En del spelare har efter matchen, i förtvivlan, angripit spelsystemet och ansett att vi är sönderlästa. Det är att skjuta undan sitt eget ansvar och helt fel väg att gå i detta läge. Fel i att gå ut i media. Fel i att indirekt klanka ner på våran tränarstab.

Jag har själv, milt uttryck, rynkat på ögonbrynen vid laguttagningar det senaste och även frågat mig varför vi inte pressar motståndarna som vi borde. Våran tränarduo har inte imponerat, men spelarna har långt ifrån kommit upp till en normal standard.

Lag har formsvackor, lag har frågetecken som måste få ett svar. En del mer än andra. Just nu, och som IFK Göteborgssupporter, vill jag att helst av allt att "gnälldörren" till media stängts, med tillhörande reglar och avancerade lås. Problem löser man internt.

Sönderlästa? Ja, precis som alla andra system karlägger motståndet ens brister och ens hot. Att vårat 4-5-1 inte skulle varit läst förra säsongen är självklart inte sant. Att kunna läsa är en sak, att kunna tala är en annan. Problemet ligger inte i spelsystemet i sig. Möjligen att vårat manskap för tillfället fungerar bättre i en 4-4-2 uppställning, men det är inte detsamma som att prata om att vara sönderlästa. Varken Djurgårdens eller Brommapojkarnas tränare har utfört en taktisk triumf mot IFK Göteborg på bortaplan. De har enbart fått möta ett mycket dåligt lag, med spelare som underpresterar enormt. Svårare än så är det inte.

Mitt betygsättande ifrån de senaste två matcherna har utgått. Det har inte funnits någon som helst mening att såga laget i bitar, en för en,  när alla andra redan har vetskapen om hur det sett ut. Texten senast efter Djurgården talade sitt tydliga språk.

Ingen rörelser, inga passningar till rätt adress, inget tåga i laget, ingen press och ingen aggressivitet. Ingenting med andra ord. Det är vad som utspelade sig senast. igen.

Att som spelare inte visa vilja, att inte agera hur fel det än kan bli är klandervärt. Det är elva gubbar på plan ifrån start och de skall tillsammans komma ur denna stora svacka. Men ingen. Ingen, tar tag i det och manar på.  Jo, en gjorde det . Sebastian Erikssons inhopp var det enda som glada, men det var en klen tröst i all besvikelse. Men han försökte, han försökte verkligen väcka laget ur det komaliknande tillståndet. Ingen nappade, ingen agerade. Då är det svårt att vinna matcher.

Det får i ärlighetens namn bli vilket resultat som helst borta mot Trelleborg på torsdag. Jag har inga förhoppningar. Men, visa för i helvete lite vilja och kämpa där ute på plan. Slå bort hur många bollar som helst men gå in med 100 procent i varje duell, ta löpningar i djupled, visa er för era medspelare och vill ha boll. Det är nu de stora spelarna skall fram. Buandet kommer inte ur kampen, den kommer ur tafatthet.

Må det vända - må det krigas!

Att vi skulle spela tennis med Djurgården,  som förra året, var det väl ingen som trodde efter en usel insats borta mot Helsingborg. De flesta hade nog varit nöjda om vi kunnat få med oss tre välbehövliga poäng. Djurgården gjorde sitt bästa för att hjälpa oss, men det räckte bara till 1-1.

När Hysén gick ut efter 30 sekunder (!) (?) var känslan att hela laget fick en kollektiv hjärtinfarkt. Det kändes in på skinnet att Hyséns frånvaro skapade en direkt oro. "Men herregud, vad gör vi nu!?" frågade sig spelarna. Ja, ni var delaktiga i en dålig skräckfilm. Inte en där motståndarna darrade av skräck. En där det var svårt att hålla sig för skratt med alla taffliga försök att verka skrämmande.

Det är förbannat tråkigt att se ett lag uppträda som vi gjorde igår. Det är förbannat tråkigt att man är som ett frågetecken över varför Tobias Sana inte får chansen. Men våra offensiva spelare kanske är tillräckligt snabba, tillräckligt kreativa?

En strimma ljus fanns dock i tunneln. Adam Johansson gjorde en bra comeback efter att ha varit borta så länge, med en sådan komplicerad skada. Jacob Johansson överraskade också positivt. Vem hade kunnat ana att den annars så försiktiga, hos många häcklad, skulle gå in och ta för sig? Ja, inte var det jag.

Det handlar inte bara om målet, det handlar om att han ville komma in och vara en fältherre. Tysta tvivlarna. Han kanske inte gjorde det fullt ut, men han visade ett jävlar anamma som stora delar av laget knappt kunde stava till.

Det börjar bli tjatigt att prata om Sana. Men enklast vore väl om Rehn & Olsson ger en förklaring, en utförlig sådan om varför han inte för chansen, ens när vi spelar som sämst. Jag kanske missminner mig, men hyllades inte Sana av tränarduon för sin försäsong? Mystik.

Nästa match vill jag att Stereo går över till 4-4-2. Det är ett system de flesta kan  ut i benmärgen. Vi måste upp i banan och sätta press. Hade vi gjort det mot Djurgården är jag övertygad om att vi vunnit. Nästa match vill jag se följande lag:

                    Kim

Lund Ragnar Hjalle Adam

Sella Gustav  Elmar Sana

        Bärkroth Pär

Lär dock inte bli så. Någonting som dock är 99 % säkert är att Lund och Adam tar varsin kant. Vem av dem spelar till vänster låter jag vara osagt.

Senast det begav sig, på en sprillans ny arena, som dessutom var fullsatt av änglar (och en skara demoner), blev det som bekant 6-0 efter att blåvitt fullständigt demolerade ett håglöst Djurgården. Målorgien lär väl inte fortsätta i samma takt, men vi tar sikte mot tre så välbehövliga poäng.

Efter att Erik Lund åkte på sin tredje varning, i sin tredje (!) match, så tyder allt på att Adam Johansson äntligen är tillbaka i startelvan efter sin korsbandsskada. Något mer förvånande är förstahandsuppgiften på att backlinjen kommer omformeras på fler positioner. Hjalmar Jonsson kommer peta Karl Svensson, medan Sebastian Eriksson tar vänsterbacksplatsen. Kom ihåg vart ni läste det först...

William Atashkadeh är den senaste på skadelistan, och som de flesta som hamnar på densamma i IFK Göteborg, så handlar det inte om dagar eller veckor. William väntas vara borta i tre-fyra månader efter att han slitit av två senor i baksidan av bäckenet. Har vi möjligtvis drabbats av Voodoo? Mycket möjligt.

Vi glömmer de senaste två matcher och fokuserar på de nästkommande hemma. Djurgården och Brommapojkarna. På pappret sex poäng, men med en allt annat än lysande säsongsinledning, får vi vara ödmjuka till uppgifterna.

Förutom en helt annan inställning, rörelse och delaktighet, så behöver vi få igång fler offensiva alternativ än senast. Elmar vill jag se i mitten och Sana till vänster. Men det är tveksamt om de offensiva förändringarna kommer bli så stora, med tanke på den förmodat nykomponerade backlinjen som är skriven ovan. För många justeringar är som bekant inte en tränares önskedröm.

Nu hoppas vi på att biljetterna tickar på lite snabbare, vädret blir bättre och att vi kan känna igen oss på Gamla Ullevi.

Mot tre "livsviktiga" poäng!

Orsaken till att blåvitt kan knyta till sig den förre stjärnspelaren skall vara på grund av spelbrist i sin nuvarande klubb, krisdrabbade Portsmouth, som praktiskt taget redan är klart för spel i Championship nästa säsong.

-VM i Afrika har alltid varit en dröm. Detta är även min sista chans. Jag behöver röra på mig för att kunna spela och ha en chans att komma med i truppen, säger Kanu till flera brittiska medier.

Lagerbäck skall ha haft en stark bidragande orsak till den närliggande flytten, då den förre (?) Portsmouthspelaren har begärt förflyttning.

- För att han skall få en ärlig chans, behöver han speltid.  Jag har sett efter de bästa alternativen, och hört mig för. IFK Göteborg är en av klubbarna jag rekommenderade, säger Nigerias svenske förbundskapten.

Håkan Mild är som vanligt fåordig och lämnar ingen kommentar om påståendet.

Detta måste ses, om alla papper blir klara som det verkar, vara den största värvningen på mycket länge. Namnet, rutinen är stort nog för den blåvita truppen och nu blir det ännu större konkurrens i en redan bred trupp.

Nu håller vi tummarna för att inget går i stöpet, fyller Gamla Ullevi mot Djurgården, och ger ett varmt mottagande till denna levande legend.

Mer info kommer...

(2) Kim Christensen. Kändes lite skakig redan i början med en del feltajmade beslut. Målen finns det inte mycket att säga om, båda uppstår efter horribelt försvarsspel.

(1) Hjalmar Jonsson. I ett lag som överlag var uselt, var Hjalmar Jonsson sämst. Hans insats, när han bröster ner bollen, vid Helsinborgs 1-0 mål är väl vad som i Hockeyvärlden motsvarar en Indianare. Sedan matas långboll efter långboll ifrån Islänningen som även misslyckas med såväl kortpassningar som inlägg. Måste finnas ett annat alternativ till nästa match.

(2) Ragnar Sigurdsson. Våran annars så stabila islänning gör inte heller han en bra match. Mest talande är hur lätt han blir bortfintad av Rasmus Jönsson i första halvlek då ställningen fortfarande är 0-0. Verkar inte trivas speciellt bra med Kalle Svensson. Är kanske det största hotet mot Helsinborg de första 90 minuterna när han i slutet av matchen driver upp, med en patenterad Ragnar-rajd.

(2) Kalle Svensson. Utgår i slutet av matchen med kramp. Som mittback. Utstrålar ingen större pondus och är ofta fel i positionsspelet. Har dock några bra glidtacklingar vilket höjer betyget till en tvåa.

(1) Erik Lund. Jag tror att Lund hade ett samspel med Selakovic som hotade Helsinborg under hela matchen. Det slutade precis som allt annat, dåligt. Slarvar fruktansvärt mycket i passningsspelet.

(1) Elmar Bjarnason. Var precis lika dålig som han var den första matchen när han kom till oss i sommar. Väldigt långsam, med och utan boll, och gör det ofta för svårt för sig. Spelar på fel position och borde till nästa match få chansen i mitten. Byts ut i halvlek.

(1) Gustav Svensson. Är det proffslivet som hägrar i tankarna? Det känns så. Idag var han totalt osynlig och han är allt annat än på tårna. Ingen risk att han sticker i sommar om det fortsätter så här.

(1) Sebastian Eriksson. Tar efter en skadad baksida åter plats i starelvan. Spelar fram Hysén i djupled med en snygg passning i början av matchen. Sedan sparkar han ner Lantz vid några tillfällen och får rättvist en varning. Sedan är matchen slut. Även här bedrövligt passningsspel.

(2) Alexander Faltsetas. Krigar och sliter, men springer för ofta i cirklar. Hänger ibland inte riktigt med i tempot. Nickar ihop med Ekstrand i första halvlek och utgår i halvlek. Tillhör en av de "bättre" idag, men borde ses som en back-up på bänken och ingen startspelare.

(1) Stefan Selakovic. Lika bra som "Sella" var mot Häcken, lika dålig var han i går. Såg han nog första gången på plan efter 30 minuter. Sedan var han borta igen. Är lagkapten och har som uppgift att få liv i grabbarna. Fick inte ens liv i sig själv. Sämsta matchen i den blåvita tröjan på mycket länge.

(2) Tobias Hysén. Är våran bästa spelare överlag, men igår kom han inte långt. Långbollar mot Hysén verkar vara våran spelidé, om man ser till hur det såg ut igår. Hamnar för isolerad och får det väldigt svårt. Borde dock kunna prestera bättre vid de bollkontakterna han ändå har.

Inbytta:

(2) Pär Eriksson. Petades efter två dåliga matcher inledningsvis. Är väldigt seg i sitt agerande, men är nära att nicka in en reducering på övertid. Känns inte som han vågar ta för sig tillräcklgit, känns lika blyg på plan som utanför. Är dock tämligen säker på att han kommer blomma ut.

(2) William Atashkade. Vårat anfallslöfte byts in på vänsterkanten (!). I en ovan position springer han och försöker utmana. Men kommer ofta fel eller misslyckas med sina försök. Finns dock intensioner och visar upp en bra inställning.

(2) Stefan Rehn & Jonas Olsson. Efter att ha varit besviken över coachningen efter förra matchen blev det inte mycket bättre idag. Startar med en väldigt defensiv staruppställning med tre (!) centrala mittfältare, som alla kan betänkas som grovjobbare. Hur tänkte ni där? Olsson visar tydligen besvikelse i halvlek och "sågar" laget insats, med all rätt. Gör två byten direkt för att vända matchen. Faktum kvarstår dock, vart är Tobias Sana?

(6)Supportarna. Laget hade ingenting att sätta emot. På läktaren var det tvärtom. Blåvittklacken hördes genom tv:n under nästan hela matchen. Ett fantastiskt stöd, till ett lag som inte bjöd tillbaka.

Det är inte ofta man är så besviken som idag. Men någonting annat är omöjligt att vara. Dagens insats idag var så bedrövlig att ordet i sig egentligen borde vara nog för att summera prestationen. Jag vet inte om jag helt plötsligt har fått en väldigt dålig syn, men jag såg knappt en spelare på plan idag. Bortsett ifrån när de gula korten dök upp, och när spelare zoomades in efter en bortskyfflad boll över sidlinjen.

Det är nästan obegripligt hur ett annars spelskickligt IFK Göteborg idag knappt lyckats med någonting. Visst, det finns matcher där laget spelar dåligt. Men den här lägstanivån bådar allt annat än gott inför framtiden.

Det är omöjligt att ur denna kvicksand till tillställning hitta ett korn som skulle få ett godkänt betyg. Tränarstaben gjorde ett försök och bytte redan i halvlek ut Faltsetas och Bjarnason mot William och Pär. Det räckte föga och frågan jag ställde efter förra matchen. Vart är Tobias Sana? En irrationell spelare som har speed och teknik nog att ta sig förbi en gubbe eller två.

Nu har vi Djurgården och Brommapojkarna hemma i de två nästkommande matcherna. Det kan mycket väl bli en värdemätare för vart vi kan hamna i år. Sex poäng är kanske inget måste, men det är i varje fall oerhört viktigt.

Suck.

Sedan förra årets premiäromgång, där vi förlorade med 1-0 efter en felaktig straff, har Henrik Larsson äntligen lagt skorna på hyllan. Hans betydelse både på och utanför plan förstår nog alla som har ett hum om spelet fotboll. Hemvändaren Erik Edman är ny för säsongen och det finns ett helt lass med gamla rävar i truppen. Lantz, Christoffer Andersson och Lindström är tre av dessa. Ungdomlig entusiasm finner vi främst i Jönsson, som med största säkerhet spelar på topp ikväll.

Inledningsvis har Skånelaget slitit till sig full pott i och med två 1-0 segrar mot först ett decimerat Brommapojkarna, sedan mot Djurgården på ett folktomt Stockholm Stadion. Det säger dock inte för mycket. För Helsingborgs del blir matchen mot oss en rejäl värdemätare.

För IFK:s del kan man ta med sig en hel del positivt ifrån förra matchen hemma på Gamla Ullevi, trots en snöplig förlust mot Häcken med 0-1. Chanserna vi skapade borde ha resultatet i minst ett mål framåt. Bakåt ser vi solida ut, bortsett ifrån de fasta där vi ibland kan kännas lite korta i rocken.

Rehn och Olsson petar Pär Eriksson ikväll och istället kommer Sebastian Eriksson in. Detta medför sannerligen till ett annat spel, då "seb" med största sannolikhet inte kommer spela som en tia. Snart får vi svaret.

Effektiviteten senast var som bortblåst efter att ha kontrat sönder Kalmar på bortaplan matchen innan. Hittar vi den igen, ja då tror jag att vi vinner och vi gör det ganska säkert.

1-3 är mitt tips, nu är det bara att hålla tummarna för att det sitter…

Hemma började det, sådär...

Men med perspektiv och några dagars bearbetning så är man med på banan igen. Förluster är tunga på olika sätt, mot Häcken är det tre poäng förlorade i en allsvenska som är i sin gryning. Men även fast det är becksvart som vilken förlust som helst så är trots allt inte ett nederlag mot en rival. Häcken, utan något som helst publikförankring,  kan och kommer aldrig bli det. Tacka Allah, Jesus eller något annat av alternativen för det.

Åsikterna om att det var en taktisk förlust bibehåller jag. Men alla kan göra fel, precis som att en spelare kan göra en dålig match - kan tränare ha en dålig dag på jobbet. Det skall väl poängteras att det enbart står skrivet i stjärnorna om mina egna funderingar kring taktiken hade lyckats bättre. Min åsikter har vi alla - och i detta fallet är det ifrån mig. Fan, helvete och diverse suckar är numera raderade och vi blickar framåt. Naturligtvis blir det tre poäng borta mot Helsingborg.

Eller? 

Bollplank är alltid bra. Vare sig om man skall träna fotboll, få råd om livets alla mysterier eller gå igenom en förlust. Min vän Adam Wessman, en gång hänsynslös mittback i Blåvitts U-lag, är ett sådant.  Bollplank alltså. Hans sms efter matchen  är för brutalt för att skrivas ner här. Men trots hans bitterhet efter förlusten senast, så ser han desto positivare vad det gäller nästa match mot Helsingborg borta.  Det blir islossning. 3-1 vinst.

Jag har ingen anledning att tvivla. Han har haft rätt förr.

Vi är båda överrens om att vi måste komma upp högre upp i banan med vårat mittfält. Gustav hamnade senast ofta i knä på våra mittbackar. På bortaplan, med ett mer kontringsinriktat spel är detta av ännu större vikt. Snabba omställningar och fler möjligheter. Långbollar på Hysén är ett alternativ, men det får inte sluta där. Visserligen är han av den kalibern att han kan lyckas på en möjlighet och att det räcker för att inbringa tre poäng. Men varför "chansa"?

Apropå vårat "rehablag". Nicklas Carlsson gjorde sina första 45 minuter, efter sin komplicerade skada, mot Torslanda i U-21 laget i onsdags. Rehabgänget är på gång, en efter en...

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att mina uppfattningar om bristen på coachning i matchen senast inte har att göra med att vi råkade förlora. Jag minns Hammarby borta förra året som vi vann med 1-0 efter ett drömmål av Söder. Då var jag väldigt konfunderad kring varför inte byten skedde, då det var uppenbart att flera gubbar gick på knäna vid Hammarbys slutforcering sista kvarten.

Men  Rehn och Olsson har överlag gjort ett fantastiskt jobb med detta Blåvitt, och det kommer förhoppningsvis fortsätta lång tid framöver också.

Må skåningarna bäva...

BK Häcken har kommit att bli en obehaglig överraskning. 1-4 och 2-2 förra året mötes nu upp av ännu en förlust. Denna gången i 0-1. På en arena som vi förra året förlorat en av femton på. Det kunde börjat bättre.

Men det kunde ha börjat betydligt sämre också. Chanserna hade vi inga större problem med att vaska fram, ineffektiviteten framför mål blev istället våran akilleshäl. Straffmiss, ribba, räddningar på målinjen och missat friläge. Det ville sig inte, och sådana dagar kommer tyvärr. Även fast man önskade att just blåvitt kunde undvika dem.

Efter förra matchen skrev jag att tur är någonting man förtjänar. Då känns det ganska småsint att skriva att Häcken inte förtjänade sin tur. Men det är svårt, mycket svårt.

Man kan väll i varje fall säga att Häcken var sämre än vad vi var mot Kalmar. Men vad spelar det för roll? Det gör det inte. Poäng är det som räknas och som någon sa: "Jaha, då tar vi bara 87 poäng i år". Vi siktar på det nu.

För att gå in på de andra lagen i allsvenskan. Eller snarare ett av dem. Halmstads försvarspel igår mot Elfsborg var totalt genomuslet. Man blir mörkrädd ibland.

Nu släpper vi häcken - och ser framåt. Med kamraterna. Framåt kamrater!

Fotboll däremot.  Det är 4-5-1, 4-2-3-1, 4-4-2, 3-5-2 eller någon annan sifferkombination. Det är klackar, det är 50-meterslöpningar, det är långskott, det är kortpassningar, det är nickar och det är glidtacklingar. Dobbar i lår, dobbar i huvet, korsband som flyger all världens väg. En sport där skyddet mot skador består i två plastskenor som fästs vid vaderna. Det är en sport där man vid en förlust går hem, lägger sig under täcket, stänger av telefonen och funderar på om en tripp till Älvsborgsbron ändå inte skulle vara ett rätt bra alternativ. En sport där vinst, ja vinst är allt annat än varmkorv nummer två eller fyra i ordningen...

Med minst 55 träningsmatcher laddar hockeyn för serien på ett mycket seriöst sätt. Det får man ge dem. Det är av stor vikt att gå in en säsong med maximala förberedelser, och där tränaren har tid att komma fram till rätt taktiska lösningar. I slutändan är spelupplägget nog ändå, in och kriga. Nere i Zon.

Hockeyserien började tydligen igår. Fyra lag fick inte vara med. Ett kom ifrån Göteborg och nu funderar kanske några att på måndag gå och dricka läsk, äta popcorn och käka korv istället för att följa blåvitt i jakten på guld.

Texten vänder sig med en liten touch av ironi naturligtvis till marginalsupportrarna som överväger alternativen. Jag tror inte de är speciellt många, men ni finns. Hysén har redan uppmanat de blåvita, nu gör jag det. Gamla Ullevi är platsen på måndag. Överväg inget annat.

Nu är måttet rågat - eller som de säger på hockeyvis;  råttet mågat!

Blåvitt hade en svår premiärmotståndare i Kalmar. En match som på förhand framförallt antogs handla om ett slagfält på mitten. Så blev det också, då underlagets bristfälliga möjlighet till kortpassningsspel gjorde att kampen, gnetandet stod i fokus. Djupledsbollar och kyliga avslut signerat Hysén kryddade  en tidigare inte så välsmakande match ur blåvita ögon. Kims insats elva meter ifrån bollen vid 0-0 kom att bli vändpunkten för utgången av matchresultatet.

Att vinna mot en förmodad toppkonkurrent med 3-0 är stort. Att göra det utan att spelet stämmer till hundra procent är ännu större. Folk kan prata om små marginaler, att matchen mycket väl kunnat sluta på annat sätt om nu inte våran burväktare lyckats med en solid räddning på straffen i början av första halvlek. Men, vad är orsaken till just dessa små marginaler då? Jo, det är såväl Kims som Hyséns spetskompetens. Reflexer, snabbhet, vältajmade löpningar och kyliga avslut. Det som inte Kalmar hade. De resterande blåvita hjälpte de sina till vinsten.

Förutom segern, vår målvakt och vår skyttekungs delikatesser, så gladde det mig oerhört att se Karl Svensson göra en så stabil insats i mittförsvaret. Han hade en pondus och ett lugn som förde tankarna till fornstora dagar. Karl har slutat darra, ställt sig upp och vinkat hejdå till misären i skyttegraven. Han är tillbaka, i varje fall för en omgång.

Adam Johansson har nu gått för fullt på träning ett tag. Även fast det nog krävs en B-lagsmatch eller tre i benen för att komma in i hyfsat matchtempo så är han alltså nu äntligen på G att konkurrera om en backplats. Någonting han säkerligen kommer att ta. Med på samma nivå - alltså i full träning har vi även Niclas Carlsson. Därefter är Bärkroth, Risp och Söder på gång. Det är stenhårt om platserna - precis som det skall vara.

Jag hade tyvärr inte access till att börja skriva här förrän just i detta nu. Annars hade jag redan innan säsongen börjat lyft fram Mjällby som den stora överraskningen. Att de skulle ta en poäng mot ett försvagat AIK på bortaplan överraskade i varje fall inte mig och hemma på Strandvallen tror jag att många topplag få resa hem med bistra miner. Den som lever får se.

Vem är då jag? svaret är väll egentligen lika ointressant som frågan. Därför låter jag mina tryck på  tangentbordet tala, och ni är mer än välkomna att hylla eller lyncha. Efter fantasibrist, tidsbrist och kanske brist på omdöme får bloggen heta 2SILL10. Kanske inte fräckast. Men likväl - en förmodad sanning. Nu kör vi!

Jag sa före cupfinalen att det inte kunde bli så mycket värre, att sorgen och besvikelsen redan var intecknad. Cupfinalen skulle bli en match där IFK bara kunde vinna. Jag hade fel. Efter matchen var jag än mer tom och en stor trötthet infann sig.

Matchen känns redan länge sedan och därför känns det inte som att någon längre matchanalys är meningsfull.

Dock kan man konstatera att den här matchen var betydligt sämre än förra, även om man såg tändningen från  matchstart. AIK var bättre och rätt snart blev det tydligt att Blåvitt var mentalt och fysiskt färdiga med säsongen. Andra halvlek spelar IFK upp sig, men det räcker inte. AIK vinner rättvist helt enkelt.

Korta tankar:

- Blåvitt ska nog ha minst en straff. Straff och mål, förändrar antagligen matchbilden. Men det är en meningslös diskussion. Frisparken som föregår målet är felaktig, och återigen är marginalerna på AIKs sida. 

AIK var bättre, men jag hoppas att jag aldrig mer behöver se Jonas Eriksson döma Blåvitt igen. Han har kostat laget rätt mycket i år.

- Flavio var liten före cupfinalen. Nu syns han inte längre. Pavey, som har massa synpunkter på andra, gnäller hela tiden. Inte så sympatiskt.

- Å andra sidan så är det bara att lyfta på hatten för Obolo. En otroligt bra spelare, som dessutom är en förebild som person både för andra spelare och alla fans. Studera honom, AIK-fans, och gör likadant!

- Att det är skönt att säsongen är över. Nu är det bara att slicka såren och se framåt. 2010 har alla förutsättningar att bli en Blåvit fest.

Till sist; Grattis till dubbeln AIK. Njut av stunden och inse att underbart är kort. Mycket kort!

 - - - - - - - - - - - -

Det är fotbollsgala i kväll och intresseklubben antecknar. Ungefär. Det brukar vara en ganska trist historia där inbördes beundran varvas med meningslösa skämt(en klassisker är dock när Mörnbäck skojar med Lagerbäck. Kolla minen på Lagerbäck) och flåshurtiga programledare.

Det finns dock några anledningar att slänga ett getöga i kväll. Vi har tre spelare nominerade i Kim, Ragnar och Tobbe (antar att Gustav föll på målsnöret). Dessutom är Rehn/Olsson med i tränarkategorin, där vi även hittar Guden i damklassen. Dock tror jag att vi blir helt utan priser. Tyvärr. Visserligen tror jag nog att Kim Christensen varit årets bästa målvakt, men att stolpflytten ligger honom i fatet. Örlund vinner nog det priset. Precis som Hooiveld tar backpriset. Små marginaler, men det har varit ett AIK-år.

Tobbe har varit bäst i allsvenskan, men vad hjälper det när Zlatan konkurrerar. Och Marcus Berg icke att förglömma.

Hur man resonerar på tränarsidan(Hamrén, Gerhardsson, Rehn/Olsson, Stahre) är svårare. Alla har gjort det bra med sina förutsättningar. Hamrén borde ligga sämst till. Sedan är det egentligen jämnt skägg. Men som sagt…jag fruktar storslam för AIK

Det bästa med hela galan är dock att den gamle Blåvite fightern Klas Ingesson är prisutdelare. Det är naturligtvis mycket glädjande att han är stark nog att kunna vara med. Ingen högoddsare att han, välförtjänt, kommer få galans längsta och varmaste applåd.

 - - - - - - - - - -

När AIK vann SM-guld skämde några supportar ut sig själva och sin klubb genom att angripa Blåvita spelare. Tvillingklubben DIF tog det en nivå ytterligare igår efter att ha besegrat Assyriska och därigenom säkrat det allsvenska kontrakten.

Svenska Fotbollsförbundet har varit skandalöst usla i år på de flesta nivåer. Men nu står svensk fotboll vid ett vägskäl; Om inte spelarnas säkerhet kan garanteras är vi väldigt illa ute. (ja, det gäller myntkastande också).

Nu om någonsin måste SvFF ta till krafttag för att strypa detta i sin linda. Om det innebär höga böter, spel inför tomma läktare eller något annat vet jag inte. men vi måste ta det på allvar. Att de enskilda individer som ligger bakom spelatattackerna spåras upp och stängs av på maxtid är självklart.

Och igen frågar jag: Varför finns det så mycket vrede, hat och aggressvitet när man borde fira sitt lags framgångar?

 - - - - - - - - - - 

Säsongen är slut och den här bloggen är på väg ner för landning. Det kommer att komma ytterligare några inlägg som summerar året och ser framåt mot 2010.

Sajten kommer att ändras till det bättre(!?) inom kort, men vad det innebär för egen del är svårt att säga. Den här bloggens framtid är något osäker. Vi får se

Skrivet av:

Blåvitt har deppat, AIK har festat. Vad det betyder idag är svårt att säga. Men om om man ser till stämning och inställning i de båda lagen under säsongen ska känslorna tidigare i veckan betyda lite (något påverkar de helt säkert). De finns ett go och vinnarinstinkt som kommer att borga för en 100% inställning, both ways.

AIK har varit oerhört jämna, stabila och pålitliga i år, samtidigt har IFK understundom haft en högre högsta nivå som de dock har kombinerat med några riktigt svaga insatser.

På pappret ser ekvationen enkel ut; Kan Blåvitt bibehålla en hög energinivå(som vi såg i första 1:a halvlek i förra matchen), stänga kanterna, neutralisera Obolo och störa AIK i uppspelsfasen så tror jag att vi vinner. Om Tobbe kan komma upp i normal 2009 års nivå gör han mål.

Samtidigt måste Lund lyfta sig en nivå(från förra matchen. I övrigt har han varit grym) och få bättre koll på Mutumba som fick alltför stora möjlighet att utveckla sitt irrationella spel under andra halvleken i söndags.

Lagen är i stort jämnstarka och små omständigheter kommer att avgöra. Därför kommer de sista 3-4 procenten i inställning betyda mycket. Eller helt enkelt att ha en bra dag där “flytet” är med laget(typ att att skott i insidan av stolpen går i mål istället)

Den Blåvita truppen innehåller inga överraskningar. Målskytten senast, Tomas Olsson saknas. I övrigt får vi ett lag som kan spela väldigt bra fotboll, även om skador, “sorg” och sjukdomar har stört uppladdningen.

Idag tittar jag särskilt på:

- Elmar Bjarnason. Bäst på plan i första halvlek senast och en spelare som har alla förutsättningar att dominera nästa år. Varför inte redan idag?

- Hur Seb och Gurra ska störa och förgöra  AIKs offensiv. Därmed inte sagt att de inte har konstruktiva förmågor. För det har de. En masse. Vilket vi får se idag?

- Niclas Alexanderssons absolut sista(?) minuter i Blåvit tröja. Igen tack för alla år. Tack för att du ställde upp när klubben behövde dig.

- Hyséns dueller med Hooiveld.  Allsvenskans bästa(Hooiveld´i konkurrens med Ragnar) på respektive position. Ska bli riktigt intressant.

Cupen väger långt mindre än allsvenskan, något annat kan man inte påstå. Men det är en titel och med de omständigheter som blivit i år, blir finalen den tyngsta på många, många år(någonsin?). Med klubbarnas klassiska rivalitet, matchen i söndags, mycket folk på Råsunda, samt att lagen otvivelaktigen är Sveriges två bästa, gör att cupbucklan får ett högt värde. Jag ser gärna att den hamnar på ett transportmedel destination Göteborg.

I övrigt får man hoppas på en hård, men sjysst match på plan och läktare.

Kör så det ryker Blåvitt. Idag tar vi revansch.

- - - - - - - - - -

Debattvågorna går nu höga hos de Blåvita fansen angående Risps vilja att återkomma till Kamratgården. Jag tror att alla Blåvita minns Risp som en riktigt bra spelare och stark karaktär med ett stort Blåvitt hjärta. Grundprincipen måste vara en sådan spelare alltid är välkommen tillbaka. Det är också en av klubbens principer.

Nu verkar det som klubben tackar nej till Fredrik. Orsaken är enligt Håkan Mild att “vi redan har nio backar i truppen”. En helt rimlig invändning om det gällt någon annan än Fredrik Risp, kan man då tycka. Det har varit engagerade röster från Blåvita och man har också startat ett upprop för att få ledningen att signa Risp.

Även om Håkan Mild verkar vara en tjurig djävel som kör sin väg, har han en tanke med allt han gör. Dessutom har vi fått väldigt lite information i den här affären. Det finns trots allt flera frågor att få svar på innan man helt och hållet kan börja kritisera ledningen/Håkan för sin njugga inställning:

- Hur bra är Fredrik Risp för tillfället? Han har spelat ganska lite och varit runt i olika klubbar. Jag tror att klubben blivit lite “bränd” av Kalle Svenssons år. Man har inte råd att alla hemvändare behöver en säsong att acklimatisera sig. Möjligen är man alltså fundersamma på Fredriks nivå i dagsläget.

- Pengarna! Visserligen är Fredrik gratis. Men lönen och sign-on-feen är inte gratis.Blåvitt är inte rika.  Så länge vi inte säljer någon, i det här fallet Ragnar, är budgeten för fler backar minst sagt begränsad.

- Konkurrensen! Som sagt, vi har nio backar under kontrakt. Ragnar är nog bättre än vad Risp nånsin var och så länge han är kvar flyttar man inte på honom. Dyrestam och Björlund är framtiden och en del av ideologin att lyfta spelare från akademin. Börjar man rucka på det så sänder man fel signaler. Dyre har dessutom alla förutsättningar att nå landslaget om några år.

Kalle och Turunen har inte visat så mycket, men de har förstås en stark grundkapcitet. Kalle har väl samma status som Risp hos de Blåvita, och Turunen är ändå inköpt för man tror på honom. Han måste få lite tid. Var det inte så att Håkan ringde Fredrik före de köpte Turunen och kollade läget, men fick beskedet att Fredrik ville vara ute ett tag till?

NC är en  grym karaktär som kan användas över hela planen. Han har haft otur med skador, men har alltid gjort bra ifrån sig när han spelat. Det är dessutom svårt och väldigt osnyggt att göra sig av med spelare som är skadade.

Adam och Lund konkurrerar väl inte riktigt på samma sätt, utöver att de är två genuina Blåvita spelare som man inte flyttar på.

- Blåvitt har 25 spelare med kontrakt och ska man fylla på med fler är det kanske i första hand med ett offensivt alternativ med lite spets.

Även Om jag håller Risp väldigt högt i min bok, måste man se till helheten och det finns många faktorer som talar emot att han kommer. Men, som sagt, dyker han upp är det glädjande. Fortsättning lär följa…

Vill ni trycka på för att Fredrik Risp ska återvända kan ni ansluta till Facebook-gruppen.

Mer om Fredrik? Gå gärna igenom bildspelet och få ett urval från hans fina tid i Blåvitt.

Skrivet av:

Det är dagen före cupfinalen och årets sista tävlingsmatch. Även om allsvenskan, trots allt, är mycket tyngre är det en match som betyder mycket. En titel är en titel och nu är det dessutom förbannat mycket prestige och revansch inblandat. Att det kan bli inför den bästa cuppubliken ( i antal sett, alltså. Ser man norrut är den patetiskt usel) på många år höjer förstås värdet.

IFK har under Rehn/Olsson satsat på cupen och det har gett utdelning, tre finaler på tre år är förstås ett lysande facit. Spelarna kommer att vara fokuserade och kommer vara på tårna. Man kommer inte att vika sig. Dock finns mörka moln över truppen då flera nyckelspelare är sjuka eller skadade och det är först idag som det tas beslut om huruvida de ska spela. Bland de som ligger i riskzonen är Gustav och Seb, vilka förstås är viktiga för att vinna mittfältet. Även en frisk Tomas Olsson (problem med en vad) är välkommen på planen med sin rutin och sitt lugn.

Jag antar att många Blåvita har funderat över hur söndagens match hade slutat med Gustav på plan och det är förstås lika svårt som meningslöst att sia om. Första halvlek hade inte blivit mycket bättre, däremot andra hade kanske fått ett annat ansikte och kanske hade Gurra kunnat fånga upp Flavio vid målet. Men man får inte glömma att Blåvitt har tappat både spel och matcher även med Gustav Svensson på plan…så…svårt och meningslöst att diskutera frågan således.

Dock hoppas jag innerligt att han hinner tillfriskna till imorgon. Det skulle vara intressant att se kampen om mittfältet.

Dessutom har våra ytterbackar, Lund och Dyrestam problem med ljumskarna. De verkar dock kunna spela, i värsta fall med sprutor. Det är nog mer tveksamt hur man gör med Stiller, han har haft ont länge och är sliten. Men man kan nog vara säker på att alla vill spela i den här sista och prestigeladdade matchen, oavsett vad som krävs.

 - - - - - - - - - -

Carlstads Uniteds unga talang Jacob Eriksson väljer bort bland andra Blåvitt och går istället till ajk. Det är som det är. Men orsaken med hans egna ord:

“Det kändes rätt redan från början. Jag blev väldigt väl mottagen och att bo i Solna känns lite som att bo i Karlstad. Det är en egen mindre stad med centrum och nära till allting, säger Ericsson till nwt.”

Visst är det så; Solnaiterna är bonniga raggare som gillar dansband.

 - - - - - - - - - -

Fotbollskanalen/TV4 är roliga. Som vanligt i en viss typ av media ska man överdramtatisera. Men visst har det varit en galen skadesäsong, och visst har klubben gjort det galet bra.

Det är skönt att det snart är vila både för spelarna och för supportrarna. Men jädrar vad jag ser fram emot nästa säsong och se vad man kan får ut  av det här laget om det får vara skadefritt och intakt.

 - - - -  - - - - - -

Tidgare fanns ytterligare några inlägg, men de är borttagna då några Blåvita vänner tyckte att de var bittra och ganska otrevliga i tonen. Jag håller med.

Sorry till de som tog illa upp. Jag antar att jag ryktes med i den hets som finns på sina håll. Ska försöka hålla en nivå som grundar sig på respekt.

Återkommer med mer snack inför cupfinalen.

Skrivet av:

Det har gått två nätter sedan helvetet på Gamla Ullevi och den framträdande känslan är fortfarande tomhet, ibland flankeras den av vrede, ibland av sorg. Samtidigt finns där andra känslor, och som jag diskuterade med en av mina Blåvita homies, så känns matchen avlägsen. Hjärnan har arbetat på högvarv och sakta smälter matchen ihop med de 29 andra laget har spelat denna säsong och då blommar en annan bild, en annan känsla upp.

För kamrater; även om det stack i själen, även bilden av hånskrattande råttor på vår arena, även om de små marginalerna arbetade emot oss i denna sista match, har det varit en fantastisk säsong. Sällan har det varit så roligt att var Blåvit som i år.

Spelarnas insats och inställning på och utanför plan, styrelsens arbete på lång och kort sikt, fansens beteende och passion: Högsta betyg rätt över.

Jag återkommer med en summering av året efter cupfinalen. För så är det: Det är en match kvar och om seriefinalen var tidernas allsvenska match, så kommer detta vara århundradets cupfinal. Och den ska vi fan vinna.

 - - - - - - - - - -

Så matchen i korthet innan den placeras in något dammigt minnesarkiv; Inramningen var förstås härlig, de Blåvita fansen levererade på högsta nivå, men matchen började trevande. Blåvitt åt sig in i matchen och snart var man först på alla bollar, AIK såg ängsligt ut och den matchbild jag föreställt mig framträdde. 1-0 av T.O, vem annars, och det var bud på flera mål. Inte minst Tobbes skott som jag intecknade som mål en kort sekund. Gör vi 2-0 är jag säker på att vi vunnit. AIK var i brygga och väntade nästan paniskt på halvtidsvilan.

I halvlek får jag en ond aning och den besannas. AIK kommer ut som ett nytt lag och börjar utmana. Små Blåvita misstag, framförallt Lunds misslyckade brytning, föregår 1-1. Matchen står delvis och väger och Sellas stolpskott kunde förändrat allt. Luften går ur Blåvitt på plan och på läktaren och matchen dör när AIK gör 2-1. Folk börjar lämnar arenan i 85:e, vilket gjorde mig rosenrasande. Är man inte beredd att stödja laget till sista sekunden behöver man inte fan komma tillbaka(tänkte jag då. i af). Förstår ju att det fanns anledningar, andra än sportsliga.

Scenerna som sedan utspelar sig, skiter vi förbannat blankt i…

‘ - - - - - - - - - -

Media har naturligtvis skrivit spaltkilometer med trams om matchen. Två saker sticker ut ändå ut: “Blåvitt vägrade prisceremonin. -Lagrell besviken”

Varför ska Blåvitt gå ut och riskera att bli slagna och utbuade av en pöbelhop???

Sedan var ju Lagrell besviken på packets beteende på plan (och några få vid sidan).

“Hysén i bråk med AIK” - Han försökte lugnt att gå och tacka fansen och blev ju för helvete attackerad. Sedan säger han själv att han aldrig kände sig hotad. Media, media…

Vad händelsen egentligen förmedlar är vilken fantastisk människa och vilket stort klubbhjärta Tobbe har. Att han dessutom är en spelare av internationell klass är bara att tacka för.

 - - - - - - - - - -

Jag har sagt det förut och jag står för det: Fotboll handlar om att vinna matcher och den som har flest poäng när serien är slut är värdiga mästare. Det är det enda mått vi har. Sedan kan man som supporter alltid diskutera vad som hade hänt om vissa enskilda situationer gått annorlunda. Det kommer ändå inte förändra tabellen (hör ni det Örebro).

AIK har gjort det bra, för att inte säga maximalt med de förutsättningar laget har. Att de dessutom är kaxiga gör inte så mycket för mig. Mutumba och Bojan är rätt sköna lirare om man ser på det objektivt. Och nu har de levererat. Om jag ska forstätta vara objektiv, vilket jag inte kan gör länge när det gäller gnihet, så är det förstås speciellt att en sådan karaktärsspelare och trotjänare som Tjernström får avgöra en guldfinal. Bara så för djävligt att det är för AIK mot oss i vårat hem…bara så för djävligt.

Respekt även för Hooiveld (även om han uttalat sig rätt korkat några gånger) och försvaret. Obolo var rätt blek i den här matchen, men är uppenbart en stor spelare och som det verkar, en stor människa.

AIK är kaxiga nu och det får de väl vara. Men i den bilden finns ett stort mörker (för AIK alltså). Mer om det senare i veckan…Muhahaha muhaha…

 - - - - - - - - - -

När det gäller AIK:s supportar så kan det sägas mycket. Laget har många fans och därmed många sorters personer i den skaran, men tyvärr - de som hörs lämnar allt att önska; Små i motgång och krymper i medgång. När man läser bloggare, hör intervjuer, ser alla kommentarer i olika forum så är det inte glädjen över att laget vunnit en av få titlar de får uppleva i en mansålder. Snarare är det vrede, hat och skadeglädje.

Jag har ställt frågan förut: Vad beror det på?

Kanske en ovana att vinna, trots att man ser sig som en storklubb(!?). Eller insikten att man BORDE vara en storklubb, fast man inte är det?

  - - - - - - - - - -

AIK-fansen sprang i på plan och det är klart att var grymt störigt. Men ser man nyktert på det så har vi gjort, och hade gjort samma sak. Nu vill polisen identifiera och straffa de som gjorde det. Alltså 800 stycken eller nåt. Lycka till, säger jag. Skit i hopen säger jag till polisen, däremot borde det inte vara svårt att hitta de som gav sig på Blåvita spelare. De svinen ska förstås inte se allsvensk fotboll på överskådlig tid.

Nu kommer jag låta som en bitter förlorare (vilket jag är). Men var inte det svartgula följet väldigt blekt. De hördes knappt de första 80 minuterna och jag kan nog räkna upp fem lag som bjudit på bättre motstånd i läktarkampen…

Men wtf, vad spelar det för roll nu. Ni vann AIK och är svenska mästare. Därför får ni ett stort grattis (undantaget Flavio och D. Johnson, samt de supportar som gav sig på Glenn Hysen och Blåvita spelare på plan. Ni kan dra åt helvete.)

Det största grattiset går till min käre vän, M.L. Njut av stunden. Nästa år får du hälsa tillbaka.

Till er andra gnagare, väl mött i cupfinalen och nästa års allsvenska. Ser mycket fran emot att ses igen…

Skrivet av:

När detta skrivs är det cirka 15 timmar kvar till det som kallas matchernas match, den största fighten i allsvenskans historia, stunden som kastar all annan prestige över bord.

Det finns inte mycket kvar att skriva. Tidningarna har gjort sitt för att maximera hetsen. AIK-spelarna har pladdrat som nervösa tanter på en syjunta. Fansen har laddat.

Jag känner mig redo. Halsduken är framme. Biljetterna till LS är fixade sedan länge. Allt fokus ligger på 15.00 Gamla Ullevi.

Nervös? Ja. Men också full av tilltro och tillförsikt inför seger.

Författaren och tänkaren, Henry David Thoreau, skrev någonstans: “Gå självsäkert i riktning mot dina drömmar”

Det är på den vägen Änglarna färdas.

Jag är redo. Göteborg är redo. Den Blåvita publiken är redo. IFK Göteborg är så-ini-helvete redo.

Spelare som Christensen, Sigurdson och Hysén föddes för såna här matcher. Det vet, de kan och de kommer att göra vad som krävs.

Så AIK: Kom med allt ni har, visa er från er bästa sida, sjung som om det gällde livet, gör er bästa insats nånsin,brinn på  planen, brinn på läktaren Gör det!

Men vet ni vad; Jag tror inte det kommer att räcka. Imorgon kommer ni att förlora. Imorgon kommer ni att bli utsjungna. Imorgon kommer ni att åka till Solna/Stockholm som allsvenska silvermedaljörer…

1 november 2009 är och kommer att vara en Blåvit dag.

Snart skiner Poseidon!

Skrivet av:

Det har varit några dagar off-blogg, och därför har inget skrivits om BP-matchen. Men för att återgå kort till fredagsmatchen, så blev det en ganska förväntad matchbild och utgång. Även om 3-0 var mer än jag vågade hoppas. BP gör en bra match och får ner tempot och lyckas störa Blåvitts raka och effektiva spel. Samtidigt visar man ett spel som sa varför laget inte är bottenstriden. Dock kunde man i andra halvlek (efter förmaningar av Rehn/Olsson?), se ett snabbare och starkare Blåvitt och BP i sin tur visade varför man inte var på övre halvan.

Blåvitt är i sina bästa stunder en maskin med spetskvaliteter över hela planen, men det som i slutändan trots allt gör den tydliga skillnaden är Tobias Hysén. Hans första mål är ett klassmål av internationellt snitt, att han dessutom framspelas av Kim är en extra krydda. Än mer spicy blev anrättningen av att mannen, myten, legenden - Niclas Alexandersson fick göra ännu ett allsvenskt mål som 38-åring.

Det blev en bra dag på jobbet som visade att laget inte viker på något sätt. Dock blev Hjalmar och T.O varnade och därigenom avstängda. ett litet avbräck - javisst. Men man reagerar knappt längre på att spelare byts ut, eftersom man vet att att det finns kompetens och kapicitet i ersättningsleden.

Vem som ersätter Hjalmar är dock inte självklart. Mitt tips är Turunen. Då blir Dyrestam kvar på kanten, vilket han gjort mer eller mindre felfritt. Samtidigt är Turunen en bra mitt back och att spela bredvid Ragnar och bakom Seb och Gurra, är en ganska angenäm uppgift. Så just i denna matchen, mot ett HBK som har ett ganska blekt anfallsspel, är jag inte det minsta orolig.

Framåt får vi troligen se Hannes Stiller köra så länge han orkar, pga skadan. Dessutom har han ett avstängningshot över sig, så räkna med JJ någon gång in i andra. Han har också hittat en ny nivå i sitt spel under hösten så hans inhopp kan man se fram emot med tillförsikt.

Vänsterkanten kommer sannolikt fyllas med Elmar Bjarnason, om han bara hittar hem från Island. Tydligen har det varit lite problem med flighterna. Annars har vi BärkaMessi som kan rota runt i HBKs försvar.  Elmar är visserligen förstavalet, men annars kan det nog bli en matchbild som passar Bärkroth.

Det finns inga givna matcher, men förutsättningarna för just den här är ovanligt goda. Halmstad gar gjort en ganska svag säsong och visar blandad form för tillfället. Dessutom så har de inte så mycket att spela för. (det ska mycket till om de ska hotas nerifrån).

Blåvitt har form, en obändig vinnarvilja, guldvittring och ett sjutusandjävlar till stöd på GU (för det ska vi se till att det blir. Eller hur?).

Den här matchen ska bara vinnas!!!

Orosmoment: Sella och Gurra FÅR INTE dra på sig fler gula kort och därigenom bli avstängda. De blir, om inte omöjliga, så mycket svåra att ersätta.

 - - - - - - - - - - -

Har en god vän och tillika HBK-supporter. Låt oss kalla honom för Varbergs Charlie George. Jag tror att han kommer sitta bänkad och följa matchen på teve, och trots att han har varit Laxstan trogen sedan gulden på sjuttiotalet, tror jag att han håller en liten tumme för Blåvitt.

Anledning? Stor respekt för Blåvitt och en direkt ovilja över att se guldet hamna i fjollträsk.

Men så tycker nog de flesta som är vid sina sunda vätskor.

 - - - - - - — - - -

Gais hade sin sista hemmamatch för säsongen och det gick väl sådär. Men publikt kunde man se en tämligen rask resa mot ingenting. Det som i fredags var en “utsåld arena” förvandlades till 11000 och frågan var hur många som var Gaisare. Svaret kom igår: 2700. Det är nog tur att säsongen snart är slut…

Jag såg inte matchen, men läste ett citat från TV-kommentatorn:

“I vanliga fall visar vi höjdpunkter i halvlek. Vi har letat, men inte hittat några.”

Antagligen en sådan match som Lagerbäck hade kallat en av årets bästa matcher.

 - - - - - - - - -  -

Elfsborg är borta från guldet och ingen utanför sjuhäradsbygden är ledsen för det. Möjligen kan alla de som förutspådde att Ellos skulle “jogga hem guldet” beklaga sin gruvliga felanalys.

Enkelt uttryckt; Har man får många spelare som saknar starkt klubbhjärta, en spelidé som bara funkar till 90% och en gnällattityd som blivit kultur - då ska man inte vinna allsvenskan.

 - - - - - - - - -

Vill ni tjäna en hacka, så tror jag att det finns goda möjligheter, när även proffs gör en felanalys.

 - - - -  - - - - -  -

Häromdagen kunde man se benknäckaren Pavey och snacke-Bojan laga pytt, som en “psykning”. Första tanken var: “Jaha…who the fuck cares“.

Sedan växte bilden fram om vad som är skillnaden mellan lagen. AIK är en påse fryspytt från närbutiken, som man käkar framför Hollywoodfruar  utan någon alls egentlig orsak. Blåvitt är en guldpytt tillagad på beprövat recept med riktiga råvaror. Den ätes när det är fest.

Var och en får väl bedöma vilken pytt man föredrar…

Men en sak i taget: Krossa Halmstad!!!

Dra gärna igenom bildspelet. Kolla särskilt in 14-15 och svara på frågorna.

Skrivet av:

Jag skickade precis ett SMS till 118100, där man kan fråga om allt. Jag misstänker nu också att man får korrekta svar om det man frågar.

Fråga:

Vilka vinner SM-guld i fotboll 2009?

Svar:

118100 tror att det mellan AIK och IFK Göteborg. De möts i sista matchen och IFK är starka på hemmaplan. Så vi tippar på att IFK tar hem guldet.

Så det så! Tack för den 118100…

 - - - - - - - - - -

Det har varit en ganska lugn dag och jag har hunnit surfa igenom det mesta om allsvenskan och sett de senaste avsnitten av match-puls och kan inte låta bli att imponeras av Bosse Petterssons expertis. Ni som klagar på honom vet inte vad ni pratar om.

När man pratade om Blåvitts mål mot MFF drog han till följande: “Man måste imponeras av islänningen Esbjörnsen(sic) och den kyla han visar när han passar fram till Tomas Olsson. Nio av tio spelare hade försökt avsluta själva där”

Sedan menade han att HBK skulle ta poäng av IFK på GU; “För att de vill vinna”. Det är bara att kapitulera. Han har hittat Blåvitts akilleshäl - de vill inte vinna. Han har förstås närstuderat matcherna mot Gais och MFF. Svag vilja, ingen motivation, dåligt hjärta…vill inte vinna.

I samma program beklagade sig MFF:s supporterrepresentant att Malmö inte hade samma tryck och överlägsenhet i sitt anfallsspel som tidigare i höst. Det berodde nog på landslagsuppehållet, menade han. Finns det någon möjlighet att man mötte ett lag som var ganska mycket bättre än de andra, som hade mer vilja och en tydligare idé i sitt sätt att spela? Jag tror nog det va…

 - - - - - - - - - -

Det var incident under matchen i måndags som kändes väldigt symbolladdad. Det var när Daniel “sidled” Andersson drev in bollen på Blåvitts planhalva och han blev nedplockad som ett övermoget äpple av Gustav Svensson. Det gamla fick flytta på sig för det nya. Gårdag blev plötsligt morgondag.

 Sidleds-Danne kände nog detta, för han tiltade ganska rejält då han överföll Seb Eriksson i situationen efter. Inte så snyggt av en lagkapten och f d  landslagsspelare.

Men så är också Gurra och Seb riktigt tunga och jobbiga att möta.. De var båda i sitt esse i måndags. Kan de uppbåda samma energi imorgon, blir det pyttipanna av Brommapojkarna.

 - - - - - - - - - -

Noterade i Fotbollskväll att Roger Blomqvist växlade till danska varje gång han uttalde Kim Christensens namn. Lite festligt…och underligt.

 - - - - - - - - -

Det gnälls och klagas på journalister från supporterhåll. Ibland blir det enögt, men i många fall är det fullt berättigat.

Nu tycker jag inte att den lokala sportsidan ska vara någon form av språkrör eller annonsblad för de lokala lagen, såsom t ex DN (AIK) och Borås Tidning (Elfsborg).

Tvärtom ska de var objektiva och gärna kritiska när det finns anledning till det. Men man kan begära att de är kunniga och att de avhåller sig från sina magsura fördomar när de skriver på nyhetsplats.

Mats Härd småbittra krönika i tisdags kan vi lämna därhän. Men när Ulf Stenberg skriver att Blåvitt går mot guldet utan att spela en underhållande fotboll, då väljer man verkligen att se med ett öga. Det är sant att Blåvitt har krigat till sig poäng i en del matcher, och det är sant att man spelat trist, fantasilöst och direkt dåligt i några få andra. Men det har varit på bortaplan. Hemma på GU har man verkligen spelat en propagandafotboll som varit effektiv och målrik. Jag är tämligen säker på att de som sett Blåvitts hemmamatcher på plats är minst sagt nöjda med underhålliningsvärdet på plan.

Att mäta eller bedöma “underhållning”, är förstås subjektivt. Men ett värde som de allra flesta som följer fotbollen kan enas kring är antalet gjorda mål.

Blåvitt har den här säsongen gjort 36 mål på 13 matcher, vilket ger ett snitt på 2,8 mål/match.

Jämför detta med ett axplock från några europeiska topplags hemmasnitt 08/09:

Chelsea 33/19 = 1,7

Liverpool 41/19 = 2,1

Real Madrid  49/19 =  2,6

Lyon  32/19  = 1,7

Bordeaux 36/19  =  1,9

Inter  37/19  =  1,9

Milan 34/19   =  1,8

Roma 35/19  =  1,8

Bäst i klassen var föstås Barcelona med ett snitt på 3,3 mål/match

Nu är ju en jämförelse mellan allsvenskan och toppligorna i Europa lite brant, men man har å andra sidan annorlunda förväntingar på vilken “underhållning” man sak få i vår inhemska serie. Poängen är ändå att man inte kan påstå Blåvitt saknar ett underhållande spel (åtminstone på hemmaplan), när man har ett målsnitt som är högre än de lag som spelar i CL på regelbunden basis.

Tänk på det Ulf Stenberg. Ett besök på fotbollsarenan i den stad du faktiskt jobbar, skulle kanske vara på sin plats.

 - - - - - - - - -  -

Till sist; I veckan förlorade Barcelona med 1-2 mot Rubin Kazan. När Blåvitt mötte samma lag tidgare i våras losade man md 0-1.

Vad kan man dra för slutsatser av detta (och det ovanstående)?

Lika bra som Barca, men bättre än Chelsea…

Skrivet av:

Tight, svettigt och en djävla seger.

Malmö var spelförande och bättre; att man inte ligger högre upp känns märkligt efter att ha sett dagens match. Molins var farlig, men bäst var nog Daniel Larsson. Fortsätter han som nu, kan han nog packa väskorna till landslagets sedvanliga vinterturné. I nio fall av tio gör han också mål när bollen passerar Kim en stund in i första. Idag tyckte dock en isländsk häl annorlunda. Ragnar Sigurdson var fenomenal idag och det enda misstaget han gör leder oss till:

Årets räddning i allsvenskan. När Ragnar nickar in bollen i mitten till en fristående Åhman Persson, som får en bra träff på volley, men Kim visar vilka osannolika reflexer han har. Christensen gör för övrigt flera räddningar av högsta klass. Bäst i allsvenskan!

Kort sagt; Blåvitt hade tur idag. Men laget visade en enastående vilja och sakta, men säkert bryter man vapnet ur Malmöiternas händer. Jag efterfrågade motivation och klass. MFF hade något mer klass, men hade inte den tillräckliga viljan och motivationen när det väl behövdes.

Årets bästa bortamatch när det som bäst behövdes. Tack Blåvitt!

Blåvitt behöver inte skämmas öve segern, eftersom det inte är en ovanlig utgång av den typ av matcher vi såg idag. Dessutom var Blåvitt förberedda på den matchbild som utvecklades. Däremot om matchen skulle spelas om tio gånger misstänker jag att Blåvitt bara skulle vinna 2-3. Men en av dem var idag och det räcker förbannat väl.

Det var intressant att se när de zoomade in Mikael Stahre på läktaren. han såg minst sagt bekymrad ut. Det borde han kanske vara.

Detta var en hälsning till AIK. Eller med målskytten Tomas Olssons ord: “Ni blir inte av med oss”‘

Kan ni höra våran sång, AIK, AIK…

Fyfan, vad det här var skönt.

Är det någon mer än jag, som börjar känna samma doft, samma känsla som 2007?

Skrivet av:

Så är timmen snart här. Det gäller mer och mer för varje  match och denna gång ligger det, bokstavligt talat, guld och skvalpar i vågskålen. För Malmö är det årets match, för oss är det en trång passage i jakten på AIK. Malmö har underpresterat sett över säsongen och var på god väg att cementera sig som Skånes 3:e lag. Det hotet verkar avvägt då man för tillfället spelar fotboll i allsvensk toppklass. Precis som man ska och borde med de pengarna och de spelarna

Jag har följt Malmö ganska dåligt den här säsongen, men vet att de har ett snabbt kortpassningsspel och kan vända spelet snabbt. Dessutom har de flera individuellt skickliga spelare med hög högsta nivå. Därtill visar laget sina bästa form på flera år. Utan att förta deras insatser den senaste tiden, så har de mött lag som vikit sig och som tillåtit Malmö att spela runt. Det får naturligtvis inte Blåvitt göra och det vet förstås Rehn/Olsson. I nuläget finns några teveksamheter kring laget, men jag gissar att vi får se följande elva:

                                   Kim

Lund     Hjalmar     Sigurdson     Dyrestam

Selakovic     Seb   Gurra      Bjarnson

                           T.O

                          Tobbe

Då får vi ett löpstarkt och intensivt mittfält (det är där matchen avgörs), som kan störa MFF långt upp i banan och inte tillåta att bollen når fram till Daniel Larsson och Ofere. Om de får bollen är det farligt.

Men vi har en trygg backlinje och en superb målvakt, så är bara laget samlat och fokuserat får Malmö sin svåraste match den här hösten. Fast då måste  laget prestera bättre äv vad man gjort på bortaplan tidigare i år.

Stiller har(är?) varit skadad och får lämna plats för T.O, som återkommer till sina gamla arbetsgivare heltaggad. Han har dessutom en rutin som väger tungt i den här typen av matcher.

Jag skulle bli förvånad om vi inte får se några byten innan matchen är över. J.J ligger förstås bra till efter en strålande insats mot Gais. Alex kommer inte att göra bort sig (en underdrift såklart. Med sin blotta närvaro lyfter han laget ett snäpp) och om Stiller är hel kanske han får ersätta en matchovan Tobbe.

Sedan har vi det här med motivation och klass…förhoppnings har Blåvitt lite mer av båda. Denna gången är vi uträknade av de flesta krönikörer och motståndare. Det kunde inte vara bättre. Det kan vara det som krävs för att få med sig lite av GU-energin in på Swedbank-stadion. Får man det, så kommer man inte förlora. Och så ju MFF äntligen något att spela för med en europa-plats i sikte. Det är bra för Blåvitt, laget får nu en press på sig för första gången under hösten och de sista åren har visat att de himmelsblå inte trivs då…

Och med den truppen Blåvitt skickar känns det bra. På det stora hela, så är det nog det bästa vi uppbringat sedan tidigt i våras. Nu handlar det bara om fokus, hjärta och hålla sig till spelidén.

 - - - - - - - - - - -

En hel del Malmö-supportrar försöker få det till att Blåvitts två UEFA-titlar inte har något värde, eftersom det är en turnering för förlorare. Det är en rätt intressant tanke. Ställ frågan till klubbar som Liverpool, Real Madrid eller Inter och de skulle ställa sig rätt undrande, då deras UEFA-pokaler visas upp med stolthet i prisskåpet.

Lika undrande skulle de bli när de fick höra vilka som påstår något så befängt.

- Malmö…? Never heard of! Btw, what the hell is a malmö? När en klubbs största merit är att ha förlorat mot Nottingham Forest (jo för er yngre som inte känner till laget, så spelar de i engelska andra divisionen), bör man inse att man befinner sig i glashuset. För all del ett fint glashus och just därför ska man inte kasta sten.

Den som har det minsta koll på fotboll inser dessutom att de åtta lag som var i kvartsfinal i UEFA-cupen 1982 hade slagit Nottingham. Om vi nu ska snacka kvalitet.

Att Blåvitt sedan i en större konkurrens varit i en semifinal och tre kvartsfinaler i den, s a s, “fina turneringen”, hör väl sitt till. Vinner man mot Man U, Inter, Barcelona och Porto så smäller det lite högre än Wisla Krakow och Austria Wien om man säger så.

Nu vill jag inte förringa Malmös förlust mot Championship-laget Nottingham för 30 år sedan. Det var bra gjort. Men för sin självbevarelsedrifts skull, så ska man nog inte jämföra lagens europaframgångar. Det blir lite knasigt, liksom.

 - - - - - - - - - - Efter att Malmö varit på besök i våras utbröt en debatt om vad som är lämpligt/rimligt/okej att skrika från läktarplats. Anledningen var att Blåvittsupportrar, framförallt på LS, skanderat “rosengårdstattare”. Jag skrev om det redan i våras och min åsikt är densamma nu. Istället för att ha en ny utläggning, hänvisar jag till Änglarnas hemsida och en text av Anders Almgren som uttrycker det jag känner.

Kort kan man dock säga att även om man inte menar något med tillmälet (utöver typ, buu för Malmö), så bör man vara medveten att det låter förbannat illa i många öron. Så även om man inte bryr sig om att man sårar en del Malmö-supportrar, kanske man bryr om att man skadar IFK Göteborgs varumärke och att vi fans får ett sämre rykte. För det blir konsekvensen.

Alltså; spola “Rosengårdstattare” och försök vara mer slagfärdiga med hånet.

 - - - - - -  - - -

Jag skulle själv vara på väg till Malmö, tyvärr så är detta en tid i livet då bortaresor får bortprioriteras, även om just denna har varit planerad hela säsongen. (jo..jag har läst texten på Baraben…och jag skäms.)

Desto nervösare är jag´. Svår match, svårt för hjärtat och konsekvensen av en negativ utgång vill jag inte ens ta till mig. Lik förbannat surrar den i huvudet hela tiden.

Forza Blåvitt!!!

Skrivet av: