Vi är årets dagstidning! Jag var långtifrån säker på att jag inte drömt allting när jag vaknade i morse. Och kunde när Dagens Media ringde för en segerintervju fortfarande inte riktigt tro det.

– Chock och förfäran, sa jag i går kväll.

Nyheter24 är Årets dagstidning - digitala medier.

Jag tycker att vi med blod, svett och tårar visat att vi är värda priset. Ändå blev jag förvånad.

För som vi har hånats och utskåpats - också av Tidningsutgivarnas och Medievärldens jury som nu belönat oss - kändes det mycket avslägset att någon skulle vilja ge oss den publicistiska världens motsvarighet till en Oscar.

Vi har kallats klickhoror och kändishyenor. Det kan jag ta. Jag kan också tugga i mig att vara en blodtörstig vampyr (vilket faktiskt, lustigt nog, var temat för galakvällen på Berns där Tidningsutgivarna delade ut det fina priset).

Den enda kritik jag tycker är mycket svårsmält är den av det slag som - varvat med alla hyllningar - spreds som en löpeld på Twitter i går kväll av våra haters.

Nämligen: Att vi skulle vara en dålig arbetsgivare. Visst, vi pröjsar dåligt (mig med). Men med tanke på hur många unga hungriga journalister som vi gett chansen utan knussel och att vi till och med - i en bransch som gjort utlasning till ett begrepp - under våra två år i livet gett ett tjugotal kids fasta anställningar tycker jag vi borde hjälteförklaras som arbetsgivare.

Förstås har vi, som startup och aktör i tidningsbranchen haft svåra tider under våra två jungfruår och också - i likhet med nästan alla andra mediehus - tvingats säga upp folk. Men vi har tagit tiden att lära upp begåvningar som andra rynkat på näsan åt. Många av dem har gått vidare till andra kvalificerade jobb i media.

Jag tycker att vi också på publicistiska grunder förtjänar priset. Jag tycker att vi gör en sensationellt pigg och ofta obekväm nyhetssajt för den unga publiken. Vi har fångat läsarna som de andra missat - allt från bloggbrudar till Flashbacksnubbar. Och jag tycker att vi lever upp till den finaste publicistiska princip jag vet - vi är folkbildande.

Men med detta sagt känner jag ändå lite som Barack Obama när han vann förra årets fredspris. Nu gäller det att börja jobba arslet av sig för att leva upp till hedersbetygelsen. Vi vinner inga journalistpris, skrev juryn i sin motivering när vi nominerades. Men:

Nästa år i Jerusalem, som vi brukar säga.