Det blev, kanske lite otippat med tanke på hans långa skadefrånvaro, Kim Staal-show ikväll på Malmö Arena. Han gjorde samtliga Malmömål och visade med all tydlighet att han är en äkta play off-spelare. Han var hetare än en glödande vulkan, trots ganska begränsad istid. Han spelades även i pp och det var där han drog in två av målen.

Annars var faktiskt vårat powerplay ganska dåligt, Kim Staal var skillnaden ikväll helt enkelt. Nu är det nog bara att inse, även om jag vägrar med de spelare vi trots allt har, att vi inte kan spela pp. Det är mest på chans oftast och motståndarna har det inte allt för svårt att hålla sin box, det krävs individuella prestationer som Staal idag.

Domaren slutade av någon anledning döma på slutet och missade bland annat en klubba i ansiktet på Treille, men det är man så härdad vid efter denna säsong. Domarkvalitén har varit patetisk under hela säsongen så varför inte fortsätta med det nu också.

Viktor Sjödin fick veta vad Malmöpubliken tyckte om hans "snygga" knätackling på Patrik Hersley uppe i Karlskoga. Han utsattes för en vägg av buande så fort han rörde pucken och åtminstone i början av matchen hämmade det honom kraftigt. Helt rätt! Malmö lämnade in en anmälan mot honom, men den ska inte behandlas förrän på måndag...när Sjödin sitter och pimplar paraplydrinkar på sitt sommarlov. Meningslöst...

Skotten säger 16-32 vilket överhuvudtaget inte speglar matchen. Malmö förde matchen till nästintill 100% fram till 3-0. Sen blev det 100% säker defensiv som Karlström förespråkar. Ska man vara ärlig borde vi gjort 2-0 innan Staal satte sitt första och jag tror inte vi har råd att bränna så mycket öppna lägen mycket längre nu.

Markus Svensson har stått på huvudet hittills i play off och kan mycket väl vara skillnaden mellan Kvalserie eller inte för oss. Men det vill till att han håller samma kvalité med Almtuna som nu väntar i play off 2.

På pappret är givetvis Mora ett sämre, eller mindre bra lag än Almtuna, men som bekant har vi 0-12 i poäng mot Mora medan vi har 9-3 mot Almtuna. Nu är det nollställt och tidigare matcher spelar absolut ingen roll. Almtuna har dessutom hemmafördelen och det kommer definitivt krävas stabilt och koncentrerat spel för att betvinga Uppsalagänget.

Nu ska jag i varje fall njuta av att vi är framme i Play Off 2, suga på karamellen tills tisdagskväll då jag förhoppningsvis INTE sätter mig för sista gången denna säsong i Malmö Arena. Och jag ska drömma om att Carl Söderberg höjer sig till de höjder vi vet att han kan vara på, då blir vi svårslagna.

Malmö fick absolut bäst tänkbara start på play off spelet, mål i första matchminuten och sen en rent ut sagt jävla krigarinsats. Domaren som vanligt en ren och skär katastrof men det är inget nytt, det är denna nivå vi får leva med i Allsvenskan som sagt.

Men lite löjligt är det när Boforsspelare efter Boforsspelare INTE blir utvisad för solklara överträdelser. När det närmar sig slutet väntar jag bara på att domaren ska plocka en Malmöspelare och jodå, mycket riktigt. Tråkigt för serien...

Men nu ska vi vara nöjda och glada, vi har två matchbollar i PO1 och det SKA vi inte släppa med bara matcher på hemmaplan. Låt oss bara hoppas att Hersley och Eriksson inte är så svårt skadade att de inte kan vara med på fredag, det har vi INTE råd med. Enligt Johans blogg (mrmadhawk.se) är troligen säsongen över för Hersley. I så fall har vi tappat både Hersley och Kesä mot just Bofors, tillfälligheter? Inte direkt...

Markus Svensson helt fenomenal, spelar han såhär är vi i det närmaste oslagbara.

Skönt att Staal är tillbaka i laget, han behövs på alla sätt. På isen, i båset och i omklädningsrummet. En pådrivare och cupspelare långt ut i fingerspetsarna.

Om Hersley nu är borta, kommer troligen Ström få spela igen. Hoppas han tar chansen, men om vi ska vara ärliga har vi i så fall decimerats så kraftigt att en medverkan i en eventuell Kvalserie bara hade varit för syns skull. I och för sig har under skett förr men med en så tunn backbesättning SKA man inte kunna konkurrera på lika villkor.

Nåväl, nog om det nu. Vi vann matchen trots allt och nu suger vi på den karamellen tills nästa batalj. Fredag, 19:00, Malmö Arena. Har DU möjlighet, var på plats. Nu mer än någonsin behöver laget stödet från oss, den sjätte utespelaren.

Så är vi då där, dagen och snart stunden då pucken ska släppas har kommit. Efter en lång och stundtals grå och tråkig säsong ska det som brukar kallas "det roliga" börja. Frågan för oss och vårat lag är hur länge detta roliga ska vara. Det kan i värsta fall vara slut redan på fredag och i bästa fall ända fram till omgång tio av Kvalserien.

Första hindret för att komma till den fest som kallas Kvalserien heter alltså Bofors IK. Ett lag vi har följande rad mot, med våra mål först, under säsongen: 3-5, 6-2, 5-6 (str.), 2-6. Som ni ser har det varit målrika tillställningar med ett litet övertag för Bofors. Den riktiga plumpen var sista hemmamatchen då Bofors körde över oss i våran egen arena, givetvis helt oacceptabelt.

Men, dessa möten betyder ingenting alls nu i play off 1, nu är det ett nytt blad. Inga poäng utan vinna eller försvinna gäller. Det är som Karlis säger på officiella att de som inte är taggade nu borde nog syssla med något annat. Han säger väl inte så rakt ut men om man läser mellan raderna är det definitivt det han menar.

Givietvis är det helt oacceptabelt om någon ikväll inte är på plats för att leverera det absolut bästa man förmår, mer än så kan man inte göra. Räcker vi inte till då är det helt ok, vi har i varje fall gjort vad vi kunnat för att vinna och det är gott så. Men om vi ligger och glider ikväll, då är det så långt ifrån ok vi kan komma.

Ikväll vill jag även se att de som är absolut bäst tar sitt ansvar och visar vägen för de som är lite mindre vana vid det som komma ska. Spelare som Söderberg, Eriksson, Damgaard och Green MÅSTE visa vägen och inte svikta. OM Staal gör comeback vet jag att han definitivt kommer göra det. Han verkar fullkomligen älska den typ av matcher som nu väntar.

Nåväl, nu är det bara knappt två timmar till det drar igång. Nu kämpar vi, kom igen Malmö, KÄMPA MALMÖ!

Ja så tog den slut, säsongen, och den slutade med en förlust. Matchen i sig är inte mycket att orda om, den var ganska bra. Den böljade fram och tillbaka och var egentligen en typisk oavgjord match. Och den hade slutat med förlängning om inte Karlis plockat Markus i slutet för att försöka ta tre poäng. Nu hade det inte spelat någon roll eftersom Almtuna inte förlorade men ändå, vi fick öva lite på 6/5 spel inför play off.

Vid första tekningen verkade Söderberg väldigt taggad men det gick över, han var ganska blek igår och jag hoppas verkligen att han höjer sig nu när det riktiga börjar. Det är däremot så roligt att se Öhman på isen, han har så mycket hockey i sin kropp. Några kilo till så kommer han bli en riktigt bra hockeyspelare. Bara att hoppas han stannar några år till med oss i Malmö.

Vad ska man säga om säsongen? Vi slutar femma, tre placeringar över förra och därmed har laget uppfyllt sin målsättning. Det har varit, både i matcher och under säsongen, lite väl mycket upp och ned tycker jag. Delvis kan det skyllas på tunn trupp och delvis orutin. Dessvärre inte allt, en del beror på att alla inte varit beredda att göra jobbet varje kväll och det tycker åtminstone jag är oacceptabelt. Helt fel inställning och det har kostat oss åtskilliga poäng mot lag vi ska vinna mot med förbundna ögon.

Nåväl, serien är slut och nu börjar det roliga som man brukar säga. Frågan är hur länge det roliga kommer vara för oss. Det blir minst två matcher och som mest sexton. Personligen hoppas jag på fjorton matcher, tio kvalseriematcher och två matcher i play off 1 och play off 2. Det ska hur som helst bli spännande att se hur vi reagerar på vinna eller försvinna matcher. Förra säsongen gjorde vi mer eller mindre rent hus under samma förutsättningar vilket det ju var på slutet.

Hoppas att Malmöborna ställer upp och går man ur huse på fredag, i en fullsatt arena är vi mycket svårslagna. Kom igen nu Malmö, ställ upp för Redhawks och kom igen nu Redhawks, ställ upp för Malmö! KÄMPA!

Hur är det möjligt, man frågar sig gång på gång...sjöng Just D en gång i förhistorien. Men nu är vi där, omgång 52 av HockeyAllsvenskan 2009/2010. Tycker själv att det bara var någon dag sedan jag satt på bussen upp till Stockholm för att se premiären mot AIK. Nu är det dags att bege sig till arenan för att se Malmö och samma AIK stänga boken för denna gång.

Mycket har hänt under säsongens gång där det tveklöst värsta är de absolut avgörande skador vi dragit på oss. Robin Alvarez, Teemu Kesä och Kim Staal är samtliga sinnsessjukt viktiga spelare som hade behövts mer än mer nu när vi ska gå in i ett play off.

Det är ju så att även om det lag vi har i år inte är flygfärdigt, det är en bra bit på vägen mot ett nytt Malmö men det saknas ännu för mycket. Men ändå hade det varit SJUKT roligt att se Rögle skrinna in i Malmö Arena, ackompanjerat av 12.000 Malmöanhängares buande. Jag hoppas att vi är bäst när det gäller men säsongen har visat att det kanske inte är så.

I stora drag har vi ändå gjort en riktigt bra säsong, vissa spelare har tagit massor av steg i rätt riktning medan andra har visat att de inte räcker till för att få dra på sig färgerna även nästa säsong. En spelare jag är otroligt lycklig över att ha även nästa säsong är givetvis Jan Urbas, 21-åringen kommer GARANTERAT vara ännu bättre då.

En som däremot visat att det är dags att skiljas är Donald MacLean, han har inte farten eller orken för att vara ett verkligt hot. Han har ett gudabenådat skott men det räcker inte, inte i vårat lag idag. Vi behöver ha spelare som kan delta över hela isen, vi har inte råd med lyxen att ha spelare som bara kan en sak och definitivt inte forwards.

Nåväl, jag återkommer med en mer ingående sammanfattning av hur jag upplevt säsongen och laget när det verkligen är över. I eftermiddag ser jag fram emot att se Malmö göra en riktigt bra match mot AIK, säsongsavslutning kombinerat med generalrepetition inför play off. Ni som kan, kom till arenan och stötta. Det är nu det kommer behövas, det är nu vi MÅSTE vara den sjätte utespelaren för att vi ska ha någon chans överhuvudtaget. KÄMPA MALMÖ!

Kalasstart med ledning redan i första matchminuten men sen, ja sen verkade vårat intresse inte direkt vara att försöka spela hockey. Vi låg på defensiv vilket jag inte anser att vi ska göra mot lag som Mora, anfall ÄR bästa försvar. Trodde någonstans att vi ville sätta oss i någon form av respekt men vi verkade inte ha det intresset.

Juniormisstag av spelare som INTE får lov att göra dem vilket resulterade i baklängesmål. Dessutom verkar M. Svensson ha tappat en del från sin formtopp tidigare under säsongen. Han är bra men inte så bra som han skämde bort oss med innan. Det mest glädjande var att Demén-Willaume och Öhman gjorde mål. Mora är tydligen ett mardrömslag för oss, av någon ofattbar anledning för så bra är de verkligen inte.

Nåväl, mitt intresse försvann ganska tidigt från matchen faktiskt och övergick i ångestmötet mellan Sundsvall och Löven. Och mycket riktigt är det också där den stora darren kommer vara på söndag. Sundsvall sopade isen med de vissna löven som räddades från större nederlag av Gailbrath.

Björklöven-Mora, Oskarshamn-Sundsvall på söndag, smaka på den. Ska klassiska IF Björklöven tvingas kvala för att stanna i Allsvenskan? Oavsett är Björklöven utan någon som helst konkurrens seriens stora flopp.

Just det, vi har ju AIK på söndag också. Dessvärre har vi varit rent usla när vi haft chansen att ta positiva steg. Vi har fortfarande chansen men det krävs att vi vinner och Almtuna torskar hemma mot Troja och det vågar jag lova kommer INTE ske. Så vi gav definitivt bort fjärdeplatsen ikväll, onödigt, slarvigt och dåligt.

Hoppas att laget orkar studsa tillbaka, jag tvivlar faktiskt. Vi hade verkligen behövt Alvarez, Kesä och Staal nu, de hade varit guld värda alla. Nåväl, det blir play off och om Malmö ställer upp kanske en välfylld arena kan hjälpa oss. Hoppet är det sista som överger en sägs det ju.

Vad ska jag säga om gårdagens batalj? Jag trodde verkligen att det skulle bli full huggning och ett heltaggat Sundsvall skulle ge oss en rejäl kamp om poängen. Istället vinner vi helt utan problem på halvfart, behöver väl inte säga att det verkligen inte var något jag trott.

Sundsvall visade med all tydlighet varför de ligger där de ligger i tabellen och är detta vad de bjuder spelar det ingen roll vad de gör i de två sista omgångarna faktiskt. De såg håglösa ut och även om det stod 0-0 länge kändes det aldrig farligt. Vi tog oss friheten att bränna ohyggliga mängder målchanser och ska vi vara ärliga är 3-1 smickrande för Sundsvall.

Nåväl, tre sköna poäng för oss som ger oss en seriös chans till fjärdeplatsen faktiskt. Bara två "små" hinder på vägen som ska övervinnas; Mora och AIK. Men helt seriöst är det givetvis absolut bästa tänkbara motståndare för att varva upp inför play off. Två riktigt tuffa motståndare där det krävs långt bättre insats än vad vi gjorde mot Sundsvall.

För övrigt fick Johan Svensson stå sin första match från start och gjorde det bra, även om han inte direkt sattes på speciellt många prov. Likaledes var det riktigt kul att få se Victor Öhman få en rejäl chans och som han tog den.

I morgon gäller Mora uppe i skogen innan det blir Allsvensk serieavslutning mot AIK på söndag hemma i Malmö. Otroligt, känns som nyss jag åkte upp för att se premiären på Hovet. Hoppas verkligen att vi kan få se laget spela så som vi har sett dem spela ett antal gånger under säsongen. Det är nu det roliga börjar och jag vill verkligen att det får fortsätta ett bra tag till, jag är inte redo för att avsluta säsongen ännu. Hoppas inte laget är det heller.

Tre matcher återstår av den hockeyallsvenska säsongen 2009/10. Många kanske tror att morgondagens batalj mot Sundsvall blir den minst intressanta, men det tror inte jag alls. Jag tror istället att matchen i morgon blir en riktig holmgång och detta bygger jag på Sundsvalls väldigt intressanta tabellsituation.

Sundsvall på negativ kvalplats har två poäng upp till Björklöven på säker mark och dessa båda lag möts på fredag i Sundsvall. Skulle Sundsvall ta full pott i morgon medan Löven kammar noll har man allt i egna händer. Då behöver man "bara" slå Löven på fredag så har man sluppit kvalet och skickat Umeålaget dit istället.

Därför tror jag definitivt att de kommer slåss till sista svettdroppen imorgon och när lag långt ner i tabellen gör det, brukar det inte vara speciellt bra för oss. Vi brukar, utan att överdriva, vika ner oss så snällt och ge bort poängen.

Så ni som tror att det blir en trist och grå match i morgon och därför stannar hemma, tänk om. Ni kommer definitivt få se ett vilt kämpande Sundsvall som inte kommer lägga sig platt som de kanske gjort om det inte gällt något. Det kommer krävas skärpning från våra pågar och det ska bara det bli intressant att se om vi klarar.

Det var definitivt en viktig vändning pågarna stod för i kväll. Vi var på väg mot ännu en rejäl förlust och när Troja drog in 3-0 var jag otroligt skeptisk till poäng. Men äntligen visade vi de takter vi visat så många gånger tidigare under säsongen. Vi vänder matchen och plockar tre poäng, och det tyder på en viss styrka trots allt. Även om en uddamålsseger givetvis inte är bra mot Troja egentligen.

Skönt att MacLean äntligen verkar hitta målet igen, det är ju det han är här för och hans främsta egenskap på isen. Annars är det försvaret som är vår stora akilleshäl just nu. Vi läcker som ett såll och släpper in riktiga skitmål som beror på juniormisstag många gånger. Som jag ser det är det prio ett för Peo inför nästa säsong, att stabilisera försvaret. Inte helt lätt att hitta bra backar till rätt pris, men han gjorde ett kap i Kesä i år. Varför inte en repris nästa säsong?

Som jag sa innan är det inte bra att det ska bli så tätt mot ett lag som Troja. Detta manar jag inte som en sågning av dem utan mer som en sågning av oss. För vi visar ganska tydligt att vi är bättre, problemet för oss är att vi inte orkar(?), vill(?) eller kan(?) göra det i 60 minuter. Har vi inte gjort det på hela säsongen lär vi knappast göra det framöver heller. Det lag vi har i år passar absolut bäst i matcher där vi slipper föra matchen. Vi gör det riktigt bra när vi kan ligga och lura på kontring medan vårt eget grundspel verkar väldigt lätt att läsa och plocka ner.

Ska inte gnälla allt för mycket, vi har lyckats med säsongens målsättning att bli bättre än i fjol. Det är bara det att man så gärna vill att vi ska kunna utmana, vill att vi ska kunna vara med och leka med de stora drakarna. Men jag har ändå fullt förtroende för Peo och det han håller på att bygga upp, det är inte i år vi ska flyga. Men, lika fullt hoppas man ju.

Nästa vecka tar serien slut och det är dags att summera, risa och rosa. Tre matcher, Sundsvall(h), Mora(b) och AIK(h). Ganska bra uppvärmning inför play off skulle jag säga. Nu är det dags att göra bra matcher i 60 minuter, sluta vara så veka och göra så dåligt arbete i egen zon. Nu är det slutlekt, nu börjar det korta och intensiva allvaret. Ska bli kul att se hur laget reagerar på det upplägget.

Definitionen av antiklimax är författad av Malmö Redhawks och den definitionen författades så sent som igår kväll. För här kan vi VERKLIGEN snacka om antiklimax. an hade gått och väntat hela dagen, ja ända sedan efter Leksandsmatchen faktiskt, på att vi skulle ta tag i detta och rida vidare på den nya framgångsvågen.

Istället går man ut på isen och, ja fann vet vad men inte fan spelade man ishockey under de första 20 minuterna. Å andra sidan är det definitivt avgjort nu, någon direktplats till Kvalserien blir det inte och bara med en osannolik stor portion tur en fjärdeplats.

Det vi får rikta in oss på är femteplatsen och därmed en riktigt snårig och slingrig väg till de efterlängtade derbyna mot RBK. Men, å andra sidan, detta lag är inte färdigt för några större uppgifter ännu. Vi är en bra bit på väg men det saknas fortfarande den där avgörande lilla, lilla biten. I ärlighetens namn har vi också långtidsskador på absolut fel spelare. I en Kvalserie hade Alvarez och Kesä varit absolut nödvändiga som jag ser det. Framförallt Kesä är det ingen i truppen som kan axla manteln ifrån.

Sen är det ganska korkat att sitta och gnälla, målsättningen med säsongen har hela tiden varit att bli bättre än i fjol och det uppdraget har vi redan klarat av. Det är bara det att ibland spelar vi som om vi skulle kunna vara ännu bättre än så och det är därför det känns lite bittert att behöva acceptera att vi inte är bättre än 4-5 lag i serien.

Oavsett om vi är åderlåtna eller ej är det hur som helst absolut INTE ok att lägga sig ner och låta Växjö pissa på oss som igår, för så bra är de definitivt inte. Det är något som hela laget får ta på sig, från målvakt till ledning. Man måste vara på jobbet varje kväll, man måste inte vinna varje kväll men man måste vara där och kämpa om poängen. De poäng vi inte tar ska kosta mycket svett och mycket kamp för våra motståndare.

Nåväl, nu gäller det att rädda våran heder och det tycker jag är lämpligt att vi börjar med redan på fredag. Troja har slagit oss flera gånger för mycket och det SKA de få sota för nu. För någon stolthet har vi väl kvar i laget trots den katastrofala formen? Jag skiter i hur det ser ut och det gör vi nog alla. Jag skiter i om det är rättvist eller ej men tre poäng ska vi ha med oss hem från de småländska skogarna. Kom igen nu, stå upp förr klubbmärket, kämpa och visa hjärta!

Nu ska det avgöras, veckan med stort V inleds ikväll uppe i Växjö för vårat älskade Malmö. Det är absolut nödvändigt för oss att slå Växjö ikväll och högst troligt även Troja om vi vill ha en direktplats in i Kvalserien.

Har skrivit om det innan och jag tror fortfarande att denna upplaga av Redhawks faktiskt mått bäst av att gå via playoff, men å andra sidan är man inte garanterad derbyt mot RBK då. För det är det vi längtat efter så länge, över 12.000 Malmöanhängare som skulle kunna hoppa in på isen själva för att se lillasyster få stryk i Malmö igen.

Men ännu så länge är det bara en hägring vid horisonten, för att fixa det behöver vi prestera på topp i de avslutande fem matcherna. Vi har inte längre råd med några bekvämlighetsförluster och måste käka puck i minst 300 minuter till. Vi har inte råd att rutinerade spelare uppträder som att de nyss tagit steget upp från j-laget.

Så kom igen nu Malmö, visa att vi verkligen är så hungriga och svårslagna som vi var mot Leksand i fredags. Om en timme smäller det, KÄMPA MALMÖ!

Rejäl återstuds efter de två katastrofmatcherna mot Borås och Bofors, eller är det så att spelarna mentalt redan var i en fullsatt arena mot Leksand i de två föregående matcherna. Visst är det häftigt att piska Leksand inför över 12.000 åskådare en fredag. Men ska vi vara ärliga hade det för oss givetvis varit bättre att förlora igår och vinna de två andra matcherna i veckan.

Undrar om Leksand mentalt redan är i Kvalserien då, för igår var de knappast på plats i Malmö och man tycker att det annars skulle vara lätt att tagga till. 12.000 pers lite drygt och tv-sänt borde väl göra att de ville visa hur bra de kan vara. För vi var väldigt givmilda i försvarsarbetet igår och Leksand borde, med sin uppställning, kunnat utnyttja det vilket de inte gjorde överhuvudtaget.

Sen det eviga gnällandet, något jag överhuvudtaget inte begriper. Makalöst att det tog domarna (4 domare igår, kanon!) 60 minuter att dela ut en tia för snack. Hade Leksand koncentrerat sig hälften så mycket på spelet som att pipa hade de kanske kunnat gör mål också. Matchen var för övrigt så snäll och tam att gnäll inte ens var befogat för gnällandets skull. Leksand åkte kanske runt och försökte imitera italienska fotbollspelare, vad vet jag. För med det gnällandet och de amatörmässiga filmningar de pysslade med, kan inte jag komma på något annat svar. Tragiskt att se på en hockeyrink hur som helst.

Egentligen, ju mer jag tänker på det, är det sanslöst att vi vinner så lätt med de kraftiga brister som några av våra backar uppvisar igår. Jag och läktarsällskapet höll på att trilla ner och slå ihjäl oss när det kungjordes att Weihager var bästa spelare i Malmö. Hur utsågs det? Med tärning? Om vi bortser från Söderberg som var på den nivå man önskar att han var i varje kamp tyckte jag att Thomas Larsson var överlägset bäst i Malmö. Detta är något värt att nämna då jag har honom som liten hackkyckling normalt sett. Ofta utmärker han sig genom att ta idiotiska utvisningar efter diverse psykbryt.

Igår visar Thomas en ohygglig vilja, energi och hör och häpna spelsinne. Om det var publiken, motståndet eller befordran upp i förstakedjan med Söderberg och Urbas vet jag inte. Förmodligen en kombination och jag hoppas att det är något som han kommer fortsätta med. Spelar han som igår tillför han faktiskt något som laget behöver.

Synd för Leksand att man sabbat sin målvakt för säsongen, Eriksson såg livrädd ut så fort pucken kom nära och sprutade returer. Ett bättre lag än oss, säg ett Elitserierlag i Kvalserien, hade inte haft stora problem med att hänga en 6-7 kassar mot ett Leksand av igår. Alternativet Lawson verkar ännu sämre så det är bara för masarna att gilla läget. Kan vara säsongens absolut mest idiotiska värvning i svensk hockey den där Lawson.

Nu ska det bli MYCKET intressant att se hur vi kan utnyttja gårdagen. Om vi kan fortsätta på den inslagna vägen i de löjligt viktiga matcherna mot Troja och Växjö uppe i Småland kommande vecka. Jag behöver väl inte berätta HUR viktiga dessa matcher är. Vi behöver vinna båda för att överhuvudtaget ens ha en teoretisk chans till direktplats. Vi behöver även vinna båda för att plocka den så viktiga fjärdeplatsen med hemmafördel i playoff. Jag är taggad och nervös redan, hoppas verkligen att vi har vad som krävs. Finns bara en sak att säga; KÄMPA MALMÖ!

Idrottspsykologi, någon? Jag begriper mig inte på den i varje fall. Under åtta omgångar var vi oslagbara och vann oavsett hur dåliga vi var genom att enkelt manövrera ut våra motståndare till att ta ofarliga avslut. Sen har vi borta möte mot ett hysteriskt formsvagt Borås och två matcher senare står vi med 0 hemspelade poäng och den ohyggliga målskillnaden 2-11.

2-6 speglar väl visserligen inte matchbilden, vi vinner skotten klart och i stora delar av matchen är det ändå vi som för den. Eller åtminstone håller puck och rullar runt i anfallzon men utan att direkt gå på mål. Åtskilliga kanonlägen blev inget när vi passade istället för att dra pucken på mål.

0-1 efter första var verkligen omotiverat rakt av, Bofors hade tre kontringar och det var allt de hade i den perioden men vi gjorde inga mål. Det som händer i andra är en smärre skandal om jag ska vara ärlig. Laget pissar sina hemmasupporters i ansiktet genom att inte göra det enklaste av jobb. En kille som Robin Weihager som gått från klarhet till klarhet på senare tid var en total katastrof igår. 

Veckan är redan nu en fullständig katastrof och inte ens en seger på fredag räddar upp det. Jag tror att det var här, 15-17 februari, som vi gav bort direktplatsen till Kvalserien. Det känns bara så och i ärlighetens namn är det nog lika bra. För att vi ska ha någon chans i en Kvalserie tror jag det är bättre om vi får ta den hårda vägen via play off.

Detta bygger jag på det faktum att vi har fantastiskt svårt efter uppehåll och då är det bättre att vi får hålla igång konstant istället för att vilka innan den eventuella Kvalserien. Jahapp, nu är det bara att bryta ihop och komma igen som den populära klyschan säger. 

Trots allt, idag är en ny dag och kärleken till Malmö Redhawks är evig, totalt och oförstörbar. Aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp! KÄMPA MALMÖ!

Jag vet inte med er men jag tog mer eller mindre för givet att vi skulle bärga en trea igår, ganska enkelt dessutom. Borås är för tillfället ett oengagerat lag och Malmö hade en ruskig segersvit att bygga på. Men istället kommer lilla Borås in och pissar ner oss så fullständigt att man hade behövt sanera långt ner i grunden för att få bort vätan.

Finns ingen direkt anledning för mig att orda speciellt mycket mer om detta förutom att vi fortsätter att ge poäng till lag som givetvis inte ska ha en sportmössa mot oss. Igår verkar inget fungerat och spelare koncentrerade sig på helt fel saker än vad man borde och ska förvänta sig. Ingen nämnd men det är bara att titta i den officiella statistiken så fattar ni vad jag syftar på.

Enda lite roliga och positiva som jag kan se med gårdagens debacle var det faktum att Johan Svensson äntligen fick en chans att visa upp sig i matchsituation med oss. Marcus fick nog efter fyra i röven och lämnade över till vår trogne båsdörröppnare. En puck fick han släppa förbi sig på de 27:15 han fick på isen och landar därmed på en bättre procent än Marcus totalt, 92.31% mot 91.81%, alltid något att glädjas åt alltså.

I övrigt är det bara att glömma det pinsamma vi tvingades utstå igår och se fram emot två kanontuffa matcher vilka vi nu bör vinna båda. Vid seger igår hade vi haft lite andrum, så är icke fallet nu och det är bara att bita ihop och se till att fixa det svåra i utmaningen. Sen är det bara för oss att bittert konstatera att vi är usla på att föra matcher. Vi spelar som bäst mot lag som är skickligare än oss känns det som. När det är våran tur att hålla i taktpinnen ger vi oftast bort den och det ser bara krystat ut.

Nåväl, det ska bli spännande att se hur laget reagerar på förnedringen igår mot Bofors på onsdag. Om vi knyter näven och kommer ut hungriga som utsvultna...ja, hökar. Eller om vi faller tillbaka till det bedrövliga oss som vi var innan segerraden började. Hoppas verkligen på det första alternativet, jag vet vad vi kan. Vi kan vinna matcher med stenhård disciplin och benhård vilja. Det är vad jag vill se i morgon när Bofors kommer ner på besök. Blir det så? Den som lever får se.

En riktigt het och viktig vecka väntar vårt älskade Malmö. Tre stenhårda bataljer på fem dagar kommer verkligen ställa krav på det åderlåtna mannskapet. Skador och landslagsresor gör att kvällens match borta mot Borås inte ens i teorin är en lätt match som det kanske borde varit. Jag gissar att det kommer krävas en rejält taggad insats för att vi ska kunna bärga en viktig trea.

Borås som dessutom haft det tungt på slutet kommer säkert göra allt i sin makt för att knipa samma poäng som vi så väl behöver i den hårda kampen om direktplats till Kvalserien. Man har visserligen skeppat sin bästa spelare till Frölunda men det gör dem på inget sätt ofarliga.

För oss blir det ingen rast eller ro sen, efter matchen är det bara att börja tagga upp för det tunga mötet mot Bofors hemma på onsdag. Bofors som alltid brukar vara svårslagna och vi får säkert räkna med att de kommer ägna sig åt diverse svinerier på isen ledda av ärkegrisen Fredrik Höggren. Full fokus och hålla huvudena kalla är vad som gäller för att plocka en trea där.

För sen på fredag är det examensprov för laget. Leksand hemma i borgen borgar för en härligt underhållande fredag inför fullsatta läktare. Leksand som skämde ut sig genom att förlora hemma mot bottengänget Björklöven sist lär ha fått sina fiska varma av Strömberg. Leksand har utan någon som helst konkurrens Allsvenskans bästa lag på pappret och har redan börjat sälja Kvalseriepaket. Vi kan alltid hoppas att det får dem att tro att det är klart, vilket det givetvis inte är. Den tjocka tanten har inte lallat och innan dess är INGeNTING klart, det har vi bittert fått erfara i några Kvalserier.

Vi behöver alla poäng och jag hoppas att vi kommer kriga som inträngda djur för dem också. Svårt att säga hur många poäng vi bör ta, men jag tycker inte att vi ska plocka mindre än 6 poäng i veckan. Hoppas även att Malmöpubliken inser vidden av det som vi kämpar om nu och även ser till att komma på Boforsmatchen på onsdag. Publiken behövs och vi behöver låta mycket. Det ska vara extremt jobbigt för motståndare och domare att sänka oss med en massiv ljudmur vid minsta miss. Så kom igen nu Malmö, stå upp för Redhawks och ge oss en sjätte utespelare! KÄMPA MALMÖ!

Efter sex säsonger i de värmländska skogarna kommer han äntligen himm igen, nummer 21, Jesper Mattsson. Äldre, visare, mer rutinerad och väldigt van vid mörker och kyla. Jag tror inte att jag behöver förklara något mer ingående om hur mycket Mattsson kommer betyda för dels det unga lag vi har men även för Peo Larssons fortsatta arbete med truppen inför 2010/11.

En urgenuin lagspelare som Mattsson kan utan tvekan locka dels nyförvärv men givetvis också spelare med utgående kontrakt att förlänga med Malmö. Mattsson gör allt för laget, det har han inte minst visat i Färjestad där han spelat allt utom målvakt, allt för att laget ska få ihop en fungerande kemi.

Det hade inte varit helt fel att ha honom med oss in i en eventuell Kvalserie i vår, givetvis. Men, och detta känns konstigt under brinnande säsong, hans signatur på kontraktet får mig redan att längta till nästa säsong. Jag har saknat Mattsson sedan den dag han for, laget har saknat någon som Mattsson sedan ungefär samma tid. Vi har nog ALLA saknat Mattsson skulle jag tro.

Med Mattsson följer ett per automatik skarpare powerpaly, ett konstant hot för motståndarna i egen zon. Mattssons bössa är välkänd, välriktad och skoningslös. Något vi saknar i år, förvisso har MacLean ett extremt bra skott men där stannar alla jämförelser de båda emellan. Mattssons verktygslåda är välfylld medan MacLean har ett universalvertyg för alla jobb.

Nåväl, Silly Season börjar tidigt för oss i år. Hoppas att den fortsätter lika underbart som den började. Ännu en gång; varmt VÄLKOMMEN HIMM Jesper Mattsson, du har varit saknad!

Familjedag ute på Malmö Arena med aktiviteter för barnfamiljer sammanföll alltså med mötet mot glödheta Västerås. Lämpligt nog såg båda lagen till att bjuda de dryga 5000 på rejäl underhållning. Om inte den bästa så nära nog den bästa matchen för säsongen där båda lagen bjöd på strålande underhållning, mycket mål och ett för hemmapubliken lyckligt slut.

Vi bjöds på ett tungt avbräck, till, när Marcus Olsson tvingades lämna återbud. Jag måste ärligt säga att det kändes riktigt jobbigt inför match med en så pass viktig center som Olsson borta. Men de spelare som fanns med gjorde en rejäl insats och vek inte ner sig en tum trots att vi i början var rejält tillbakapressade och hamnade i 0-2 underläge. Inte heller knäckte det oss när vi vände på steken och snabbt kvitterade för att sen få en tveksam utvisning mot oss och underläge 2-3 igen.

Det är bara så att denna upplaga av Malmö ger aldrig upp, oavsett om spelet fungerar eller inte så gör vi alt vi kan för att vinna matcherna. Och så blev det idag också, en underbar vändning och vi bjöds på riktiga delikatesser till mål. Vi bjöds på massor av lägen, åt båda håll, och vi hade två klockrena ramträffar.

Det jag tycker är lite synd är att vi drar oss hemåt direkt när vi fått ledningen. Då är det defensiven som gäller och vi fiskar efter misstag från Västerås. Det hade vi inte behövt göra känns det som. Vi hade ett rejält spelövertag i deras zon just då och hade säkert kunna smälla in något eller några mål till i den fasen av matchen.

Är kanske dumt att gnälla efter en seger och dessutom publikfriande match, men jag tycker att anfall är det överlägset bästa försvaret. I anfall blir det inga mål i baken och man tröttar dessutom ut motståndarna mer om de tvingas kämpa utan puck. För ibland tycker jag att vi ger bort pucken lite väl enkelt och bara för att vi inte vågar fylla på med mer folk när defensiven är prio ett.

Men som sagt, vi har nu åtta raka segrar och det är inte riktigt läge att gnälla på ett uppenbarligen vinnande koncept. Men jag kunde önska att vi använde den inneboende kreativa och anfallsglada kunskap som laget faktiskt besitter, och som visades upp fram till ledningsmålet, mer för det är riktigt roligt att se på. Det som är roligt att se på lockar folk till arenan och det är livsviktigt för oss om vi vill uppåt då vi inte har en massa tv-miljoner att slänga på spelare. Det är alltså rejäl publiktillströmning som ska kunna ta oss uppåt tillsammans med en kontinuitet i klubben.

Ännu en gång gnäller jag trots att vi har bäst publiksnitt i serien och bättre än flera Elitserielag, men jag tycker det skulle kunna vara så mycket mer. En match mot en het motståndare som Västerås är i nuläget borde kunna dra åtminstone 8000 pers tycker jag. Bara för att vi, och våra motståndare, inte har de bästa spelarna som finns på marknaden innebär inte det att matcherna inte kan vara underhållande. Som dagens drabbning verkligen visade, nog så underhållande som Elitseriemöten i de lägre delarna av den serien skulle jag säga.

Så ta er samman nu Malmöbor och se till att komma på de matcher som är kvar denna säsongen. Nu har vi vittring på direktplats till Kvalserien och publiktryck och läktarstöd kan bära detta lag hur långt som helst, det vet vi sedan i fjol. Och vi såg det även idag, när publiken vaknade till liv och började höras satte det press på både domare och motståndare samtidigt som det eldade på oss till att höja tempot betydligt.

Så, ännu en gång, se till att komma till arenan och inte bara när Leksand är på besök. Det är roligt, värt det och om vi hjälps åt kommer vi uppnå Elitseriestatus förr eller senare. KÄMPA MALMÖ!

Hockeyhelgen inleddes med att tabelljumbon skulle få sig en omgång. Ska jag vara ärlig, och det ska jag väl, spelade vi som brukligt ingen direkt bländande hockey mot bottenlag. Det vi gjorde bra var försvarsarbetet. Visst, vi är mil från elitseriekvalité men ändå stabila och Markus Svensson behövde inte göra speciellt många kvalificerade räddningar för att hålla sin nolla.

Anfallsspelet var desto trubbigare och vi hade förtvivlat svårt att gör något av de lägen som borde varit om inte mål så åtminstone mycket het målchans. Vi hade flera 2-1, 3-1 lägen som blev absolut ingenting och det tycker jag inte att man har råd med. Eller ja, nu hade vi ju råd med det igår men man borde inte ha råd med det egentligen.

Otroligt tragiskt att Malmöborna håller sig hemma, en fredagskväll. Kan själv inte komma på något mysigare fredagsmys än att inleda helgen med lite hockey. Det bortskämda folket tänker säkert att är det inte Elitserien så får det vara. Men, kommer man inte nu och stöttar känns Elitserien också otroligt långt bort. Ingen publik innebär mindre pengar innebär mindre bra hockeyspelare, enkel sportmatematik faktiskt.

Nu tycker säkert en del att 4527 betalande mot en tabelljumbo är något man ska vara nöjd med i HockeyAllsvenskan. Jag håller INTE med, jag tycker att allt under 6000 pers är dåligt i en stad av Malmös storlek. Och även om det lag vi har idag inte kan spela den bländande hockey vi alla vill se betyder inte det att matcherna inte är underhållande. Det var ingen minnesvärd kvalité på matchen igår men lika fullt väldigt trevlig fredagsunderhållning.

Någon kanske tycker vi ska vara nöjda och hålla käften när vi har bättre publiksnitt än fem Elitserielag. Det tycker inte jag heller, vi skulle ha bättre snitt än de flesta Elitserielag för vi behöver det. Vi får inga stora tv-pengar och är fullständigt beroende av publiken medan lag som Södertälje verkar kunna ha ett hyggligt lag trots att ingen kommer på matcherna.

Nåväl, nu ska jag inte gnälla. Ny relativt enkel trepoängare bärgad igår och ikväll väntar Redhawkssupport-partaj. I morgon kommer Västerås på besök, ett västerås som KROSSADE Växjö igår. Kan bli en riktigt bra match där vi faktiskt måste visa upp ett fungerande spel över hela isen. Hoppas Malmöborna behagar komma då, för lite söndagsmys. 16:00 är det nedsläpp, VAR DÄR!

Snöstormen här nere gjorde nog ingen besviken med trafikkaos och elände. Malmö gjorde inte heller någon besviken igår, tre poäng uppe i Umeå var precis vad vi behövde och dessutom mot ett desperat lag. Det som värmer mest är våran nu, relativt stabila defensiv och Markus Svensson som ger våra backar det lugn som de behöver för att spela så bra.

Björklöven hade mest puck igen men ännu en gång kändes det relativt ofarligt allt som oftast. Det jag tycker är lite synd skulle då vara att vi inte utnyttjade våra vändningar med bättre skärpa. Sista minuterna hade inte behövt bli så spännande som de blev om vi hängt några kassar till.

Nu är i och för sig Gailbraith en bra målvakt men den där riktiga dräparskärpan fanns inte vid bland annat friläge från oss. Nåväl, nu räckte två mål för att hämta hem tre poäng från Umeå vilket verkligen inte tillhör vanligheterna för oss. Troligen är stämningen i löven nära bristningsgränsen. Folket på läktaren verkar ha gett upp för längesedan, 1718 betalande är ren och skär katastrof om vi ska vara ärliga.

Nu gäller det för oss att bibehålla det momentum vi skaffat oss och inte släppa av på det relativt noggranna spel vi har presterat på slutet. Kan vi göra vårat jobb rejält bör vi kunna göra detta till en 9/9 vecka. Med lite flyt kan vi ha lite folk tillbaka framåt helgen också vilket verkligen inte hade gjort ont. Jag ser hur som helst fram emot helgens matcher, ska bli spännande att se oss med ett visst självförtroende i bagaget.

Snöstormen här nere gjorde nog ingen besviken med trafikkaos och elände. Malmö gjorde inte heller någon besviken igår, tre poäng uppe i Umeå var precis vad vi behövde och dessutom mot ett desperat lag. Det som värmer mest är våran nu, relativt stabila defensiv och Markus Svensson som ger våra backar det lugn som de behöver för att spela så bra.

Björklöven hade mest puck igen men ännu en gång kändes det relativt ofarligt allt som oftast. Det jag tycker är lite synd skulle då vara att vi inte utnyttjade våra vändningar med bättre skärpa. Sista minuterna hade inte behövt bli så spännande som de blev om vi hängt några kassar till.

Nu är i och för sig Gailbraith en bra målvakt men den där riktiga dräparskärpan fanns inte vid bland annat friläge från oss. Nåväl, nu räckte två mål för att hämta hem tre poäng från Umeå vilket verkligen inte tillhör vanligheterna för oss. Troligen är stämningen i löven nära bristningsgränsen. Folket på läktaren verkar ha gett upp för längesedan, 1718 betalande är ren och skär katastrof om vi ska vara ärliga.

Nu gäller det för oss att bibehålla det momentum vi skaffat oss och inte släppa av på det relativt noggranna spel vi har presterat på slutet. Kan vi göra vårat jobb rejält bör vi kunna göra detta till en 9/9 vecka. Med lite flyt kan vi ha lite folk tillbaka framåt helgen också vilket verkligen inte hade gjort ont. Jag ser hur som helst fram emot helgens matcher, ska bli spännande att se oss med ett visst självförtroende i bagaget.