Det är inte bara för att man lätt associerar till det välkända men ändå diffusa "hederskultur"-begreppet när man läser det som Johanne Hildebrandt i Aftonbladet igår fick mig att höja på ögonbrynen rejält. Om kungens utpekade ragg skriver hon alltså:

"Ändå är det svårt att förstå att unga kvinnor låter sig utnyttjas. Om en inbjudan innebär att man ska dyka upp till kaffet likt en lättklädd, dansande björn, så borde man rimligtvis kunna räkna ut vad det handlar om, och tacka nej.

Det handlar trots allt inte enbart om att bli bjuden på drinkar utan också om självrespekt, för det enda som gills är det man åstadkommer själv och ingen karriär är värd en utsåld heder."

Jaha. Detta är inte ett skandaluttalande av någon särskild idiot, det som Hildebrandt skriver. Det är inte något specifikt för denna story ens. För aldrig samspelar horstigmat med offerrollen så tydligt som när det kommer till groupie love. Den blandade känslan av avsky för någon som bara ligger med någon för att den är känd och sympatin för någon som utnyttjas så lätt bara för att förövaren ... är känd.

Det är en soppa som dock inte fungerar alls om man inte i det att ligga med någon - eller ens attraheras av någon - för deras status finns något djupt skamligt som nästan alltid skapar en offerroll. Den enda agensen en groupie tillåts ha i sammanhanget är rollen som lika skamligt utnyttjande gold digger (en minst sagt klassisk arketyp i antifeministiska resonemang), och visst fan är det riktigt illa när det är det bästa möjliga alternativet.

Problematiseringen, dock, görs ändå som vanligt runt groupien. Som naturligtvis är kvinna. Enda skälet till att kungen behandlas annorlunda är att han är skvalleroskuld i sammanhanget. En vanlig rockstjärna redan omgiven av rykten och bevisade affärer hade inte en käft pratat om så mycket som de tyckt synd om eller spottat på groupien (förutsatt förstås att det inte handlar om otrohet, som bekant).

Personligen skulle jag förresten inte banga en chans på kungen. Ja, bara för det enorma groupievärdet. I alla fall nu när det verkar fritt fram att skryta om det.

Förutom att allvaret i en potentiell demokratisk diskussion trollas bort som bieffekt av den underliga fokuseringen på kungens eventuella sexuella eskapader i en bok om mer än det, så lär det bli en strid ström av idiotanalyser på otrohet och sex som typ härket på Newsmill av min favoritfiende Eva Rusz nu. Jag måste gå in med lite damage control.

Rusz menar att det är naturligt att vara otrogen. För män i alla fall. Därför måste vi förstå det. Fast det kan vara brist på uppmärksamhet också! Så vi ska förstå det, och ge mer uppmärksamhet. OCH så ska vi komma ihåg att det finns sexmissbruk och det är inte kärlek! Så vi ska förstå det.

1. Jaha. 2. Bestäm dig. 3. Nej.

Problemet är att Eva Rusz sysslar med det totala vansinnesprojektet att SAMTIDIGT argumentera för det naturliga i allt annat än tvåsamhet och för att man ska komma runt dessa i så fall naturliga beteenden för att lyckas i tvåsamheten. Det måste faktiskt inte finnas en motsättning i dessa två men hela hennes taktik går ut på att snarare underblåsa den. Fullt rimliga råd ackompanjerat av förvirrande låtsasforskning om stenålder som säger emot råden.

Det är en idiotlösning att mena att det går att älska och vara ihop med någon och ändå tända på andra genom att alltid hävda att man ska skära bort sexualitet från både känsla och förnuft. Att otrohet alltid har med helt känslofritt sex att göra eller att prata om sexmissbruk - det är att barnförklara och djurförklara män/niskor. Men vi är tänkande och kännande.

Bara för att det går att knulla känslofritt är det inte en bra idé att alltid låtsas som att det är så rakt av bara för att man inte byter partner och flyr fältet helt. Jag tror inte man förstår vare sig sex eller kärlek då. Det går inte ens att göra den knivskarpa uppdelningen i vad som är "känslor" och vad som är "sex". Det är bara en betryggande lögn och genväg förbi det riktiga jobbet att förstå sina motstridiga känslor. Oavsett liberal inställning med förlåtande och allt så gör Rusz en uppdelning som i praktiken inte alls blir förlåtande.

Hon menar att det går att förlåta sin sexmissbrukande partner för att han inte kär i sitt "objekt". Varför då? Inse att det också innebär att en partner som får känslor för en annan men aldrig ens petat på personen måste dumpas.

- - -

Bonus! Den där frågan i slutet av artikeln är som vanligt helt galen. Går det ens att ärligt välja något annat svar än "arg" eller på sin höjd "uttråkad". Jag ska nog trolla ett ja.

Den uppmärksamme kanske noterade att panelfrågan jag svarade på i Sex & Blandat förra veckan innehöll en av mina favorit-hatobjekt. Alltså det att dela upp sexuell praktik i vanligt respektive freaky/sjukt/avancerat och så vidare.

Det finns många element i det där. Dels naturligtvis kopplingen till horan eller madonnan - vilka som är enbart knullbara och vilka som blir mammor till barn. Jag tror dock inte att det är så vanligt längre att ens den mest könsrollsinrutade mannen skulle få för sig att lämna en fru som uppfyller tidigare "horans" roll. Men möjligen tvärtom.

All uppdelning av människor enligt knulla eller gifta sig med är ju inte wack. Det är ingenting konstigt med att vara enbart sexuellt attraherad av någon - eller för den delen vara mer kär i än kåt på en annan. Att "dela in" andra efter pojk/flickvänsmaterial eller ragg är liksom inga problem. Jag tror därför att just uppdelningen i olika sex mellan respektive roller är problemet. vem som är ragg eller make/maka är ju inte så könsbundet, medan det i heterostandard finns en tydlig bild att kvinnor går med på saker män vill i olika utsträckning. Både från sexistiska skrytmän som hos allt från "vanliga" feminister till moraltanter.

I frågeexemplet var det alltså halvkvävningar till avsugning och analsex som var sånt som "sjuka" kvinnor "gick med på". Andra klassisker är att få spruta på olika platser (spit/swallow? ansiktet?) eller typ att tjejer är kåta alls, för att återkoppla till den där Fry-grejen häromdagen. Till den sexistiske mannen får man då ställa frågan varför han inte är lika sjuk som vill göra sakerna, eller ännu värre: vill att det ska göras lite med motvilja från andra part. Till moraltanten får man fråga sig varför det måste vara horor eller utsatta som är sugna på detsamma.

Allt ovan är förstås provocerande och dumt, men det mest tråkiga är väl hur man 1) berövar någon som ser lite snäll ut på icke-vaniljigt sex de kanske vill ha för att man inte riktigt vågar krama den lille söte pojken så hårt, eller 2) förväntar sig en smiskkällare hemma hos nån enbart pga typ en tatuering eller piercing. Ja och så den där irriterande vanföreställningen att folk köper sex för att de vill ha nåt särskilt de inte får hemma, och påföljande chock när nån avslöjar att det mest är "vanligt sex".

Whatever vanligt means.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört det från straighta män som vill låtsas spela toleransspelet och kör nån billig vits om att de ändå önskar de var gay så att de fick ligga mer. Eftersom de menar att kvinnor typ inte vill knulla och bögar bara fetligger hela dagarna och har det bra. Jag vet inte heller hur korrekt det är att Stephen Fry plötsligt börjat med samma sak, med tanke på att hans eventuellt nedlagda twitterkonto avslutas med något vagt om grov felcitering (kunde han inte skrivit det rakt ut ändå... argh).

Förutom att det vore en stor besvikelse med tanke på övrig skärpa hos Fry är det väl kanske inte så noga med sanningshalten. Kolla liksom kommentarerna på Wendela-artikeln. "Den som ändå vore homo! Fry har ju helt rätt.", "Men det är dom gamla vanliga ramsorna , alla kvinnor har tydligen en enorm sexlust men verkligheten säger lite annorlunda.", "Klart han generaliserar för att folk ska förfasas lite. Men om du går ut och frågar 100 kvinnor så tror jag nog att minst 7-8 skulle säga att han har helt rätt." - De flesta kommentarer invänder, men hälften av de som är skrivna av män instämmer. Se där. (Oh btw så finns gott om kvinnor som håller med också, men mindre andel.)

Ackompanjerande krönika är full av samma kommentarer och säkert finns liknande i originalet, den misstänkt felciterande källan, även om första anblicken verkar mest kritisk. Jag skulle sätta mina pengar på att han skämtat, men frågan är varför i helvete då.

- - -

Update: Nu finns dementi.

Jag kanske inbillar mig eller bara känner någon form av flåsande konkurrens i nacken, men är det inte proppat omkring mig med nya arenor för att prata om sex? Jag gillar det alltså.

Först Sex & Blandat här, så har SR dragit ihop sajten Ligga med P3 och Kärleksakuten har fått NE:s kunskapspris och knullträdet fick ett reklampris nyss (som jag tyvärr inte minns vilket det var). Snart kommer också Bangs sexnummer ut, vilket lär bli grymt.

Som vanligt kan jag störa mig på fluff och trams bitvis, men det är verkligen glädjande att se dominansen av kvällspress och könsstereotypa magasin-genren bli utmanad av starkare krafter än de små krypin på nätet där man alltid fått prata fritt. Mer är bättre, alltid. Jag tror faktiskt att vi ser en högkonjunktur för sexprat.

Jag tror också, inte helt olikt det Agnes Arpi skrev om i Aftonbladet debatt igår, att vi har internet att tacka för väldigt mycket av detta. För det är inte bara upplysning och debatt utan också skildringar och small talk som gör vågen stor.

- - -

Bonus! En längre text i DN om Kärleksakuten.

Nån Katherine Chloé Cahoon har tydligen skrivit en bok för amerikaner som vill dejta spännande européer. File under: Böcker jag skulle vilja läsa om jag bara hittade en skämskudde som var stor nog.

Checka reklamen, och klicka gärna vidare till än mer.

Nog för att jag gärna blir lite less på freakshow-tendenserna i journalistik om sex, men ibland är frågeställningar för mycket skoj för att itne lyfta fram ändå. Detta handlar givetvis om att Hanna Fridén fick läsarfrågan om det är möjligt att penetrera (penis)ollonet med klitoris.

OMGEPIC.

Det bästa är att det förmodligen är fullt möjligt om än ovanligt, och säkert mer spännande som experiment än det är direkt skönt. Förutom olika tänkbara ingrepp på kuken, vilket också föreslås i kommentarerna till hannas inlägg (där någon även hänvisar till en film - OOOH WE'RE WAITING!), så kan man spontant tänka sig en person som fötts intersexuell eller opererat sig på annat vis från "vanlig" fitta så att klitoris helt enkelt är lång. Plus att en klitoris naturligtvis kan vara ganska stor även hos en (PK citationstecken ahead igen!) "vanlig" fitta, särskilt som erigerad.

Jag får för mig att det är den korrekta beskrivningen på en intersexuell storklitta är dick-clit men är inte helt säker så rätta mig gärna!

- - -

Update: Oh, jag har redan meddelats att Fröken Smillas känsla för snö innehåller en scen som verkar lik detta. Så slipper det drälla in nya kommentarer om det.

Jonas Holmberg skriver fantastiskt om fullnakna män på film i dagens Expressen Kultur. Trots den lite sorgliga iakttagelsen att biopubliken fortfarande kopplar kuk till humor verkar det vara på god väg att nakna män kan porträtteras som sexobjekt utan det oket. Jag jublar förstås. Baksidan för män av den traditionella manliga blickens dominans har ju alltid varit att vi blir helt omedvetna om att vi kan vara sexiga på det sättet. Sånt har bara associerats till bögnoja tidigare. Inte bara från grottiga homofober utan vanlig kulturjournalistik går gärna och kallar alla manliga objekt för "homoerotiska".

Kuken får för all del vara gay eller på skoj också, men det är inte särskilt roligt om man inte får ha den till allt.

Det är lätt att inbilla sig att Sverige är ett upplyst samhälle där sexualitet är en respekterad och avmytifierad sak. Det är dock inte mer än storljug. Visst, vi har rättigheter för homosexuella och informell homofobi åsido är åtminstone myndighetsutövningen någolunda befriad från fördomar och vanföreställningar. Men på migrationsverket visar man gärna med högsta tydlighet att inte ett steg har tagits sedan sjukdomsklassningen fanns kvar.

Flyktingar kommer till landet och söker asyl för att de förföljs i sitt hemland på grund av sin homosexualitet. Dessa skickas tillbaka. Hur gränsdragningar skall göras för skäl till asyl är en sak, men det verkligt provocerande är inte Migrationsverkets prioriteringar utan verkets motiv till att neka asyl för denna förföljelse:

”Trots hoten kunde ni inte acceptera att dölja er sexuella läggning utan valde istället att propagera för era rättigheter.”

Vad man med detta menar är alltså att den som inte hemlighåller sin kärlek eller lust får skylla sig själv, och det kanske vore helt ok om man betraktade homosexualitet som endast en sexuell praktik att likställa med enskilda heterosexuellas specifika förehavanden, eller om vi ska tala klarspråk - om man ser det som en perversion att hålla privat.

Bög eller flata? Det är väl bara att dölja som normala heterodildos! Men nä, så kopplar inte kablarna. Ingen kan förväntas dölja sin identitet på samma okomplicerade sätt en annan gömmer sina handklovar i nattduksbordet. Det är inte ett värdigt liv. Kan du tänka dig någon politisk flykting nekas på samma grunder? "Varför kämpade du, det var väl dumt?"

All världens homosexuella kan naturligtvis inte flytta till Sverige, men alla Sveriges homosexuella bör gärna få slippa migrationsverkets perversionsstämplar. Men varsågoda och fira ni, med bögknackartårta i fikarummet för ännu en lyckad avvisning!

Nå, till de goda nyheterna:

Skarpa Manne Forssberg visar god analysförmåga och slår ett rejält slag för gubbsexualitet på Newsmill, i den enda vinkeln på årets nobelpristagare i litteratur som var mer överraskande än Magnus Lintons drogliberal-scoop om Vargas Llosa.

Nog för att jag är skeptisk till pristagarens sexskildringar ändå, och jag tror inte att tesen gäller alla beskrivningar av mäns lust, men Forssberg har pekat ut något jag själv velat ta itu med länge när han uppmärksammar hur skambelagd mäns sexuella intressen lätt blir - särskilt äldre mäns lust - och detta med den feministiska analysen att det beror på mäns generella överläge!

Där blir man faktiskt stolt över utvecklingen.

Som jag väl flaggat för ändlöst antal gånger redan har jag alltså jobbat på en erotisk novellantologi. Nu är i alla fall härket släppt och klart och du kan lägga vantarna på den. Skamlöst var namnet och den bör finnas på samtliga större nätbokhandlar och förmodligen även din lokala bokaffär.

Erotiktiteln till trots är det dock upp till var och en att avgöra om det är rent runkmaterial eller god litteratur, personligen ser jag det främst som det senare - dock ej utan ett uppmuntrande pirr här och var. Till och med när jag läser mitt eget bidrag. Det är kul att skildra sex, alla borde prova det. Om inte annat så en bra skill för sitt faktiska sexliv att sätta ord på önskningar och fantasier.

Charlie by Kabusa står för utgivningen och jag lovar att detta nya imprint är ett förlag med fler högintressanta grejer att tipsa om här, så lägg namnet på minnet.