gör det. Eller har ni inte förmågan att göra det på Gaisgården? I samtalet på Gaisgården med kunden har man en dialog där villkoren för att kunden ska besöka GAIS arrangemang tydliggörs och vad konsekvenserna blir om man som kund bryter mot dessa regler.

Därefter villkoras kundens närvaro under en period, istället för att utmäta straffet avstängning utmäts exempelvis arbete på Gaisgården under några dagar. Skulle kunden ändå efter en sådan åtgärd bryta mot reglerna ytterligare en gång – utnyttja avstängningsstraffet.

Jag är dock skeptisk till att Gaisgårdens kanslipersonal har förmågan till att göra det ovan nämnda – av två skäl; ett sådant arbete kräver erfarenhet av socialt arbete och skäl nummer två, det kräver ödmjukhet och respekt för kunden. Det sista har Gaisgården visat i väldigt liten mängd.

Det senaste exemplet på detta är kommunikationsansvarige Tony Baloghs bittra och martyrskapsmässiga inlägg på sin gaisgårdsblogg, där han axlar korset och beväpnar sig med tre spikar och förklarar med all möjlig bitterhet att det minsann, trots att det fanns en chans till det för en gångs skull, inte kommer att skrivas något positivt om GAIS i dagens upplaga av göteborgs enda morgontidning, gp. Och allt detta är då kundernas felaktiga aktions fel.

Jag har sällan stött på människor med en mer självgod och ofelbar uppfattning om sig själva än delar av GAIS kanslipersonal. Och att man ständigt, när man blir ifrågasatt, utåt visar upp en för kunderna oförsonlig attityd och signalerar att de minsann aldrig någonsin har begått ett fel och att kunden alltid står för felaktigheterna.

Häpnadsväckande.

Det är väldigt trist att det här ska behöva hända. Och med Gaisgårdens svar tillbaka i oförsonlighet så tror jag tyvärr att det inte kommer att komma något gott ur detta. Igen.

Vad som krävs nu är att GAIS inser kundernas värde och kundernas åsikter. Idag kommer kunderna visa vad slutstationen på den inslagna vägen innebär – och vad Lagrell också i slutänden vill att svensk fotbollspublik ska vara – en tyst, menlös skara, fåtalig och närmast sörjande.

Inte bara Lagrell önskar detta tydligen, för med oförsonligheten i dagsläget kan jag bara tolka det som att Wallin och Gaisgården också önskar den sortens publik - oavsett alla vackra ord om GAIS som klubben för de hängivna och manifest på hemsidan om detta. Läpparnas bekännelse Balogh, Wallin och ni andra. Punkt.

Frälsaren dök upp helt planenligt efter påsken. Som en blixt från klar himmel bombade han in sitt första mål för säsongen och frälste ett pressat atletgäng. Passande nog mitt framför scouter från Feyernord.

Och med dagens insats med agenter på läktarna kan vi nog betrakta Wanderson som förlorad. Tio matcher kvar av divine intervention. Vi får alla passa på att se varje sekund som Wanderson är kvar i klubben.

Wanderson har gjort fyra assist och ett mål hittills. GAIS har gjort fem mål – han ligger bakom samtliga. Han är sannerligen den spelare som är mest betydelsefull för sitt lag i allsvenskan.

Det mål han gör idag är utanför allt. På volley strax utanför straffområdet bombar Wanderson in bollen totalt otagbart för Alvbåge, trots att han var där och flaxade med armarna. Hastigheten på den projektilen var utomjordisk. Enligt rykten det hårdaste skott som uppmätts på Behrn Arena.

Wanderson gör grejer i GAIS som vi kommer att berätta sägner om i framtiden. Det här målet är ett sådant mål. Grattis till er gaisare som hade rest upp och fick bevittna det på plats!

Sorry alla ni Samironanister från åttiotalet – jag är själv en av dom – men Wanderson är uppe och nosar nu på Samirs hittills ohotade legendstatus. Prestation på prestation som är en fotbollskonst vi inte är bortskämda med i GAIS. Framspelningen till Khalilis 2-0 mål är också helt magisk – lyftning över Örebrospelaren, löpningen förbi, ner mot straffområdet, den oerhört känsliga högeryttersidan rakt på läppen på Khalili som dunkade in den – också på volley om jag inte uppfattade det fel.

Khalili kommer att bli en tillgång för GAIS, det kan vi konstatera bara efter hans korta sjuminutersinhopp igår. Bra förstatouch och en god speluppfattning – det är han som slår passningen ut till Wanderson för att sedan ta en helt korrekt löpning enligt handbok och därefter befinna sig på rätt ställe när passningen kommer tillbaka – bådar gott för framtiden. Han lånar vi också säsongen ut, till skillnad från JJ.

Många spöken försvann idag; ingen vinst på konstgräs under den här allsvenska sejouren, Wandersons måltorka, vinst på bortaplan mot ÖSK, ingen bortavinst hittills i allsvenskan och tjatet om målfattiga GAIS.

GAIS kanske kan bli ett vanligt fotbollslag nu som inte jobbar med förbannelser och statistiskt omöjliga uppgifter som hinder för framgång? En förhoppning jag har lanserat förut efter oväntade vinster, men hoppet är det sista som lämnar människan för att avsluta som jag började, med en klyscha…

Känslan direkt efter vinsten mot AIK hemma var: ”Ja, då åker vi inte ur i år heller!”. Att slå AIK på det sättet, med den intensiteten och faktiskt kvaliteten, var ett trygghetstecken. Oron för hur säsongen skulle bli var borta.

Men efter BP borta på Grimsta IP:s nylagda konstgräs återkom den. Som en söndagsångest, som, var så säker, alltid efter lördag dyker den upp, söndagsångestklumpen i magen.

Insatsen mot BP var: tillbaks till ruta ett. Den där menlösa rutan som GAIS stod på efter matchen borta mot Mjällby. Menlöshet, underprestation och håglöshet. Att inte komma någonstans. Att stå och stampa.

Matchen mot AIK visade ändå att det finns kvaliteter i laget. Det är det som gör mig så enormt frustrerad. Och tydligen även Axén som efter tråkinsatsen mot bensinmackslaget också medgav stor frustration. Han sa att det var oerhört dålig stämning inne i omklädningsrummet efter slutsignalen som signerade GAIS andra förlust för den här säsongen i allsvenskan.

Som om en försäkran om att spelarna minsann är besvikna skulle göra mig tryggare. Eller ursäkta förlusten. Det gör mig bara mer frustrerad och faktiskt, förbannad. Varför i helvete plockade ni inte fram den känslan innan och under match då? Varför vänta med det tills efter matchen?

Nu ska laget upp till Behrn Arena, eller stadion eller vad den nu kan heta. För mig heter den arenan alltid Eyravallen dock. Kronblom-land, eller som Pelle Blohm brukar uttrycka det på sin eminenta blogg; Truck Driver City, och där är det för det mesta väldigt svårspelat.

Konstgräs har jag för mig och det är inget favoritunderlag för GAIS. Ingen vinst på det underlaget sedan återkomsten till allsvenskan. Väldigt märkligt då laget tränar varje träning på konstgräs. Men match kan dom tydligen inte vinna på konstgräs….

Det glunkas i truppen att Romarinho inte håller på den positionen han har haft. Märkligt, han gjorde sin bästa halvlek i atlet-tröja där mot AIK. I par med Ayarna höll han boll och spelade till adress. Precis så man måste för att kunna etablera ett spel. Åter till sin kända menlöshetsnivå i matchen mot BP då han fick starta efter Mårtenssons känning på uppvärmningen. Trist. Känns som om vi skulle behöva att Romarinho exploderade och knäckte koden hur man spelar fotboll i allsvenskan.

Känner dock att om Mårtensson är kurant ska han lira och han är GAIS viktigaste spelare i år. En frisk Mårtensson och vi har chans att vara kvar i den här serien.

Så är det bara.

GAIS står i begrepp att stänga av ett antal supportrar för ”misstanke om bengalbränning”. Det är i varje fall vad ryktet säger. För från Gaisgården hörs ännu ingenting.

Ett problem med denna avstängning är att två av supportrarna tillhör profilerna i klacken. De är och har varit engagerade i supporterklubbar, driver engagemanget på ståplats, åker alltid på bortaplan, är centralfigurer helt enkelt. En av dom är också en stark kritiker kring GAIS och klubbens göranden och låtanden den senaste tiden.

Man kan inte undgå att bli konspiratorisk. Är det för att de båda, och speciellt en, är engagerade och uttrycker sin åsikt hela tiden i supporternätverket? Även om klubben har sina skäl till avstängningen så blir det enormt känsligt när det går till såhär. Visst, om det nu är så att killarna har bränt så ska väl det straff som andra har fått även utmätas i det här fallet. Undantag kring det går inte att ha. Naturligtvis inte. Men i dagsläget föreligger ”misstanke”. Och då inget hörs från Gaisgården blir ryktet till en lavin.

Sett bakåt i ett historiskt perspektiv så har klubben agerat så här förut. I slutet av nittiotalet, när GAIS höll på att ta sig upp ur tredjedivisionen var kontakten mellan klubb och supportrar stark. Man lyssnade på fansen och ville ha ett gott samarbete – detta för att fansen var det enda av kvalitet i föreningen just då och den enda grund som klubben stod på förutom sin ärorika historia som ingen brydde sig ett skit i om i nuet. När sedan laget tog sig upp i allsvenskan lämnade klubben kontakten med supportrarna åt sidan och koncentrerade sig på att gå i SFF:s ledband och Följa - John med de andra elitklubbarna.

Därefter åker GAIS ur två serier på raken och plötsligt blir det ok igen att återuppta det goda samarbetet och begreppet ”Gaisfamiljen” blir till ett mantra. För att sedan, när laget lyckas ta sig upp till allsvenskan så är det Följa - John som gäller igen och man kopplar in sig i SFF:s ledband.

Historien upprepar sig och dagens GAIS är inte annorlunda än gårdagens. Femtiotalets begrepp ”tystnadens klubb” är oerhört tydligt även idag. En marknadstrategi from hell. GAIS talar aldrig med sina kunder förutom när man kräver att kunden ska uppföra sig. Och då genom kommunikéer på hemsidan...

Nyckelfrågan är GAIS totala oförmåga till kommunikation. Man kommunicerar ALDRIG. Oavsett frågeställning. Varför förstår jag inte? Och konsekvensen blir då dramatisk. Hos flertalet supportrar ligger inte olika personer uppe på Gaisgården bra till, för att uttrycka det milt. I skottgluggen har ett par tjänstemän hamnat i och med detta. Ett ansvar dom får axla då meddelandet om avstängning ges av dessa tjänstemän. Olyckligt, då det finns en historia av misstro runt dessa sedan tidigare hos fansen. Fotogen på brasan kan man säga och konsekvensen kan bli förödande. Och jag menar inte att rättfärdiga en sådan konsekvens, långt därifrån, men vad man har sått får man nu skörda. Oförmågan till att kommunicera rätt saker vid rätt tillfällen eller en oförmåga att kommunicera överhuvudtaget. Enkel matematik. Till höger om likamedstecknet står då "misstro".

Förödande för de olika personerna, förödande för klubben. Ett mardrömsscenario är en ”AIK-situation” eller en ”Rfk-händelse”. Att några, lika AIK:s hårda falang gjorde -04 mot Sanny Åslund ett consortes, konfronterar personligen eller i ÖIS-fallet, hotar på sämsta möjliga sätt.

Definitiva beslut om avstängningar tas på styrelsemötet i början av nästa vecka. Styrelsen ska alltså agera domstol och genomföra ett civilmål. Oj, vad trygg jag känner mig att de personerna har all information, tar rätt övervägda beslut med all juridisk expertis som utgångspunkt…

Det trösterika i det här är att jag vet att dialog finns mellan inblandade, visserligen på informell basis, men dialogen existerar och vi får hoppas att den ger resultat.

Avstängningar av supportrar skapar ont blod. Så är det bara. Det är min erfarenhet och den har jag tillskansat mig den hårda vägen via mitt engagemang i Gårdakvarnen sent nittiotal. Ska inte gå in på vad som hände, men jag kan konstatera att det vi tvingades göra då inte var bra och skapade tvärtom ännu större klyfta mellan supportrar och klubb och även inom supportrarna.

Straffmentaliteten i det här landet tar sig otäcka vägar. Vi tycks sitta med en enda utväg – straffa så hårt man bara kan. Men det är som om det tar slut där. Vi vägrar att se vad som händer med en straffad människa, den oförsonlighet som då byggs upp och som i sin förlängning skapar ännu mer problem.

Om nu GAIS brottas med sitt ”huliganproblem”, vad tror de händer med de killar som man stänger av, ofta på tveksamma grunder och med andrahandsinformation som grund? Jag råkar känna till konkreta exempel när avstängningar har fått unga killar som står och väger och är på väg in i huligankulturen tippa över och förena sig med dem som GAIS absolut inte vill ha som fans.  

Slutsatsen är att vi även denna vår har fått en infekterad svekdebatt på halsen. Och den svekdebatten har klubben själv konstruerat. Det ska bli oerhört intressant att se hur de sköter den framöver. Jag är dock kraftigt oroad och tror inte att det kommer något bra ur det här överhuvudtaget.

Dennis Andersson tycker det är orättvist. ”Supporterklubben” Getingarna (speedway, någon…?) kokar av ilska.

De upprörda känslorna handlar om att kommunen inte har tillgodosett Häckens önskemål om en ny arena eller en genomgripande upprustning av Rambergsvallen.

Jag kan tänka mig att vända på det här. Som gaisare och faktiskt skattebetalande göteborgare.

JAG kokar av ilska. JAG tycker det är orättvist. Att Häcken inte har tillräckligt skam i kroppen.

För vad? Jo, under mer än trettio år har kommunen via billiga hyror och förmånliga avtal sett till att Gothia Cup har gett Häcken enorma intäkter vilket har medfört att Hisingsklubben nu är bland de rikaste i Sverige.

Räcker inte det Häcken?

Visst är Gothia Cup viktigt för staden Göteborg. Den har genererat stora skatteintäkter och har gett staden stor goodwill. Det kan inte snackas bort.

Men Häcken har fått och får hyra skolor och har haft andra förmånliga avtal till låga priser för att kunna driva detta med överskott. Överskottet från Gothia Cup har sedan kommit klubben till del

Man ska inte bland äpplen och päron. Det vet jag. Gothia Cup och kommunens satsningar på Gamla Ullevi – vilket är det som Häckenmänniskor ser som det orättvisa i sammanhanget – blir kanske märkligt att jämföra.

Dock har Häcken redan ett prioriterat spår hos kommunen via allt det jag har talat om. I den prioriteringen har också Häcken fått enormt mycket till del som inte har tillfallit alliansklubbarna.

Diskussionen blir som ett syskongräl kring vem som har fått störst tårtbit. Mina känslor befinner sig där och vad jag tror – om jag får tolka reaktionerna från Häcken – även hos dom.

Men att uttrycka sig så som Dennis Andersson och den där ”supportern” från Häcken gör. Ja, det gör åtminstone mig förbannad.

Återigen, har ni ingen skam i kroppen?