Tillsammans med calciopoli har "tessera del tifoso" varit den mest tröttsamma diskussionen de senaste säsongerna. Snabbt sammanfattat är det alltså ett supporterkort, som du måste ha med dig för att komma in på arenan.

Har du någonsin stört den allmänna ordningen, deltagit i brott eller tänt en bengal på eller kring arenan så kommer du helt sonika inte in. Oavsett om du suttit av ditt straff och således börjat om på ny kula.

Även om debatten ebatt ut en del på sistonde så har det dykt upp en ny kämpe de senaste dagarna. Ingen mindre än Daniele De Rossi, vice-kapten och enligt många Tottis arvtagare i Roma.

Han säger att han är helt emot förslaget och menar samtidigt att samma kort även borde tillämpas på poliserna som är i tjänst kring fotbollsmatcher. Det blev även en snabb passning till Capello som menade att den italienska fotbollen "hölls gisslan av alla ultras".

De Rossi å sin sida uttrycker en desto sundare åsikt och understryker att om så var fallet, hålls fotbollen även gisslan av TV-rättigheter, sponsorer och påpekar i samma veva att alla ultras är en viktig del av sporten.

Så snackar en man som är sprungen ur kurvan, en sann hjälte.

I dagarna har det nämligen snackats om att han sålt 25-30% av Milan till det ryska miljardföretaget Gazprom. De äger redan Zenit St. Petersburg, där Spalletti sitter som tränare och man har även intressen i Schalke 04. Nu siktar de ännu högre och ingen vet säkert vad kalaset kommer att kosta.

Gazzettan nämner dock prislapp som landar runt €180 miljoner och i mina öron låter det inte helt otroligt. Det skulle innebära att hela Milan värderas till lite mer än 6 miljarder svenska kronor.

När man diskuterar den här dealen är det oundvikligt att ställa sig frågan om de gör det här av fotbolls- eller affärsmässiga skäl? Det är nämligen ingen hemlighet att Medelhavet är rikt på naturtillgångar och i dagsläget har en viss Moratti "ensamrätt" på den största delen av kakan.

Fotbollen och etablissemanget är nämligen tätt sammankopplat i Italien och en lysande dörröppnare. Det här kan mycket väl vara ett steg närmare monopol på naturgas i Europa. Så det återstår att se vem som blir lyckligast, Milans supportrar, Berlusconi eller en viss Vladimir Putin.

Mina pengar ligger på de sistnämnda. Även om det kan komma en eller två tunga värvningar för att flirta lite med supportrarna. Kanske landar man Zlatan och världsherraväldet i en affär?

Vi snackar om en klubb som vill vinna precis allt igen och därför behövs det en tränare som matchar deras höga ambitioner. Helst en person som kan gå rakt in i omklädningsrummet och överta ledarrollen från första början. Precis det som Mourinho lyckades med.

Den hetaste snackisen har varit att Mihajlovic, som precis lämnat Catania, ska ta över de regerande trippelmästarna Inter. Enligt Stankovic blev han som en bror och det är ingen nyhet att han blev god vän med många spelare under tiden bredvid Mancini. Det är heller ingen hemlighet att Moratti håller honom väldigt, väldigt högt.

De senaste dagarna har det dock blåst upp lite orosmoln kring Mihajlovic och det beror på att Fiorentina gett sig in i leken. Vilket i mina ögon hade varit ett bättre alternativ för alla parter.

Känslan är att det lätt hade kunnat uppstå en "lex Leonardo" som innebär stora problem med att ryta i och köra hårt med sina vänner. Något som lär bli än viktigare när det börjar växa fram en mättnadskänsla efter att ha vunnit allt man kan vinna.

Så det är mycket som står på spel. En fortsättning på det inslagna spåret eller en ny ökenvandring? Det beror bara på vad som är störst, Morattis hjärta eller hjärna.

Sergio

Cassani - Lucio - Samuel - Zanetti (C)

Palombo - Pizarro

Miccoli - Sneijder - Di Natale

Milito

Tränare: Mourinho

Håller ni med, eller är jag helt ute och cyklar?

När ni ändå tvivlar på min smak kan jag passa på att ge er årets snyggaste mål.

1. Massimo Maccarone mot Udinese.

2. Christian Maggio mot Livorno.

3. Douglas Maicon mot Juventus. 

Det var väl inte så illa?

Inter har den här säsongen ett lag som är så kompetent, att man kan spela precis vilken fotboll som helst. Mourinho valde dock att kliniskt utmanövrera Bayern München med ett lågt liggande försvar. Han visste, precis som alla andra, att Milito inte behöver många chanser för att avgöra en match.

Igår var inget undantag.

Däremot vill jag dock påstå att första målet är det läckraste och inte det andra som alla vill få det till. Vi kan räkna till tre passningar, från att bollen lämnar César tills att den ligger bakom Butt på andra sidan plan. Det momentet visar på allt som Bayern saknade.

Vilket även var fallet i Inter innan Mourinho klev in i bilden och möblerad om totalt. Det är svårt att sätta ord på allt han bidragit med men det mest framstående är hans europeiska vinnarmentalitet, ett rörligare anfallsspel och ett kollektiv som gett allt för varandra.

Man tror ju inte sina ögon när Eto'o täcker upp för Maicon.

Det är konst. Och nu lämnar skaparen till det här mästerverket. Frågan är bara vilka spelare han tar med sig? För varje slut har en början.

Vi kan bara hoppas att jubilaren Zanetti lyckats smita undan Mourinhos restriktioner och att han hittat en kyrka att be i. För då kan det gå vägen även den här gången.

Moratti har länge drömt om att överträffa sin pappas mästerverk "La Grande Inter" som hittils är klubbens mest framgångsrika period.

Nu är skillnaden att Inter har chansen att vinna en trippel. Vilket ingen annan lyckats med i Italien. Något som kan vara värt alla spenderade miljarder och inköpta spelare under det senaste decenniet.

Det är dock en spelare som stått stark bredvid Moratti och det är Zanetti som gör sin 700:e match imorgon. Smaka på den. Hade det kunnat hända lägligare?

Inte enligt honom själv, som menar att han har spelat många finaler genom åren, men det här kommer att bli något alldeles extra. Det är en helt ny upplevelse och han kommer att göra allt för att se Moratti lycklig bredvid bucklan.

Mourinho är av samma åsikt även om han tonar ned snacket en aning. Han lovat att han kommer att ha sömnproblem och att det bara är matchen som är i fokus. Det är med stolthet som han nämner sitt Inter och det kollektiv han skapat av 25 världsstjärnor.

Och när den oundvikliga frågan om Real Madrid dök upp - svarade Mourinho att "där det finns en fotbollsplan, en fotboll och ett gäng spelare, där är jag glad". Så snackar en riktig hjälte.

Men oavsett om det dröms om svunna tider, nya utmaningar eller världens mest prestigefulla pokal så kan ni räkna med att det dröms och att det sovs därefter.

Min teori om att Mourinho hade sitt sista framträdande på italiensk mark, under matchen mot Siena, verkar snart besannas. Och inte nog med det. Rykten gör även gällande att han skulle vilja plocka med sig Maicon, Milito,Kolarov och De Rossi.

Som ni kanske minns, flirtade även Moratti med Mihajlovic i sin segerintervju och lovordade hans prestation hos Catania. Som slog rekord i antalet inspelade poäng. Idag ska ytterligare kontakts ha inletts mellan parterna.

---

Många tidningar rapporterar att prislappen på Zlatan ska ligga runt €50 miljoner. Stämmer det, så är det bara att drömma och glömma att någon italiensk klubb hostar upp den summan.

---

Samtidigt drömmer Lazio och Reja om Villarreals heta yngling, Giuseppe Rossi, som vill lämna Spanien. Han verkar dock inte särskilt sugen på den här flytten och vill istället till antingen Fiorentina eller Juventus.

Jag vill inte i onödan trampa några laziali på tårna, men det är svårt att klandra honom. Vi snackar om en 23 åring som hittills inte hittat rätt i sina klubbval - då känns det inte helt rätt att välja en så stormig och pressad klubb som Lazio.

---

Under ett års tid har det varit mycket snack om Napoli och eventuella nyförvärv. Mer eller mindre varenda spelare kopplades samman till klubben. Och inte lär det bli bättre den här vändan. President De Laurentiis har nämligen gått ut och sagt att "nu har vi äntligen blivit stora".

Rådde det storhetsvansinne tidigare lär det inte veta några gränser i dagsläget. Det har redan ryktats om Pazzini till klubben, nu är dock Fred det hetaste namnet i soppan. Enligt scouterna har han precis alla egenskaper som man behöver i laget.

För att göra plats vill man skeppa iväg sin egna "bomber", Gérman Denis, till förmån för Udineses Gökhan Inler. Hands off säger jag.

---

Ni trodde väl inte att jag skulle beröra en massa rykten utan att nämna Juventus? Nej, ni hade rätt. Det känns nämligen som att 50% av all information kommer att röra den gamla damen.

Nu har Agnelli sagt att en ny era inleds, med Del Neri vid rodret och då har man siktat in sig på dels Pazzini men även Aquilani. Första alternativet är inte mycket att orda om, då skulle Trezeguet går åt andra hållet och det skulle innebära stor uppsida för Juventus.

Däremot borde man vara mer på sin vakt när det gäller Aquilani. Det är en spelare som verkar vara gjord av papiér mache och lider av enorma skadebekymmer. Inte blir det bättre av att det redan är relativt trångt på mittfältet.

Antonio Di Natale - Slutade på makalösa 29 ligamål den här säsongen och även i landslaget antar han en nyckelroll. En liten, kvick och oväntad trollgubbe med lika bra spel- som målsinne. Älskar att både slå den avgörande passningen och att stänka upp den i krysset.

Alberto Gilardino - Kanske den bästa boxspelaren i Serie A och han har alltid en förmåga att slänga fram huvudet eller en tå på bollen. Han är även en vass target och kan mycket väl spela som ensam anfallare om man måste säkra en ledning.

Vincenzo Iaquinta - Trots stora skadeproblem den här säsongen så är han värd en biljett till Sydafrika. Liknande spelstil som både Toni och Amauri men känns mer komplett och rörlig. Kommer med som ensam centertank.

Giampaolo Pazzini - Den ena halvan av duon Pazzini och Cassano som bidragit starkt till Sampdorias fjärdeplats. Har en sanslös näsa för mål och känns nästan som ett rakt byte med Gilardino. Kanske lite piggare och vassare kliv i steget.

Fabio Quagliarella - Har inte rosat marknaden i Napoli men har en läskig förmåga att göra det oväntade. Han hade varit en klockren joker att slänga in när spelet ser lite statiskt ut. Ett plus att samspelet med Di Natale är snudd på telepatiskt.

Giueseppe Rossi - Har inte sett avsevärt mycket av honom i Villarreal men det är en spelare som gillar att hämta boll lite längre ner i banan. Att driva den framåt och hota med både skott och instick. Överträffar han prestationerna i Confederations Cup kan det bli riktigt bra.

Ingen Cassano och anledningen är ganska solklar. Man plockar inte med honom och sätter honom på bänken. Det hade varit en annan femma om han spelat hela kvalet men nu är det inte så. Och tyvärr har Miccoli dragit på sig en korsbandsskada och är borta över sommaren.

Det ska bli oerhört roligt att se Sampdoria och förhoppningsvis Cassano spela i Champions League. Men personligen hade jag hellre sett Palermo, som i mina ögon har bättre förutsättningar för att lyckas mot de största klubbarna.

Och galenpannan Zamparini hade mer än gärna investerat för att öka på chanserna.

I Sampdoria är läget helt annorlunda och där har man blivit av med både sportchef Marrotta och tränare Del Neri på bara några dagar.

De har båda varit med och bidragit starkt till lagets överraskande säsong. Dels påverkade Marrotta Cassano till att stanna när han var på väg till Fiorentina och Del Neri var den som vågade peta stjärnan när det gick lite emot.

Han har även lyckats bygga ett vinnande kollektiv av relativt anonyma och tidigare ratade spelare. Varken Pazzini, Semioli, Guberti, Storari eller Cassano kom till klubben med lyckade säsonger i ryggen. Men tillsammans har de växt och presterat sitt yttersta.

Det är precis vad en kompetent tränare ska göra och det här är ett steg i rätt riktning för krisklubben Juventus. Kanske kan de även locka med sig antingen Cassano, eller Pazzini?

En sak är dock säker och det är att läget inte blev ljusare hos Sampdoria. Vilket är trist när man äntligen hittat tillbaka till gamla svunna tider.

Inter åkte bara till Siena för att spela hem en av två titlar. Triumfen satt dock långt inne och Albin Ekdal hade kunnat göra det än mer spännande i inledningen av matchen. Något stressad la han dock bollen en bra bit utanför.

Därefter var det bara en tidsfråga innan det åtråvärda målet skulle komma.

Det dröjde till början av andra halvlek och det var verkligen rätt man som satte dit den. Trots sin "maskinella" spelstil kan man inte unna Milito, med sitt enorma hjärta, något annat än all framgång.

Vilket han till stor del har José Mourinho att tacka - mannen som vågat satsa på alla nyförvärv. Han har svetsat samman ett lag som till största del består av nya viljor och har chansen att bli historisk med att vinna trippeln.

Men det var nog inte den största anledningen till att vi kunde skymta Mourinhos något tårfyllda blick. Det hör inte till vanligheterna och det känns som att något mer ligger bakom.

Kan det vara så illa att det inte bara var säsongens sista ligamatch, utan även hans sista match på italiensk mark?

Det är i alla fall spekulationer som får stå åt sidan för kvällens firande på Piazza Duomo. Där inte ett öga eller klädesplagg lär vara torrt. Ni kan följa det live på: http://videochat.gazzetta.it/index_Live01.shtml.

Här har ni några av hans favoritlåtar, som han samlar styrka och koncentration till. Ni lyssnar på egen risk. 

1. Renato Zero - Amico

"Jag har få vänner men de jag har är mitt allt. Den här är för dem".

2. Marco Ferradini - Teorema

"På fyra minuter skrev han hela sanningen om kvinnan, hur hon är skapt och desto mer du jagar henne desto mer flyr hon. Och det är alltid du som är där bakom".

3. Rino Gaetano - Ma il cielo é sempre piú blu

"Den här låten ger mig energi, adrenalin, känslor. Den är grundpelaren i varenda dribbling."

Den sistnämnda är den enda som håller måttet. Det är förvrigt den låt som spelas vid Sampdorias inmarsch och till den dansade vi även in morgonen under "Notte Bianca" härom veckan.

När säsongen inleddes var jag inte sen med att kritisera valet av Leonardo och hans bristande respekt inom gruppen. Han kändes mest som Berlusconis nickedocka. Det här nådde sin kulmen när Gattuso gestikulerade och skrek åt hela tränarstaben efter sin utvisning i derbyt.

Sedan vände man på steken och endast gud vet hur det var möjligt. Helt plötsligt slog man Real Madrid på Bernabeau och slog sig in i titelkampen.

Det här fick Leonardo att samla mod och hans pondus ökade med hästlängder. Han hade motbevisat alla och nu kunde han stå upp mot Berlusconi. Vilket inte är särskilt uppskattat hos gipskatten och min teori är att det ligger till grund för dagens dystra avsked.

För ingen skulle ha lyckats bättre på det sportsliga planet än honom. Inte med det spelarmaterialet och alla skadebekymmer man lidit av.

Det vet till och med Galliani som lät uppriktigt ångerfull i dagens intervjuer. Han tycker det är synd att man ska behöva gå skiljda vägar och att det skulle sluta på det här sättet. Samtidigt erkänner han att ingen ersättare kontaktats.

Ett uttalande som gör hela soppan än mer lustig. Man avslutar alltså samarbetet med en tränare som uppnått de uppsatta målen men samtidigt har man inte hittat något ersättare som är kompetentare. 

Det luktar politiskt rävspel lång väg. Det luktar Berlusconi.

Daniele De Rossi - Kommentar överflödig. Besitter en unik vinnarskalle och kan mana på hela laget när det väl behövs. Klockren i både det offensiva och defensiva spelet. Måste bara lära sig att hålla huvudet kallt.

Daniele Galloppa - Hade varit en given reserv om Pirlo inte levererat. Kan skicka iväg helt makalösa passningar som ingen annan uppmärksammar. Hamnar lite i skymundan då han bara huserar i mindre klubbar.

Marco Marchionni - Inledde säsongen helt magiskt men mattades av i takt med att Fiorentina veknade. Trots det har han egenskaper som behövs i dagens gli Azzurri. Behöver dock slipa till inläggen för att nå nästa nivå.

Claudio Marchisio - Ett stort framtidshopp som spelar med mycket energi och gillar att ösa på framåt. Känns som han är än viktigare i år, då det årets upplaga är extremt statisk på mitten. Hoppas även Lippi insett det.

Riccardo Montolivo - I Fiorentina har han tagit ytterligare ett kliv. Han har axlat rollen som kapten och spelar med en helt annan pondus. Alla väntar på samma utveckling i landslaget.

Angelo Palombo - Kan vara en av de mest underskattade spelarna i Serie A. Många ser honom som blott en städkvast men samtidigt ligger han i topp när det gäller passningsprocent. En klockren karaktär.

Andrea Pirlo - Har väl sett sina bästa dagar, trots det kan man inte peta honom. Han måste åtminstone starta i premiären med sin rutin och sitt lugna spelsätt. Måtte han höja sig nåra snäpp och visa upp sitt gamla jag.

Gör man sig av med en massa spelare, är det givetvis naturligt att hämta hem nya, vilket i dagsläget är ledningens primära mål. I samma veva har det även presenterats en önskelista på spelare som man gärna ser i klubben. Man vill signalera till sin omgivning att det fortfarande är värt att ansluta sig till klubben.

Högst upp på den hittar vi en anfallare som ska vara kapabel att skapa sina egna chanser och även kunna sätta dit dem. Vilket har saknats i årets upplaga. Drömmen är Zlatan. Andra alternativ är Edin Dzeko och Pazzini, som dock Napoli sliter i.

Förutom det ska scouterna ha fått i uppgift att rikta in sig på en kompetent försvarare och en mittfältare av högsta klass. Både en av central karaktär och en ytterspringare. Man vill "sätta vingar på Juventus".

Det är inga dåliga namn som nämns och förstavalet är ingen mindre än Arjen Robben, som varit makalöst bra i årets Champions League. Där bakom hittar vi Robin Van Persie, Angel Di Maria och Ibrahim Afellay. Räcker det inte enbart med pengar ska man vara beredd att skeppa iväg Felipe Melo i andra riktningen.

Sist men inte minst gäller det försvarare och då ska det redan ha inletts förhandlingar med Simon Kjaer. Som om inte det vore nog så är man intresserad av antingen Sagna, Kolarov eller Royston Drenthe. Något säger mig att Grosso kan räkna med att leta ny klubbadress.

Och vad tror vi om det här? Spontant känns det som att pengarna räcker till två namn, sälj sedan Buffon och de kan skrapa ihop till det dubbla.

Skrota ytligheten

En gammal spelare, eller ett hett namn, innebär inte alltid succé. Viasat har redan trampat upp stigen genom att anställa Erik Niva och nu är det bara att hänga på. Leta upp hans motsvarighet fast med en mer italiensk prägel. Tänk Thomas Nordahl.

Underskatta inte tittarna

Nu ska ni tilltala den mest kräsna och pålästa publiken. Då håller det inte att bara köra "språklektioner" om vad trequartista eller catenaccio innebär. Se istället till att stimulera alla intressen och sikta in er på att även den luttrade tittaren ska lära sig något.

Skapa ett mervärde

Försök att bidra med något mer än bara matcher. Blanda studiosnack med initierade reportage på plats. Vilket blir tacksamt då fotbollen i Italien bjuder på så mycket mer än bara 90 minuter en gång i veckan. Ligan är proppfylld med färgstarka personligheter och händelser.

Bygg studion kring Hussfelt

Det är ingen hemlighet att han är den enda (?) passionerade Serie A-fantasten i er stab och han ror det verkligen i hamn. Hussfelt har varit med länge, bott i Italien och har både bred som djup kunskap i ämnet. Han borde axla rollen som centralfigur utan några större problem.

Upp till bevis!

Det är även ett stort plus om ni sätter översättningarna rätt.

I skuggan av den rådande scudetto-kampen, hittar vi en match som nästan känns än mer betydande och nervkittlande. Med Juventus ute ur bilden är det idel "små" klubbar med stora ambitioner som slåss om den sista platsen till Champions League.

En kamp som kan komma att avgöras idag då Palermo gästas av Sampdoria hemma på Sicilien.

Hemmalagets karismatiska och pratglada president, Zamparini, har innan matchen ställt upp i en stor intervju. Där han understryker att oavsett hur det går, så är han nöjd med säsongen och att det minst blir spel i Europa League.

Trots att han utåt sett visar upp ett harmoniskt lugn, har han som vana att inte vara på plats, eller ens titta på de viktigaste matcherna. Istället brukar han sätta sig i en taxi (!) som han åker runt på landsbygden med. Idag är inget undantag även om det sägs att han ska se den sista halvtimmen på plats.

Den minst lika karismatiska skådespelaren Paolo Villaggio, som dock är hängiven Sampdoria, är inne på samma spår och hade mer än gärna åkt med Zamparini i hans taxi. Han ser att de helst skulle slå sikte på Mondello - enligt honom den idela platsen att dö på - men bara efter att man ätit deras utsökta bläckfisk. 

Kanske räcker det med att sitt kära lag avancerar till Champions League?

Den senaste tiden har det stormat mer än vanligt kring den lovande ynglingen. Vi kan räkna in ett antal obscena gester efter segern mot Barcelona, diverse utspel om ett eventuellt klubbyte och det har lett till att supportrarna tappat tålamodet.

Balotelli blev utbuad, det startades kampanjer för att bli av med honom och de saboterade till och med hans Audi R8. Relationen var minst sagt kylig och det var svårt att se någon ljusning.

Tills den stunden han hoppade in mot Roma, en etapp i jakten på trippeln och kanske den sista chansen att påverka sitt öde i Inter. Han kom in med så mycket energi och revanschlusta att man nästan inte trodde sina ögon.

Det hela kryddades av Totti, den mer vuxna och erfarna spelaren av de två, när han attackerade Balotelli med sin vansinnesspark.

Trots att ingen av Inter-spelarna stöttat honom har attacken bidragit till en ödmjukare Balotelli. Leendet var tillbaka och efterspelet har till och med tinat upp relationen till supportrarna.

Han lämnar inte längre Appiano Gentile som en biltjuv, efter träningarna får han istället positiva tillrop, han skriver hundratals autografer, låter sig fotograferas och supportrarna har uppenbarligen gett honom en ny chans.

Frågan är om Moratti och Mourinho glömmer lika lätt.

Här är en klassisk intervju med honom efter VM-guldet i Tyskland.

Rhino: Okej, nu kan jag säga det. Det är ingen idé att vara tyst längre. Igår gick jag och la mig klockan sju på morgonen, jag gick, jag gick och nu skojar jag inte.. på toa 28 gånger. Och jag var tvungen att stoppa en iskub i ... glöm det.

Journalist: Det är bäst att du inte säger var!

Rhino: Det var en dålig, riktigt, riktigt dålig sak.

Journalist: Det här var en exceptionell succé och det krävde mycket lidande. Vad är egentligen hemligheten med det här laget?

Rhino: Aow, jag är så ful!

Studioman: Men vi applåderar dig Rhino, du är ett fenomen!

Rhino: Jag har en skäggmatta i ansiktet.

Journalist: Kanske är det hemligheten, att ni kan skratta och skämta även i svåra stunder?

Rhino: Jag måste klippa det genast, för jag är verkligen ful!

Vi hörs imorgon.

Salvatore Bocchetti - Besitter snarlika egenskaper som Chiellini även om han är en större säkerhetsrisk. Kan också spela ytterback vilket bara kan ses som positivt. Dominant i U21-landslaget.

Fabio Cannavaro - Jag vet att han inte varit bra den här säsongen men Cannavaro är alltid Cannavaro. Det går bara inte att plocka bort lagets ryggrad, oavsett hur kass han varit.

Mattia Cassani - Har den här säsongen spelat till sig en plats i mitt hjärta med en vågade offensiv och kontrollerad defensiv. Kan husera på båda kanterna och har ett läckert spelsinne.

Giorgio Chiellini - Kommer att axla ett stort ansvar i årets upplaga då Nesta saknas och Cannavaro sett sina bästa dagar. Tenderar att spela på gränsen men är en viktig pådrivare.

Domenico Criscito - Tvivlar på att han har det som krävs för att prestera i det här mästerskapet, kan dock överraska motståndarna med sin kvickhet och hunger att utmana.

Nicola Legrottalie - Ärrad kämpe som alltid står upp och presterar sitt yttersta. Bra på huvudet och i närkamperna, mindre bra i positionsspelet och på att springa snabbt. Stabil reserv.

Davide Santon - Ung supertalang som har potential att bli en ny Facchetti. Känns otroligt graciös när han går på offensiva räder och trots sin ringa ålder har han erfarenhet från den absoluta toppfotbollen.

Det svider lite att varken Nesta eller Gamberini är med på listan men det gäller att vara realist. Ett tränat öga ser även att både Zambrotta och Grosso saknas - vilket inte är särskilt lustigt  - då de underpresterat å det grövsta i år.