Först ut har vi Stefan Brännare . Brännare spelade i Sverige för Rögle i gamla division 1, men begav sig till Nordamerika redan som 20-åring. Första säsongen för Powell River Kings i den starka kanadensiska juniorligan BCHL. I BCHL gjorde Brännare 57 mål och totalt 116 poäng på 60 matcher och var trea i hela poängligan.

Efter sin succé i BCHL fick Brännare scholarship på Providence College, där han fortsatte göra poäng i bra tempo. I NCAA tillåts inga fighter, och spelarna lirar med helgaller. Brännare verkar dock har lärt sig en del under sin tid i college.

Efter sin tid i NCAA skrev Brännare kontrakt med Wheeling Nailers i ECHL, och spelade där under sex av sina sju proffssäsonger. Han gjorde sig känd som en av de tuffaste spelarna i minor hockeyn. Under säsongen 00-01 hade brännare 15 fighter, 224 utvisningsminuter i ECHL – på 67 matcher. Ganska ovanlig stats för att vara svensk.

Jag såg Brännare lira 04-05, och det var inget snack om att han hade rykte om sig som tough guy. Ofta behövde han inte ens slåss, det räckte att han var i närheten för att andra spelare skulle lugna ner sig.

Totalt hade Brännare 32 fighter i ECHL.

**

En annan svensk som gjorde sig namn som en av de tuffaste minor league spelarna under sin tid var Uppsala-killen Andreas Sjölund. Under sina säsonger i gamla WPHL gick han under smeknamnet ”Crazy Swede”. Han låg ofta i toppen i utvisningsligan och under säsongen 99-00 samlade han på sig 279 utvisningsminuter, och hade 14 fighter.

Sjölund slogs ofta och gärna – men förlorade oftare än han vann. I USA säger man ”you gotta win at home, and show up on the road”. Sjölund backade aldrig för någon, och trots at than torskade oftare än han vann gjorde han sig känd som en av de tuffaste spelarna I WPHL.

Sjölund gjorde faktiskt coomeback i USA i UHL 02-03 och hade 9 fighter för Adirondack den säsongen. Så sent som 07-08 lirade *Sjölund hockey i svenska division 3 och hade 27 pinnar på 12 matcher. Dock verkar han ha hållit sig i skinnet då han bara skrapade ihop 12 utvisningsmuniter.

**

En annan svensk som gjorde sig namn som en tuffing är Stockholmsfödde Mats Larson. Larson åkte över och spelade i BCHL redan 1990 och fick ihop 183 utvisningsminuter på 40 matcher. Det följde han upp med tre säsonger för Jacksonville Bullets i gamla SunIHL där han hade 230, 335 och 136 PIMs respektive säsong. Totalt 700 utvisningsminuter på 141 matcher.

Ganska ovanlig stats för att vara svensk det med.

**

Johnny Oduya’s brorsa, Fredrik Oduya var även han ett monster i ligorna under NHL. Under sina säsonger i Nordamerika samlade ”Knock Out Fred” på sig 102 fighter. Ganska bra jobbat av en svensk. Oduya är 190cm lång, och väger dryga 100 pannor. Bra kraft bakom hans slag.

Oduya var förövrigt jäkligt nära en plats i San Jose Sharks på 90-talet, men fick tyvärr aldrig mer än två försäsongsmatcher med laget. På de två matcherna hade han två fighter.

Oduya är så långt ifrån en typisk europé man kan komma. Under tiden i USA slogs han med alla tungviktare i minorligorna. Mike Sgroi, Dale Craihead, Alek Stojanov och med många av NHL’s tungviktare som Ryan VanDenBussche, George Laraque och Kryztof Oliwa.

Oduya var mycket ofensiv i sina fighter, och slog så hårt han kunde hela tiden – antingen blev han knockad, eller så knockade han sin motståndare

**

Fredrik Oduya vs. Steve Webb – OHL

**

Från en sak till en annan – men som ändå relaterar lite till samma ämne. Det är mycket snack i NHL nu om att ta bort contact to the head genom att försöka få fram en regel som ger avstängning/böter för sådana tacklingar.

**

Tacklingarna man pratar om är inte när motspelaren åker med huvudet ner i isen och därför får sig en propp; sådana uppskattar man fortfarande som en mycket bra del av sporten. Det man vill ha bort är tacklingar som kommer från "blindside" när en spelare inte själv har en chans att försvara sig - och som ofta leder till skador. Som när David Booth blev totalt manglad, på ett mycket fult sätt tidigare iår:

**

Sådana här tacklingar vill man ha bort, och det är helt rätt. Det är totalt livsfarligt med tacklingar i huvudet - och ligan har inte råd att se sina bästa spelare skadade (och ibland borta för alltid) pga. hjärnskakningar. I det här läget kunde Richards precis lika gärna satt axlen mot Booth's axeln, eller i bröstet. Det vet Richards med, men då det inte finns någon regel som förbjuder proppen han gav Booth blev det som det blev.

**

Sånt här måste bort från hockeyn, och NHL jobbar stenhårt på att fixa en ny regel. Man har dock gjort klart att man inte vill inte göra som i OHL och förbjuda all huvudkontakt, för då kan "lökhackare" som dribblar tills pucken blir fyrkantig med huvudet ner i isen aldrig bli tacklade.

**

Mitt tips – ta bort instigator regeln (den som ger den som startar ett slagsmål matchstraff) så lovar jag er att vi inte kommer se en enda tackling mot huvudet i NHL längre. Om spelarna själva får betala när de gör saker för att skada motståndare (genom knätacklingar, armbågar i skallen, fula slashings osv) genom ett handgemäng så kommer spelarna själva visa varandra tillräckligt med respekt för att sånt kommer försvinna.

**

Nu kommer det aldrig att inträffa, då även amerikanska samhället är för mycket PK för att tillåta att instigatorregeln försvinner. Men trots det, skulle man göra så skulle vi slippa se bentacklingar, armbågar och liknande i NHL. Det kan ni vara helt säkra på.

**

Så vad har hänt sedan sist.

OS ja - Svenska landslaget gjorde ju ingen glad. Att få stryk av Slovakien är väl bara snäppet bättre än torsken mot Vitryssland. Alla som tycker att BÅ Gustavsson är ett geni, att Fredrik Modins ”erfarenhet och kämparglöd" och att spela utan tempo skulle få oss att vinna OS hade fel.

Johan Franzen var riktigt bra, Niklas Bäckström var okej han med. Resten av laget var enligt mig underkänt.

**

Det är mer och mer tydligt att Sverige ligger efter. Vi rår inte på USA och Kanada vare sig på juniorsidan eller på seniorsidan. Ni som såg både JVM finalen och OS-finalen hajar vad jag menar. Tänk er om Sverige har försökt hänga med i Canadas och USA's tempo. Håll i hatten, det hade kunnat bli pinsamt.

Sverige hade givetvis försökt dra ner tempot och kontrollera genom att hålla i pucken, men ändå - hockeyn som spelades i OS-finalen var på en helt annan nivå än vad svenska landslaget hade klarat av den här gången.

Vi klarade inte ens att slå Slovakien.

**

Skönt också att de svenskar som tycker att Cris Pronger, Jeff Gleason och liknande klassiskt nordamerikanska backar inte håller måttet - som vanligt - fick fel.

Cris Pronger är en av världens bästa backar, och han är så elak att många forwards inte ens vågar komma i närheten av honom. Skulle vi haft en sådan spelare i Tre Kronor kunde vi skratta oss lyckliga

Gleason är en av de bästa PK spelarna i världen, och täcker skott ruggigt bra.

**

Jag var och kollade på ACHA Division I National Championship idag. Har inte set club hockey på ganska länge, och blev positivt överraskad. Matchen mellan Central Oklahoma University och Penn State var faktiskt en av de bästa matcher jag sett på länge.

Penn State gjorde 1-0 tidigt, och trots att matchen böljade fram och tillbaka stod sig det resultatet tills det var en minut kvar. COU's målis stod på skallen - han var ruggigt bra.

Med en minut kvar tog Central Oklahoma ut honom i förmån för en extra utespelare och kvitterade till 1-1 på följande tekning. I och med det gick matchen till övertid där Cetral Oklahoma gjorde mål i andra minuten med ett slagskott rakt i krysset från vänsterkanten.

Ruggigt bra match, och mycket roligt för Coach McAllister på Central Oklahoma University som är en av de trevligaste och mest sympatiska hockeytränarna jag träffat.

**

Jag kollade även två perioder mellan Minot State och Lindenwood.

Lindenwood, från St. Louis, är regerande ACHA-mästare. De har en svensk spelare från SSK J20 - han lirade dock inte i dagens match. Varför vet jag inte.I Minot State spelar Maxim Fokin som flyttade dit efter jul iår. Maxim är stabil i egen zon och är bra i en mot en.

När han vänjer sig vid spelet i Nordamerika kommer han bli en riktigt stabil back i ACHA.

**

I Fredags var jag och tittade på första rundan i GLJHL-slutspelet. GLJHL är Juior B hockey, och jag var intresserad av hur svenske keepern Gustav Claughton utvecklats sedan jag såg honom lira sist.

Gustavs lag, Central Wisconsin Saints mötte Wisconsin Rampage i första rundan. Matchen jag såg i Fredags torskade de med 4-2. Gustav spelade bra i kassen - men trots att hans lag sköt över 50 skott fick de bara hål på Rampage's målis två ggr.

**

Saints tog sig samman och slog Rampage i Lördagens match, men torskade tyvärr idag och med det är säsongen över för  CW Saints och Gustav Claughton. Det har varit kul att följa Gustav under hans första säsong i USA, och förhoppningsvis kommer han tillbaka och lirar på college i höst.

**

Just det ja, jag läste om Per Ledins fight med Fredrik Pettersson. För er som läst bloggen ett tag vet ni att Freddie P är en av mina favoritspelare. Han ger järnet hela tiden, gnäller aldrig och ställer upp för fansen VARJE gång de ber om något. Jag hoppas vi får se Freddan i Nordamerika igen snart.

Iaf - för att komma till fighten: i matchen mellan Frölunda och HV förra veckan knör Per Ledin ett akvarium över skallen - flyger på Pettersson och frågar om han vill fightas. Efteråt säger Ledin "jag gav honom chansen att inte fightas" och "det är klart jag inte tar av mig visiret". Sedan läste jag i Aftonbladet att Ledin fick frågan

"Och visiret behöll du på?" varpå han svarade:

"– Han får väl försöka ta av mig det om han vill, han har ju varit över och vet hur det ska gå till."

FEL Ledin: Har man visir tar man av sig hjälmen. Har man galler så hamnar man inte i fight alls, men gör man det så tar man själv av sig hjälmen innan. Skall Pettersson ha med sig en verktygslåda ut på isen bara för att i värsta fall behöva skruva av Per Ledins visir?

**

Har man helgaller när man spelar seniorhockey skall man ALDRIG någonsin ge sig in i slagsmål, man skall heller aldrig "trashtalka" eller försöka göra något över huvud taget för att verka tuff; bara genom att kolla på fågelburen framför näsan på en sådan kille så vet man ju att han inte ens är tuff.

Är man skadad och spelar med galler så får man vänta tills man tar av det innan man börjar glappa på motståndarna.

**

Att Per Ledin är ansedd vara en tuff spelare i "världens näst bästa liga" är ganska pinsamt. En kompis till mig lirade i Lake Erie med Ledin i AHL. Jag ringde honom och vi kom in på Per Ledin - jag frågade honom hur Ledin gjorde firån sig och han sa "Hard working guy, typical Euro tho - no guts".

När jag berättad att Ledin är ansedd som ett "råskinn" och en "flåbuse" i Sverige höll min kompis på att skratta ihjäl sig, han sa att Ledin inte sagt flaska på hela säsongen och var livrädd varje gång det ens luktade fight.

Sedan åker den snubben hem till Sverige, drar på sig en austronauthjälm och skall slåss med 175 cm långe Fredrik Pettersson med handskarna på; och sedan försvara sig i media. Tuff kille.

**

En kompis till mig som gör massor av mål i en av Europas bästa ligor ringde mig i helgen och frågade om tre lag i Sverige som vill signa honom till nästa år. Den här spelaren är riktigt ritigt bra, och blir bäst i ligan om han kommer till Sverige. Så fort det är helt klart med den här spelaren så kommer jag säga till här på bloggen, så slipper ni vänta på att laget går ut med det i mitten av sommaren.

Laget som det lutar mest åt att han signar med brukar dessutom vänta in i det sista för att överraska med sina storvärvningar, men iår slipper ni fans vänta. Väljer snubben att signa i Sverige, så skriver jag det här med en gång.

**

Gustav Nyqvist leder poängligan i NCAA och är dominant i match efter match. Har fått en del mejl om att kommentera på vad jag tycker om Nyqvist.

Gustav är riktigt bra, har sett många matcher med honom iår och han är ett hot vare gång han är i anfallszon. Maine lyckads bra med den svenskvärvningen, och inte fullt lika bra med några av de andra. Vill inte gå in på vilken spelare det gäller, men för ett par år sedan körde Maine en svennevärvning - dvs. googlade spelarens namn och erbjöd honom en deal utan att ha sett honom spela.

När svensken kom till campus i början av säsongen fick han foten innan första oficiella träningen med laget. så tro inte att Maine lyckas varje gång.

Nyqvist är dock ett fynd, jag tror inte han kommer spela kvar på Maine i vår - han börjar klättra på NHL-stegen i Grand Rapids skulle jag tro. Calle Hagelin är en annan svensk som scouterna här älskar. Han är en av Michigans absoluta toppspelare och jag tror vi ser Hagelin debutera i NHL inom tre år.

Kort efter intervjun blev Jimmy tradad till Waterloo. Då ingen i ligan längre vågade slåss med honom sa Lincolns coach att de inte behövde honom, och ville ge honom chansen att komma till ett lag där han fick lira mer.

**

Efter intervjun med Jimmy var det ett helt gäng svennar som skrev i kommentarerna om att ”slagsmål sannerligen inte hör hemma på en ishockeybana” och att ”ett råskinn som Jimmy Siers borde inte få spela ishockey”. En del kallade honom till och med "idiot" och hävdade att han måste ha problem utanför isen.

Uppenbarligen finns det läsare av den här bloggen som inte förstår sig på ishockey.

**

Jimmy Siers blev i dagarna officiellt klar för Brown University. Brown är en IVY League skola. IVY League är benämningen på de åtta absolut bästa skolorna i (Harvard, Yale, Cornell tex.) – och således en av de bästa akademiska institutionerna i världen.

**

För att bli antagen på Brown University krävs att man har riktigt bra betyg från High School - samt att man skriver topp 10% på SAT och ACT (USA's motsvarighet på Högskoleprovet).

**

Utan att ha fightats kan jag lova er svennar att Jimmy Siers ALDRIG fått chansen att spela i USHL och visa upp sig för Brown’s (och andra skolors) scouter. Ha även i åtanke att i NCAA hockeyn spelar man med galler och fighting är strikt förbjudet – så hans roll där kommer inte vara som slagskämpe.

**

För er som missat intervjun med Jimmy – eller vill läsa den igen - har jag länkat här nedan.

Del 1

Del 2

Del 3

**

En helt annan grej. Satt just och kollade på Finland-Kina i damhockey. Med 1:30 kvar fick Finnarna en utvisning. Kina ligger under med 2-1 och har en bra möjlighet att kvittera - men tar inte ut målisen. Hon står istället kvar hela matchen.

Har jag missat ngn regel i OS? Är det mycket sämre att torska med 3-1 än 2-1 eller missade coachen bara att ta ut keepern?

Om någon vet varför Kinas keps stog kvar i kassen vore jag intreserad att veta varför.

The UP – som det kallas – består av ett fåtal småstäder, och flertalet byar. Back in the day tänkte man göra Houghton, Michigan till huvudstad i staten då det bröts en massa koppar i gruvorna där uppe och ekonomin var stark. Som tur är valde man att inte göra det, för kopparn tog slut – och med det ”dog” hela UP.

**

Kvar där uppe är folk som till 80% har finländskt påbrå. Nästan alla man träffar heter ngt finskt i efternamn - vilket ni kan se om ni tar en titt på laguppställningarna för lagen jag lirade mot i helgen. Båda lagen har nästan bara ”finnar”. Jag kollade just rostern för Portage Lake Pioneers och där spelade bland andra :

Erik Kangas

Cody Sivonen

Steve Daavettila

Peter Heinonen

Josh Koskela

Jeff Haapapuro

Jason Porkka

Trey Saari

Miiku Karstu

Scott Wesa

Dan Juopperi

Ben Ruhonen

Med de efternamnen kunde det lika gärna varit TPS eller Jokerit man lirade mot.

**

NCAA-skolan som ligger i Hancock – precis över bron 10 minuter från Houghton heter passande nog Finlandia Lions och spelar i finska landslagets dräkter. De bytte namn för ett par år sedan, innan dess hette skolan Suomi University.

**

Det är snöstorm där uppe i UP 8 månader om året, och för att ta sig dit måste man åka genom the North Woods på vägar som är byggda för bilar och snöskotrar. Ganska unik upplevelse att köra bil i tiotalet mil med snöskotrar omkring sig och bara skog så lång ögat når.

 Jag tycker det är riktigt schysst att komma upp dit och känna hur annorlunda det är från stadslivet nere i Chicago jag lever i vanliga fall.

**

Nu är ju inte den här bloggen en orgie i Nordamerikansk kopparhistoria – utan en hockeyblogg; och vilken stad passar bättre än Houghton, MI när man snackar om hockey. Det var där uppe som VÄRLDENS första professionella hockeylag grundades – Portage Lake Pioneers.

Jag var där uppe och spelade mot dem, och deras ärkerivaler Calumet Wolverines nu i helgen. För en hockeynörd som jag kändes det som att stå på helig mark.

**

Sedan 1880-talet har man spelat proffshockey i the UP.  Rinken jag lirade i helgen byggdes 1902 och ligger precis vid floden. Det är en gammal tegelbyggnad som ser ut som ett slott. Väl där inne finns ett hockeymuseum där man kan läsa om traktens hockey genom åren.

**

Hockey är så stort där uppe, att på Michigan Tech University – som ligger i Houghton, så kan man studera Hockey History som universitetskurs. Jag var på en föreläsning av killen som håller i den kursen för ett par år sedan, och han kan verkligen allt om hockey. Helt otroligt.

**

Jag har sagt det förr men gör det igen, GLHL är en riktigt cool liga. Den har funnits i över 70 år, och ställena jag får se och besöka bara för att jag lirar är riktigt intressanta. I mitt lag är det ofta svårt att få ihop folk till bortamatcherna, och vi åkte de 7h enkel väg till Houghton/Calumet med bara tio spelare. Jag hajar inte varför folk inte åker med, jag skulle aldrig missa chansen att få spela i en hockeyrink som är över 100 år gammal, mot världens första proffslag i hockey.

**

Om någon av er har chansen att åka upp dit så ta den. Det känns som man reser 50 år tillbaka i tiden, alla heter ngt finskt och det snöar JÄMT – men jag lovar, det är så jäkla häftigt att få uppeleva!

**

Glöm inte kolla på bilderna i bildpelet ovan. Har med de gamla arenorna vi lirade i, bilder från hockeymuseumet och lite annat från UP. Har kommenterat på de flesta bilderna så ni kan se vad det handlar om. Kommentera gärna och skriv vad ni tycker.

**

Vill ni läsa mer om den 70-år gamla Great Lakes Hockey League så har jag skrivit om det i bloggen tidigare. Två andra inlägg om the "G" kan ni hita här och här.

Chicago ligger för närvarande på femte plats i USHL East Division. Steel gjorde sig av med tre utav sina absoluta toppspelare i veckan.

**

Greg Wolfe blev tradad till Omaha Lancers. Wolfe var kapten för Chicago Steel och en av de spelarna jag gillade mest i laget. Under sin första säsong i USHL gjorde han 21 mål och 6 ass. Bra ratio på mål/ass där.

**

Wolfe har haft collegeanbud hela året men väntat på att Michigan eller Michigan State skulle höra av sig och därför tackat nej till allt annat. Nu senaste tiden har det brunnit lite i knutarna då ingen av hans två toppskolor hörde av sig, så han följer därför lagkamraten Nick Pisselini till Western Michigan nästa år.

**

Chicago tradade dessutom iväg Mike Krushelnyski till Sioux City Musketeers. Krushenyski kommer nästa år lira collegehockey för Colorado College.

**

Steel bytte även bort sin främste målskytt i Mark Anthoine. Anthonie är commited till University of Maine nästa år där han blir lagkamrat med Gustav Nyqvist, Theo Andersson och Klas Leidermark. Anthoine har utvecklats riktigt bra sedan jag såg honom som rookie i USHL för ett par år sedan. Varje gång han är på isen skapar han något.

**

Jag sms:ade en person med bra insyn i Steel och frågade honom vad fasen det är som föresegår och han svarade ”Popper just blowing it up to make a run and build for the future”. Popper, Coach Poapst är inne på sitt sista år på kontraktet som head coach för Steel och verkar göra precis vad som helst för att få laget att prestera. Jag tycker dock att killarna de fick i utbyte för Wolfe, Anthoine, och Krushelnyski är betydligt sämre. Dock är de nya kidsen yngre, viket ju bådar gott för framtiden.

**

Chicago Steel förlorade även sin toppforward Sahir Gill under julupehållet. Gill är ev av de bästa spelarna jag sett i USHL under senaste åren. Han kom till Chicago från Vernon Vipers i BCHL för att synas mer för collegelag. Steel lag en av sina två ”importspots” på Gill. Strax innan jul fick Gill stipendium av Boston College. Veckan efter det lämnade han USHL och åkte tillbaka till Kanada.

Snyggt jobbat. Grabben är en av de mest avskydda spelarna i amerikansk juniorhockey nu – till och med coacher för andra USHL-lag är förbannade på honom.

Dåligt av Gill, men samtidigt – grattis till stipendiet.

**

Jag skall upp till norra Michigan och kolla/lira hockey i helgen. Kolla in snart igen så får ni höra om det, och som vanligt – mejla på usabloggen24@gmail.com om det är något ni undrar eller vill läsa mer om.

**

PS - Muskegon, Michigan får ett USHL lag nästa säsong. Hemligt som fasen än så länge.

Remember where you heard it first.

Över 55 000 människor hade letat sig till Camp Randall Stadium – som UW’s Football-arena heter – för att kolla på NCAA-hockey. Innan matchen snackades det om att slå nytt publikrekord, och även om det var mycket folk slogs inget rekord.

Matchen var bra och bjöd på en del vackra mål. Wisconsin vann till sist med 3-2  i en mycket underhållande match.

**

På tal om publiksiffror. Fresno Monsters i WSHL – som är en Junior A Tier III liga – drog in över 6000 (!) fans i var och en av sina senaste hemmamatcher.

Hajar ni hur coolt det är – över 6000 fans som går och kollar på juniorhockey i Kalifornien. Och då är ändå inte WSHL på långa vägar lika bra som tex. USHL.

**

Frölunda och Malmö möttes nu senast i J20 Topp-8 serien. Två av landets bästa juniorlag drabbade samman och lockade hela 211 åskådare enligt swehockey.se. På matchen Brynäs-Leksand var det 99 pers.

Underbart att man stöttat och satsar på juniorhockey i Sverige.

**

J20-hockeyn i Sverige är riktigt bra – men arrangemanget runt om är pinsamt dåligt. Jag tycker synd om grabbarna som lirar, det måste ju vara skittrist att spela inför tomma läktare hela tiden trots att hockeyn som spelas både är riktigt bra och underhållande.

**

Det måste väl finnas fler än 211 människor i Göteborg, eller knappt 100 i Gävle, som tycker om ishockey. Eller har jag fel?

Ni som eventuellt vet bättre får gärna kommentera.

**

Bilderna i bildspelet är tagna med mobilkameran så kvalitén är inte den bästa – men den ger iaf en hint om hur det var att kolla på matchen.

Jag hade tänkt hjälpa er som värvar åt elitserielag - eller kanske rent av allsvenskan. Jag har sett fransmannen Stephane Da Costa lira sedan han spelade för Texas Tornado i NAHL. Han var då 18 år gammal, men spelade redan som en veteran. Han är riktigt rikigt bra.

Efter ett år i NAHL gick Paris-födde Da Costa vidare i karriären och hamnade i Sioux City Musketeers i USHL.

**

Där utvecklads han vidare, och sitt andra år i USHL tyckte jag han var en av ligans absolut bästa spelare – och då fanns ändå killar som Danny Kristo som draftades i andra rundan. Samt  Louis Leblanc och John Moore som båda gick i första rundan i NHL-draften.

**

Da Costa spelar i år collegehockey på Merrimack, och öser i sedvanlig ordning in poäng. Han har 29 pinnar på 21 matcher såhär lång i sin första säsong som collegespelare. Da Costa är en odraftad spelare, som är BETYDLIGT bättre än många av de stolpskott som panikvärvats i Elitserien och Allsvenskan i år.

**

Det finns gott om killar som honom, men anledningen att jag skriver om det nu är att han är Europé och därför inte heller är en lika stor chansning som att dra in Jonny Random från Space Coast Blast till Division 1 för 48 000:- netto i månaden.

**

Jag vet inte ens om Da Costa hade vart sugen på att spela Elitserien, men han är ett bra exempel på hur en förening kan hitta bra spelare – utan att chansa på att signa stolpskott som kostar för mycket pengar - genom att scouta.

Da Costa har flugit under radarn i flera år, är inte draftad men öser in pinnar på varje nivå. Det finns MASSOR av liknande bra spelare i college hockey major juniors som är bättre än dessa trötta finnar och tjecker ES-klubbarna är förälskade i.

**

Från en spelare till en annan. För några månader sedan skrev jag om tidigare supertalangen Josh Unice när han blev cuttad av Windsor Spitfires i OHL. Unice har nu hittat ny klubb. Unice spelar nu college hockey i CIS – den kanadensiska motsvarigheten till NCAA – för Western Mustangs. Tanken var att han inte skulle spela alls mer i år, och börja på Western nästa år – men då deras andra keeper blev långtidsskadad hoppade han in med en gång.

**

Just det, en sak till: till er som hävdar att svenska spelare slåss med handskarna på för att man ”inte får slåss utan” och "får matchstraff om man tar av sig dom"; hur kommer det sig att man till och med i Tjeckiska ligan droppar vantarna. Det får man inte göra där heller.

**

Är Elitserien den enda ligan i världen där man slåss med handskarna på? Skulle vara intresserad om någon av er hade information om detta. Jag tror ES är den enda, men jag kan ha fel.

Händelsen inträffade i en juniormatch i norrland. Jag tycker det är ruskigt och känner mig helt tom på många sätt - men ville ändå skriva något.

Jag vet inte vem domaren är, men jag delar ändå sorgen med hans släkt och vänner. Det är fruktansvärt tråkigt att något sånt här kan hända.

**

Enligt vad jag förstått var det hela en olycka, och givetvis är det mycket trist för spelaren som sköt skottet. Jag hoppas han repar sig, för det kan inte vara lätt för honom heller just nu.

**

Vet som sagt inte riktigt vad jag skall skriva, just nu känns faktiskt allt annat inom både ishockey och andra vardagsproblem genast irrelevant.

Enligt US College Hockey Online har Geneso och Buffalo State – båda NCAA DIII – har varit under utredning av NCAA under ett pr månader. Anledningen är att skola delat ut bättre financial aid packages till idrottare- och då framförallt till hockeyspelare – än till andra studenter på skolan.

**

I NCAA DIII-idrott förekommer inga atletiska stipendier, men det är helt okej med alla andra typer av stipendium. Reglerna säger dock att dessa stipendier, grants eller Financial Aid måste vara utspridd procentuellt rättvist över alla institutionens elever. Att den regeln finns är naturligtvis för att inte DIII-skolor skall kunna erbjuda ishockeyspelare fulla stipendier och kalla det ”leadership scholarship” eller liknande.

**

Flera DIII skolor ”gömmer” atletiska stipendier i ”leadership/international/needbased financial aid” och kallar helt enkelt stipendiet något annat. Nu åkte dock Buffalo State och Geneso fast för att framförallt gett kanadensiska hockeyspelare riktigt bra ”international scholarships” för att de är international students.

Iom. att säsongen redan startat låter man skolorna fortsätta grundserien – men när slutspelet börjar måste skolorna avsluta säsongen. Dessutom är de under NCAA-probation i två år och hela deras kanadensiska financial aid package tas bort.

**

Det hårdaste straffat för Buffalo State och Geneso kom dock inte mot skolorna, utan mot de spelare i skolornas hockeylag som mottagit financial aid; de fick alternativen – fortsätt spela hockey och ge upp hela ditt stipendium, eller sluta spela hockey, gå kvar på skolan, och behåll det.

Tufft val för en student.

**

Andra nyheter från NCAA är att Lebanon Valley Flying Dutchmen’s Head Coach Ted Russel hoppade av sitt uppdrag efter mindre än tre år på posten. Lebanon Valley var bara ett par matcher från att slå NCAA’s all time record i antal förluster i rad, och Russel var inte sugen på att bli associerad med det rekordet och hoppade av skutan innan den sjönk helt.

Lite Tommy Salo-style på honom.

Russell’s resultat på skolan under de tre åren han hade huvudansvaret blev 1 vinst, 65 förluster och en oavgjord match.

Dany Heatley visar upp sitt sommarhus och berättar om vad han gör med de fyra miljoner dollar han fick i bonus av Ottawa trots att han inte ville spela där:

**

För er som vill se det riktiga klippet kan ni se det här.

Västerås gjorde sig av med Carl Corazzini. Han mäktade med en kasse på åtta matcher i Allsvenskan. Inte riktigt vad man förväntat sig av honom.

Örebro gjorde sig av med Scott Matzka som inte heller han infriat förväntningarna. Han fortsätter istället i SM-liiga. Scouterna i Finland verkar inte vara mycket bättre än de i Sverige.

**

Hade Corazzini och Matzka varit svenska spelare, med "vanlig" lön är jag ganska övertygad om att de fått vara kvar i sina klubbar. Matzkas  27 poäng på 36 matcher är trots allt inte dåligt.

Som importspelare är de dock tilltänkta att ösa in pinnar, och får betalt därefter - vilket gör det svårt att rättfärdiga deras löner kontra deras produktion.

**

Även om han inte är nordamerikan så kickade Frölunda just Jussi Makkonen och säger att "utvecklingen inte blivit vad vi hoppats" men erkänner även att "ledningen har stort ansvar för detta". Skönt att en klubb iaf. erkänner att dom är dåliga på att scouta spelare innan de spenderar pengar.

**

Nej, med fulltidsanställda scouter skulle lag i Elitserien och Allsvenskan spara betydligt mer pengar än vad de lägger ut på chansvärvningar varje år. I USA har till och med juniorlag fulltidsanställda scouter - jag vet inte en enda Elitserieklubb som har det. Om jag har fel får ni gärna informera mig om detta.

Matchen är över; brottningen börjar. Ett par killar i vardera lag brottas med handskarna på. Bara det är ganska konstigt i sig. Om man är förbannad på någon och har en skumgummihandske på sig, och sedan bestämmer sig för att slå den andre på käften. Tar man då av sig handsken eller behåller den på?

Det mest naturliga med ett slagsmål borde väl vara att motståndaren skall få ont – varför behåller man då handsken på?

**

Hur som helst, själva brottningsmatchen är inte det jag tänkte skriva om utan hur disciplinnämnden i Sverige bestämmer avstängningar på ett sätt som ingen förstår.

Nu senast var det matchen Västerås-Örebro i Allsvenskan där Ribbenstrand och Axelsson som drabbade samman. Disciplinnämnden ger olika avstängningar i ärendet då den ene av de två är mer aktiv.

**

Två killar fightas – disciplinnämnden bestämmer att en kille är mer aktiv än den andre och ger därför olika avstängningar.

Sitter det någon slags boxningsdomare och betygsätter hur bra två killar är på att fightas, och sedan delar ut poäng/minuspoäng beroende på hur bra och dålig man är på att slåss? Om två killar bestämmer sig för att göra upp, varför skall de då få olika straff beroende på om den ene är bra och den andre dålig på att fightas? Det verkar ju helt knäppt.

**

Samtidigt, i matchen mellan Frölunda och Modo som jag nämnde innan hoppar Hinote och Kudroc ut på isen från båset. Om det är något som diciplinnämnden borde reagera på så är det att stänga av Hinote och Kudroc under en längre tid för att hoppa in från båset. Men när dessa två, hoppar över sargen för att medverka i ett slagsmål, vilket är bland de största no-no's inom sporten, får de ingen avstängning alls.

**

Även om ingen av de två knappt medverkade i brottningen när de väl var på isen skall de absolut stängas av en längre tid efter att ha lämnat båset. Det är bush-league att göra så.

**

Kan ni som följer svensk hockey närmare än jag vara snälla att förklara för mig hur disciplinnämnden funkar, vem som sitter med i den och vad de baserar sina straff på.

**

Två killar gör upp och bestraffas inte bara onödigt hårt, men olika hårt. Samtidigt hoppar två spelare in från båset för att slåss, och får ingen avstängning alls. Vilken cirkus.

Över 220 lag, och 1600 spelare deltog i årets upplaga av US Pond Hockey Championships. Jag måste erkänna att det var en av de häftigaste grejerna jag upplevt inom hockeyn.

Kolla in bilderna i bildspelet ovan så får ni se hur det hela såg ut!

**

Det har varit en stressig vecka, först var jag Månd-Torsd i Ann Arbor, Michigan och tittade på NAHL-Top Prospects. Från Chicago till Ann Arbor är det drygt fyra timmar.

Direkt efter att jag kom hem därifrån hoppade jag in i bilen igen med en kompis som även han bor i Chicago och skulle spela med oss i turneringen och åkte de sex timmarna till Minneapolis.

**

Turneringen spelades på Lake Nokomis, 10 minuter från downtown Minneapolis. 30 rinkar hade satts upp mitt på sjön. Varje rink var ungefär 2/3 av en normalstor rink. Man spelade fyra mot fyra – inga målvakter. Max två avbytare.

**

Reglerna var ganska enkla, ingen offside, ingen icing, inga utvisningar. Bröt man mot en regel eller om pucken gick över sargen fick motståndarna pucken. Gjorde man något riktigt fult så tilldömdes motståndarlaget ett mål.

**

Inga domare finns på plan, bara en scorekeeper som står vid sidan om och håller ordning på resultatet. Tekningen innan matchen började börjar med pucken liggande på isen – centrarna slår klubborna mot varandra tre gånger sedan tekar man.

Efter mål så börjar laget som släppt in målet med pucken.  

**

För att göra mål var man tvungen att skjuta inom en träram som var ungefär en decimeter hög och en och en halv meter bred. I mitten låg dock en planka – så man kunde bara göra mål i hörnen; ungefär två decimeter på varje sida.

**

Med 1600 hockeyspelare på samma plats samtidigt blir det, som ni kan tänka er, en riktigt skön stämning. I värmetältet – som var stort som ett cirkustält – spelade liveband hela dagarna, ölmärken som sponsrade eventet hade bardiskar överallt och det var mycket hockeysnack överallt. Lag kom in från hela USA, och på kvällarna såg man hockeyspelare överallt på stan i Uptown (den stadsdel av Minneapolis som låg närmast sjön vi lirade på).

**

Första laget vi mötte hade flugit in från Boston och bestod av bland annat tre ECHL spelare. De var helt vansinniga hela matchen då de förmodligen hade räknat med att vinna hela spektaklet, men tji fick de. Vi slog dom med 9-8 så de gick inte vidare. Det gjorde iofs. Inte vi heller. Två av lagen vi mötte var riktigt duktiga.

**

Dessutom är det helt annorlunda att spela Pond Hockey än vanlig hockey. Mål gör man enklast genom att chippa in pucken mot mål (plankan som ligger i mitten) och sedan ha en spelare som står framför och knör in pucken i de små hålen i hörnen så man gör mål. Det märktes att vissa lag hade tränat extra på just det, och de spelade väldigt smart.

**

Det enda som inte var top notch med turneringen var vädret. Andra dagen duggregnade det, så ni kan själva tänka er att spela hockey utomhus på en sjö i regn. Det var helt omöjligt att ens passa pucken utan att den studsade omkring på den knaggliga isytan som börjat smälta pga. temperaturen.

**

Hur som helst, vädret kan ju ingen rå för och att flytta en sån här event för att det regnar lite är inget alternativ. Första dagen var väderförhållanden perfekta och turneringen som sådan var faktiskt hur kul som helst.

**

Nästa år skall jag försöka dra ihop ett helt lag med svenskar för US Pond Hockey Championship. Det kan bli riktigt kul!

Turneringen i sig var ganska bra. Det fanns ett gäng talangfulla hockeyspelare och det var bra tempo i matcherna. Svenskarna Johan Skinnars och Martin Sundstedt gjorde båda två bra ifrån sig, och en del NCAA-skolor pratade med dom om att eventueltl lira collegehockey nästa säsong.

**

En annan skandinav jag gillar är Nick Jensen i Bismarck Bobcats. Han har bra size, bra på rören och går hårt in i närkamperna. Har sett honom lira ett par gånger iår och problemet där verkar vara att han inte "kommer för att lira" varje kväll.

Han kan vara grym två matcher och sedan osynlig i två - hade han vart jämnare är jag ganska säler på att han redan varit klar för NCAA tills nästa år för han är faktiskt riktigt bra när han är sugen på det.

**

Det roligaste med turneringen var, som vanligt, att snacka med alla scouter och coacher. Jag åkte upp till Ann Arbor med en USHL-coach och det blev en hel del hockeysnack i bilen och under veckan. Det är intressant att höra olika coachers synpunkter på saker och ting. Som svenska spelare som ger upp i AHL och så vidare.

**

Häromkvällen satt alla coacher och scouter och snackade hockey och om vem som var decenniets bästa spelare, bästa lag osv. ALLA coacher var överens om att Ovechkin inte ens är i närheten av en lika bra hockeyspelare som Crosby.

Det fanns inte ens på kartan att Ovie och Sid kan jämföras – ganska intressanta argument med. I slutändan kom det ner till att Crosby vet hur man vinner – han bryr sig bara om att vinna. Ovechkin har ingen aning om hur man vinner.

Så lät det på juniortränare i USA iaf.

**

Jag var även och kollade på Yost Arena där University of Michigan spelar sina hemmamatcher. Mycket häftig byggnad, helt i tegel och säkert närmare hundra år gammal. När man går in täcks väggarna av matchtröjor och bilder på gamla UoM spelare som John Madden, Marty Turco osv. En av de häftigaste ishallarna jag sett.

**

Nu skall jag packa och åka till Minnesota för att spela Amerikanska Mästerskapen i Pond Hockey. Varje år fryser de ner en stor sjö uppe i Minneapolis och har 40 rinkar sida vid sida. Skall bli hur kul som helst, skriver mer om det när jag är tillbaka.

**

Ber om ursäkt om bildkvalitén är värdelös. Hade bara mobilkameran med mig.

Första delen kan ni läsa här.

**

Jag: När du blev äldre förstår jag att du var tvungen att flytta från Florida för att utvecklas som hockeyspelare. Vart flyttade du för att fortsätta din karriär?

Marc Howe: Min coach i Florida växte upp i New England och coachade på Avon, en prep school i Connecticut. Han sa till alla oss spelare redan när vi var barn at om vi ville komma någonstans med hockeyn var vi tvungna att flytta ifrån Florida.

Så flera av spelarna i laget ansökte till skolor i New England och jag spelade mitt första och andra år i High School på Avon. Efter det bytte jag till Canterbury School – en annan prep school – för mina två sista år på High School. Efter det spelade jag ett år Junior A i NAHL med Bozeman Icedogs.

Jag: Hur är hockeyn i Florida nu för tiden jämfört med när du växte upp?

Marc Howe: Det har vuxit en hel del! När jag spelade där nere fanns det bara två ishallar. Nu finns det fem eller sex stycken bara i södra Florida. Det är fler och fler duktiga spelare som kommer från Florida och det är bra för sporten.

Förr när scouter såg att en spelare var från Florida tänker de direkt att han inte är bra, bara på grund av vart vi kom ifrån, men det har ändrats nu.

Jag: Är hockeyn i södra Florida beroende av Florida Panthers? Säg, om Panthers skulle flytta – kommer ungdomsishockeyn i Florida dö ut?

Marc Howe: När jag växte upp – om Panthers då hade flyttat – hade hockeyn absolut fått sig en ordentlig smäll och jag vet inte om den hade överlevt alls. Men sedan de gick till Stanley Cup-finalen har hockeyn växt enormt i området.

Nu finns det till och med ett Southern Professional Hockey League lag där nere så Panthers är inte den enda hockeyn i södra Florida.

Jag: Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan Florda och säg Michigan eller Minnesota när det kommer till hockey? Är kunskapsnivån på ledare och spelare likvärdig – eller måste ni mer leva på talang och sedan lär er system och annat när ni blir äldre och flyttar från staten?

Marc Howe: Den största skillnaden är absolut statens hockeyhistoria, i Florida finns ingen sådan. När vi var yngre var vi absolut tvungna att tävla mot lag från andra stater i USA nästan enbart på talang, i unga år handlade det inte så oerhört mycket om system och så ändå.

När jag väl flyttade från Florida hade jag väldigt mycket att lära mig om spelet. Bara småsaker som h man agerar efter en tekning, vilken gubbe man skall markera osv. var helt nytt för mig. Nere i Florida spelade vi bara och tänkte inte så mycket på hur –man var forward eller back liksom – antingen gjorde man mål eller så försvarade man sitt eget. Inget djupare tänk än så.

Nu är det annorlunda och coacher och ledare i Florida är lika utbildade inom sportens alla aspekter som en coach från Michigan eller Minnesota.

Jag: Vad är dina framtidsmål med hockeyn?

Marc Howe: Som det ser ut nu blir det ingen mer hockey för mig efter college. Jag är inte helt säker på att jag aldrig kommer spela igen, men som det känns nu är Lawrence University’s matchtröja den sista jag kommer dra på mig. Jag är tävlingscyklar även för Gear Grinder Pro Development Team och kommer fortsätta cyklingen när hockeykarriären är över.

Jag: Okej, jag förstår – många läsare har mejlat mig och frågat vad spelare från USA tycker och tänker om att spela i Sverige. Om du skulle få några bra anbud i Sverige, hur skulle du se på att fortsätta spela  hockey isåfall?

Marc Howe: Jag har faktiskt aldrig varit i Sverige. Jag har varit i Europa två gånger, men aldrig haft chansen att åka till Sverige även om jag har hört mycket om landet. Att kunna spela ishockey och samtidigt vara i ett fint land som Sverige skulle vara en otrolig upplevelse för vem som helst.

Om möjligheten skulle presentera sig hade jag absolut fått ta mig en funderare på det. Jag är ingen kille som stänger dörren för framtida möjligheter även om det just nu känns som att jag inte kommer spela mer hockey efter min NCAA-karriär är över.

Jag tror att ligorna i Europa är ett underbart sätt för många spelare att fortsätta sina karriärer efter college och juiorhockeyn. Det är roligt att det är så pass många amerikaner i Europa – jag tror det hade vart en upplevelse för livet för vem som helst att spela hockey i Europa.

Jag: Marc, tack för att du tog dig tid att snacka med mig. Är det något mer du vill säga innan intervjun är över?

Marc Howe: Jag vill bara tacka dig Kalle för att du intervjuade mig. Jag tycker det är hur kul som helst att läsa din blogg även om den blir lite konstig i Google Translate!

Hälsa Sverige från mig! Haha!

**

Jag åker till Michigan om en stund för att se på NAHL Top Prospects och stannar där tills på Onsdag. Kommer följa svenskarna Johan Skinnars och Martin Sundstedt som båda är uttagna. Kolla in snart igen för att läsa om hur det går för dem!

Om det är någon spelare ni vill att jag skall ta en extra titt på och sedan skriva om i bloggen så mejla gärna på usabloggen24@gmail.com

Johan Skinnars började säsongen i Fairbanks Ice Dogs i NAHL men fick knappt med speltid. Istället för att hånga med skallen gnuggade han på, släppte handskarna både på match och träning och gav järnet. Trots att han mestadels höll till i tredje och fjärdelinan gjorde han en del poäng.

**

Strax innan juluppehållet blev Skinnars tradad till Kenai River Brown Bears i samma liga, och division som Fairbanks. På sina fem första matcher med Kenai gjorde Skinnars sju pinnar och blev utvald till ligans Top Prospects turnering.

**

Den här veckan han hans Kenai - som ligger sist i divisionen - spelat mot gamla laget Fairbanks. Kenai hade innan Torsdagens match aldrig vunnit en match i Fairbanks någonsin. I Torsdags gjorde Skinnars två ass när Kenai vann med 3-2.

Tidningarna sågade SÖNDER Ice Dogs tränare för att ha gett iväg Skinnars och TV-intervjun med coachen efter matchen när reportern tog upp ämnet var bland det roligaste jag sett.

**

Igår, Fredag vann Kenai IGEN. Även då var slutresultatet 3-2 och dalmasen hade två äpplen. Kenai vinner två i rad i Fairbanks, det hade ingen tippat för bara ett par veckor sedan.

**

Nu ikväll möttes lagen för tredje gången på lika många dagar. 2-2 efter full tid och OT. Matchen går till straffar - och vem tror ni sätter avgörande straffen för Kenai River mot sitt gamla lag? Jo, Alaskas Gunde Svan - Johan Skinnars!

Sjukt var ordet.

**

Skinnars själv sa om kvällans match att "Vi spelar tight och är svåra att möta. De skapade chanser, och vi skapade chanser. Vi fick in ett skott från rödlinjen i tredje perioden soom gav oss 2-2 - då kände vi på oss att vi kommer vinna igen" innan han va tvungen att rusa iväg på en TV-intervju.

**

Jag tycker det är grymt kul att se svenskar som inte deppar ihop och lipar när det tar emot, utan kör på ännu hårdare istället. Åka hem till mys-Sverige är enklast i många lägen, men att ta den lätta vägen ut leder sällan till något bra.

Cred till alla svenska killar i junior, college och proffshockeyn i USA/Kanade som ger järnet! Grymt kul att se!

Hur spelare från ställen där hockey inte alls är stort kommer till att börja med sporten är något som jag ibland funderar över. Jag tog mig därför ett snack med Marc Howe – född och uppvuxen i Fort Lauderdale, Florida.

Marc är den första spelaren någonsin från Florida att bli vald i CHL-draften då han 2001 valdes av OHL-laget Guelph Storm. Marc valde att inte spela Major Juniors utan hade siktet inställt på collegehockey. Nu spelar han NCAA-hockey.

Marc spelar för tillfället sin sista säsong av NCAA-hockey på Lawrence University och raderar ut alla skolans poäng och målrekord ur historieböckerna.

**

Jag: Tjena Marc, kan du berätta lite om dig själv?

Marc Howe: Tjena Kalle, absolut! Just nu går jag mitt sista år på Lawrence University. Jag kommer gå ut med en examen i Biologi, men jag är inte helt säker på vad jag kommer göra med min utbildning efter jag är klar med universitetet. Allt jag vet är att jag vill jobba med något som har med fitness och hälsa att göra.

Jag har alltid älskat att träna och röra på mig; det var aldrig bara hockey. Under sommaren tävlingscyklar jag, och jag kommer fortsätta med det när jag gått klart skolan.

Jag: Du kommer från Ft. Lauderdale, Florida – så långt ifrån en hockeystat man kan komma – och nu har du gjort flest mål i historien för ett lag i NCAA. Hur kommer det sig att du började spela hockey trots att du är från Florida?

Marc Howe: Jag kommer från Fort Lauderdale vilket inte är känt för hockey utan snarare för stränderna och nattlivet, men det var där jag började spela. Det är faktiskt en ganska rolig historia hur det hela började; men den första sporten jag någonsin höll på med när jag var ung var baseball, och sedan under säsongsuppehållet såg min mamma att det startade en inline-hockey liga precis där vi bodde.

Så morsan tyckte att roller hockey var ett bra sätt för att ”keep me out of trouble” under säsongsuppehållet och anmälde mig till laget. Jag fotsatte spela baseball och inlinehockey tills jag kom upp i den åldern att jag var tvungen att välja sport – och då inlinehockey var så nytt och spännande för mig valde jag det. Men på den här tiden hade jag fortfarande aldrig spelat ishockey utan det var enbart inline.

Det var inte förrän en spelare ut det lokala ungdomslaget i vanlig hockey bröt benet och de behövde en reserv som jag testade ishockey första gången. Några föräldrar i mitt inlinelag tyckte att jag var en bra spelare och sa ”Marc, du borde testa vanlig hockey” så när killen bröt benet provade jag.

Vid den här tiden hade jag ingen aning om hur man ens gjorde när man åkte skridskor. Jag hade knappt sett is tidigare – jag hade bara åkt inlines. Men mamma och jag åkte och köpte ett par vanliga skridskor och jag spelade min första match samma helg. Det slutade med att jag gjorde fyra mål i min första ishockeymatch någonsin, och jag antar att man kan säga att jag blev ishockeyberoende från och med den dagen.

Jag: Hur stort var hockey nere i Florida när du började spela?

Marc Howe: Haha, jag tror inte ens ”hockey” var ett ord folk kände till i Florida när jag började spela roller hockey. Folk hade inte ens hört talas om det.

Ishockey kom inte ner till Florida förrän Florida Panthers kom till staten. Efter att Panthers gick till Stanley Cup final 1996 började sporten växa.

**

Jag snackade även med Marc om hur han gick vidare med hockey efter att than utvecklades och blev bättre. Vart han flyttade för att fortsätta sin karriär och hur han ser på framtiden. Resten av intervjun kommer upp snart så kika in igen!

**

Från en Florida-född hockeyspelare till en Dalmas. Johan Skinnars gjorde två ass för Kenai River mot sitt gamla lag Fairbanks Ice Dogs i matchen som var slut för ett par minuter sedan. Kenai vann matchen med 3-2.

Fairbanks coach står nog med en lång näsa i båset och undrar hur han kunde trada iväg Gunde Svan till lokalkonkurrenten.

**

Jag märkte även att det här inlägget laddades upp två gånger av någon anledning. Varför vet jag inte, och jag har ingen aning om hur man tar bort ett redan publicerat inlägg så ni får leva med att det blev som det blev. Hoppas det är ok!

**

South Carolina Stingrays är topplag varje säsong, och så även iår. De leder sin division i fin stil. Det var i South Carolina som Alexandr Ovechkin’s barndomskamrat Nikita Kashirsky påbörjade sin proffskarriär. Kashirsky och Ovechkin växta upp tillsammans i Ryssland, och flyttade ungefär samtidigt till USA. Sedan dess har deras karriärer sett mycket annolunda ut.

**

Medan Ovie omgående blev superstjärna i The Show, lirade  Kashirsky först prep-school hockey på Georgetown. Kashirsky hade gott om bra NCAA erbjudanden redan efter prep-school, men saknade de engelskakurser som behövdes för att gå igenom NCAA’s clearinghouse och gick istället till EJHL för att spela juniorhockey.

**

Efter en säsong i EJHL saknade Kashirsky fortfarande vad som behövdes för att gå igenom NCAA DI Clearinghouse och bestämde sig för att lira hockey på Norwich University i Vermont, NCAA Division III.

**

På Norwich var Kashirsky dominant och när säsongen var över förra året åkte Kashirsky direkt till SC Stingrays i ECHL. Dit återvända han i år innan han blev uppkallad av springfield Falcons i AHL där han för tillfället spelar.

**

Kashirsky lär aldrig nå samma stjärnstatus som sin barndomspolare Ovechkin, men att de får spela i samma liga igen är inte helt omöjligt om Kashirskys utveckling fortsätter.

**

Andra överraskningar i ECHL är att Alaska Aces ligger sist i sin division. Alaska är topplag i ligan nästan jämt, och har ofta flera spelare med gedigen NHL-bakgrund. Det var inte länge sedan jag såg Kimbi Daniels lira där.

Laget hade dessutom, under lockoutsäsongen, hemmasonen Scott Gomez i truppen. Istället för att åka till Europa och håva in deg lirade Gomez ECHL-hockey i sin hemstad Anchorage och förde laget till succé.

**

Fick just ett telefonsamtal från en kille som sa ”Madison Ice Muskies folded”. Skall under dagen kolla om det verkligen stämmer – isåfall lär AAHL få svårt att fortsätta hela säsongen.

Miami, som bara torskat 2 matcher på hela säsongen mötte i helgen Robert Morris; en relativt enkel motståndare. Robert Morris spelar i CHA – ligan som nästa år inte längre kommer finnas till – och som rankas som den lägsta i NCAA Division I.

**

Robert Morris chockade Miami i Fredags och vann med 3-1. Internetforum och tidningar som följer collegehockey översvämmades med kommentarer. Det här är en skräll nästan i samma klass som när Holy Cross slog ut University of Minnesota ur nationals för ett par år sedan.

**

Hur som helst, tanken var att Miami skulle ta revansch i Söndags när lagen återigen möttes. Men icke sa nicke – Robert Morris vann igen, den här gången med 2-1. Jag vet inte när Miami senaste blev ”swept” men det måste ha varit ett tag sedan. Grymt kul att se hur det svänger i college hockeyn.

**

Iom. Miami’s torsk mot Robert Morris tog Denver över förstaplatsen på NCAA-rankingen. Denver är nästa alltid bra. I helgen mötte de Alaska-Anchorage borta och spelade en oavgjort och vann en match.

**

Från juniorhockeyn i Nordamerika kan det rapporteras att Eastern Junior Hockey League – EJHL – fick nio spelare rankade på NHL Central Scouting’s lista inför sommarens NHL-draft.

**

South Shore King’s spelare Charlie Coyle har jag hört mycket bra om, och han rankas för närvarande på 19:e plats. Han är tydligen en väldigt bra hockeyspelare. Hoppas jag får chansen att se honom lira innan säsongen är över.

**

EJHL är inte på några sätt USA’s bästa juniorliga – men ändå är det så pass många spelare som NHL scouterna attraheras av. Det är intressant tycker jag.

Jag skrev höstas om att jag var och kollade på en match i USA's lägsta proffsliga. Det inlägget kan ni läsa här. Sedan dess har jag även skrivit att Chicago och Detroit, mitt under pågående säsong, la ner sina lag.

**

Nu verkar det även som att Madison Ice Muskies är i trubbel. Enligt Madisons lokalnyheter har inte spelarna fått lön på flera månader, blivit vräkta från sina bostäder då ägarna inte betalat hyran och coachen själv fått betala bensinpengarna för att laget skall kunna åka på bortamatcher.

**

Ice Muskies spelare Dustin Henning var så sugen på att trots detta fortsätta spela hockey att han sålde sin bil för att ha råd med mat. De fem spelarna i laget som är uttagna till ligans All-star Match har inte råd att åka dit.

Men att sälja sin bil för att att ha tåd med maten för att spela hockey - det är dedication ladies and gentelmen. Give the guy som credit.

Otroligt.

**

Det är tråkigt när sånt här inträffar, och lägger Madison ner sitt lag är det väl frågan om hur AAHL skall överleva. Lagen Chi-Town Shooters, Battle Creek Revulotion och Evansville Icemen är hyffsat legitima föreningar, de har iaf. inte lagt ner än. Men att ha en "proffsliga" med bara tre lag verkar ganska döfött.

**

En video från nyhetsprogrammet som presenterade nyheterna kan ni se här och en artikel om detsamma finns att finna här.

**

Kanske är det dags för svenska Division 1 och Allavenska klubbar att satsa sina pengar på några spelare från the "HAHAHA". Det skulle iaf inte förvåna mig om vi ser några "nordamerikanska förstärkningar från AAHL i svenska lag innan transferfönstret stänger den 31e Januari.