Genom den kalla salen hörs mummel och viskningar från trasiga själar vars liv varit fyllt av ångestdämpande aktiviteter som i sin tur framkallat ännu mer ångest. Från ångest till extas till ångest. Vi är alla här för att råda bot och bli kvitt detta fantastiska beroende.

- Hej, jag heter Thomas och jag är gycklare.

- Hej Thomas!

- Jag har gycklat i över 15 år nu och det är väl ett under att jag klarat mig så här långt. Jag var blott 10 år när jag stod på en scen för första gången och sedan dess har jag inte kunnat sluta. Begäret har vuxit sig starkare och starkare genom åren med just den där dagen i Rågsvedskolans aula som inkörsport. Dom första tio åren flög förbi väldigt smärtfritt. Jag visste väl inte bättre då tänker jag. Jag vet att ni är många som delar mina erfarenheter och kan intyga att ruset är väldigt behagligt och befriande, inte sant?

Min blick möts av samtyckande nickningar från samtliga i lokalen och jag känner mig lite tryggare.

- Mina vänner och familj har varit väldigt stöttande genom åren så jag är dom evigt tacksam. Nu är det en vecka sedan jag sist jycklade.

Applåder ljuder genom den stora salen ända bort till entrén där anhöriga nu har slutit upp för att visa sitt stöd.

- Tack för att ni lyssnade.

Jag förutspår mitt kanske tusende återfall inom några timmar då jag kommer att inta en scen tillsammans med Mange Schmidt och Dj Viet-Naam på en nattklubb i Karlskoga. Upplevelsen kommer att bli total. Igen.

Vi ses!

Ibland skriver jag små söta berättelser om hur min vardag ser ut. Ibland använder jag bloggen till att få ur mig irritation, ångest och frustration. Detta leder ibland till hårda ord som i sin tur tyvärr leder till att vissa personer blir upprörda. Det kan vara personer som misstolkar mitt sätt att uttrycka mig eller personer som känner sig träffade. Det kan också gälla personer jag respekterar och tycker om. Det kan vara svårt ibland att inte kliva folk på tårna och jag vill naturligtvis inte ägna mig åt smutskastning men har man ryggen fri så borde man känna sig lugn. Den stora skillnaden är väl att en offentlig person i ett offentligt forum måste tänka sig för lite extra, medan en icke-offentlig person i ett icke-offentligt forum kan operera i tystnad. Artistens uttryckssätt hamnar ju förstås alltid på "display" för folk att bedömma, tolka, hylla eller störa sig på och naturligtvis är det kul att vara en smula kontroversiell ibland. Ni får mycket person av mig, på gott och ont. Jag får väl spela in en ny skiva snart och i stället få ut min frustration genom sång och musik. Då kanske mina inlägg skulle se ut så här, typ;

"Idag var jag i studion. Sen gjorde jag en intervju. Sen åkte jag hem etc, etc, etc..."

Inte så kul...

Skrivet av:

Hur märker man när stressen tagit överhand på riktigt? Hur märker man när man gått in i väggen? Kom igen, det finns säkert några av er som vet. När tappar man allt? Låt mig få sova lite. Ge mig lön för all jävla möda. Ge mig lite kvalitetstid med dom jag tycker om utan att behöva vara irriterad, arg och ledsen. Ge lite jävla credit where credit is fucking due. Låt mig få ta skäligt betalt för klanderfritt och genialiskt utfört arbete utan att känna mig som en girig idiot. Thomas, din jävla tönt. Det är inte jag som bett om en massa. Det är massan som bett mig och ska sedan ändå ha mer där till efter avtalad leverans. Luddigt? Jag vet och det är lite det som är meningen. Det är tur som fan att man inte är bättre funtad än att man trots allt finner uns av inspiration till att vara kreativ. I quit. Tror jag... Den här vinarn går nog också ner så blir allt bra igen. För en stund i alla fall.

Varje gång den där jävla mobilen ringer är den bara ögonblick från att flyga ut genom ett stängt fönster. Det kommer att hända. Snart.

Julia, Adiam, Mange, Jack...

Tack alla ni som gör mitt liv lite roligare att leva!

Skrivet av:

Min fredag var väldigt trevlig.

Ett dagspass i studion med Adiam och Näääk satte en skön vibb för ännu en helg i musikens tecken. High On Heels intog Strands scen vid tio-rycket och rev av ett set som gav publiken i den fullsatta lokalen fler än en rysning. Right in your face för fan!

När klockan närmade sig midnatt slet jag tag i min duktigt förfriskade vän PeeWee och tog med honom till Clarion i Skanstull för ett gästinhopp i Ken Rings show som gavs under hans släppfest. "Suckers" framfördes och innan dess fick vi bevittna Rigo och Tito Pencheff leverera nostalgi i form av "Maah Boys". Mäktigt!

Lördagen bjöd också på sina trevligheter.

Publikhavets jubel var öronbedövande när vi framfört sista låten. Helikoptern, som med sina roterande blad blåste av åskådarnas kepsar, stod redo att transportera oss tvärs över staden till nästa scen där det andra uppträdandet för dagen skulle äga rum. Även detta gig följdes av en helikopter-tur till dagens tredje gig. Transporten till dagens fjärde och sista gig skedde med flygplan. Vi landade i Köpenhamn för att färdas med bil till Sverige och Helsingborg.

En vanlig dag på jobbet med andra ord.

"Publikhavets jubel" och "öronbedövande" var däremot en grav överdrift. Allt var inte så glamouröst som det låter. Media Markt firade 3 år Mange Schmidt var en av spektaklets gästartister. Jubiléet firades i tre butiker utanför Stockholms innerstad och på grund av det pressade tidsschemat tyckte företaget det var smidigast att via fågelvägen transportera sina inhyrda gycklare. Inte oss emot.

Väl på plats i Helsinborg var det dags för mig och Mange att inta skivspelarna och agera deejays på nattklubben Pascha. "Späjla tächno!!!" krävde en gäst ca fem minuter in i setet. Kul. Svinkul. Jag och Mange reder oss alltid dock och all dom fem gäster som var kvar efter klockan ett fick höra "Först & Främst" och "Glassig" i live-versioner från scenen. Det bjöd vi på. Förmodligen för att Helsingborg alltid bjuder på soft vibb. Dessutom är det en av få småstäder som har fem-tillstånd och sånt är ju alltid trevligt även om jag själv inte utnyttjade förmånen just den här gången.

Söndag är ju alltid söndag och inom loppet av några timmar hann jag klämma in en fotbollsmatch med positiv utgång, hamburgermiddag med svärfamilj, några förberedelser infor nästa veckas äventyr för att sedan avsluta kvällen med en riktigt läskig film... och den här bloggen.

God natt kära läsare.

Skrivet av:

Jag pratade med min mamma idag. Det var fint. Hon är fin. Min mamma.

Efter ett dagspass i studion på Ringvägen med The Fast Forwards, gladdes jag åt min första lediga kväll på tre veckor. Jag inhandlade 6 st öl och en flaska Retsina på systembolaget. På Vivo köpte jag kyckling, jasminris, tomater, champinjoner, basilika, gräslök, thaisalt och Tom Kha Gai-pulver. Lagade till en jävligt god soppa och avnjöt denna tillsammans med min flickvän. Soffan brukades på olika sätt och stjärntecken googlades. En fet kväll helt enkelt.

Gårdagens fest bjöd på gubb-hiphop, farsor & morsor på stan, fylla och ett par jävligt peppade deejays vid namn Fredrik Okazaki och Thomas Rusiak. Mange Schmidt firade släppet av sitt fjärde album på Tranan och fem låtar framfördes live. Orepad och berusad som man var tillämpades "lådsas-svenska", av undertecknad, vid flera tillfällen under spelningen, medans Eye&I "freestylade" sig igenom framträdandet och sken som en sol, vilket fick alla gamla hiphop-själar att gå i taket naturligtvis. Det hela gjorde den enögde gycklaren något ångestfylld vilket han sedan fick bastning för av Fru Elofsson aka Bride Of Dj Sleepy. Seriöst, om jag kunde tillämpa konstformen "freestyle from the top of my dome" som Ajen, skulle jag besparats många timmar av ångest under mina år som EmCee...

Nu dricker jag en öl av fabrikatet Anderssons (8.50 kr på bolaget), tittar på min sovande flickvän, älskar livet och ser fram emot en fet dag på Cosmos med Adiam.

Fredagen bjuder dessutom på Rock'n'Roll då High On Heels spelar på Strand Hornstull kl. 21.00.

Som sagt, vi ses där!

Skrivet av:

Väl hemma i soffan igen smög söndagsångesten sig på i vanlig ordning. I huvudet snurrade reflektioner kring helgens spelningar. Gycklaren kände sig återigen som en clown och funderade på om det är värt det. Min flickvän repade med sitt band inför kommande High On Heels-koncert och jag är säker på att hon vet vad jag talar om.

Gamla Uret i Hornstull serverar fantastiska pizzor så vi anjöt en Mon Ami med färska champinjoner, en Ruccola med vitlök plus en barn-pizza bara för att vara säkra på att bli så pass mätta att man kunde däcka och sova bort sin angst. Så skedde och måndagen bjöd på ofrivillig sovmorgon, sen lunch och nu nalkas kvällspass i studion med Adiam Dymott.

Ni som vill bevittna gyckleri på hög nivå bör ta sig till Strand i Hornstull & Club Ace på fredag 25:e då bland andra High On Heels bjuder på riktigt tung rock'n'roll i sann Sabbath-anda. Gig-tid: 21.00.

Vi ses där!!!

Skrivet av:

När vi anländer till nattklubben Fasching i Stockholm inför kvällens spelning har jazz-konserten precis avslutats. Lokalen, som genom åren har besökts av dom mest legendariska soul, jazz, blues och funk-musikerna i världen, bjuder på en atmosfär som fyller oss med värme och nostalgi. Musikerna roddar av sina instrument från scen och lämnar plats för den yngre generationens fanbärare. Bandet Spider Dogs förbereder sig för sound-check medan jag och mina rap-kollegor snackar gamla minnen i logen. Jag konstaterar att mina 16 år som "rap-artist" bidrar till den uteblivna nervositeten och blir ännu mer peppad inför denna, för många, legendariska spelning. Jag, Petter, Eye&I och PeeWee ger den första konserten någonsin under namnet "Natural Bond" och Masayah är kvällens hedersgäst. Biljetterna är slutsålda och kön sträcker sig ett helt kvartér bort. Efter att vi äntrat scenen tar adrenalinet över och energin mellan oss och den fullpackade nattklubben är total. Från början till slut. "Ska vi riva hela haket? -Så klart!!!" Taket lyfte och hiphop-gubbarna visade, tillsammans med bandet, var skåpet skulle stå. Ännu en gång. Så kändes det i alla fall och den kärlek som publiken bjöd på var magisk.

Magi.

Tack Fasching. Tack Spider Dogs och Mofeta.

Rättelse: I mitt inlägg "Natural Bond" räknar jag upp kollektivets medlemmar och i min förvirring glömdes några bort. Mike Kitigai, Dj Taro, Dj Flars och Dj Powah är ytterligare personer som genom åren har ansetts som medlemmar. Om jag återigen glömt att nämna några ber jag om ursäkt för det.

Skrivet av:

När jag på vivo slänger upp en mopp, en hink, en sop-borste och vettex-trasor på bandet, säger kassören; "Ah, storstädning?!" Hur ofta händer det att kassören brister ut i ett; "Ah, matlagning?!", när man handlar ingredienser till, typ,en Bolognese?? Eller; "Ah, Ligga?!", när man köper kondomer??

Jag fick den en gång dock...

Jag hade träffat henne en gång på en efterfest i Hornstull och maniskt försökt fånga hennes blick över bordet. Jag fångade den. Tyckte jag i alla fall. Senare samma vecka träffade jag samma tjej på Stampen, som då fångade Min. Jag besökte 7Eleven senare den kvällen och beställde två paket kondomer av kassören, eftersom man inte får plocka dom själv på grund av stöldrisken... Kassören frågade "Ah! Ska du få ligga kompis?" "Jag hoppas på det!" Svarade jag, just to make conversation. Jag ringde min polare i hornstull för att kolla var en eventuell efterfest hölls, fick adressen och infann mig ca 15 minuter senare. Hon var där, vilket jag självsäkert hade förutspått. Vackrare än någon annan jag sett och en halv decimeter längre än mig i sina klackar. Gryningen infann sig och hon ville ha en filt så att hon kunde hitta en vrå att sova i innan hon några timmar senare skulle gå till skolan. "Du kan få sova hos mig", var det någon som ödmjukt föreslog. Hon undrade förstås om detta boende möjligtvis låg runt hörnet, i så fall var hon på. "Två kvartér typ..." sa jag, och vi slog följe hem till mig på Bergsundstranden.

Nu, fyra månader senare sover hon, i detta nu, fortfarande i min säng och jag skattar mig lycklig över hur jag vågade erbjuda henne sovplats den där natten i Maj.

Kärlek. T

Skrivet av:

Hiphop-kollektivet Natural Bond bildades år 1995 av PeeWee, Rusiak, Speedknock och Cazter. Det hela startade som ett sidoprojekt till rap-gruppen Sherlock. Låten "Ill Caucations" spelades in men gavs aldrig ut, på grund av inbrott i studion Voodoo-Lab vid Odenplan då master-banden stals.

År 1997 utökades kollektivet då Petter, Profilen, Gustav Fridlund, Growing Pains och Dj Viet-Naam blev medlemmar.

Övriga medlemmar fram till år 2000;

Seb Roc, Dj Sleepy, Timbuktu, Dj Taro och Eye&I. Namnet "Natural Bond" kommer från uttrycket att vara "naturligt bunda". Till varandra alltså.

År 2000 skulle även en skiva spelas in på Cosmos Studios i Stockholm. Jonas Wikström, A&R på skivbolaget EMI, skulle "signa" projektet. Efter viss splittring i kollektivet blev skivinspelningen, i tidigt skede, avbruten och projektet signades aldrig. Sedan dess har medlemmarna varit verksamma inom hiphop-kulturens olika förgreningar och är fortfarande aktiva.

Discografi;

Ill Caucations (1995)

Natural Bond (1997)

Håller Fortet (1998)

Suckers (1998)

Sthlm Del 2 (1998)

Fire Walk With Me (1999)

Hiphopper (1999)

Crash You (1999)

Så Klart (1999)

Rulla Med Oss (1999)

Lär Dom (2000)

Verbal Rak Höger (2000)

Eller? (2005)

Mfl...

Vill du bevittna en del av detta kollektiv framföra diverse dängor på scen för första gången under namnet Natural Bond, ska du ta dig till Fasching i Stockholm på fredag 18/9 då detta kommer att bli en oförglömlig och legendarisk afton.

Du vet vad som gäller. Eller?j

Skrivet av:

WELL, IT'S A JOB.

När Ramo frågade om jag ville blogga på heltid, tänkte jag, "Trooooooligt!!!". Nä rå...

Svinkul tänkte jag, och insåg att det krävs rätt så mycket av en snubbe som aldrig läser böcker och aldrig har haft facebook eller twitter. Helt plötsligt är jag frekvent facebookare, twittrar regelbundet och har en blogg där jag uttrycker min bitterhet och ångest över saker som jag egentligen borde glädjas över. Det hör väl till, kan jag tycka.

"Hur fan gick det till?", tänker jag och sätter mig åter igen framför laptopen och skriver.

På vägen från studion i Skanstull till Kungsträdgården träffade jag fem personer som jag har anknytning till; En nyfunnen bekant och kollega, en vän som polar med en annan vän, en jättegammal polare och min kvinnas polare som jag träffat endast en gång. Stan är ganska liten ändå.

Jag promenerade och försökte förbrilt memorera texterna till Mange Schmidt's "Ledig", vilket inte är det lättaste, för att några timmar senare framföra den på Byrå-Rocken tillsammans med Dj Viet-Naam aka Matte Lindström och Mange aka Mange... Tillställningen hölls på Café Opera i sann gala-anda som man, med tanke på det tajta tidsschemat och att arrangörerna sprang runt som stressade as iförda head-sets, kunde tro var direktsänd i TV. Det var den inte. Inte ens bandad. Hobby-band från stans reklambyråer tävlade i musik som framfördes på scen, den ena konstellationen konstigare än den andra och i juryn satt bland andra Masayah-Mogge , Pauline och Mange Schmidt. Konfrencieren stod på scen iklädd två-decimeters Buffalo-skor, svarta tights, rosa tyll, drag-smink och Pippi-peruk. Nånting nånting i ett nötskal kändes det som...

Med en extremt fjollig jargong fick han igång alla packade reklamare så att ljudnivån blev öronbedövande. Det var vi och så var det dom liksom. Jag och Viet-Naam gjorde en "hit and run". In, två bira, upp på scen för att framföra några låtar med den evigt taggade och alltid genialiskt underhållande Mange Schmidt, två bira, sedan sorti.

"Alot of people ask me, why do I choose tennis as a profession. Well, it's a job." / Björn Borg

Skrivet av:

Det finns ett litet hak i Camden som serverar fantastisk falafel. Dom bjöd på soppa, ost och värme. Där satt vi från klockan 11.00 till 17.00. Vi började med falafel, sallad och couscous. Vin till det. Och så lite mer vin. Sen tog vi in en flaska. På eftermiddagen sprang jag bort ett kvarter, införskaffade en gitarr och en flaska Jack, sen började vi fila på egna låtar. Efter en session med englands låtskrivare no.1 enligt vissa, blev vi svintaggade att göra nytt! Bättre! Fetare och coolare! Och det blev det. Några låtar kom till på ett par timmar och vi bestämde oss för att supa till, spela in låtarna i photobooth och lägga upp dom på Youtube, som sig bör. Jag hade haft nåt jävligt fett att länka men nu var det ju så att vi blev alldeles för packade för att ens klara av att sätta en enda tagning. Jaja, vi hade jävligt kul i alla fall, jag, Adiam och Jack. Jag blev förvånad när Julia, över telefon, tyckte att jag var ovanligt konstig och full redan klockan 20.00 och insåg att det var dags att sova lite.

Vad hände? Vi satt i studion en av tre dagar, spenderade dag två och tre på barer i Camden med att älta problem, supa oss fulla, skaffa inspiration och skriva låtar. Inspirationsresa kallas det. Avdragsgillt dessutom! That's how I roll.

Hade vi missat planet, vilket vi nästan gjorde, hade jag förmodligen tagit livet av mig. Inte riktigt kanske men nästan. Att jag ska få sova sked i natt med min kvinna känns overkligt och helt fantastiskt. "Vadå!? Ni har ju bara vart ifrån varandra i tre dagar!" Jo, men ja e kär ditt arsle...

Btw, hon blev glad för presenten.

Skrivet av:

Vi skolkade idag. Gårdagens session rörde upp känslor som man varnat sig själv för redan för tio år sedan. Att man aldrig lär sig. Vetskap är ju för fan en dygd! Att en av världens främsta låtskrivare inte skulle imponera kom väl inte som en chock. Att det är vi som framstår som idioter när vi vill avbryta samarbetet i förtid är däremot lite skrattretande. Inte för att det är vi som har miljoner på banken men vem sitter inne på kollen? Vem sitter inne på skillsen? Vem är det som blottar sin själ? Vem är det som Gör så att alla Mår? Come on, hur kåt får man bli? Vi tuggade Hubba-Bubba i lågstadiet. With all due respect.

London bjuder som vanligt på värme, Camden Market, sunkig mat, dålig kurs och trevliga människor med härlig dialekt. That's about it.

Åter igen; Var är mina revolvrar???

Nu är vi strandsatta i en av världens dyraste städer och kommer förmodligen vara berusade större delen av vistelsen, vilket Herr Berusiak själv i ju och för sig inte har något emot. Semester i London är väl aldrig fel men när frustrationen kulminerar i misstro, besvikelse, ångest och en smula förrakt vill man bara hem till skeden.

Jag har en present till henne när jag kommer hem...

Skrivet av:

När natten slukar mig och jag faktiskt börjar känna mig lite trött brukar jag, nu för tiden, somna på två röda. För en tid sedan hörde sömnlösa nätter till vanligheten och man undrade hur många tankar som egentligen ryms i ett huvud som är för litet för alla one zize-kepor.

Hennes skulderblad pryds av två revolvrar som vackert blekts av tiden. Dom har kommit att bli en symbol för trygghet, äkta kärlek och lugn. Runt hennes höfter vilar rosa tyg. Innan man vet ordet av är det morgon igen och då ligger njutningen i att iakta den sovande varelsen. Tills man måste lämna hemmet för att hinna med 07.55 - flighten till London. Utan kvinna. Den kvinnan i alla fall.

Jag och min kollega/vän fann oss själva på kröken redan klockan 08.30 eftersom economy-extra erbjuder gratis mat och vin och vi gillar vin. Jättemycket. Våra mindre kretiva kollegor har skickat oss över havet och "teamat ihop" oss med en av musikbranchens främsta låtskrivare. Varför är jag är föga imponerad?

Var är mina revolvrar???

Fuck folk. T

"Skeden begravde alla mina demoner" / Julia Frej

Skrivet av:

I morse vaknade jag med migrän. Säkert på grund av stress, frustration, ett 12-timmars pass i studion med ett skramlande rockband och det faktum att min 33-åriga kropp fått alldeles för lite motion dom senaste åren. Wifie köpte smärtstillande till mig, lagade ägg & bacon-frulle och masserade mina axlar så det dröjde inte länge förrän man va fit for fight igen. Laddad för ännu en långkörare i studion med The Fast Forwards sveper jag kaffet, suger i mig sista blosset på den fjärde ciggen för timmen och är nu redo för en dusch som förhoppningsvis kommer att rena mig från ångest. "Nuuuujaaaaa", för att citera vännerna i väst.

Kvinnan skriver visor i vanlig ordning och åter igen blir jag påmind om hur fantastiskt fint det kan va att leva. T

Skrivet av:

När folk inte betalar sina fakturor i tid blir jag sur. När Jag inte betalar Mina fakturor i tid skäms jag. När folk inte betalar sina fakturor i tid av ren nonchalans och inte på grund av bristande ekonomi blir jag Arg. Miljonärer i feta kåkar, där väggarna pryds av tveksam konst, som blir, typ, irriterade när det dimper ner en liten faktura på, säg, 3.500 kr + moms från en "fattig kulturarbetare" och har mage att känna sig kränkta när man är "fräck nog" att tjata lite försiktigt. Fy! No more Mr. Niceguy, eller vad säger du Sverker? Är det rimligt?!

Så jag får väl ta dom återstående tvåhundra kronorna som är kvar efter lördagens spelning och masa mig till Ica för att inhandla mitt nikotin. Att jag kanske inte kommer att kunna drälla på Judit&Bertil och intaga alkohol obehindrat ikväll känns ju dumt att gräma sig över, abstinensen botas av amazonens underbara kyssar och fantastiska visor. Kärleksförklaringarna värmer denna komplexa själ något ofantligt. Tack! Jag älskar dig.

Så, missförstå mig inte, jag är väldigt nöjd med min tillvaro trots översittare och energisugare. T

Skrivet av:

Söndags-ångesten varade i ca 10 sekunder efter att jag vaknat. Det var ungefär den tid det tog för min hjärna att samla ihop minnesbilderna av gårdagens festival och konstatera att kvällen varit sjukt fet och att man uppenbarligen inte suger som koncert-arrangör för att sedan vända mig om och skeda den underbara skapelsen som sov bredvid mig. Frukosten uteblev så vi stillade hungern på Restaurang Ho's i stället. Stans bästa kina-hak ligger nämligen precis runt hörnet från lägenheten i Hornstull. Efter en power-nap på eftermiddagen blev det pizza! Status på Facebook; Mätt.

Efter att ha gluttat på alldeles för spinkiga modeller i underkläder från Victoria's Secret peppar jag inför kommande veckans övningar. Här skall proddas garage-rock tilsammans med fem begåvade killar som bildar bandet "The Fast Forwards". Med dängor som "Sockholm" och "As Long As We Dont Fake"... jaja, dom kommer snart att höras i en radio nära ditt öra.

Sjukt att man typ är hungrig igen...

Kom ihåg; Festa väl men förnuftigt. Söndagar äger.

Skrivet av:

Jag och mina vänner brukade invadera Oxid Bar, ett litet hak på Birgerjarlsgatan, varje torstag, fredag och lördag-natt. Dj Viet-Naam stod bakom skivspelarna och hiphoppen var given. På den tiden drev vi stans hetaste hiphop-klubb på Mikels Balkonger i Kungshallen. Dj Sleepy stod oftast som resident och bartenderskaran bestod av Naim "165" Oueslati, Speedy och mig själv. Mängder med sprit skickades genom luckan till disken där PeeWee såg till att vi hade rena glas. Klubben bommade klockan 01.00 och vi hann precis klippa sista glaset hos Naam innan vi blev utslängda på grund av den sena timmen.

I lördags, nu drygt 10 år senare, fick jag återse haket igen. Jag och nya kamrater arrangerade "High Times", en mini festival tillägnad berusningsmedlens krafter! Jack Daniels bidrog naturligtvis generöst till kalaset. Klart att pappa ska få sin saft! Stolt som en tupp fick jag agera scenansvarig medans min sjukt begåvade kvinna framförde dängor akustiskt med sitt band High on Heels. Nångång efter spöktimmen blev jag själv uppkallad på scen för att framföra "President" tillsammans med Sidewalk. Kanske var det just 10 år sedan Oxid upplevt sånt drag utan ostiga techno-versioner på Britney's "Womanizer"... Vem vet. Framtidsvisionerna blandades med nostalgi och kvällen var fulländad, och så en sunkig 7Eleven-pasta på det.

Söndags-pizzan har just lagt sig till rätta i magen och samtidigt som Julia skriver vemodig poesi med sin gitarr som rör mig till tårar tar jag mig igenom min allra första blogg och när Ramo frågade om jag var pepp på detta "nya" och fantastiska sätt att kommunicera, tänkte jag; "Troooooligt!" Nu blir ni inte av med mig. Inte på en hel vecka i alla fall. T

Skrivet av: