Landslaget tappar en skön och viktig lirare

Doktor Forssblad under en mellandagarna, en av vardagarna. Pokalens baksida…så att säga…är mer en knäsena, lite brosk, en menisk, ett korsband – eller som i familjen – två.

Nu står det klart att förbundskapten Hamrén väljer Göteborgs knäguru, Leif Swärd, i stället för ”Mankan” i sin ”stötteapparat” kring landslaget. Det blir säkert bra, det också, men frågan är vem som kan matcha Forssblad när det gäller att marknadsföra svensk fotboll? Zlatan såklart, internationellt sett, men klubbfotbollen fick aldrig under 2010 – och får nog tyvärr inte heller på ett tag framöver – samma mediefokus som när knädoktorn och superdjurgårdaren opererade Lennart Johanssons pokal. Det var internationellt tidningsstoff ända borta i USA, där bollen inte ens är rund.

Förresten; samma dag som danskarna firade sin största klubbframgång med Chelsea på Champions League-lotten för FCK, ägnade svensk fotboll alltså all kraft och uppmärksamhet åt att titta in i den egna bucklan. En svidande symbolik i sig.

Magnus Forssblad gjorde åtminstone ingreppet, som gav eko i världen, med skön distans och räddade tack vare den också ansiktet på, i den frågan überserösa, fotbollförbundet. Det var det sista han gjorde i förbundets tjänst. Tolv år som landslagsläkare är över och det är synd, både för oss reportrar på fältet och för er som publik. Forssblad har alltid kunnat ge en sansad men ärlig – och det gör sannerligen inte alla på den positionen – bild av landslagsspelarnas hälsoläge. I slutändan har hans sätt att vara gett dig som fotbollsåskådare en så rättvisande beskrivning av status på Zlatan & co som möjligt. Och vi reportrar har alltid kunnat få ett piller direkt ur doktorns ficka vid behov där ute på fältet.

Svensk fotboll tappar nu en nyckelspelare, tämligen anonym fram till det sista uppdraget. Han slutar på topp alltså. Det blir till att ses endast på den vanliga mottagningen i fortsättningen. Förhoppningsvis lagom ofta.