angående Lars Vilks. jag har ju rört mig i konstkretsar sista tiden. och det är lättare bli konstnär än byta kön nu för tiden.

att slå igenom som konstnär däremot är desto svårare. det är lite som att ha en läst blogg. kan vara olika orsaker.

jag har velat skriva om lars enda sedan mordhotet just för att visa hur distansierad hans egen bild av sig själv är när han pratar om sitt värde som konstnär. men orka.

kolla själva och le på läpparna om ni inte är kränkta.

Lars Vilks i ropet igen

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/27478-lars-vilks-utstllning-stoppas

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/27729-tumult-efter-vilks-musikal

fick äntligen igång internet hemma i går. skulle såklart fixa massa men slutade med att jag plöjde modebloggar istället för göra något vettigt.

som står sig ännu värre nu när solen sken. för har man inte kontorsjobb en måndag är man en galning som sitter inomhus sägs det. /arbetarklassens demokrati/.

så när jag väl kom ut vid nattid för köpa lite mjölk såg jag något så vackert jag aldrig sett förut. en kaninfamilj satt på isen vid norrmälarstrand så sött och åt på någons gamla nattmacka. djuren såg så harmoniska ut, särskilt när de inte blev rädda fast jag spelade yambatekno snuchffle högt på min mobil.

men så kom jag på att det är just för de små kräken inte är rädda för folk eller is som gnagarna lyckades infiltrera stan från solna.

i min stadsdel har politikerna gjort det till en affärsidé att skjuta kaninerna och sen göra fjällvärme av deras kadaver. inte så fräscht men jämfört med rester från pampasnöt är det väl rena avatar att göra så. annars hade lite utspridda dämpande hårtussar inte varit fel nu när snön smälter och bildar halkbana.

- haren däremot, så stolt och så ståtlig - var skitseg på is. jag har hunnit i kapp flera gånger.

Jag fotade lite i marsnumren av mina favorittidningar.

Här på 24 kan man ett ex av Modern Warfare 2. Ett av de nominerade spelen till Årets bästa spel på Dataspelsgalan. Kategorin som röstas fram av spelarna själva.

För att tävla, svara på frågan i formuläret här nedan: Vilken militär grad hade folkpartiets partiledare Jan Björklund innan han blev politiker?

Skriv till vilken konsol du vill ha ditt spel och ditt telefonnummer.

MDW2 är sjukt intensivt och ett spel som jag har haft trevliga stunder med på Inferno ihop med skjutjärnsreportern Johan Arvidsson. Krigsspelet är i skrivande stund lika aktuellt som när det släpptes i höstas.

Modeveckor hit och dit. Vårens stora happening är Spelgalan. och årets är även årtiondets. Jag som är press får självklart äta gratis. Men även vanligt hederligt folk kan få biljetter. Gå in på Dataspelgalans facebookgrupp och tävla. Finns även spel som tröstpris.

hm får inte in länk:

http://www.facebook.com/event.php?eid=339873218790

Själv fick jag en trisslott igår och vann 75 kr. gånger 2!

efter att ha haft mardrömmar om mörk kostym var det med blandade känslor när jag kom hem och såg schlingmann i färgvrickad randig tröja. rena ryamattan. reinfeldt hade en grön pullover och man såg hur han riktigt myste.

jag kan inte föreställa mig Carl Bildt klädd i sådan skrud. icke.

och så var inte heller fallet när vår utrikesminister besök Damaskus. storstaden som europa glömde.

landets president går inte av för hackor heller.

Hafez al-Assad är en av de bästklädda männen på den internationella scenen. han har räddat regionens stilmässigt efter Arafat och Ahmadinejad.

hans fru Asma al-Assad är lätt snyggaste first ladyn ihop med carla bruni.

det handlar om mode nu och inte politik. så dra inte in mig i det där om att ett land ockuperar andras mark. det var det som den skarpsinnige Bildt var där och förde samtal om.

för det är lätt för väst att blanda ihop mode och diplomati om man redan har bestämt åsikt. och har man öga för kostymen är man en gentlemen.

jag fick POP i present i presstops egen påse. den ligger nu på soffan i en jättehög. för det sista jag gjorde i barcelona och milano var att köpa elle, cosmo, glamour, vogue, amica, grazzia, V, marie claire, flair och allt vad det heter i flygplans shoppen. på kontineneten kostar magasinen högst 3 euro. det blev bara 20 euro i båda fallen. jag var sjukt nojig att någon från det där lågprisflygbolaget skulle klappa mig på axeln och fråga varför jag hade 10 kilo övervikt i två plastpåsar.

det är sånt jag gillar. modemagasin. i högar. och utländska tidningar går lika bra för jag tittar bara på bilderna ändå.

med det sagt. jag skämta i föregående modeinlägg. fatta ni väl.

för det var inte triple and touchs trumpetare på bilden. hela grejen med T&T var att alla spelade trumpet. nej, det var anders högberg på sopransaxofon som bilden visade.

året var 1989. björn afzelius hade släppt don quixote året innan och hade konsert på hovdala slott strax utanför hässleholm. publiken picnicnade och äppelvinet flödade.

T&T som hade körat på plattan stod för bakgrundssången. som tack fick de framföra ett eget nummer. göteborgarna körde Pata Pata.

skåningarna som förväntat sig visor hade aldrig kunnat ana vad som skulle hända när kronér tog ton så att svetten stänkte i den fina moränen. något så groovy hade inte hänt i skåne sen peps persson upptäckte vallmofälten i smygehuk.

men den stora höjdpunkten var när anders hagberg helt i extas rörde sig mot mitten av scenen och drog av ett solo som ingen amerikansk jazzjudes läppar tidigare blåst på en sopransaxon.

men det går inte att komma ifrån att saxofonistens pösiga chinos uppdragna till naveln, den tvättade jeansjackan med uppfläkt krage och uppkavlade ärmar, gazza i glasgow-frisyren och ugglebågarna är fult, då som nu.

de andra, förutom afzelius, var sjukt snygga. den svarta lacken på elgitarren. syntkillens solbrillor. till och med kronér hår ser fränt ut. men trion har ett fjärde obekant ansikte som ser ut som en blandning av alan wilder och zelmerlöw. sjukt snygg. sjuuukt snygg. när han wailar går jag upp i brygga, som nöjesguidens förra musikredaktör brukade skriva.

allt finns på video och man kan se hur mammorna gör moves och ett punkarpar började dansa. inte som dagens mobilkameramurar.

frågan är vad afzelius ens gör på scenen där han står i anonymt i ett hörn och slår rytmiskt på ett exotiskt fruktinstrument. där stod han som en åldrad Don Quixote och tittade på.

jag fyller 24 år i dag. för att fira tog jag lite skärmdumpar från melodifestivalen 1986 för att se hur kul man hade det då.

är det något jag har svårt för är det modeintresserade.  alltså de som står över pöbelns trender, har pengar på fickan, är kulturvetare och faktiskt har relativ koll. ibland när jag går på events ser jag dem. och efter att ha sett kvinnor som vill se ut som triple and touch trumpetare msåte jag säga ifrån. E' de' det här du kallar mode? kolla på bilden och föreställ fashionistan på en beckmansfest som berättar om sin tygpåse.

frågan är om det är min modeblogg, lasse holm eller ett visst hyllat svenskt modemärke som är ironiskt en vår som denna.

bloggen har varit bitter och tråkig. jag som ville visa att jag kan, för cheferna, för läsarna, och framförallt för mig själv, att jag klarar skriva om mode, skönhet och sånt.

erbjuda mig som en motvikt gentemot det högklackade bloggundret.någon som öppet kan stå för att man inte behöver vara intresserad av allt man skriver om. antimode har varit det svarta sedan starten.

det här är inte riktat mot någon. är bara min förtvivlan över att försöka förstå när mode blev det nya svensk film? jag tänker då inte recensera göta kanal.

det är väl? vad kändisarna har på sig som är det intressanta. inte deras vikt. stilikoner som miley, lindsay, lourdes. thats fashion.

att jag var på samma voguefest som mode-lohan och pixie känns overkligt att veta för jag såg bara snubbar i mörk kostym.

/i min tro om modevärlden var det bara bögar som håller på med mode, judiska tanter som skriver om det och flickorna går på catwalken. och slödder som tar bilder.

- vill också påpeka att jag fullt ut stödjer alla som vill sticka ut och vara sig själva. uttrycka sig. det är vad mode ska handla om. det jag stör mig på är när det ska hävdas. man ska inte bedöma om man inte kan bedömmas. att vara sin egen stylist kan vara ett slitjobb.

patriotism till trots. vancouver kommer gå fetback på det här. vi pratar om miljardförluster som i finanskrisens skidspår kan sänka hela regionen.

efter floskiga tal och blommor till rullstolsbundna funktionärer lämnade vancouvers borgmsätare i hockeytröja över flaggan över till sochis motsvarighet i mörk kostym.

och vilken försmak vi fick se. ojoj. den ryska flaggan höjdes till tonerna av sovjetsången. Natalia Vodainova klev fram som isprinsessa. en jätteskärm visade en orkester som spelade live från röda torget. samtidigt som ryska baletten dansade på isen. så kom en boll med en operasångare sjöng som boris godunov och ryska mästarna i isdans åkte live från sochi. för en stund förstod man varför abkazien lutar som de gör.

och så började kanadahelvetet igen. man ångrar verkligen att crosby satte det det målet när dagens guld nämndes 5 gånger. så kom 100 hockeygubbar in. och vad denna fetisch kring de ridande poliserna? common wealth i överkant.

när avril lavigne började sjunga förstod man att det här landet är åt helvete. och nu kom simple plan ut med hockeytröjan. landet kan sticka ett löv i sin.

kanada saknar kultur. jämför man med australien som har lika stor befolkning har världens näst största land inte lyckats skapa någon som helst kultur. om rysslands nummer var ett vurmande för tzartidens sista dagar så har kanada inte ens hittat en väg sedan seperationen.

och det finns ingen rasism i att trakassera ett land när de inte haft med en enda minoritet under sin "show". förutom eskimon i rullstolen. något som är extra skrämmande då hälften av befolkningen i vancouver är "Visible minority".

/ ändring. nu kom en färgad man och började rappa. bra försök.

 -  jag prövade på att livebevaka och blev lite väl dramtiskt under avslutningsfesten timmarna efter hockeyfinalen. min tes är att att kanada inte är the final frontier som william shatner påstod. det är the the 51 state. några röda gubbar och löv ändrar inte på det. ryttarna är en dalahäst. men utan ett dalarna. fan det där var en bra slutkläm.

Det coolaste jag någonsin sett

Frida Gustafsson åker ner för en hiss och ser ut som ett läckert paket och passerar två tvilingmodeller på catwalken med en gång som bara finns i franska tecknade filmer.

I min fantasi är det precis så här Underlandet ser ut. Alice åker ner i kaninhålet och möter Tweedledum och Tweedledee och så sitter den lömska katten och tar bild.

Dsquared överträffade alla mina förväntningar och efter vårvisningens kepspropaganda var de inte så låga.

Det ryktas att Englands landslag ska spela i rött ställ i Sydafrika. Fabio Capello menar att vitt är oskuldens färg och det passar sig inte för arbetarklassgrabbarna som växt upp med George Maichel och Jordan.

Jag tänker såklart på nyheten om Mittbacks-skandalen som Sky News pumpat. Nu tycker jag inte att man har rätt att dömma andra för deras sexliv men vad är det för fel på matchokulturen som råder i det där landet när en tjej vänstrar med någon som har Scoots-frisyr. För det kan väl inte ha med lönerna att göra?

Klickstatistiken säger att artikeln om Svennis och landslagsfruarna är en av mina populäraste "artiklar". Man kan ju undra varför.

I Italien har alla modellfruar.