Snart uppmäter vi precis så mycket i vindstyrka.

På redaktionen råder nämligen det berömda lugnet. Det bedrägliga lugnet. Det som inträder precis före stormen.

Lansering i morgon, tisdag. Termometern får överslag: varnar febrilt för rampfeber. Men premiärnerverna ska utsättas för påfrestningar till bristningsgränsen. Det skärper sinnena.

På var sitt håll sitter två av våra stjärnreportrar, Johan och Oscar, och gräver i var sin story. Obegripligt att ingen i gammelmedia fått upp spåren. Kanske förhåller det sig precis så som jag så länge misstänkt.

I Sverige har inte en ny tabloidtidning sett dagens ljus sedan 1944. Det kan vara dags för något nytt.

Jag vänder mig om och skådar - genom redaktionsrummets fönster - ut över Stureplan. Jag ser ett slags Sverige i miniatyr. Stureplan är inte bara snobbiga Östermalm. Stureplan är skärningspunkten där fashion möter förort, där exklusivt möter folkligt och där Svenne Banan känner sig lika hemma som uteliggaren med sitt munspel.

Jag föreställer mig att Jan Helin gör samma sak som jag. Lutar sig ut genom ett fönster på Aftonbladets redaktion vid Globen i Stockholm. Spanar ut över ett folktomt torg i skuggan av världens största golfboll. Han gäspar nog, Jan Helin.

Eller Otto Sjöberg. Tittar ut mot Essingeledens trafikströmmar för att intala sig att människor faktiskt bor i den här staden som annars ser så dyster ut, så kliniskt befriad på liv, där från utsiktsplatsen i sömniga Marieberg.

Dylika problem har vi inte här på Nyheter24. På vår redaktion med utsikt över Stureplan sjuder det i kitteln.

Här lever landet. Här händer något. Dygnet runt. Nyheter24, helt enkelt.

Jag drar igen fönstret. Men livet vill ändå inte sluta påkalla min uppmärksamhet.

Det är inte premiärnerver. Det är en nyhetsfeber som aldrig kommer lägga sig.

Vi är på väg att ge liv åt en evighetsmaskin. Välkommen till stormens öga.

Skrivet av: