Det var inte särskilt oväntat att Milan skulle åka ur igår kväll, däremot vek man ner sig lite väl enkelt. Fast samtidigt kändes det nog rätt hopplöst utan Nesta, Pato och Antonini i startelvan. Inte blev det bättre av, att den sanslöse Rooney, stänkte in ett tidigt mål.

Däremot är undrar jag vad Leonardo sysslar med? Det är ofattbart att Huntelaar får chansen match efter match, särskilt ute på en kant på bekostnad av antingen Seedorf eller Beckham. Han ska spela centralt men helst inte alls.

***

Lite senare i kväll har Juventus chansen att upprätthålla någon sorts heder för Serie A ute i Europa. Ett starkt Fulham gästar Turin och det blir ingen enkel nöt att knäcka. Det känns dock som att Diego har hittat rätt och presterar han som mot Fiorentina bör han dansa sig till några lägen. För det är han och Iaquinta som ska lyfta det här vraket.

***

Där svensk medias senaste tidningsanka, David Elm, inte ens är med på bänken ...

***

Senaste snacket i Florens är att Prandelli, Vargas och Frey kommer att lämna klubben då det inte lär bli något spel i Champions League kommande säsong. Det hetaste namnet som nämns i diskussionerna kring tränarposten är Dunga och det klingar inte bra i mina öron. Han är raka motsatsen till vad Fiorentina vill utstråla och prestera nere på planen.

Samtidigt understryker Della Valle att Prandelli ska löpa kontraktet ut och det låter väl ändå ganska klokt med tanke på alternativen?

***

Åtminstone bättre agerat än skojaren Fouzi Hadj, tidigare ägare av Lucchese, som han köpte 2005. Han lovade spel i Serie A inom några år och en hel del annat. Bland annat ville den italiensk-syriska entrepenören bygga en ny arena, bjuda staden på bättre vägar, ett nytt sjukhus (!) och gröna fotbollsplaner till barnen.

Som på en räkmacka utnämndes han till årets medborgare i Lucca, tre år senare satte han klubben i konkurs och idag greps han för turerna kring just detta.

Tydligen har han skaffat sig ett rätt imponerande kontaktnät genom att arrangera egyptiska/faraoiska fester där bland annat Neapels polischef varit stamgäst. Något säger mig att det här kan bli en härlig soppa som leder både till Syrien, Guinea, och många andra spännande ställen.

Det var rätt kallt igår, inte riktigt -11 minus, men vinden bidrog med sitt. Trots vädret var kurvorna fyllda till bristningsgränsen redan 45 minuter innan avspark och stämningen var även den på topp. Det var ju trots allt Champions League.

Vilket märktes på spelarna som höjde sig några snäpp av inramningen och presterade en riktigt, riktigt bra första halvlek.

Resten av matchen var bara en enerverande och tragisk berg-och-dalbana uppe på läktaren. Ena minuten stod man med foten i kvartsfinalen, för att minuten senare vara halvvägs ur turneringen.

Svart eller vitt. Fotbollen i dess renaste form. Precis som hos Stevan "Jo-Jo" Jovetic.

Vid 20 års ålder var han på väg att bli den största hjälten, i en helt avgörande åttondel, med sina mål framför Fiesole. Istället glömmer han det viktigaste och det är att spela för laget. Han hade all chans i världen att ge hundra och pressa Robben vid dennes läckra replik, men lunkar hemåt och låter honom vandra helt ren.

Annars var Bayern lika bleka som sina supportrars skinkor, som smaklöst blottades efter slutsignalen. Ribery och Robben i all ära men med det där försvarsspelet och den mediokra anfallsuppsättningen lär det inte bli lätt att "moona" sig vidare i Champions Leagie. 

Drömmen sprack men Fiorentina höll åtminstone huvudet högt och behöll sin heder. Det är mer än vad man kan säga om en viss Övrebö.

Vädret här nere är något utan dess like; det snöar, blåser snudd på storm, temperaturen kryper mot nollan och luften är skrämmande fuktig. Förhållandena hade minst sagt kunnat vara bättre. Så på vägen hem var jag tvungen att springa in och köpa mig en varmare jacka.

Det har till och med diskuterats om matchens vara eller icke vara. Nu verkar det dock som att man gett grönt ljus till spel och att allt ska löpa på programenligt.

En match - allt eller inget. Något som spelarna är mycket väl medvetna om. Känslan är att de fokuserat på den här matchen under en längre tid och att det bidragit till en del sviktande resultat.

Startelvan ser bra ut och det är viktigt att Zanetti är tillbaka i spel. Kan han dominera mittplan på samma sätt som mot Liverpool blir det precis hur bra som helst. Den andra nyckeln är givetvis målskyttet. Kan bara en ynka boll studsa rätt så börjar nog Bayern ana oråd.

Vid sidan om planen har La Nazione målat upp skräckrubriker om någon sorts nazistinvasion som Bordeaux drabbades av under en gruppspelsmatch. Det verkar mest som humbug då det är lika lugnt som vanligt kring katedralen och i de centrala delarna. Lite fler tyskar än vanligt men absolut inga oroligheter.

Samtidigt som vi var nere på stan och shoppade, passade vi även på att klappa nosen på Florens vildsvinsmonument. Vilket vi inte var ensamma om att göra och i vidskepliga Italien rycks det efter alla tänkbara halmstrån. Får se om det räcker i kväll. Min svenska magkänsla säger åtminstone att det kan gå vägen.

Börjar vi på lördagen, så var det inte mycket som gick rätt till i Florens, då man knappt hittat sin plats innan Diego hunnit näta. Förutom målet blev jag riktigt imponerad av honom och hans rörelsemönster som inte går genom rutan. Live var han stundtals magisk.

Sen löpte matchen på i samma anda. Fiorentina brast som vanligt vid avsluten och man kan inte annat än undra vad Gilardino sysslat med de senaste veckorna. Ingenting studsar rätt. Därför borde Della Valle ha inhandlat en fullfjädrad målskytt istället för Bolatti.

Men det tråkigaste måste ändå ha varit 0-0 i Rom? Särskilt när Milan stundtals spelade en helt underbar fotboll och Inter tappade poäng mot Genoa. 

Problemet ligger i att Leonardo ställer upp med två helt likadana spelartyper. Två, mer eller mindre, centertankar som inte kan föra sig utanför motståndarnas straffområde. Värst är Huntelaar och det är idag ofattbart för mig hur han kunde vara en av de mest eftertraktade spelarna härom året.

Ytterligare ett bevis på att det är enkelt att dominera i Holländska ligan, men att det blir andra bullar ute i den riktiga världen. Där begreppet försvarsspel faktiskt existerar.

Sist men inte minst måste jag ge ytterligare en eloge till Del Neri och Sampdoria. Herrejävlar vad bra han svarvat ihop kollektivet. Ingen spelare utmärker sig utan man maler bara på och knåpar ihop sina tre poäng här och där. I mina ögon är det sanslöst att de har häng på Champions League-platsen.

Och ni missade väl inte Zarate när han storbölade för sitt röda kort i samma match? Hysteriskt var ordet. Skönt, då kunde vi avsluta med lite roligt trots att det var en ganska trist omgång.

Den senaste veckan har präglats av mycket regn och en hiskelig kyla. Idag var det dock blå himmel och sol när jag vaknade upp. Men det innebär även att temperaturen kan krypa nedåt nollan mot kvällen. Vilket känns som det kvittar när årets match i Serie A knackar på dörren.

Samtidigt är det inte lika hett kring matchen som det brukar vara. Fiorentina gästas ju nämligen av Bayern München i veckan och den känns snäppet viktigare. Åtminstone för klubbens ekonomi och heder, men kanske inte för supportrarna.

Uppladdningen sparkades igång redan för två dagar sedan, när en banderoll kunde skymtas på Artemio Franchi, med det tydliga buskapet: "Det stämmer att vi ligger dåligt till i tabellen - men det finns något som är större än så - nämligen värdigheten hos en hel stad".

Samma sak går nog att applicera på Felipe Melo som återvänder till sin gamla stad. I veckan gick han ut och sa att han hade Fiorentina att tacka för allting. Det skulle han inte ha sagt. Om han var hatad redan innan så är det ingenting mot vad han är nu. Han ses bara som en usel legoknekt och det kommer att höras ikväll.

Kvällens koreografier och banderollerna, ska enligt uppgifter, visa sin tacksamhet mot Della Valle och inte minst Prandelli som det rycks i från både Juventus- och landslagshåll. Få tränare är så omtyckta som honom och jag glömmer aldrig supportrarnas respekt och stöd när hans fru precis hade gått bort. Då såg det ut såhär innan matchen mot Inter:

"Tiden kommer att dämpa din smärta, men om du behöver henne ska du titta upp mot himlen, hennes stjärna kommer alltid att vägleda dig och leda oss långt".

Ikväll lär det vara stjärnklart - det kan inte innebära annat än tre givna poäng till Fiorentina.

5. Alvaro Recoba

En gång i tiden var han världens bäst betalda spelare och kanske även den mest ojämna. Han hade en högstanivå som var utom denna värld men alla skador innebar att det var ohållbart i längden. En sak var dock alltid den samma och det var vänsterfoten. På grund av det här hamnar han lätt i skuggan av andra spelare men här i bloggen får han sin tid i rampljuset.

4. Zinedine Zidane

Inte alltid den ärligaste och hederligaste typen men ändå en sann lirare. Kanske den mest kompletta i modern tid. Det känns som att han var med och revolutionerade tillslaget runt millenieskiftet. Han hade för vana att snudda motståndarmurens nästipp med bollen för att sen låta den dyka in bakom en helt ställd målvakt. Några han slog i landslaget hänger kvar i krysset än idag.

3. Alessandro Del Piero

Av nu aktiva spelare vill jag nog hävda att Alex är bland det bästa som finns inom den här genren. Det är sällan som han går på kraft, utan det är snarare hans exceptionellt goda pricksäkerhet som spökar för målvakterna. Ibland kombinerar han det även med en fräckhet få spelare besitter och det leder ofta till en hel del läckra mål. Hans jämna nivå innebär en hedersam bronspeng.

2. Sinisa Mihajlovic

Precis som Björn Borg stod han framför garageporten och nötte tillslaget på bollen. Timme efter timme, dag in och dag ut. Det gav resultat och idag rankas han som en av tidernas bästa vänsterfötter. Han kunde paketera skotten som ingen annan; antingen hårda, dalande, eller skruvade intill stolpen. Som ensam spelare att ha satt ett hattrick i frisparkar (mot Sampdoria '98) och med 30 fullträffar är han värdig en plats i toppen.

1. Zico

Jag må vara lite färgad i frågan, då mitt hjärta är svartvitt, men titta på videon och vi lär bli trollbundna tillsammans. Få spelare, om någon, har haft den där kylan och precisionen i sina frisparkar. Han slår till bollen på exakt samma sätt hela tiden men likväl seglar den in precis under ribban. Graciöst i all sin enkelhet och Zico är en mästare på många sätt.

Saknar ni någon?

Italien är förmodligen det landslag som tar träningslandskamperna på minst allvar. Det är bara en transportsträcka till viktigare och mer meriterande uppgifter. Ett nödvändigt ont. Matchen mot Kamerun var inget undantag.

Det var ens aldrig nära att sluta i en sprakande tillställning, utan det blev snarare ett sömnpiller av sällan skådad sort. Som innehöll allt man inte vill se. Lågt tempo, lite kamp, dålig precision över hela plan och Lippi kan inte ha blivit mycket klokare.

Det blev dock ett rakare spel när Marchisio, Montolivo, Gattuso och Pazzini kom in i andra halvlek. Ett livligare spel.

När det gäller debutanterna så var Bonucci stabil men inte mycket mer. Han plockade bort en medioker Eto'o, då var inte media sena att haka på. Och Gazzettan verkar redan ha bokat en flygstol åt honom. Jag är inte riktigt lika hänförd. Än finns det mycket kvar att bevisa.

Annars var det tydligt att Cossu ville mycket, nästan lite väl ibland. Han letade passningar som inte existerade och det slutade i en hel del misslyckade försök. Förutom det bjöd han på några läckra krossbollar in i boxen. Synd bara att ingen landade hos Borriello.

Låt oss inte dra några större växlar av det här resultatet. Men bristerna i målskyttet är sanneligen ett problem; ingen lyckas näta. Inte ens Di Natale.

Intresset kring kvällens träningslandskamp är ungefär lika svalt som det kyliga vårvädret. Ingen snackar om matchen, utan det är bara sommarens VM som står på agendan.

Förutom nykomlingarna som ser det här som sitt livs chans att slå sig in i laget.

Med all rätt. Stommen kommer att vara den samma men runtomkring lär det dyka upp en hel del nya ansikten i matchen mot Kamerun. Stäm in i klagokören och kalla Lippi bakåtsträvare om ni vill, men när det ges tillfälle brukar han allt som oftast laborera med olika konstellationer.

Ett nytt inslag på plan, lär med största sannolikhet bli - Leonardo Bonucci - som blivit den italienska pressens nya kelgris. Blott 22 år skrivs han redan upp som en ny världsback i klass med Cannavaro. Hans orädsla och pondus har även lett till en hel del andra intressenter.

Annars har ytterligare en nykomling goda chanser att ta en plats i kvällens startelva. Det är Andrea Cossu, Cagliaris spelintelligente trequartista, som ska släpa bakom Borriello. Personligen hade jag hellre sett Miccoli men det här kan också bli spännande.

Debutanterna har redan namngetts av media och går numera under namnen Jätten och Alven. True story. Det är i alla fall två stycken som kommer att vara varma i kläderna mot kvällens slut.

Det är rätt dystert idag, Nesta har tackat nej till spel i VM och då är det inte mycket som kan liva upp. Inte ens att Lippi är i stan och presenterar landslagets nya dresser får smilbanden att dansa.

Men en person lyckas alltid.

Gazzettan har nämligen lanserat en ny DVD-serie helt tillägnad Roberto Baggio. Ni vet, den gudomliga hästsvansen som vi snackade om innan helgen.

Man lovas både unikt material och en summering av karriärens vackraste mål, som förövrigt ska krönas här i veckorna.

Och i vanlig ordning så görs ingenting halvdant i Italien utan totalt landar kalaset på hela 10 (!) stycken skivor.

Kan ni komma på någon svensk spelare, vars karriär hade kunnat vara värdig den här gesten? Hos mig står det stilla.

Som ni säkert vet så har Lippi sagt att det finns sex stycken öppna platser att kämpa om. Vilket ger oss en hel del spännande saker att sia om. Frågan är om inte Miccoli sköt till sig en av dessa ikväll? Hans curlande och välavvägda skott seglade nämligen in skrämmande vackert i Manningers högra kryss.

Det här är precis vad Italien kommer att behöva i sommar.

Alla vet att Cassano blir ratad och då finns det, ledsamt nog, inte så mycket kreativitet att hurra över. Rossi rosar inte marknaden i Spanien och Candreva har inte kylan som krävs.

Då hade Miccoli passat perfekt att slänga in, när det behövs lite rörlighet, trollkonster och öppnande passningar. Om inte annat hade han kunnat sprida positiv energi. Han är en skönt känslosam och jordnära spelare som reflekterar över mer än bara fotbollen.

Lippi har haft ögonen på honom tidigare och plockade med honom i kvalet till EM 2004. Han matchades sparsamt men levererade ändå. Fallet blev Fiorentinas mediokra resultat. Men nu när Palermo ångar på i tabellen och Miccoli är en starkt bidragande orsak som kapten borde han få chansen igen.

Vanligtvis tillbringar han alltid somrarna vid vattnet i sitt kära Lecce, nog skulle han klara av en avstickare på en månad?

Fiorentina hade stora problem med att bryta sig genom Lazios nykomponerade fyrbackslinje. Hela säsongen har präglats av det här, ständigt en massa felbeslut och misslyckanden med sista passningen.

Första halvlek var intetsägande men kryddades av Siviglia och hans Mancini-inspirerade klack.

I andra däremot åt man sig in mer och mer i matchen. Tack vare några efterlängtade och snabba byten av Prandelli. In kom Keirrison, den blott 17 åriga Babacar och den underskattade Zanetti som ensam åt upp Liverpool i höstasl.

Det hängde ett mål i luften och som det kom. Efter tio matcher präglade av motstuds, felaktiga domslut och oturliga skador.

Bollen leker flipper inne i straffområdet och hamnar till slut hos Keirrison, som äntligen hittar rätt bakom Lazios tredje målvakt. På stopptid. Det var även bud på ett till och ingen trodde sina ögon.

Matchen slutade med en poäng men alla är ändå överrens om att det här kan ha varit vändningen. Som en skänk från ovan. För nu väntar Juventus och Bayern München hemma. Säsongens viktigaste matcher, inom loppet av tre dagar.

5. Gabriel Batistuta

Vid en snabb anblick trodde man nästan att det var Jesus i egen hög person som nätade match efter match. Men det var Batistuta som bar upp sitt hår lika graciöst. Få kommer undan med det men han klarade det med bravur. En sann ikon som alltid kommer att förknippas med sitt axellånga hår.

4. Mario Balotelli

Som den sanna tonårsrebell han är, klipper han håret på de mest innovativa och uppseendeväckande sätt. En mammas mardröm helt enkelt. Men det lär gå hem på stamstället Hollywood i Milano. Trots sin unga ålder bär han fanan vidare i hårkonstens frontlinje.

3. Abel Xavier

Ingen glömmer väl det här vithåriga yrvädret som hamnade i centrum under EM-semifinalen i Belgien. En utsträckt hand och ett bråk fick hela fotbollsvärlden att skaka huvudet ur led. Adjö med den gyllene generationen. Ändå blev det en kort sejour i både Roma och Bari.

2. Roberto Baggio

Få väljer att ha synthtofs, ännu färre väljer att låta den växa ut till oanade proportioner. Baggio valde dock att vandra den vägen. Som han rodde det i hamn. Det är inte för inte som han kallas Il Divino Codino. Den gudomliga hästsvansen. Klassiskt.

1. Taribo West

Behöver jag säga mer? Att hylla sitt hemland med pärlor i håret. Det är stort om något.

Det är inte helt enkelt att hitta någonstans att spela här i Florens, trots att vi inte har 60 centimeter snö. Planerna lyser nämligen med sin frånvaro. Så det är bara att bita i det sura och ge sig över till andra sidan Arno.

En liten nätt promenad och 40 minuter senare får man äntligen snöra på sig skorna. Idag gick det bra, riktigt bra. Synd bara att ingen kollade, förutom en liten hund som sprang och jagade bollen utanför stängslet.

Lite samma känsla väntar i helgen när Lazio tar sig an Fiorentina hemma på Olimpico. Curva Nord har nämligen uppmanat alla att stanna hemma i protest mot klubbens ledning. Tills dess att vinsterna börjar trilla in.

I pressmeddelandet menar man att Lazios värderingar aldrig släpats lika mycket i smutsen som nu. Därför struntar man rätt och slätt i att gå på matcherna.

Är det bara hos mig logiken haltar lite? Inte just i det här enskilda fallet, utan vid alla liknande aktioner.

Det är väl nu, när det blåser kallt, man verkligen ska stå upp och stötta sitt lag. Att det ekade tomt under vår match var föga förvånande, att det ska behöva göra samma sak på Olimpico är däremot en gåta.

Mourinho spelade ut sina kort på helt rätt sätt i kväll. Den något oslipade Motta släpptes loss på mitten, trots att han inte spelat så mycket i år. Ett ypperligt val mot engelsk motstånd. När han bokstavligen talat märkte Ballack med sin högersula, blev det än tydligare varför han spelade istället för Muntari.

Men det var inte det mest briljanta. Några minuter efter Cambiasso satt sitt sköna mål var Mourinho snabb med att byta in Balotelli, som verkligen hade vaknat på rätt sida idag. In kom energi, kvickhet och ungdomlig orädsla.

Inte nog med det. Snart sattes även Pandev in istället för en medioker Eto'o. Signalerna var tydliga, vi nöjer oss inte med det här.

Raka motsatsen till Ancelotti som kändes rent utsagt sömnig på sin bänk. Hur kan han först och främst vänta till den 78:e minuten med bytet och sen sätta in Sturridge? Ytorna fanns men inte kreativiteten. Där hade Joe Cole kunnat ha lekstuga.

Och hur bra var inte Lucio? Drogba lär drömma mardrömmar. Så avklädd som han blev.

Rond ett vanns av Mourinho men på Stamford Bridge blir det något helt annat. Tveksamt om det här resultatet räcker till avancemang. En sak är dock säker, demontränaren kommer vara ännu mer taggad och fokuserad efter sin avstängning på tre matcher.

Här nere i Italien har snacket gått en hel del den senaste tiden, nästan på samma manér, som strulet mellan Terry och Bridge.

Nu står dock Alena Seredova i centrum, modell samt delägare i klädmärket Baci e Abbracci som hon driver tillsammans med Christian Vieri. Sist men inte minst har hon även två barn ihop med den levande legenden Gigi Buffon.

Ryktet säger att Seredova gått bakom ryggen på sin man och istället varit med Amauri. Det här uppdagades och sedan dess ska det tydligen råda en rätt spänd stämning i Juventus omklädningsrum.

Med andra ord ingen dröm för Zaccheroni; att ha en konflikt mellan två av lagets största alfahannar och vinnarskallar.

Idag har den sköna tjeckiskan gått ut och dementerat alltihop i Corriere dello Sport. På ett mycket trovärdigt sätt. Hon vann åtminstone mina sympatier. För det hon kallats är under all värdighet och lämpar sig inte i skrift.

Nu när saken, till viss del är utredd, kanske Juventus kan segla mot toppen igen?

Alla skriker om mardrömslottning och att Chelsea borde springa över Inter rätt enkelt. Jag håller inte riktigt med pessimissterna. Det är onekligen ett bra lag, som präglas av världsspelare och en hiskelig vinnarmentalitet ute i Europa. Särskilt med en ostoppbar Drogba i täten.

Men det finns alltid en annan sida av myntet. 

I lördags fick vi se en nytt ansikte av Inter, det var ett gäng blodtörstiga hundar, som aldrig stannade av i motvinden. Trots två man mindre i 60 minuter lyckades man hålla nollan mot ett av ligans bättre lag. Det är ett starkt.

Det är inte heller någon hemlighet att båda lagen spelar relativt lika, där fysiken och det maskinella prioriteras, snarare än ett lättsmält skönlir. Något som kommer att passa Inter då det brukar innebära enorma problem med bollskicklickliga lag, varesig de heter Bari eller Barcelona.

Ha även i åtanke att den nitiske Mourinho tränat Chelsea i tre år och vunnit hela sex titlar med klubben. Är det någon som kan bemästra Ancelotti i det här laget så är det han. Särskilt när han står med ritningarna i handen redan innan avspark.

Sist men inte minst finns det varken ett bättre, eller starkare mittbackspar i världen, om både Samuel och Lucio har en bra dag. Vilket bevisades under hemmamatchen mot Barcelona då det stora stunder var spel mot ett mål men slutade ändå mållöst.

Sky drar i alla fall sitt strå till stacken och startar sina sändningar tre (!) timmar innan avspark. Stekhett. Vem sa att fotbollen var död i Italien?

Det har regnat rätt mycket här nere den senaste tiden, därför kom dagens väder som en skänk från ovan. När vi kom till Viareggio var det skinande sol och 15 grader varmt. Desto närmre karnevalstart vi kom, desto mer skrämmande moln blåste upp. Trots det slapp vi regnet, det var ju karneval.

Till en början var jag lite skeptisk till underhållningsvärdet men när det väl drog igång så var det riktigt, riktigt mäktigt.

Atmosfären och storleken på vagnarna går tyvärr inte att förmedla via bilder. Tänk er ett designat, rullande och högljutt fyravåningshus. Allting med en tanke bakom. Lyckas ni, så är det precis samma känsla som att vara på karneval i Viareggio.

Trots att det inte var Rio och att i princip ingen av ovanstående bildtexter är sann, var det helt klart värt resan. Får ni chansen ska ni verkligen åka.

I övrigt verkar jag inte ha missat särskilt mycket fotboll. Väntade resultat hela vägen. Palermo hakar sig kvar i toppen, Lazio är tillbaka på ruta ett och Fiorentina har hittat rätt efter Champions League.

Spelet lämnade en hel del att önska, dock så exploderade tillställningen under några minuter, när Samuel och Cordoba blev utvisade. Helt rätt och riktigt. Mourinho höll inte med om domsluten utan stod mest och skrattade bredvid. Även om han var på väg in på plan några gånger.

Utöver ett tappert kämpande Inter slog mig en tanke under matchen. Har ni noterat hur många spelare Sampdoria har, som misslyckats eller hamnat i frysboxen, i sina tidigare klubbar? Storari, Ziegler, Zauri, Semioli, Pazzini och Cassano för att nämna några.

Här drar alla åt samma håll och presterar som ett kollektiv. Vilke lett till en fjärdeplats. Det är till stor del Del Neris förtjänst, han vet hur ett lag ska stöpas och det märks om inte annat på Atalantas mediokra resultat utan honom.

Sist men inte minst vill jag även lyfta fram Palombo, som både agerar städkvast och spelfördelare.

Idag levererade han utan tvekan flest passningar, hela 85 stycken och av dessa hamnade 96.47% hos rätt address. En makalös siffra om det relateras till övriga spelare ute på plan. Ingen tvekan om att det är han som ska peta Gattuso i VM.

Imorgon bär det av till Viareggio och sista dagen av deras karneval. Hoppas vädergudarna är med oss. Med andra ord blir det dåligt med fotboll. Håller tummarna för att vi hinner hem till kvällsmatchen.

Radiosportens expertkommentator, Ralf Edström, har hängt på spekulationerna kring Svennis framtida arbetsgivare och levererar ett stalltips. Den enda klubben som nämns i sammanhanget är Lazio, där han vann både Cupvinnarcuppen och dubbeln vid millenieskiftet.

Edström motiverar det hela med att Svennis trivs i Italien. Vem gör inte det? Men även med att han söker nya utmaningar och att pengar inte intresserar honom. Vidare påpekar han att svenskens rykte inte är naggat i kanten efter alla personliga affärer och diverse tvivelaktiga uppdrag.

Tillåt mig att tvivla. Om nu Svennis gillar utmaningar och inte bryr sig om pengar, varför lämnade han Notts County när pengarna uteblev och projektet drevs i motvind?

När det gäller Lazio så känns snacket helt taget ur luften.

Man har precis löst ut Edy Reja från kroatiska Hajduk Split, betalat honom tre miljoner för resterande delen av säsongen och sju miljoner om han stannar över nästa. Då känns det lite magstarkt att sparka honom, till fördel för en svensk på dekis, som kommer att kräva mer betalt. Särskilt när det hänger en del ekonomiska orosmoln över Lazio.

Han har dock rätt i att namnet Svennis är respekterat i Lazio, tack vare sina titlar. Vilket han ska ha all heder för.

Men med det laget han ställde på plan, vore det nästan mer chockerande om han inte vunnit något. Skulle han ta över klubben i dag råder det dock helt andra förhållanden. Det är kris. Värre än någonsin. Det hade varit den sista spiken i kistan för Svennis karriär.

Mitt tips hamnar istället på Ryssland, där har han en lagom utmaning och tillräckligt med rubel för att vara lycklig.

Två dagar efter skandalen i München har många mäktiga röster kommit till tal om den stundtals mediokra domarnivån ute i Europa. Starkast protesteras det givetvis i Italien, där Fiorentina lämnat in en protest till UEFA och president Della Valle skäms över incidenten.

Högsta huvudet inom FIGC, Giancarlo Abete, har personligen ringt upp Platini för att diskutera bristerna som råder. Trots det vill han inte prata särskilt mycket om det enskilda fallet, utan att nivån i stort måste utvärderas. Även om uttalandet går att tolka på många sätt.

Abete understryker dock, om än något subtilt, att Övrebö helt enkelt är i för dålig form för att vara aktiv på den här nivån. Må så vara. Det hade dock inte hjälpt Fiorentina nämnvärt då han faktiskt stod rätt, hade god uppsyn och en assisterande som var precis i linje.

Det är lätt att plocka enkla poäng och raljera över hans vikt men det finns ett problem som är större. Bristen på känsla.

Regelboken är ingen absolut sanning, den tolkas av varje individ och därför måste varenda domare ha tillräcklig spelförståelse. En djupare koppling till sporten än att man spelade som ung. Det krävs studier och förberedelser som vid vilken annan viktig uppgift som helst.

Det här är inte bara ett problem i Europa, utan det är kanske ännu värre i Italien, där matcherna blåses sönder och sänker underhållningsvärdet. Vilket även Mourinho insett och han skickade en syrlig passning till Juventus tidigare idag. "Ska straffpunkten verkligen vara 25 meter från mål?".

Nu är det slut på tröttsamma diskussioner så vi blickar framåt istället.