Låt mig vara creepy jävla otrevliga Barabamba!

För några veckor sedan fick jag ett snigelbrev från Barabamba, ett företag som jobbar med att arrangera klassåterträffar.

De bjöd in mig till en återträff med min gamla högstadieklass som jag lämnade för tio år sedan.
Jag log lite vid tanken på den, det var en ganska trevlig klass, och sedan slängde jag brevet direkt i soptunnan.
Hinner inte med sådant där shit liksom, och jag har inte varit i Oskarshamn på aslänge.
(Min stora familj träffar jag hemma hos något av mina syskon, som också flydde tråkbyn så fort som möjligt.)

Idag fick jag ett nytt brev från Barabamba, med en ”klasslista” där alla gamla klasskompisars namn och telefonnummer fanns listade.

Under mitt namn (rättstavat för en jävla gångs skull, jag gick genom hela skoltiden som antingen Eva eller Emma) fanns uppgiften om att jag numera är folkbokförd i Stockholm och ett 08-nummer som jag inte kände igen (kan dock ha varit mitt någon gång under åren 2005-2008, för då bytte jag nummer asofta trots att jag inte flyttade runt).

Jag blev självklart tvärförbannad.

Vem FAN ger Barabamba rätt att påstå att man kan nå mig på ett telefonnummer som inte är mitt? (Och som om det nu har varit mitt dessutom var minst lika hemligt som mitt nuvarande är!)

Jag samlade mig och sansade mig en stund innan jag ringde upp Barabamba (det ligger i Göteborg, var annars) och frågade om detta i en mycket vänlig ton eftersom jag utgick från att det inte var tjejen i kundtjänsten som hade stalkat mig. (Jag undvek att använda svordomar också.)

Torskade genast på en utskällning innehållande ”DET HÄR ÄR FAKTISKT OFFENTLIGA UPPGIFTER” och ”VI HAR LAGLIG RÄTT ATT DISTRIBUERA ALLA UPPGIFTER SOM VI KÖPER IN”.

-Jag känner till att flera av mina personuppgifter är offentliga, men jag tycker att det är lite obehagligt att ni samlar in dem och sedan skickar ut det som ni tror är mitt hemtelefonnummer till människor som jag inte känner längre, sa jag.

Då påstod kvinnan att det i det första brevet som jag fick fanns tydlig information om att jag skulle höra av mig till dem om jag inte ville ha mina uppgifter distribuerade.

-Det såg jag i så fall inte, jag skumläste bara genom det. Men det låter ju ologiskt, att jag ska behöva göra något för att INTE vara med, att ni tolkar min passivitet som ett godkännande liksom. Hade det inte varit bättre om jag hade hört av mig om jag VILLE att ni skulle vidarebefordra någon information om mig?

Då blev tjejen (hon lät som om hon var sexton år och hade sin första mens) ännu mer förbannad och snäste åt mig att dröja kvar, återvände fyra och en halv minut senare och sa att hon kunde vara så snäll och stryka mina uppgifter från framtida utskick om jag absolut insisterade på det.

-Tack så mycket. Vem köper ni in uppgifterna ifrån?
-Hitta.se, Eniro och Spar-registret.
(Det sistnämnda betyder Statens Person och Adressregister, för er som inte är hobbystalkers som jag.)

Jag tycker att hela den här grejen med klassåterträff känns ganska obehaglig nu.
Påtvingad på något sätt.

Sorry Oskarshamn, vi kanske ses en annan gång.
Ha det så kul.

(By the way så bor enligt listan 16 av 29 gamla klassisar kvar i Oskarshamn eller i de lantliga avkrokarna runt omkring, så de kan ju ha återträff varje kväll om de vill, utan att Barabamba tjänar pengar på det.)