Bättre boll i Vimmerby

Gunnar Nordahl-stipendiet till Vimmerby IF – grattis – och det finns anledning att hylla min födelseort också på den här platsen.

Den lilla staden där gammelfarfar Wilhelm startade biograf och blev allra förste bilist…långt ifrån bäst dock; som när han vållade en krock med en klart yngre chaufför men valde att gå på offensiven i sitt försök att hävda sin rätt på vägen med att ”Hör´ru du du, jag har kört bil sen du sket i trasor!”

Orten som har gett mycket mer än alla sagofigurer från farmor Ingrids lekkamrat Astrid; där Thomas Rundqvist har sin hemmarink, där faster Eva satt barnvakt åt tvillingarna Ravelli och Kosovare Asllani kom fram som det hittills enskilt allra bästa på fotbollsplanen, även om Lasse Anrell var snabb att sortera in henne som ”kaxig från förorten”. Förmodligen eftersom hon stack ut i sitt sätt, hade ett ”konstigt” namn och därmed självklart inte kunde komma från röda stugor i Småland.

Vimmerby IF blev i år svenska mästare i futsal, klarade sig alldeles utmärkt som nykomling i division 2 och drar nu hem ännu ett bevis på att fotbollen rullar bra på Vimarvallen. Annat var det under en av alla de sommarlovsdagar hos morfar och mormor; då Vanja, som alltjämt bor kvar där strax intill stadshuset, ruttnade på att jag spelade sönder hennes rosbuskar och skrek genom köksfönstret:

”Jag sticker kniven i bollen!”

Det spelas mycket bättre boll i Vimmerby nuförtiden, Gunnar Nordahl-stipendiets tid.