Irländarna har, efter sju svåra år, bestämt sig för att rösta ja till EU-fördraget, det som kallas Lissabonfördraget.

Det innebär att EU får ordning på sin maktstruktur, att förhandlingarna medlemsländerna väntas gå smidigare och att nya länder kan ansluta sig till unionen. Politiska ledare i Berlin, Paris, London, Bryssel och Stockholm kan med andra ord andas ut.

Men för dem som tycker att EU-maskineriet sedan länge ockuperats av byråkrater och maktfullkomlig nomenklautura är det irländska jaet ett bakslag. Lars Ohly drar en tung suck. Men också libertarianen Henrik Alexandersson tvingas "byta i det sura äpplet". HAX hoppas på folkomröstning i Storbritannien och vissa sätter sina förhoppningar till att Tjeckiens president Václav Klaus ska sätta käppar i hjulet genom att vägra skriva på.

Men det verkar kört. Och resultatet? En rätt så ljummen kompromiss som gör ingen glad. Men av allt att döma är detta fördrag det vi kommer få leva med under överskådlig framtid. Tjugo års EU-debatt om konstitutionella frågor är över. Vad fick vi för det?

Skrivet av: